Annons:
Annons:

Minecraft ska översättas till älvdalska

Publicerad 5 november 2018
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 83 500,00 SEK 111% Mål: 75 000,00 SEK

Det omåttligt populära datorspelet Minecraft ska översättas till älvdalska.

Onlinespelet Minecraft, som utvecklades av svenske Markus "Notch" Persson, har sedan det lanserades 2011 sålts i över 23 miljoner exemplar och blivit ett av dataspelshistoriens mest populära spel genom tiderna.

Nu pågår arbetet med att erbjuda en ny översättning av spelets innehåll – till älvdalska. Totalt ska 16 000 rader text översättas till älvdalska.

Projektet med att översätta Minecraft till älvdalska har uppskattats av Föreningen för älvdalskans bevarande, Ulum Dalska.

Annons:

– När översättningen är klar och godkänd av Ulum Dalska så kan vem som helst i hela världen spela Minecraft på älvdalska. Det här är ett väldigt stort steg mot att barnen ska kunna använda Minecraft för att lära sig älvdalska, säger Christopher Pennington, som inledde projektet tillsammans med Emilia Stjernfelt, till SVT.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Dalahästen blir först i Sverige med EU-skyddat namn

Publicerad Idag 14:52 – av Jan Sundstedt
Röda dalahästar i olika storlekar med målade dekorationer i vitt, grönt, blått och gult.
Namnet dalahäst har fått geografiskt skydd i EU. Arkivbild.

Bara trähästar som uppfyller fastställda krav på ursprung och tillverkning får nu säljas som dalahästar i hela EU. Ingen svensk produkt har tidigare registrerats i unionens nya skyddssystem.

En skyddad geografisk beteckning, PGI, knyter ett namn till en plats. Produktens kvalitet, anseende eller andra egenskaper ska ha en tydlig koppling till ursprunget, och minst ett produktionsled ska ske i området. Med skyddet går det att ingripa mot obehörig användning av namnet och mot marknadsföring som vilseleder om var varan kommer ifrån.

Livsmedel och drycker, exempelvis champagne och fetaost, har sedan länge geografiskt namnskydd inom EU. För hantverks- och industriprodukter öppnade systemet först den 1 december 2025.

Dalahästen registrerades i november 2026 hos EU:s immaterialrättsmyndighet EUIPO, meddelar Patent- och registreringsverket, PRV. Formellt är det Sverige som ansökt.

Annons:

Bakom ansökan står Grannas A. Olsson Hemslöjd och Nils Olsson Dalahästar, men företagen får ingen ensamrätt. Varje tillverkare som följer produktspecifikationen får använda namnet.

För dalahästen betyder kraven tillverkning i Mora, Orsa eller Rättvik, i trä och med traditionell målning.

— Det är tråkigt att många hästar som säljs inte alls är dalahästar och tillverkade i ett helt annat land, säger Henrik Ljungberg, vd för Nils Olsson Dalahästar, till skattefinansierade statskanalen SVT.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Efter Stockholm och Göteborg: nu stoppas Deep Purples turné

Publicerad Igår 14:24 – av Jan Sundstedt
Deep Purple på scen på Avicii Arena i blålila ljus under en stor skylt med bandnamnet i eldfärger.
Deep Purple på Avicii Arena den 26 oktober. Bandets återstående Europa- och Storbritannienturné skjuts upp efter Ian Gillans akuta sjukdom.

Deep Purple skjuter upp resten av Europa- och Storbritannienturnén efter att sångaren Ian Gillan, 81, fick akut sjukhusvård i Leipzig.

SVT uppger att Gillan blev akut sjuk i slutet av förra veckan. Konserterna i Leipzig och Hamburg ställdes in, och den planerade återstarten i Dortmund på tisdagen blir inte av.

Gillan skriver själv i ett inlägg på bandets Instagram att han hade ett medicinskt problem i Leipzig som krävde akut sjukhusvård. Han hade hoppats få klartecken att fortsätta turnén till slutet, men det finns "mycket allvarliga risker" med att göra det.

Deep Purple på scen på Avicii Arena i Stockholm den 26 oktober 2026.
Deep Purple på Avicii Arena den 26 oktober, innan turnén avbröts efter Ian Gillans akuta sjukdom. Foto: Jan Sundstedt/Nya Dagbladet.

Beslutet att skjuta upp resten av turnén "tills vidare" har han fattat på sitt läkarteams och managementets inrådan.

Annons:

Efter de två redan inställda Tysklandsspelningarna skjuts nu ytterligare 15 konserter upp: fyra i Tyskland, en i Nederländerna, fyra i Frankrike och sex hemma i Storbritannien, där Deep Purple tog sina första steg för snart 60 år sedan.

Bandet skulle under november ha spelat i Newcastle, Glasgow, Birmingham, Manchester och London. Några nya datum eller biljettbesked för de brittiska konserterna har inte lämnats.

Konserterna i Skandinavien ser i dagsläget ut att kunna bli slutet på den pågående turnen.

Nya Dagbladet recenserade spelningen i Stockholm och gav konserten godkänt, efter en trevande start.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Maran – Nattens plåga

Publicerad 2 november 2026 – av Emil Fjellstedt
Ett nyckelhål i förgrunden och en skugglik mara vid en sovande kvinnas säng.
I folktron kunde maran ta sig in genom nyckelhål och plåga människor i sömnen.

Vaknade man mitt i natten av hemska drömmar eller en fruktansvärd tyngd över bröstet, ja, då kunde man enligt den gamla folktron vara säker på att det var maran som kommit på besök. Oroliga och plågande nätter skylldes ofta på henne, och det är hon som gett namn åt ordet mardröm.

Maran kopplas ihop med diverse nattliga besvär, som exempelvis en känsla av kvävning, beklämning eller tryckande tyngd över bröstet. Hon var ett väsen som tog sig in där människorna sov och satte sig på den sovande.

Tron på en gestalt som plågar den som sover är mycket gammal och finns över stora delar av världen. Institutet för språk och folkminnen, Isof, nämner bland annat de gamla sumererna, Indien, romarriket och antikens Grekland. I Skandinavien omnämns maran redan under vikingatiden.

Ett väsen sitter på en sovande kvinnas bröst; ett hästhuvud skymtar bakom draperiet.
The Nightmare (1781). Målning: Henry Fuseli.

I folktron kunde maran, utan att ge ett ljud ifrån sig, ta sig in i sovrummet genom skorstenen, ett fönster eller den allra minsta springan i väggen. Inte sällan nämns just nyckelhålet som vägen in.

Annons:

Väl inne lade hon sig över den sovandes bröst. I gamla uppteckningar berättas om hur det blev svårt att andas, som om någon satt på bröstkorgen och tryckte ned. Kroppen blev som paralyserad och det gick inte att ropa på hjälp. Nordiska museet berättar att den som sov på rygg var särskilt utsatt och att maran ibland sades sätta sig mitt på ansiktet.

En kvinna född 1864 i Västergötland beskrev upplevelsen så här: "Maran kunde komma över såväl människor som djur. Det var ett andeväsen som kom över en, när en sov. Den la sig över bröstet på en och då det kändes såsom något ludet." (Isof, ULMA 3300)

I sägnerna var maran ofta en ung vacker kvinna, men hon kunde också vara en otäck äldre dam, en man eller ett lurvigt djur som en katt eller hund. I ett par fall var hon en fågel, oftast en uggla. Namnen skiftade över landet: skratten, flåket, pjuken, puken, pöslingen och marmänska är några av dem.

Kungen som trampades ihjäl

I de fornnordiska källorna kopplas maran tidigt till död. Ett känt exempel finns i Ynglingasagan, där kung Vanlandi Sveigðisson drabbas sedan hans övergivna hustru Drífa låtit en trollkunnig kvinna framkalla en förbannelse.

Vanlandi härskade över Uppsala. En vinter bodde han i Finland hos Snær den gamle och gifte sig med hans dotter Drífa. Han lovade att komma tillbaka inom tre år men dröjde i tio. Då mutade Drífa trollkvinnan Huld att antingen locka honom tillbaka till Finland eller döda honom. I Uppsala greps kungen av en stark längtan att resa dit, men hans vänner avrådde och såg trolldomen i själva längtan.

I sagan blir Vanlandi sömnig, lägger sig och ropar snart att maran trampar på honom. När hans män tar tag i hans huvud trampar hon på benen, och när de håller benen trycker hon på huvudet. Det blir hans död.

Om en kung som dödas av en mara berättas också i en äldre isländsk skaldedikt. Sagan citerar skalden Tjodolf av Kvine, vars strof skildrar hur trollkvinnan förde Vanlandi till Odin. Kungen trampades ihjäl, och hans män bar kroppen till stranden vid ån Skytaa och brände den gode hövdingen som fällts av trolldom. Över honom restes en bautasten.

Avund, kärlek och svettiga hästar

Maran var sällan ett främmande väsen. Hon ansågs vara en avundsjuk eller kärlekskrank människa som om natten kunde uppträda i andra skepnader. Om dagen levde hon som vem som helst. Ibland förklarades förbannelsen med att modern med trolldom försökt slippa smärtorna vid födseln.

I norra Sverige sades maran vara en elak granne som frivilligt förvandlade sig för att plåga folk och djur. Föreställningarna speglar delvis en misstro mot människor från en annan by, mot utstötta och mot dem som betraktades som främmande. Där liknar maran häxan.

När maran besökte en ung man kunde avsikterna vara erotiska. Avvisade han henne straffade hon honom i sömnen. Det räckte att nämna den drabbades namn för att han skulle vakna och maran försvinna.

Även djuren ansågs kunna pinas. Stod hästarna blöta av svett och utmattade på morgonen trodde man att maran kunde ha ridit dem under natten. Toviga flätor i manar och svansar kallades marflätor eller martovor och sågs som tecken på att maran varit i farten.

Ett mörkt väsen med röda ögon sitter på en liggande kvinna.
Der Albtraum, omkring 1800, en variant efter Fuselis motiv. Målning: okänd konstnär.

Hästskor, träskor och räkneramsor

Det fanns många sätt att hålla maran borta. Man skulle inte lägga sig proppmätt. Ett enkelt skydd var att ställa hästskor under sängen. Ett annat var att ställa träskor vid sängen. Tanken med träskorna var att maran inte kunde komma upp i sängen eftersom hon först var tvungen att gå i dem.

En bibel under huvudkudden, en psalmbok eller en sax kunde också skydda. Över stallet hängde man markvastar, de täta grenhärvor som björken får av sjukdom. Tanken var att maran då skulle rida på kvasten i stället för hästen. Det fanns även marstenar, sländtrissor som sattes upp över hästarna för att maran inte skulle fläta manarna.

Maran sades vara dålig på att räkna. Den som strödde ut korn eller sand gav henne en uppgift hon inte hann lösa före gryningen. En känd ramsa lyder:

Mara mara minne
,
du får ej bli här inne

förrän du räknat fåglar i skog
fiskar i flod
alla eketrär och Guds ord

Vissa av folktrons beskrivningar liknar det som i dag kallas sömnparalys.

Föreställningen att ett väsen orsakade de otäcka drömmarna lever kvar i språket. Ordet mardröm kommer från maran, och den som kallar något för marigt använder fortfarande hennes namn.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Störtskönt uppvaknande och junande av samtiden

Vi sitter och junar medan Ensoulment får landa i oss. Med ett engagerat öra följer vi Matt Johnson genom ensamhet, sorg och samtidens motsägelser – och omhuldas av toner som letar sig längre in i själen.

Publicerad 31 oktober 2026 – av Mikael Rasmussen
Matt Johnson med hörlurar och akustisk gitarr framför en mikrofon i KEXP:s studio, mot en mörk bakgrund med röda och orange l
Matt Johnson framförde flera låtar från Ensoulment när The The besökte KEXP:s studio i Seattle den 1 november 2024.

Det är något fint när artister och musiker släpper material som är otidsenligt och därmed håller över tid och som inte går att sätta ett datum på eller ett bäst-före, eller ett bäst-efter…

Vi sitter och junar. Det är ett ord som får betraktas som filosofisk eftertänksamhet, färgad av poesi, och ett uttryck som summerar Mikael Rasmussen alias Artist Razz Storytelling…

Matt Johnson släppte alltså ett nytt konstverk för drygt två år sedan och nu när månaderna passerat har vi lyssnat in igen med eftertanke och landat i ett antal betraktelser av denna fenomenala CD där vi kan konstatera att Matt har vaknat igen och junar över sin samtid.

Soul från kosmos som ett tonsatt tal kan summera vad Artist Razz junar över vid uppvaknandet och lyssningen av Ensoulment. Det summerar Matt Johnsons senaste konstnärliga själfyllda konstsläpp Ensoulment, klätt med sitt band the The.

Annons:

Fingertoppskänsla, klarsynthet kryddad med filosofisk poesi ventilerar, vädrar och lyfter känsliga ämnen med finstämd elegans. Det är en tunn linje mellan frågan och konstaterandet.

Här vaknar och börjar resan

Cognitive Dissident. Plattans första smultronställe att besöka handlar om kognitiva nutida bokstavskombinationsbeteenden, om att, som Matt sjunger: "Vänster är höger, svart är vitt, inifrån – ut, hat är kärlek, uppsida är ner, fyrkant är rund, krig är fred, tillbaka till front…?" Och det är inte alltid en lyssnare vill eller inte vill förstå vad konstnären eller artisten eller kompozitören med den medvetna hjärnan förstår eller inte förstår. Ibland kan det ta en stund innan ett budskap eller en text landar i betraktarens förståelse. Matt Johnson är känd för sina uttalanden med undertoner om samhället vi lever i, som nu är så förlöjligat, misstrott och marginaliserat av politikernas och medias lögner.

Nästa begåvade filosofiska spår berör ämnen som: Var hör jag hemma? Det London jag känner har försvunnit, långt försvunnit, och dessa sanningsenliga funderingar behandlar Johnson i låten Some Days I Drink My Coffee By The Grave Of William Blake. Sådana tankegångar är nog ganska vanliga hos de flesta av oss lyssnare. Var hör jag hemma, i vilket kvarter vill jag bo, i vilken stad hör jag hemma? Och många städer har utvecklats och bebyggts så att en stad som såg ut på ett visst vis typ år 1970 troligtvis har genomgått enorma arkitektoniska förändringar och blivit till vad det blivit till i dessa tider. Tänkvärt är också att tio år före albumet hade melodin börjat skapas och den berör även desinformation och censur. Det förekommer också en skön sömlös övergång mellan spår två och spår tre.

Spår tre, Zen & The Art Of Dating, berör vår digitaliserade tid med ensamhet och nutidens swipande åt vänster – åt höger. Hon behöver någon i natt och även han lägger till ett alias för anonymitetens skull. Därefter, tre pints senare, känner han sig i god form, överallt – ingenstans – på samma ställe – i samma tid – fortsätter swipa vänster – fortsätter swipa höger. Texterna och kompozitionerna håller god harmoni och balans där de första verserna sjungs ur ett kvinnligt perspektiv för att därefter sjungas ur ett manligt för att slutligen avslutas med en helhetsöversikt av företeelsen, intimitet i alienationens tidsålder samt uppkomsten av AI.

Skönt vemodigt och melankoliskt

Detta är en skiva att avlyssna med närvaro, tålamod och ett engagerat öra där upplevelsen blir så mycket mer uppskattad av de fenomenala tonernas variationer och soloprestationer som pianot i melodi nr 7, Down By The Frozen River. Vi känner att pianots läckra sound samt de återhållsamma tonerna flirtar med den tidigare utgivna utomordentligt läckra kompozitionen från the Thes tolkningsskiva av Hank Williams år 1994, Hanky Panky, med melodin Your Cheatin' Heart.

Eftersom Matts texter innehåller mycket text, många ord, förstärks upplevelsen när vissa kompozitioner går åt less is more som i spår 8, Rising Above The Need, där Matt repeterar refrängen "I'm Rising Above The Need" och det åtföljs av vacker musikalitet.

Därefter följer ett lågmält suggestivt musikmöte som kan beskrivas som att någon har funnit fragment av noter där Matts signum, hans karaktäristiska prat–sång-koncept, genomsyrar låten Linoleum Smooth To The Stockinged Foot som är en tillbakablick och dokumentation av Johnsons upplevelse på sjukhus år 2020. Melodin avslutas ungefär som en klassisk orkester inleder och stämmer sina instrument innan programmet tar sin början. Återigen fyndigt och variationsrikt av maestro Johnson.

Vi är med dig i sorgen

En stad ändrar skepnad och karaktär. En bror går bort, en far går bort. Det är i sådana stunder som den inre styrkan sätts på prov. En förlust är alltid tung att bära. Där kan det därför vara fint och läkande att med ärlig innerlig ton uttala: vi vill vara med dig i sorgen.

Nästa melodi belyser det ämne som sysselsatt många diskussioner och fortfarande framhävs i den sköra låttiteln Where Do We Go When We Die? Tänkvärt och berörande samt finstämt och lågmält närmar sig the The och Matt Johnson ämnet med vördnad och respekt. Kompozitionen är skriven till minne av hans far som så tragiskt gick bort då Matt Johnson med sitt the The skulle framträda live den 5 juni 2018 på The Royal Albert Hall. Men som det är med musik blev konserten något av en minnesgudstjänst. Vad fint då för den närvarande publiken att få ynnesten att vara med i den svåra stunden, men att de tillsammans skapade ett fint rum av andakt, välsignelse och det största av dem alla – tacksamhet. Det är i den tacksamheten som kompozitionen Where Do We Go When We Die? kom till. Det är därför intressant med musikens kraft, med musiken som verktyg, att det kan komma toner till vissa personer som resulterar i melodier, kompozitioner. Det var också så det var för Artist Razz då Farmorsvisa blev till.

Skivan Ensoulment, detta konstverk, avslutas med det filosofiska mästerverket Rainy Day In May. Att det inte går att gömma sig bakom regnbågar, paraplyer eller alias utan att förhålla sig till enkla som svåra frågor. Tack Matt för detta betydelsefulla album.

En tilltalande motor av ämnen som gör hela skivan intressant

Albumet vandrar i oerhört sköna musikstämningar mellan soul, blues och stundom råa gitarrackord till följsamma bas-, gitarr- och keyboardslingor. Man omgärdas och omhuldas av läkande överlappande toner som vandrar i det lågmälda behagliga registret. De olika instrumenten har dessutom funnit coola effektsound som leder och tar musiken, kompozitionerna, till delar av den uppskattande hjärnan och själen som reser med i de olika berättelserna men stannar kvar i rummet. Musiken är mestadels komponerad av text- och musikgeniet Matt Johnson. På spår 1, Cognitive Dissident, och spår 11, I Hope You Remember (The Things I Can't Forget), är gitarristen och körsångaren Barrie Cadogan medkompositör. På spår 4, Kissing The Ring Of Potus, och spår 7, Down By The Frozen River, är keyboardisten DC Collard medkompositör.

Så trots att plattan Ensoulment, som är inspelad i Matt Johnsons studio, Studio Cinéola, på etiketten Cinéola, earMusic, har ett par år på nacken sedan den släpptes så växer den och blir bara bättre och bättre precis som de tidigare mästerverken som herr Johnson skapat och komponerat.

Medmusikerna på Ensoulment är Matt Johnson: vocals, electric and acoustic guitars, rhythm machine, clapping, tambourine; Barrie Cadogan: electric guitar and backing vocals; DC Collard: keyboards; James Eller: bass guitar; Earl Harvin: drums; Gillian Glover: backing vocals. Vissa spår förgylls med Sonya Cullingford: fiddle, Terry Edwards: horns samt Danny Cummings: percussion.

Konvolutets förlovade land

Konvolutet varierar sig mellan fotografi och illustrationer där fotografen Gerald Jenkins förgyller konvolutets sidor med natur, arkitektur och rocksoulpoesifoton på Matt Johnson. Illustrationerna är skapade av brodern Andy Dog Johnson som berör betraktaren redan från omslagets kanske: Hur mår jag idag? Instängd som i en dum TV-burk? Eller som sista sidan i konvolutet kanske illustrerar: Känner jag mig som en julgran idag? Är det en självbild av hur Matt känner sig inombords, eller är det en önskvärd självvald mask att bära? Båda sidorna förmedlar i alla fall ganska tydligt: Vad skådar mitt norra öga!? Konvolutet bjuder in och väver in åskådaren att själv få avgöra bildspråket. Vi kan därmed konstatera hur viktig kulturarbetaren är för att igångsätta hjärnor som kan vara smått slumrande eller vill bli uppväckta och kreativt inspirerade att själva börja skapa musik, bild, konst eller en kultur-essä-artikel som detta blev av detta resultat…

Det är en meditativ stund att bläddra i artistens hemliga inre arkiv. Betraktaren får access att ta del av den inre kretsen av alla kreativa medhjälpare som möjliggör och förstärker den inre bild som startar inifrån Matt Johnsons kreativa konstnärs- tillika entreprenörshjärna. Gudomligt!

Om det är något som saknas om ni frågar mig så säger vi: mundolinerna. Vi baserar det på den skiva som gavs ut på nittiotalet som hette Hanky Panky och var en hommage till Hank Williams: mundolinerna får melodierna att nå fler himmelshöjder, nå fler dimensioner och slutligen tränga längre in i själen. Hör av er till nästa skivproduktion så ställer sig Artist Razz till förfogande med Munspelspoesi…;)

Liten tillbakablick

Avrundande rekommendationer är att lyssna till detta originella och unika band som skapar oerhört vackra smycken. Bandet the The tog undertecknad med stor beröring redan då Infected släpptes 1986 med låtarna Infected, Sweet Bird Of Truth samt Slow Train To Dawn. När vi sedan lyssnade på skivan Mind Bomb år 1989 förstärktes relationen till the The framförallt med låtarna Good Morning Beautiful, Kingdom Of Rain, Gravitate To Me, Beyond Love och framförallt Armageddon Days (are here again), och lyssnandet trollbinder just för att det är så begåvade kompozitioner, väl balanserade och påhittiga inlägg av olika instrument och framförallt där munspelet får ta sin plats. Styrkan ligger dessutom i de starka fyndiga texterna som kan få vilken textförfattare som helst att bli inspirerad, dra på smilbanden och bli berörd till en liten tår. Om vi ska rekommendera ett litet stökigare stycke som kysser både Beatles och Rolling Stones serverar vi Dogs Of Lust. Lyssna på detta band!

Å låt höra hur ni ser, betraktar och tycker om detta i stort sett fullkomliga band. På tal om Armageddon Days (are here again) så känns det stundtals som att ändens tid har infunnit sig. Konstverken tillika skivorna är lika dagsaktuella som då när de släpptes och med största sannolikhet ökar deras värde och igenkänning vid lyssnande och betraktelse.

En liten inbjudande uppmaning också. Matt Johnson! Kom till Sweden Rock Festival eller Time To Rock i Knislinge och berör där publikens och auditoriets känslosträngar. Så att de övernattande gästerna kan sjunga som Du sjunger på spår 6, I Want To Wake Up With You.

Omslaget till The Thes Ensoulment: ett stiliserat ansikte med röda ögon mot mörkröd bakgrund.

Album: Ensoulment
Artist: The The
Label: Cinéola / earMUSIC
Låtar: 12
Släpptes: 6 september 2024
Omslag: Andy Dog

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.