Kleopatra och hennes omtumlande liv och tid uppmärksammas på nytt i den kommande dokumentärserien ”Queen Cleopatra”. Den Netflix-distribuerade dokumentären avviker dock från den accepterade historiska läran genom att byta etnisk tillhörighet på den mytomspunna drottningen. Skaparna till serien låter påskina att Kleopatra var en svart kvinna och inte, som faktiskt belagts, av grekisk-makedonsk börd.
Queen Cleopatra är en ny säsong i dokumentärserien ”African Queens”. Varje säsong utforskar levnadshistorien för ”en framstående och ikonisk afrikansk drottning” och serien medproduceras och presenteras av Jada Pinkett Smith – maka till skådespelaren Will Smith.
Netflix distribuerar serien under dess plattformskategori ”Strong Black Lead”, som går ut på att ”lyfta fram svarta personer ur historien”. Tv-serien har sedan tidigare kritiserats för att vara historierevisionistisk och den här säsongen har fått utstå samma typ av kritik.
– Vi får inte ofta se eller höra berättelser om svarta drottningar, och det var väldigt viktigt för mig, liksom för min dotter och för mitt samhälle, att få möjlighet att känna till dessa historier för det finns tonvis! Kleopatra är en drottning många känner till, men inte hennes sanning,försvarar sig Jada Pinkett Smith.
Kleopatra i Netflix-version.
– Kleopatra VII var av makedonsk härkomst, liksom alla Ptolemaios härskare som levde i Egypten, invänder Kathryn Bard, professor i arkeologi och klassiska studier vid Boston University.
På Twitter har inte kritikstormen mot serien låtit vänta på sig och opinionsbildaren Henrik Palmgren konstaterar krasst att Kleopatra var vit och att Netflix ännu en gång väljer att förvränga historien.
Netflix is – yet again – black washing a historically White character, this time it’s Queen Cleopatra that is transformed into a black woman despite that we know she was White — of Macedonian/Greek descent, so was all of the rulers of the Ptolemy dynasty. pic.twitter.com/F18W7YhXZW
— Henrik Palmgren 🇸🇪 ᛟ (@Henrik_Palmgren) April 15, 2023
Signaturen @EndWokeness ger ett antal exempel på nutidens rådande historierevisionism inom filmvärlden:
Charlotte (White, English)
Anne Boleyn (White, English)
Cleopatra (Greek/Macedonian)
Jarl Haakon (White male viking)
Trots massiv kritik från bland andra professorer och författare avser Jada Pinkett Smith samt övriga bakom produktionen att fortsätta med den kontroversiella serien – oavsett den felaktiga beskrivningen av i detta fall Kleopatra.
”Queen Cleopatra” har premiär på Netflix 10 maj i år.
Kleopatras ursprung: Den Ptolemeiska dynastin grundades av Ptolemaios I Soter, som var en av Alexander den stores mest framstående generaler. Efter Alexanders död 323 f. kr. blev Ptolemaios ståthållare för det erövrade Egypten. Efter en period av inbördeskrig i Alexanders erövrade rike gjorde sig Ptolemaios till farao för Egypten och regerade sedan fram till sin död år 282 f. kr.
Kleopatra VII blev den ptolemeiska dynastins sista härskare. Hon blev drottning över Egypten år 51 f. kr. Inledningsvis som samregent med sin bror och make Ptolemaios XIII. Under inflytande av ministern Potheinos fördrev Ptolemaios sin syster, som dock återtog makten med hjälp av sin älskare, den romerska generalen Julius Caesar - som hon även ska ha fått sonen Cesarion tillsammans med.
Efter mordet på Julius Caesar inledde Kleopatra ett förhållande med Caesars general och förtrogne vän Marcus Antonius. Kleopatra och Antonius tog sina liv efter det att Antonius förlorat det romerska inbördeskriget mot Octavianus, som sedermera kom att bli Roms förste kejsare under namnet Kejsar Augustus.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I William Shakespeares födelsestad Stratford-upon-Avon, England, pågår just nu en hårt kritiserad omprövning av den världsberömde dramatikerns kulturella arv.
Stiftelsen Shakespeare Birthplace Trust, har nämligen beslutat om att ”dekolonisera” sin ansenliga och omfattande samling av bland annat Shakespeare-relaterat material, mot bakgrund av att detta påstås riskera att främja ”vit överhöghet”.
Man uppger att beslutet innebär att utforska imperiets och kolonialismens inverkan på museets samlingar, samt hur Shakespeares verk har bidragit till dessa narrativ.
Stiftelsen menar att vissa objekt i samlingarna kan innehålla ”språk eller avbildningar som är rasistiska, sexistiska, homofobiska eller på annat sätt skadliga”, rapporterar The Standard.
Initiativet är ett resultat av en studie som genomfördes tillsammans med Dr Helen Hopkins från University of Birmingham 2022. Studien kritiserade stiftelsens attraktioner i Stratford för att porträttera Shakespeare som ett ”universellt geni” – en tanke som påstås ”stärka ideologin om vit europeisk överhöghet”.
Som en del i initiativet planerar Shakespearestiftelsen att diversifiera sitt fokus genom att fira globala kulturella bidrag, såsom den bengaliska poeten Rabindranath Tagore och Bollywood-dans inspirerad av ”Romeo och Julia”.
Demontering av historien
Kritiker menar dock att beslutet är en del av en bredare trend att dekolonisera kulturella institutioner. Man uttrycker oro för att en sådan omprövning av historiska figurer som William Shakespeare kan leda till en demontering av inflytelserika vita personer i Väst, snarare än att främja en verklig förståelse för det komplexa kulturella arvet.
Shakespeare Birthplace Trust betonar att projektet inte ska ses som kritik av Shakespeares verk, utan syftar till att omvärdera den historiska kontexten av museets samlingar och artefakter.
Att ”dekolonisera” Shakespeares arv riskerar dock enligt bedömare att inte bara förlora den historiska kontexten av den världsberömde skaldens verk. Initiativet riskerar dessutom att förvanska den kulturella betydelsen av en av de mest inflytelserika författarna genom tiderna.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Apples röst-till-text-system har orsakat uppståndelse bland iPhone-användare. När ordet ”rasist” dikteras, visas kortvarigt ”Trump” innan det korrigeras – något som Apple nu uppger att man granskar närmare.
Teknik- och globalistjätten Apple säger sig arbeta febrilt med att åtgärda den suspekta buggen i företagets dikteringsfunktion. Buggen, som först uppmärksammades i tisdags, resulterar i att iPhone tillfälligt visar ordet ”Trump” när användare uttalar ”rasist” via röstinmatning, rapporterar bland andra amerikanska CNN.
Se videon ovan för att se hur en iPhone beter sig när NyD:s journalist talar in ordet ”Trump”.
Flera iPhone-ägare har rapporterat om och bekräftat den märkliga händelsen på sociala medier. Videor som demonstrerar felet har snabbt fått spridning, och väckt frågor om teknikens pålitlighet och eventuella politiska implikationer.
Apple medger buggen
Apple har i ett uttalande bekräftat problemet, och hävdar att det hela beror på en felaktig tolkning i taligenkänningsmodellen.
– Vi är medvetna om ett problem med taligenkänningsmodellen som driver Diktering och vi rullar ut en fix idag, säger en talesman för företaget.
Enligt Apple orsakas felet av att systemet felaktigt föreslår ord med fonetisk överlappning. Företaget hävdar att dikteringsfunktionen ibland visar ett felaktigt ord innan det snabbt korrigeras till användarens avsedda ord.
Som av en händelse uppmärksammades buggen dagen efter att Apple tillkännagivit en massiv investering på 500 miljarder dollar i amerikanska anläggningar och infrastruktur. Donald Trump har uppgett att han ser investeringen som ett resultat av sin tullpolitik.
Företaget fortsatt positiva till ”Woke”
Samtidigt röstade Apples aktieägare ner ett förslag om att avsluta företagets så kallade DEI-initiativ (”mångfald, rättvisa och inkludering”) som ofta sammankopplas med vänsterradikalism.
Händelsen markerar ytterligare ett problem för Apple sedan lanseringen av deras nya AI-system Apple Intelligence. Företaget tvingades nyligen avaktivera en funktion som sammanfattade nyhetsrubriker på grund av felaktigheter.
John Burkey, grundare av AI-startupen Wonderrush.ai och tidigare medlem i Apples Siri-team, uttrycker skepsis kring företagets förklaring.
– Det här känns som ett betydande spratt. Den brännande frågan är om detta introducerades i datan eller är inbäddat i koden.
Andra experter ifrågasätter Apples förklaring om fonetisk likhet mellan orden. Peter Bell, professor i talteknologi vid University of Edinburgh, menar att det är mer sannolikt att den underliggande mjukvaran har modifierats av en eller flera Apple-anställda.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Bondproducenterna Michael G. Wilson och Barbara Broccoli, ägare och förvaltare av produktionsbolaget EoN productions, gick i förra veckan ut med nyheten att man släpper den kreativa kontrollen av James Bond-filmerna till globalisten Jeff Bezos företagsjätte Amazon.
Oro uttrycks från filmentusiaster över att agent 007 nu sannolikt blir än mer ”politiskt korrekt”.
Efter decennier av 25 mer eller mindre ikoniska (officiella) filmer under Eon Productions, Michael G. Wilsons och Barbara Broccolis ledning, tog sagan om James Bond i förra veckan en för många fans högst oväntad vändning när globalistföretaget Amazon, som redan 2022 förvärvade MGM (Bond-distributören) för 8,45 miljarder dollar, nu formellt också har erhållit kreativ kontroll över agent 007-franchisen.
Amazon köpte MGM främst för att stärka sin streamingtjänst Prime Video, men enligt de senaste uppgifterna innefattar avtalet även direkt inflytande över Bond-universumets kreativa riktning. Nyheten, som även bekräftas av Eon Productions, har nästintill orsakat chockvågor bland hängivna fans.
Inom Bond-gemenskapen uttrycks bland annat oro över är att franchisen, utöver nya filmer, kan komma att expandera med TV-spinoffs om olika sidokaraktärer, digitalt innehåll och inslag präglade av vänsterradikala kulturpolitiska strömningar – känt under beteckningar som woke, DEI och tredjevågsfeminism.
James Bond (Daniel Craig) har till dags dato besegrat många storskurkar, men tycks nu ha mött sin överman i globalistföretaget Amazon. Foto från filmen ”No Time To Die”.
Eon Productions, som kontrollerat Bond-produktionerna sedan 1962, ska enligt rapporter fortsätta att ha en central roll i filmproduktionerna. Något som kritiker dock tvivlar på, då en av producenterna, Michael G. Wilson, 83, nu formellt deklarerat att han dragit sig tillbaka.
– Med min 007-karriär som sträcker sig över nästan 60 otroliga år, tar jag ett steg tillbaka från att producera James Bond-filmerna för att fokusera på konst och välgörenhetsprojekt. Därför är Barbara och jag överens om att det är dags för vår betrodda partner, Amazon MGM Studios, att leda James Bond in i framtiden, kommenterar Wilson.
Oro uttrycks vidare för att Amazon kan urvattna konceptet genom att planera fler serier och spinoffs på Prime Video, något som tidigare diskuterats till exempel i form av en serie om CIA-agenten Felix Leiter. Man förebådar även att Bond-filmerna kan släppas direkt på Prime, trots att Eon styvnackat krävt att huvudfilmerna premierar på biografer.
“Bond är död”
På sociala medier har reaktionerna över det, för de allra flesta supportrarna chockartade beslutet, varit passionerade. ”Amazon kommer att förstöra allt som gör Bond unik – han blir en algoritmisk actionhjälte”, skriver ett fan på X. Vissa är dock mer hoppfulla. ”Fler berättelser i Bond-världen kan funka, om de respekterar kärnan”, kommenterar en annan användare.
I Reddit-trådar spekuleras det i att Bond nu med stor sannolikhet kan bli än mer ”woke”, och/eller följer liknande trender som Marvels utökade universum.
Trying to remain optimistic but it’s hard not to picture a room full of 20-something TV execs spitballing ideas for a flood of new James Bond Universe content. pic.twitter.com/4U4XJj3Ied
Mike Hopkins, chef för Prime Video och Amazon MGM Studios, är dock, föga förvånande, optimistisk.
– Sedan hans debut på bio för över 60 år sedan har James Bond varit en av de mest ikoniska karaktärerna inom filmnöje. Vi är tacksamma mot framlidne Albert R. Broccoli och Harry Saltzman för att de tog James Bond till biografer världen över.
Enligt rapporter från branschkällor betalade teknikjätten en hisnande summa på ytterligare 1 miljard dollar till Eon Productions för att förvärva de exklusiva rättigheterna. MGM-köpet inkluderade förvisso distributionsrätten av James Bond-filmerna, men den nya överenskommelsen ger Amazon tydligare mandat att utveckla innehåll utanför filmerna.
Bedömare menar att Amazons agerande speglar en trend där streamingföretag köper ikoniska franchise för att locka prenumeranter. Riskerna är dock stora – Bond är en kulturinstitution med krävande fans. Medan Amazon ser möjligheter i att expandera Bond-universumet, kvarstår frågor om hur agent 007:s själva essens kommer att tillåtas bevaras – inklusive en smula politisk inkorrekthet?
Frågan som nu ekar genom filmvärlden är: Hur kommer Bezos globalistimperium att forma framtiden för världens mest kända hemliga agent? Kommer 007:s martini fortfarande vara skakad, inte rörd, i Amazons händer?
Grundare: Albert R. "Cubby" Broccoli och Harry Saltzman
Nuvarande ägare: Barbara Broccoli och Michael G. Wilson
Huvudkontor: Eon House, 138 Piccadilly, London, England
Verksamhet.
Primärt fokus på produktion av James Bond-filmserien. Totalt 25 officiella filmer producerade mellan 1962 och 2021. Första film: "Dr. No" (1962). Senaste film: "No Time to Die" (2021).
Andra noterbara produktioner: "Chitty Chitty Bang Bang" (1968), "Call Me Bwana" (1963), West End-musikalen "Once" (2013)
Samarbeten.
Långvarigt partnerskap med United Artists och senare MGM
Joint venture med Amazon MGM Studios för James Bond-franchisen sedan februari 2025
Kulturellt arv.
Ansvariga för att etablera James Bond som en av de mest framgångsrika och långlivade filmfranchiserna i historien
Har format den moderna actiongenren och spionfilmen
Övrigt.
James Bond-franchisen har genererat över 7 miljarder dollar i biljettintäkter globalt
Omfattande merchandising och licensiering av Bond-varumärket
Utmärkelser: Ett flertal Oscar-nomineringar inklusive vinster. Främst tekniska meriter som specialeffekter och ljudmix
BAFTA-utmärkelser, bland annat 2013 års "Skyfall", för Enastående brittiska film
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
MGTOW-rörelsen beskrivs som en motreaktion och en "manlig" spegelbild av den feministiska rörelsen. Dess "maskulinism" är dock i praktiken lika destruktiv för män som feminismen varit för kvinnor.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Vi lever i en tid präglad av vad som närmast kan beskrivas som ett könskrig som brutit ut ur den marxistiska kulturkampen och postmodernistiska förvirringen kring könsroller. Rörelsen MGTOW (Men Going Their Own Way) är starkt kopplad till denna samhällsutveckling och har under de senaste decennierna vuxit fram som sorts reaktionär motpol till den feministiska rörelsen.
MGTOW, som förespråkar att män ska ”gå sina egna vägar” – bort från romantiska förbindelser och samhällets förväntningar – är i många avseenden en komplex spegelbild av feminismen och en form av proteströrelse mot ett samhälle där allt fler män känner sig marginaliserade, diskriminerade och direkt oönskade.
MGTOW har rötter i så kallade mansrättsgrupper och antifeministiska forum från tidigt 2000-tal, där kritik växte fram mot familjerättssystem, MeToo-rörelsen och vad man generellt betecknar som ”toxisk feminism”. Centralt är en uppfattning att samhället i allt högre grad demoniserar män och manlighet i stort, något som kopplas till den feministiska analysen av ”patriarkatet” som en huvudorsak till strukturellt förtryck.
Rörelsens anhängare pekar på att män idag straffas för historiska och kollektiva synder, och att detta skapat en kultur där mäns röster och behov trivialiseras. Som svar förespråkar man att ”opt outa” – att leva i frivilligt celibat, undvika äktenskap och ibland till och med undvika sociala relationer med kvinnor helt och hållet.
Rörelsens idéer har sedan spridits från internetforum in i populärkulturen via YouTube-kanaler och sociala medier. Centrala ”förgrundsgestalter” kända med namn som Barbarossaa, Sandman och Turd Flinging Monkey har populariserat MGTOW:s budskap genom att blanda humor, provokation och analyser av samhällsfrågor. Retoriken överlappar till delar med andra samhällskritiska rörelser exempelvis med metaforer som ”det röda pillret” – en referens till filmen The Matrix som symboliserar uppvaknandet till vad som uppges vara en hård sanning om ett sjukt samhälle, i MGTOW:s fall med särskild åsyftan till påverkan av feminismens och kvinnors roll i det moderna samhället.
MGTOW beskriver ofta sin filosofi som en progression genom fyra stadier, där varje steg innebär en allt djupare separation från samhället och från kvinnor:
1. Situationsmedvetenhet
Detta inledande skede beskriver man som att män börjar ifrågasätta sina relationer till kvinnor och även till samhället i stort. Detta beskrivs som förknippat med att man upplever att man utnyttjas, ofta med hänvisning till äktenskap och rättssystem som man anser vara ojämställda. Män i detta skede tror fortfarande på äktenskapets värde men har samtidigt börjat ”inse” att de manipuleras av kvinnor.
2. Förkastandet av långsiktiga relationer
I det andra steget avvisar män långsiktiga förbindelser, samliv och äktenskap. De ser dessa institutioner som fällor som begränsar deras frihet och utsätter dem för stora ekonomiska och emotionella risker. Kortvariga förhållanden och sexuella möten accepteras dock fortfarande, eftersom de inte innebär samma grad av förpliktelser.
3. Förkastandet av kortvariga relationer
I det tredje steget, som MGTOW-anhängare ofta ser det, minskar män sina interaktioner med kvinnor till ett minimum. De undviker inte bara romantiska förbindelser utan också vänskapliga eller till och med professionella relationer med kvinnor. Detta skede präglas av en stark misstänksamhet och en övertygelse om att kvinnor, oavsett kontext, utgör ett hot mot deras frihet och välbefinnande.
4. ”Going Ghost”
Det sista steget, kallat ”going ghost”, innebär en fullständig separation från det moderna samhället. Män i detta skede försöker minimera sin medverkan i ”vardagssamhället” och säger ofta upp sig från sina arbetsplatser. De strävar efter att leva så individuellt som möjligt, ofta genom att flytta till avlägsna platser eller leva så anonymt de kan.
Äktenskapet blir ett ”juridiskt hot”
MGTOW framhålls ofta av sina medlemmar som en motvikt till vad de ser som en ensidig feministisk berättelse i den allmänna samhällsdebatten. I feministisk teori lyfts ofta ”patriarkatet” som en systemisk orsak till alla tänkbara orättvisor – från könsbaserat våld till lönegap och maktobalanser – en analys som MGTOW-anhängare avfärdar som felaktig och mansfientlig.
”Feminismen har gått från att kämpa för jämställdhet till att göra män till syndabockar för alla samhällsproblem”, skriver en anonym MGTOW-medlem i ett forum. Andra anhängare menar att rörelsen erbjuder ”brödraskap” och manlig ”solidaritet” – något som i det moderna samhället upplevs vara en bristvara.
”En av de främsta anledningarna till att MGTOW är bra för män är att det ger dem ett sätt att behålla sitt oberoende och sin frihet. I dagens samhälle förväntas män ofta försörja sina partners, både ekonomiskt och känslomässigt. Detta kan vara en betydande källa till stress och ångest för många män, vilket leder till känslor av förbittring och frustration. Genom att välja att gå sin egen väg kan män fokusera på sina egna behov och önskningar, snarare än att försöka uppfylla andras förväntningar”, argumenterar en anhängare.
Kritiker av rörelsen, som den kanadensiske psykologen Jordan Peterson, menar bland annat att den trots att den pekar på verkliga problem, som mäns ensamhet eller orättvisa vårdnadstvister, misslyckas med att erbjuda konstruktiva lösningar. Istället för att adressera frågor som behöver lösas eller främja förståelse och samarbete mellan könen romantiserar rörelsen en tillvaro präglad av misstänksamhet, isolering och könsbaserad segregation.
Att betrakta kvinnor som en kollektiv fiende eller ett ”juridiskt hot” (en vanlig MGTOW-term för äktenskap) riskerar naturligtvis att förstärka polarisering snarare än att läka den. Andra konstaterar att det är en handling av maktlöshet snarare än egenmakt och självbestämmande att retirera från samhället och att många av medlemmarna mest tycks vara förbittrade och har svårt att bearbeta oförrätter de varit med om i tidigare relationer.
Vem tjänar på splittringen?
Jordan Peterson har uppmärksammat MGTOW-rörelsen vid flera tillfällen och kommenterat den med att han förstår vissa faktorer bakom dess upphov men att han samtidigt noterat den destruktiva inverkan den har, särskilt på yngre män.
En central fråga vad gäller kritiken mot MGTOW är också vem eller vilka som egentligen gynnas av denna splittring, eftersom varken män eller kvinnor de facto tjänar på att se varandra som fiender eller konkurrenter. Genom att skapa en ”vi mot dem”-mentalitet undermineras förutsättningar till sunda relationer och samarbeten medan de som istället vill splittra folket gynnas – oavsett om det handlar om oligarker och politiskt drivna aktörer eller algoritmdrivna sociala medier som drar nytta av konflikten.
Det finns en förståelig föreställning om att det aldrig tidigare varit lika svårt att skapa bestående relationer och familjer som idag, inte bara eftersom samhället bygger på att båda parter helst gör någon form av karriär, vilket i praktiken förstås försvårar familjebildande – utan också för att synen på vad en relation faktiskt innebär har förändrats radikalt. Den liberala synen på relationer har i den offentliga debatten lyfts fram som något som kan främja ”frihet”, individualism och självförverkligande – men på samhällsnivå är den av allt att döma också en starkt bidragande orsak till att hälften av alla äktenskap idag slutar i skilsmässa, att svenskarna är ensammast i världen – och till en alarmerande låg nativitet. Vem vågar längre bilda familj med någon om både män och kvinnor känner att man när som helst kan bli utbytt eller utnyttjad av nästan vilket skäl som helst? Vem vågar egentligen satsa när allt känns så osäkert?
Att bryta upp en relation så snart någon form av missnöje eller konflikt uppstår ses ofta som en lika rimlig lösning som att slänga en produkt som krånglar. Vad är egentligen poängen med att försöka reparera något när man bara kan skaffa nytt?
Även denna ultraindividualistiska verklighet är något som ofta tas upp i MGTOW-kretsar, i både positiva och negativa ordalag. Samtidigt som många medlemmar känner sig rädda, svikna och bedragna av kvinnor som valt bort dem framhäver de själva ofta vikten av att vara ”fria” och ”oberoende” och fokusera på sig själva snarare än på någon annan.
Som även Peterson pekar på är MGTOW på många sätt ett olyckligt symptom på en tid av stort, och till delar legitimt, missnöje eller rädsla hos många män – i många fall direkt förtvivlan. Rörelsens svar – att kollektivt förkasta kvinnor och vända samhället ryggen – är dock att kasta ut barnet med badvattnet och förpassar istället oundvikligen män till en skadlig tillvaro av isolering och växande bitterhet.
Kritiker, av såväl extrema misogyna mansrörelser som mansfientliga feministideologier, konstaterar att lösningen inte är att fly från varandra eller att leva i olika nyanser av destruktivt fiendeskap. Lösningen är att både män och kvinnor tar ansvar för att söka en bättre förståelse för våra naturliga olikheter och på detta sätt kan respektera och bejaka dem, fokusera på att bygga sunda relationer och komplettera varandra i smått och i stort.
Social ingenjörskonst inklusive destruktiv ideologi kan störa det naturliga normaltillstånd som både individen och samhället mår och utvecklas bäst av. Historiska fynd pekar på att tvåsamhet har varit den etablerade normen hos folken i Europa sedan förhistorisk tid, och att den i sig själv också utgör grunden för Västerlandets civilisation som vi känner den.
Kanske kan vi helt enkelt bara tillåta oss att förmoda att naturen och försynen har skapat oss i två kön på goda grunder.
Isac Boman
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.