I en öppenhjärtig intervju riktar prästen Helena Edlund, med en lång historik inom Svenska kyrkan, stark kritik mot politiseringen av Svenska kyrkan och menar att 68-vänsterns marsch genom det svenska samhällets institutioner inklusive kyrkan i praktiken är fullbordad.
Helena Edlund har arbetat inom Svenska kyrkan men har också tjänstgjort som bataljonspastor i Kosovo samt som samverkansofficer i Afghanistan. Edlund berättar i en intervju med Mikael Willgert på Swebbtv bland annat om hur erfarenheter i Afghanistan har påverkat hur hon ser på människan, samhället och på livet i stort.
Edlund lyfter bland annat i övrigt att det sker en sorts utarmning av utbildade människor i landet som exempelvis leder till läkarbrist. Hon konstaterar också att det blir märkligt när man i Sverige behandlar vuxna manliga migranter som ensamkommande flyktingbarn och att man spenderar enorma pengar på dessas välfärd här istället för att prioritera samma resurser till bistånd som även kan nå barn och kvinnor.
Den infantila och ibland sexuella behandlingen av afghanska så kallade ensamkommande flyktingbarn av mestadels äldre kvinnliga omvårdare i Sverige noterar hon också att inte hade accepterats i omvänd form exempelvis om det var unga flickor från Thailand som lämnats i av samhället bekostad vård hos äldre svenska män.
I intervjun berörs även hur Socialdemokraternas kristna förbund Broderskapsrörelsen varit ett verktyg för ett sekulärt politiskt parti att nå inflytande i Svenska kyrkan. Redan från starten har det varit mer intressant att föra ut socialdemokratiska trosläror än kristna, och förbundet har bland annat varit ivrigt att samarbeta med olika muslimska organisationer och personer. Sedan 2011 heter förbundet istället Socialdemokrater för tro och solidaritet (STS) och har idag en muslimsk ordförande.
Edlund nämner ”den långa marschen genom institutionerna”, det vill säga de marxistiskt influerade politiska aktivister som sedan sent 60-tal sett till att besätta alla viktiga tjänster inom alla institutioner. Det projektet konstaterar hon nu är fullbordat i samhället i allmänhet och i kyrkan i synnerhet med tanke på att det idag går att sätta ett likhetstecken mellan vänsterpolitiska frågor som drivs i samhället och de frågor som Svenska kyrkan utåt sett driver.
– Marschen genom institutionerna har fått ett sådant genomslag i samhället i stort att det finns bara ett sätt att tänka och tänkta rätt, säger Edlund och konstaterar att de som tänker utanför vedertagna mönster idag betraktas som hot som ska tystas ner.
– Det vi inte ser är vilket otroligt intolerant samhälle har förvandlats till. Det finns inte utrymme för någon som tänker och tycker annorlunda, konstaterar Edlund.
Hon understryker också att den kristna kyrkan kommer att bestå med eller utan Svenska Kyrkan som institution.
– Ibland måste en organisation som Svenska kyrkan krascha fullständigt för att någonting friskare ska kunna stiga upp ur askan, säger hon.
