En kultur av självcensur och rädsla från att mista finansiering, kollegor och publiken får konst- och kulturarbetare att hålla tyst angående viktiga frågor, visar ny forskning från ArtsProfessional.
En färsk undersökning som gjorts vittnar om att konstarbetare inte vågar tala fritt om olika ämnen eftersom de är rädda för trakasserier och att straffas direkt eller indirekt av sin arbetsgivare.
ArtsProfessional konstaterar att undersökningen visar att den öppenhet och rebelliskhet som många förknippar med konstsektorn i stort har försvunnit. Fler än 80 procent av de tillfrågade ansåg exempelvis att konst- och kulturarbetare som delar kontroversiella åsikter riskerar att få det svårare på arbetsmarknaden.
En av sex medger också att de erbjudits ekonomisk kompensation i utbyte mot att de lovat att vara tysta angående information och omständigheter som en organisation inte ska ha velat nå allmänheten.
Amanda Parker, redaktör på ArtsProfessional förklarar att undersökningen visar på en djup skiljelinje mellan allmänhetens uppfattning och hur verkligheten ser ut för arbetare i konst- och kultursektorn.
– Vår undersökning sätter tydligt ljus på det tvång, mobbing, skrämseltaktik och intolerans som finns i en gemenskap som ser på sig själv som liberal, öppensinnad och rättvis. Vi är väldigt medvetna om att den här forskningen inte speglar alla åsikter, men det är en sorglig och snabb indikation på förtryckta sår och ilska som upplevs av många trots högljudda och växande tal om samarbete och inkluderande.
Vidare uppger 70 procent av de tillfrågade att de inte skulle kritisera en finansiär på grund av rädsla att gå miste om fortsatt ekonomisk backning. 40 procent anser också att de blivit pressade i efterhand av finansiärer när de yttrat sig i olika frågor.
Pressen att vara tyst kommer dock allra oftast från andra kollegor och två tredjedelar av de tillfrågade har blivit utsatt för detta. Flera exempel lyfts också fram på kulturarbetare som talat fritt och fått konsekvenser i form av mobbing från chefer, brutna kontrakt och en marginalisering utan möjlighet till mer arbete.
Undersökningen visar på att hela sektorn är intolerant mot åsikter som går emot de dominanta normerna. Alla åsiktsyttringar som kan klassas som politiskt inkorrekta och går emot det liberala tankegodset riskerar att ge allvarliga konsekvenser. Detsamma gäller religion kön, sexualitet och invandring.
–(Kultursektorn) är inte i närheten av så öppen som den låtsas vara, det är mycket smygande och rygghugg, berättar en person som gjort undersökningen.
Noterbart är också att bara 40 procent av de tillfrågade håller med om påståendet att personliga tankar och åsikter respekteras av kollegor och sektorn i stort och bara 42 procent kände att de hade möjlighet att tala fritt om hur de kände i olika frågor.
