Hat är ett ord som slängs omkring med ganska ofta, framförallt i mainstream-media. Där är det ofta synonymt med kritik mot grupper som de själva gillar. Kritik mot islam är islamofobi, kritik mot invandring är främlingsfientligt, kritik mot kvinnor lyfts fram som kvinnohat, och så vidare.

Vad som är hat beror dock ofta på vem som hatar. Genuint hat mot vita män framställs istället som rättmätig ilska och kritik. Kritik mot kristna är inte ”kristofobi”. När vänstern kallar Hanif Bali för ”husblatte” är det ingen som kallar det hat i offentligheten. Dessa dubbla måttstockar i de sakta döende massmedierna är inte så mycket att göra åt i dagsläget, men man bör vara medveten om dem.

När vänstern kallar Hanif Bali för ”husblatte” är det ingen som kallar det hat i offentligheten.

När jag skriver detta har vi på Maskulint snart publicerat tvåhundra artiklar på sidan. För dem som följt vår sida en längre tid är det uppenbart att vi kritiserar män som grupp betydligt oftare än vi kritiserar kvinnor. Jag utmanar alla som vill att hitta en artikel som ens kommer i närheten av hat emot kvinnor som grupp. För det första älskar vi våra kvinnor – våra mödrar, systrar, döttrar och fruar/flickvänner. Om vi hatade kvinnor skulle vi inte skriva en massa artiklar om hur män kan bli mer attraktiva för dem. För det andra är fokus på hat mot andra att frånta sig själv ansvaret för sina omständigheter och något som hindrar personlig utveckling.

Vi kritiserar kvinnor, men framförallt kritiserar vi män. Däremot kritiserar vi ofta vissa kvinnors beteenden och uttalanden, framförallt när de använder dubbla måttstockar. Vi kritiserar även det egalitära och matriarkala samhälle som vi anser att Sverige är, eftersom vi tror mer på att könen kompletterar varandra än att de ska tävla eller vara jämställda. Konstruktiv kritik mot både män och kvinnor är essentiellt för vår utveckling som art. Anledningen till detta är att vi är fokuserade på personlig utveckling för män, och när vi kritiserar svenska män är det för att vi vill göra dem/oss bättre. När vi tar upp mindre smickrande sidor av kvinnors natur gör vi det främst för att göra män medvetna om dem.

Konstruktiv kritik mot både män och kvinnor är essentiellt för vår utveckling som art.

Hat kan vara en viktig indikation på att någon försöker att göra dig illa, och tjänar initialt som en varningsklocka. Som en långsiktig drivkraft är hat dock varken sunt eller hjälpsamt. När vi känner hat inför något eller någon bör vi ta den känslan på allvar. Att försöka trycka ned känslorna kommer bara göra att du mår dåligt och på sikt kan det leda till att du ”exploderar” av raseri. Däremot bör du undersöka om hatet är berättigat, och om det är det bör du snabbt skifta fokus på hur du kan förändra ditt liv eller yttre omständigheter för att slippa fokus på vad du hatar.

Ett exempel; om du hatar vad som skrivs i Aftonbladet, sluta att läsa deras tidning och deras hemsida. Nästa steg kan vara att hitta en annan tidning som inte gör dig lika förbannad. Det sämsta du kan göra är att ägna dig åt hot eller våld, det kommer främst skada dig själv och ge legitimitet till dem/det du hatar.

Hat är en känsla, liksom sorg, glädje och kärlek. Att låta sig styras av sina känslor är något genuint feminint, och vi anser att män först och främst bör sträva efter att vara stoiska. Detta innebär inte att vi vill göra män till empatilösa robotar, men ett stoiskt sinnelag innebär att vi kan välja när och hur vi vill agera på våra känslor. Intressant i sammanhanget är att APA (American Psychology Association) i början av 2019 explicit slog fast i sina riktlinjer att stoicism är en del av ”toxisk maskulinitet”.

Till män som verkligen genuint hatar kvinnor uppmanar jag att ställa om fokus och agera för att bli bättre män. Både män och kvinnor måste förstå att vi är bättre tillsammans än när vi motarbetar varandra.

Ernst Robert Almgren

Artikeln har tidigare publicerats på Maskulint