Annons:

Pseudovetenskap bakom nedvärderingen av hydroxiklorokin

I början av den så kallade pandemin var hydroxiklorokin accepterat av många läkare världen över som läkemedel mot covid-19, men sedan började attackerna mot den väl beprövade medicinen. Trots att läkemedlet är väl testat och rekommenderat av många läkare fortsätter propagandan mot detta och andra antivirala läkemedel, konstaterar Lars Bern.

Uppdaterad januari 24, 2022, Publicerad augusti 25, 2021 – av Lars Bern
Foto: Glyn Nelson/CC BY-NC-SA 2.0
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 43 620,00 SEK 58% Mål: 75 000,00 SEK

Den sedan över ett halvsekel väl beprövade malariamedicinen hydroxiklorokinsulfat (förkortat HCQ med handelsnamnet Plaquenil) var allmänt accepterad som behandling för covid-19 av det medicinska samfundet i hela världen i början av april 2020. Två tredjedelar av den amerikanska läkarkåren uppgav i april att de skulle förskriva HCQ eller klorokin (CQ) för covid-19 till en familjemedlem. En internationell rundfrågning bland läkare betygsatte samtidigt HCQ som den mest effektiva behandlingen mot covid-19. Den 6 april berättade Vita husets medicinske rådgivare Peter Navarro för CNN att ”Praktiskt taget varje covid-19 patient i New York ges HCQ”. Detta kunde sannolikt förklara minskningen av covid-19-dödsfallen i delstaten New York efter den 15 april.

Skribenten Leo Goldstein på bloggen Watts Up With That? har gjort en viktig genomgång av de besynnerliga händelserna runt HCQ användningen mot covid-19 under 2020. Jag har tagit del av Goldsteins väsentligaste iakttagelser och själv grävt i litteraturen och skall här redogöra för dessa händelser.

Den 21 april ägde flera perfekt samordnade händelser rum som attackerade användning av HCQ mot covid-19. En panel från mäktiga National Institute of Health (NIH) utfärdade då rekommendationer med en klart negativ hållning till behandling med HCQ. Denna överraskande ståndpunkt intogs i strid med de rikliga bevisen för HCQ:s effektivitet och säkerhet och trots frånvaro av bevis för skadliga effekter. Panelen rekommenderade också starkt mot den ännu effektivare användningen av HCQ i kombination med azitromycin (AZ), som är ett antibiotikum.

Samma dag publicerades en artikel på pre-printservern medRxiv, som insinuerade att HCQ inte bara var ineffektivt utan även skadligt. Denna ännu ej peer-review-granskade artikel var skriven av okvalificerade författare med uppenbara intressekonflikter. Den fick trots det massiv mediebevakning i MSM, som om det varit ett nytt botemedel mot cancer. Artikeln har senare visat sig vara någonstans mellan skräpvetenskap och rent bedrägeri.

Annons:

Trots detta utomordentligt svaga underlag krokar hela det västliga skolmedicinska etablissemanget på. Den 24 april slog mäktiga FDA sitt eget slag och utfärdade en sträng varning mot användning av HCQ vid covid-19-behandling. Den 22 maj publicerar den berömda tidskriften Lancet ytterligare en i MSM-uppmärksammad artikel skriven av författare med starka band till industrin. De påstod sig visa att användningen av HCQ mot covid-19 skulle öka dödligheten. Redan den 5 juni drar Lancet tillbaka publiceringen och ber om ursäkt efter att de som peer-review-granskade artikeln avsagt sig uppdraget. Artikelförfattarna vägrade nämligen lämna ut sina data till granskarna. Detta får ingen uppmärksamhet i propagandamedierna MSM, utan intrycket att HCQ ökar dödligheten får hänga kvar.

Den 29 maj ansluter europeiska läkemedelsmyndigheten EMA och svenska Läkemedelsverket och uppmanar sjukvården att vara uppmärksamma på påstådda biverkningar hos patienter som behandlas med CQ eller HCQ. Dessa läkemedel ökar risken för flera allvarliga biverkningar påstår man, sannolikt baserat bland annat på den falska artikeln i Lancet. Svenska Läkemedelsverket utfärdar till och med ett regelvidrigt förbud för andra än reumatologer att skriva ut preparatet varvid nästan all användning till svenska patienter stryps. Något som sannolikt har kostat flera tusen svenskar livet och även bidragit till massor av fall med svåra långtidsbesvär av sjukdomen. Det svenska förbudet att förskriva HCQ hävs i tysthet i oktober 2020. Det får dock fortfarande inte förskrivas mot indikationen covid-19!

Även om varningarna inte var bindande för amerikanska läkare gav de en avhållande effekt. Följden blev att massor av patienter inte fick en nödvändig behandling eller att behandlingen fördröjdes till dess möjliga effekt upphört. HCQ skall sättas in tidigt efter symptom för att fungera. Detta gjorde det möjligt för belackare att ifrågasätta HCQ:s effekt ännu mer aggressivt.

Följden blev att massor av patienter inte fick en nödvändig behandling eller att behandlingen fördröjdes till dess möjliga effekt upphört

Den 27 juli samlades en stor grupp amerikanska läkare i Washington och höll en presskonferens där de redovisade hur de botat tusentals covid-19 patienter med HCQ. En inspelning som lades ut på Youtube fick på några timmar flera miljoner tittare, varefter Youtubes censur slog till och tog ner inspelningen. Jag har själv blivit censurerad av Youtube när jag på Swebbtv redogjort för vetenskapen på detta område.

NIH utfärdade behandlingsriktlinjer som sedan använts för att föra anti-HCQ propaganda. Det relevanta avsnittet i (covid-19 Treatment Guidelines Panel, 2020) rörande behandlingsrekommendationer för potentiella antivirala läkemedel (mer exakt, underlåtenhet att ge rekommendationer) byggde på starka så kallade expertutlåtanden snarare än bevis. Med erfarenhet av vilken typ av experter som dessa myndigheter alltid anlitar, kan man sluta sig till att dessa hade starka band till industriintressen.

Experterna menade att det inte fanns tillräckligt med kliniska data för att rekommendera antingen för eller emot att använda CQ eller HCQ för behandling av covid-19, trots massor av vittnesmål från kliniker över hela världen. Lägg märke till att CQ och HCQ behandlas tillsammans, även om dessa är två olika läkemedel, och HCQ är klart överlägsen CQ både i effektivitet och säkerhet. Man menar även att när CQ eller HCQ används, bör kliniker övervaka patienten för negativa effekter, särskilt förlängt QTc-intervall (hjärtpåverkan). Detta innebar att HCQ skulle användas endast vid sjukhusinläggningar. Det är en begränsning som innebär att HCQ behandlingen kommer att försenas tills en patient är så sjuk att hon/han söker sjukhusvård och då är det ofta för sent att sätta in HCQ.

Speciellt gav panelen rekommendationer mot användning av den mest effektiva och allmänt använda HCQ-behandlingen för covid-19, nämligen i kombination med AZ. Man kritiserade vissa studier av patienternas behandling med HCQ plus AZ för frånvaron av en kontrollgrupp. Det fanns faktiskt en mycket stor sådan kontrollgrupp, den som fyllde sjuk- och bårhus. Det finns bara två studier, citerade av panelen mot HCQ+AZ, (Molina, 2020)  och (Chorin, 2020). Båda har misstolkats av panelen. Ett skolexempel på publikationbias.

Allt tyder på att HCQ plus AZ är en beprövad och effektiv behandling mot covid-19 i dess inledningsfas. Man måste inse att det finns en skillnad mellan beprövad behandling och godkänd behandling. HCQ+AZ är inte godkänt men bevisat, eftersom många patienter har behandlats framgångsrikt med denna kombination och har återhämtat sig bra. HCQ och AZ är några av de mest föreskrivna läkemedlen som har ordinerats i årtionden. HCQ är lika säker som ett receptbelagt läkemedel kan vara. AZ är ett antibiotikum, och det är så säkert som ett antibiotikum kan vara.

Eftersom dessa läkemedel har ordinerats så brett och så länge, har deras negativa effekter studerats och negativa händelser i samband med dem rapporterats. Skrupelfria propagandamedier använder denna information för att vilseleda en orolig allmänhet och även offentliga personer.

Ett annat antiviralt läkemedel är Remdisivir. Det har utvecklats helt nyligen och har knappt använts. Det finns lite information om dess negativa effekter. De korrupta propagandamedierna presenterar denna brist på bevis för negativa effekter som bevis på frånvaron av negativa effekter. Den stora skillnaden mellan Remdisivir och HCQ är att den förra är ny och patenterad och kostar över 20 000 kronor per behandling medan HCQ som saknar patentskydd kostar några tior. Remdisivir har dessutom senare visat sig i stort sett verkningslöst.

Skrupelfria propagandamedier använder denna information för att vilseleda en orolig allmänhet

Den främsta invändningen mot HCQ / HCQ plus AZ är möjligt så kallat QTc förlängning av hjärtrytmen. De flesta yrkesverksamma hänvisar till CredibleMeds.org som sätter både HCQ och AZ i kategorin känd risk för så kallat TdP. HCQ kan vara listad i den kategorin av misstag. En genomgång av litteraturen avslöjar endast få anekdotiska fall. Några av dem är förgiftning av stora överdoser av HCQ. Sedan finns det patienter som stått på HCQ i flera år och plötsligt blivit sjuka och återhämtat sig när HCQ dragits tillbaka. Samtidigt finns det miljontals människor som kontinuerligt tar HCQ med endast ett fåtal fall av hjärthändelser som rapporterats, vilket kan förklara de få dödsfallen i covid-19 i Afrika. Även om HCQ var orsaken till dessa sällsynta fall är de fortfarande statistiskt obetydliga. Andra antivirala medel är kända för att orsaka QTc förlängning också, men de dras inte in för det. När det gäller HCQ verkar det som om man medvetet låtit en försiktighetsprincip trumfa över statistiska fakta och sunt förnuft.

Den mest tillförlitliga källan till information om arytmirisker är American College of Cardiology. I tidskriften Cardiology skriver man att: "CQ och dess mer samtida derivat HCQ, har funnits i klinisk användning i mer än ett halvt sekel som en effektiv terapi för behandling av malaria, lupus och reumatisk artrit. … flera hundra miljoner doser av CQ har använts över hela världen vilket gör den till en av de mest använda medicinerna i historien, utan rapporter om arytmisk död under WHO:s övervakning. HCQ är mildare än CQ."

AZ som är en ofta använd makrolid antibiotika, är även i kategorin känd risk, precis som många andra antibiotika som inte kräver övervakning av QTc under användning. AZ saknar starka farmakodynamiska bevis på arytmi associerad med QTc förlängning. Epidemiologiska studier har uppskattat ett överskott av 47 kardiovaskulära dödsfall som antas vara typ arytmiska per 1 miljon avslutade kurer.

Med andra ord, efter över 50 års effektiv användning av både HCQ och AZ har de visat sin säkerhet och effekt. Det finns ingen anledning till rädsla, utom själva rädslan. Men vissa människor kan vara sårbara, så artikeln förklarar hur man beräknar en enskild riskpoäng för QTc-förlängare. Individer med högre riskpoäng kan behöva QTc-övervakning. Också, författarna föreslår att undvika andra QTc förlängande mediciner under tiden för HCQ + AZ behandling.

De kardiologer som skrev denna artikel avfärdade inte oron. De förklarade vetenskapen om det och föreslår lämpliga mildrande åtgärder. Annan litteratur tyder också på låg risk för HCQ och AZ. En artikel med Prutkin som förstanamn skriver att begränsade data om HCQ tyder på att medicinen har en låg risk att orsaka TdP, baserat på erfarenheter från dess vanligaste användningsområden. Tidsfönstret för användning av dessa läkemedel har kort varaktighet, vilket är en annan anledning till att risken för TdP kan vara lägre. HCQ och AZ har andra kända kontraindikationer, men de är utanför tillämpningsområdet här.

Många studier visar däremot att själva sjukdomen covid-19 orsakar hjärtarytmier. Hjärtstillestånd, inte direkt orsakat av andningsskador, är en av de ledande utlösande orsakerna till covid-19 dödsfall. En översyn av Bansal fann att:

Covid-19 främst är en respiratorisk sjukdom men hjärt-och kärlengagemang kan ske genom flera mekanismer.

Akut hjärtskada är den mest rapporterade kardiovaskulära avvikelse i covid-19, med genomsnittlig incidens 8-12 procent.

Både taky- och bradyarytmier är kända för att förekomma i covid-19. En studie som beskriver klinisk profil och resultat i 138 kinesiska patienter med covid-19 rapporterade 16,7% incidens av arytmi. Incidensen var mycket högre (44,4 procent) bland dem som krävde IVA behandling.

Bansal konstaterar också att SARS-CoV-2 virus kan orsaka hjärtskada direkt eller indirekt. Möjligheten till inverkan från behandling nämns som en mindre sannolikhet.

Wang, et al. finner att 44 procent av patienterna som överförts till IVA utvecklat arytmi. Ingen av dem fick HCQ eller CQ. De flesta av patienterna fick en icke-närstående antiviral och ett antibiotikum. Endast i 18 procent av patienternas antibiotika var AZ. Åtminstone några av patienterna utvecklat en arytmi före behandlingen.

M. Hawryluk, skriver att läkarna har funnit att infektionen kan efterlikna en hjärtattack. De har tagit patienter till hjärtkateteriserings labbet för att rensa en misstänkt blockering, bara för att finna att patienten egentligen inte upplever en hjärtattack men hade covid-19.

En välgrundad hypotes är att CVOID-19 patienter upplever QTc förlängning och arytmi på grund av sjukdomen, snarare än på grund av att HCQ + AZ behandling. AZ kan öka oddsen för QTc förlängning i covid-19 patienter, som annars skulle dö av hjärtstillestånd eller andra organkollapser.

Media och professionella publikationer har rapporterat en kraftig ökning av dödligheten från hjärtstillestånd i hemmet. Några av dessa fall är kända för att vara covid-19, men de flesta av dem är inte testade. Kan många av dem ha inträffat på grund av hjärtskador orsakade av covid-19? Kan hjärtpåverkan av covid-19 förvärras av starka QTc-förlängare som många tar regelbundet? Det finns otaliga variabler som förvirrar denna statistik. Det finns en särskilt kraftig ökning av hjärtstillestånd i hemmet i New York, som vanligtvis förklaras av människors ovilja att ringa en ambulans eller ER.

Adriano Nunes Kochi et.al. ger i en artikel en djupgående förklaring av de hjärteffekter som luftvägsinfektioner och interaktion med QTc-förlängningsläkemedel kan ge.

Borta är alla positiva hjärteffekter som HCQ ger. De rapporterades allmänt innan HCQ hade oturen att nämnas av president Trump. Till exempel att ta HCQ för RA eller Lupus kan minska risken för hjärthändelser med 17 procent. En artikel menar att om du tar antimalaria drogen HCQ som en del av din behandling för lupus eller reumatisk artrit (RA), kan hjärtat skyddas som en extra bonus. Den artikeln är baserad på en annan artikel av Jorge, 2019. Dessa resultat kan vara tillämpliga endast vid långsiktig medicinering med HCQ, inte en 5-dagars kur för covid-19, men detsamma kan sägas om de påstådda negativa hjärteffekterna.

Den studie finansierad av NHI som satte igång kampanjen mot HCQ var skriven av Magagnoli et al. Den gör en retrospektiv statistisk jämförelse av resultatet för covid-19 sjuka amerikaner intagna på ett veteransjukhus. De fick HCQ eller HCQ + AZ behandling före 11 april. I sammanfattningen hävdar man att en större andel av HCQ behandlade patienter dog jämfört med obehandlade patienter. Detta ignorerar det faktum att HCQ eller HCQ + AZ behandling gavs endast i de svåraste fallen. Detta trots att HCQ skall sättas in i sjukdomens inledningsskede för att ha effekt. När de sjuka gått in i det svåra andra fasen är det för sent att sätta in HCQ. I artikeln erkänner man även att det ursprungliga tillståndet för HCQ och HCQ + AZ grupperna var mycket sämre än för den obehandlade gruppen, men i slutsatserna ignorerar man att nämna det.

Studieupplägget verkar vara medvetet arrangerat för att ge ett negativt utfall. Den första utgåvan av ”studien” publicerades den 21 april. Den fick förkrossande kritik i kommentarerna och ersattes därför med en annan den 23 april för att dölja dessa kommentarer. En av studiens författare hade fått annan forskning finansierad av Gilead som säljer det med HCQ konkurrerande antivirala Remdesivir. En behandling med HCQ kostar några tior medan en Remdesivirbehandling kostar över 20 000 kronor. HCQ är långt mer verksamt än Remdesisvir mot covid-19.

Trots alla frågetecken, massiv kritik och partiska författare fick den här studien massiv uppbackning av de etablerade propagandamedierna MSM. Det är samma finanskretsar som kontrollerar MSM som har stora intressen i Big Pharma och vaccinindustrin, så allt verkar iscensatt av dem för att bara sälja vacciner och det svindyra men i stort verkningslösa Remdesivir. Det gällde att till varje pris stoppa en behandling som kunde få dödligheten i epidemin att minska och pandemin att upphöra.

En annan studie som använts i propagandan mot HCQ är skriven av Tang m.fl. . Studien som inte verkar peer-review-granskad rapporterar resultaten från en klinisk prövning i Kina, där HCQ gavs till patienter 16 till 17 dagar efter sjukdomsprövning. Detta är för sent för en antiviral att fungera. Medicinen bör sättas in senast inom 5 dagar från insjuknandet. Således, denna studie beskriver felaktig användning av HCQ, snarare än effekt och säkerhet för läkemedlet. Från kommentarerna kan man läsa:

Med en genomsnittlig fördröjning på 16 dagar från symptomdebut till inskrivning och behandling i denna studie, är dessa patienter klart förbi den virala fasen av sjukdomen, där en antiviral behandling skulle ha mest värde, och är på god väg mot problemen med lunginflammation och cytokinstorm, vilket i slutändan är det som leder till döden.

Samma mönster igen, trots uppenbara fel i behandlingen fick studien stor uppmärksamhet i propagandamedierna inklusive New York Times och LA Times. Helt uppenbart att det rör sig om medvetet felaktiga behandlingar för att kunna motivera ett stopp för användning av HCQ.

Vad man måste förstå är att behandling mot covid-19 måste starta omedelbart vid klinisk misstanke om infektion och utan att ens invänta bekräftande tester. Det är en mycket smalt tidsfönster där det finns möjlighet att eliminera viruset med HCQ-behandling innan pulmonella komplikationer i form av små tromboser sätter in. För lång väntan på att behandla är kärnan i problemet. Jag har ett covid-19 fall i min närhet som feldiagnostiserades och därför inte fick rätt behandling, vilket lett till svåra och långvariga komplikationer.

Det finns idag rader med studier som visar på den påtagliga antivirala effekten mot SARS-CoV-2 vid insats av HCQ och HCQ+AZ vid rätt tidpunkt. En fransk studie visar i diagram hur påtaglig effekten är, speciellt för kombinationen HCQ+AZ. Dessa läkemedel har en omfattande negativ effekt på SARS-CoV-2 viruset. Det kan ta år av vetenskapliga experiment för att förstå hur och exakt vad de påverkar. Det faktum att en positiv effekt har fastställts innebär att medicinerna bör användas och sättas in tidigt i vården.

Den 27 mars upprättade WHO, vars största finansiär är vaccinentreprenören Bill Gates, en spärr för behandling av covid-19 med HCQ. WHO uppgav att HCQ inte bara var otillräckligt testad (vilket var sant vid den tidpunkten), men att man ansåg att det för covid-19 krävdes mycket högre doser än de som används mot malaria. Samtidigt konstaterar man att intag av höga doser kan vara förknippat med negativa eller allvarligt negativa bieffekter. Det här är farlig desinformation. HCQ-dosering för covid-19 skall vara samma eller lägre än för malaria.

Oligarkins internetplattformsföretag Google och Facebook har ställt upp bakom Bill Gates och WHO i allt som rör covid-19. Tillsammans med Twitter, censureras den information som visar HCQs gynnsamma effekt. Denna typ av censur som fullständigt exploderat under coronaepidemin och det amerikanska valet 2020 är en ytterst illavarslande utveckling för den förment fria världen och våra möjligheter att hålla oss informerade.

Sammanfattning av läget för HCQ-behandling

  • HCQ speciellt i kombination med AZ är effektivt vid behandling av covid-19, om den påbörjas tidigt.
  • Studier, som citeras mot HCQ, har misstolkats, är ogiltiga eller värre.
  • HCQ och AZ är några av de mest testade och säkraste receptbelagda läkemedlen.
  • Svår covid-19 orsakar ofta effekter på hjärtat, inklusive arytmi. QTc förlängande mediciner kan förstärka denna tendens. Miljontals människor tar regelbundet mediciner med stark QTc förlängning effekt, och varken FDA eller CDC bry sig om att varna för dem. HCQ + AZ i kombination, har förmodligen en mild QTc förlängning effekt.
  • Effektivitet av HCQ-baserad behandling för covid-19 hämmas av försiktighetsåtgärder och fördröjd insättning av behandlingen.
  • Trots alla försök av vissa myndigheter att förhindra covid-19 behandling med HCQ och HCQ + AZ, är numer båda komponenterna godkända av FDA, och läkare i USA kan ordinera dem för covid-19.
  • HCQ / HCQ+AZ skall ordineras av en läkare. De är inte receptfria och bör inte användas för självmedicinering mot covid-19.
  • HCQ + AZ är den vanligaste behandlingen. HCQ fungerar på egen hand men är mycket effektivare ihop med Zink och AZ som är ett antibiotikum och en källa till Zink.[874]
  • De kliniska bevisen för HCQ:s effektivitet mot covid-19 är förkrossande.

 

Den dystra slutsats man måste dra av WHO:s och vårt skolmedicinska etablissemangs hantering av coronaepidemin och behandlingen av de sjuka, är att dessa institutioner som är satta att ansvara för hälsa och vård är totalt korrumperade av de enorma ekonomiska intressena bakom läkemedelsindustrin och den mäktiga globala oligarkin. Prioritering av människors liv och hälsa kommer efter prioriteringen av industrins profit och globalisternas pågående försök att kuppa åt sig makten över den fria världen som beskrivits av forskaren Jacob Nordangård. Den här korruptionen har under den så kallade pandemin kostat hundratusentals liv och orsakat allvarliga och långvariga kvarvarande hälsoproblem hos miljontals människor. Detta är ett flagrant brott mot mänskligheten.

Det är multimiljardären Bill Gates och hans krets som håller i taktpinnen. Vi kan inte lita på det skolmedicinska etablissemanget, utan jag tvingas åter konstatera att vi själva måste ta ansvar för våra kroppar och vår hälsa.

 

Lars Bern

Texten har tidigare publicerats i Antropocene.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

EU:s klimatpolitik undergräver energisystemet – Del 5

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

EU:s klimatpolitik har förändrat Europas energisystem i grunden. Resultatet är högre kostnader och ett växande hot mot industrins konkurrenskraft, skriver Dan Ahlmark.

Uppdaterad oktober 7, 2026, Publicerad oktober 7, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: Lunkenbein Photography/iStock
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Medan världen invaggats i tron på att dagens klimathypotes – att koldioxidutsläpp har mycket farliga effekter på världens länder i en inte särskilt avlägsen framtid – är sann, har denna helt avvisats bland annat av två professorer emeriti, vars argumentation troligen var huvudskälet till att USA:s Environmental Protection Agency ändrade kurs 2025. Deras slutsatser kunde sammanfattas i några kortfattade men fullständigt förintande meningar, vilka sedan motiverades genom en redovisning av den forskningsmässiga grunden för dem.


Detta är del 5 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Därmed lyftes klimatpolitikens förtryck över USA:s energiproduktion och energianvändning, industriella utveckling och kärnan till dess internationella makt. Forskarna fastslog nämligen två slutsatser gällande FN:s och senare EU:s klimathypotes: "It fails to consider contradictory science. It is not based on science, it is based on unscientific evidence. Thus there is no scientific basis for the...Finding that greenhouse gases ("GHGs") will endanger the public health and welfare. Furthermore, it endangers the public health and welfare itself". (1)

Betydelsen för energipolitiken

Vi ska här inte beröra varför klimathypotesen varit så viktig för världens globalister och etablissemang att hävda och genomdriva, utan här granskas bara effekterna gällande dess allvarligaste effekt. Följande orsakskedja kan då bedömas vara den väsentligaste: Dagens klimatpolitik energipolitik negativ utveckling av bland annat industrin genom en rad även makroekonomiska konsekvenser lägre internationell konkurrenskraft och lägre standard för befolkningarna. Detta är en direkt följd av EU:s antingen följsamhet till globala beslut eller dess egna radikala klimatinitiativ. Att energipolitiken är klimatpolitikens viktigaste konsekvens betvivlas av få. Västerlandets beprövade och välkalibrerade system för att ge befolkningarna tillgång till riklig och billig energi, samtidigt som man skapar underlag för industrins verksamhet och förnyelse, utvecklades under lång tid.

Plötsligt beroende på en politiskt populär klimatforskning och internationella etablissemang hänförda av ideologin om politisk globalism, ändrades helt förutsättningarna för detta system. Energin har hittills huvudsakligen kommit och kommer från hydrokarboner, vilka nu betecknas som olämpliga på grund av att deras förbränning skapar stora mängder av CO2. Denna gas påstås genom sin ökning i atmosfären orsaka global uppvärmning med en rad svåra konsekvenser för världen. Så kol, olja och gas anses vara så farliga, att de bör bytas ut mot bättre energikällor, vilka det inte finns särskilt många av. Förutom att rensa ut kol och olja har ju även nukleär energi av många regeringar betecknats som farlig men då beroende på risken att vid olyckor mängder av radioaktivitet kan frigöras.

Europas viktigaste industristat – Tyskland – skrotade på grund av dominerande politikers (främst Merkel) inflytande sitt framgångsrika och betydelsefulla kärnenergiprogram, som tagit flera decennier att bygga upp och kostat stora summor. Detta skedde utan en tillräcklig konsekvensanalys. Medan utvinning av olja och gas främst skedde i Nordsjön, där Storbritannien avslutade sin utvinning, finns kol på många ställen i Europa, men vilka fyndigheter nu inte nyttjas. Väldiga summor har investerats i energikällor ansedda som rena såsom vind och sol. Ett prissystem för utsläpp av CO2 har införts, vilket medför nämnvärda kostnader för dessa utsläpp. Utbyggnad av system baserade på hydrokarbonenergi kräver kanske externa godkännanden och säkerligen finansiering, som möter särskilda restriktioner.

Vind och sol står fortfarande för låga andelar av länders energitillgång, och vindkraften torde på grund av höga kostnader och naturligen varierande vind inte överleva annat än som en mycket marginell kommersiell energikälla, om och när statliga bestämmelser och subventioner inte längre stödjer teknologin. Solenergi och hydroelektrisk kraft är då "rena" energikällor av intresse men har idag inte väsentlig betydelse annat än för enskilda länder med särskilda förutsättningar.

Energiomställningen utan ersättning

Vad energiomställningen hittills visat i Europa är, att ansvariga politiker i samarbete med EU-kommissionen varit helt ansvarslösa genom att sjösätta regler, som i många länder eliminerade grunden för det tidigare energisystemet, innan man fått ett nytt konkurrenskraftigt system på plats. Det senare skulle naturligtvis ha bevisad kapacitet att kunna överta bördan att skapa tillräckligt med energi till acceptabla priser. Dessa kan vara högre än tidigare men får, särskilt gällande industrin, inte avvika alltför mycket från internationella konkurrenters kostnader. En företagsledning, som på sitt område fattat något liknande helt oansvarigt beslut, hade snabbt avsatts.

EU:s beslutssystem, som är byggt för att skydda centrum från folkligt missnöje, och där det är svårigheter att klart utpeka dem, som har ett personligt ansvar för fiaskot, fortsätter att driva den skadliga klimat- och därmed energipolitiken. På samma sätt som skedde under Europas avrustning efter slutet av det kalla kriget, har den styrande klassen och EU haft en mycket felaktig uppfattning om omvärlden och fattat felaktiga och oansvariga beslut.

USA lämnar Parisöverenskommelsen

Att USA lämnade Parisöverenskommelsen med dess konsekvenser för energiproduktionen m.m., var början på en utveckling, som sannolikt leder till en stark begränsning av överenskommelsens räckvidd. Dagens politiska situation i Europa tyder på det. Regeringarna i unionens två ledande länder: Tyskland och Frankrike, har sällan haft ett värre opinionsläge. Vad som nu framkommer, är att även FN:s ledande kommitté avseende dagens klimatomställning medger, att tidigare projektioner av effekterna av ökningen av CO2 varit överdrivna. Domedagsprofetiorna, som använts för att skrämma den europeiska befolkningen och dess politiker, har varit fel. USA:s inrikesminister Doug Burgum sade nyligen, att världens omställning till nya energikällor alltid varit:

— a fantasy and a borderline lie (2).

Han begränsade sig till att beteckna de drivande personerna för denna omställning som:

— certain elements.

Med tanke på att just omställningen till nya energikällor i Europa varit en policy av närmast religiös karaktär, är slutsatsen förödande. De europeiska besluten har alltså i bästa fall varit en fantasi, men annars: kanske var det politisk artighet, som inte direkt kallade den för lögn utan blott "på gränsen till lögn". Så detta är vad EU och Europas politiska etablissemang årligen ägnat otaliga miljarder till att påverka sina väljare om och låtit genomtränga mycket av verksamheten i sina länder och all undervisning på alla nivåer. Man har indoktrinerat sina hela befolkningar om en fantasi eller något på gränsen till en lögn.

Fortsättning i del 6

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

2. Green energy transition a fantasy and a borderline lie – Climate Change Dispatch

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Klimatpolitikens grepp om Europas samhällen – Del 4

Förstörelsen av den europeiska ekonomin

Från industri och transporter till jordbruk, byggande och forskning: EU:s klimatpolitik har fått genomgripande konsekvenser för samhälle och ekonomi, skriver Dan Ahlmark.

Publicerad september 29, 2026 – av Dan Ahlmark
Traktorer i EU-kvarteren i Bryssel under en bondeprotest
Foto: EU/Christophe Licoppe
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Dagens klimatpolitik i Europa medför stora krav på centrala beslut och koordination på EU-nivå av medlemsstaternas aktiviteter. Enskilda länders politik sägs inte enskilt lösa dagens globala klimatproblem, utan samarbete och samordning krävs. Det aktualiserar frågor om i vilken utsträckning centrala beslut är motiverade och kan godtas, och vilken självständighet en medlemsstat bör ha. Det medför ofta krav på överföring av makt från de enskilda medlemmarna till EU-nivån.


Detta är del 4 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Centralt beslutsfattande leder till åtgärder, som medför betydande investeringar och kostnader. Det leder till en uppbyggnad av EU-institutioner med centrala resurser och förmåga till regelgivande samt tillsynsverksamhet för att åstadkomma avsedd styrning och beslut om mål. Dessa representanter förfogar över, förutom kunnandet i länderna, även egna nätverk av forskare och experter.

Klimatpolitiken omfattar samhället mycket brett och begränsar sig inte till bara traditionell tung och lätt industri. Det angår transporter, jordbruket, finansieringssektorn i vid bemärkelse; forskning; viktiga delar av den offentliga sektorn inkl rättssystemet mm. Just denna genomgripande inverkan på hela samhället, som klimatpolitiken baserad på den påstådda farligheten av CO2 medför, leder till många effekter.

Beträffande den grundläggande på klimatpolitiken och dess grunder baseras denna bland annat på material, som redovisas i nästa artikel (DEL 5A), som tar upp klimatpolitikens förödande inverkan på energipolitiken. Där visas grunden till att man bör betrakta Europas nuvarande klimatpolitik som onödig, missriktad och mycket farlig för regionens välfärd och utveckling. Dagens klimatteori är en i huvudsad obevisad hypotes. I detta sammanhang upprepas bara vad de två huvudforskarna, som är de främsta akademiska motståndarna till dagens klimatpolitik (1), säger om dess konsekvenser: “... they are policies that will destroy western economies, impoverish the working middle class, condemn billions of the world's poorest to continued poverty and increased starvation, leave our children despairing over the alleged absence of a future, and will enrich the enemies of the West who are enjoying the spectacle of our suicide march.”

Baserad på en obevisad teori har världens ledande globalistiska organisationer samt delar av världens etablissemang i samverkan fått världen att försöka minska halten av CO2, när denna egentligen är en nyttig gas, som vid ytterligare ökningar av halten i luften kommer att kraftigt öka livsmedelsproduktionen på jorden.

Vi bortser i denna artikel från de energipolitiska och makroekonomiska konsekvenserna av teorin. Istället ser vi på just arten och bredden av denna klimatteoris inverkan. FNs och EU:s gemensamma klimatpolitik berör då de allra flesta samhällssektorer i Sverige. Det gäller inte bara de flesta industrier utan i stort sett alla andra av samhällets viktiga sektorer såsom jord- och skogsbruk, den finansiella sektorn och så vidare. Administrationen av alla regler, som behövs för att realisera antagen klimatpolitik, kräver en utbyggd offentlig förvaltning samt stor uppmärksamhet och stora ansträngningar från företag och ägare av olika typer av egendom. Betydande bördor läggs härigenom på den privata sektorn. Kravet att följa alla regler och att realisera uppsatta mål innebär krav på stora resurser, otaliga projekt, problemlösningar och övervakning. Ett mycket starkt byråkratiskt inslag har därmed förts in i den svenska ekonomin, något påminnande om egenskaperna hos en socialistisk ekonomi och dess metoder.

Konsekvenserna av dessa olika nya regler har – bland sina många effekter på den offentliga förvaltningen – haft en betydande inverkan på rättssystemet. Skilda tolkningar av olika regler med betydande inverkan på egendom och förutsättningarna för näringslivets verksamhet skapar otaliga legala problem, som kräver sin lösning. Förutom olika åsikter och normala kontroverser mellan parter tillkommer de kontroverser och strider, som uppstår när diverse miljö- och radikala politiska grupper försöker att förverkliga egna ideologiska mål med hjälp av en komplex lagstiftning.

De industrier, som naturligen genom sin produktionsprocess skapar stora mängder av CO2, kommer trots framgångar gällande eliminering av utsläpp (i sig orsakande nämnvärda kostnader)troligen inte längre vara livskraftiga i Europa beroende på energikostnader och kostnader för de utsläpp, som ändå måste göras. Utsläppskostnader kan vara internationellt reglerade, eller av staten, och är nämnvärda.

Samtidigt har en annan förutsättning för vissa industrier förändrats, nämligen kravet på billig energi. Energi-generering berörs inte i denna artikel, utan här görs bara observationen att exempelvis ett av Europas största kemiföretag – BASF – flyttat sin verksamhet från Europa på grund av sina energikostnader. Det är en dramatisk åtgärd, men en, som ägarna av tung industri till exempel stålföretag, tung verkstadsindustri, kemi industri och så vidare kan besluta sig för. Om man samtidigt har ökade energikostnader. växande kostnader för den tekniska anpassningen till de nya reglerna, utsläppskostnader samt dessutom ökade administrativa kostnader, kan detta bli för mycket. Man kan dessutom uppleva ökade legala kostnader, ifall externa grupper utnyttjar det legala systemet för att nå något miljömål. Sedan får man uppleva till exempel fördröjningar gällande eventuell tillståndsgivning och annat nödvändigt för verksamheten. När den ackumulerade effekten av alla dessa effekter når en viss nivå, kan företag finna det bättre att flytta utomlands, sälja eller lägga ned verksamheten.

Transporter, flyg och sjöfart

En klimatmässigt mycket uppmärksammad industri gäller transporter generellt det vill säga förutom sådana på land även beträffande flyg och sjöfart. Dessa delar ansvarar för nämnvärda delar av industrins utsläpp av CO2. Olika skatter läggs på flyget i olika länder. Ett försök att införa internationell beskattning av just fartygsutsläpp stoppades 2025 av USA, som lyckades få ett antal länder att rösta mot FN-förslaget Net-Zero Framework. Detta initiativ kallades för ett ”Globalt grönskattebedrägeri” och sköts på framtiden. FN och FNs underorganisationer är desperata att äntligen på något område få egen beskattningsmakt och någon egen inkomst.

Olika utsläpp från bilar var en av de första typerna av utsläpp från konsumentprodukter, som började kontrolleras för länge sedan. Koldioxid fick sedan ökad uppmärksamhet, och utsläppskraven avseende gasen har sedan fortlöpande skärpts. Förbränningsmotorn har successivt ökat sin effektivitet, samtidigt som den orsakar allt lägre utsläpp av olika slag. De elektriska bilarna har ökat starkt i volym, men står fortfarande för en låg andel i Europa. Ett huvudproblem är, att priserna avseende elektriska fordon är alltför höga. Samtidigt är möjligheten att genomföra laddningar mycket otillfredsställande, och i mindre befolkade området krisartat låg. Sverige med landets stora ytor och delvis gles befolkning möter därvid särskilda svårigheter. Den utfasning av förbränningsmotorn man talat om torde inte komma att ske under lång tid.

Trycket har varit högt även på en av världens äldsta näringar: jordbruket. EU:s Green Deal har utformat olika åtgärder för att nå vad man kallar ett miljömässigt hållbart jordbruk. Regleringar finns för bland annat gödningsmedel och bekämpningsmedel, och man arbetar med att försöka minska metanutsläppen. Det politiska motståndet mot olika åtgärder har varit särskilt stort i medelstora länder som Nederländerna och Polen, men är betydande också i EU:s största stater.

Bönderna klagar över de allt högre kostnaderna men också regler, som medför byråkrati. Det europeiska jordbrukets effektivitet minskar samtidigt med lönsamheten och konkurrenskraften. De europeiska bönderna fruktar dessutom sådana avtal som EU:s med Latinamerikas handelsblock Mercosur, omfattande Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay. Omsorg har dock i detta avtal lagts för att skydda Europas bönder bland annat genom mycket låga årliga ökningar (till exempel 1.3 eller 1,5 %) av tillåten importvolym för livsmedel, där konkurrenskraften är låg till exempel biff, kyckling mm.

Offentlig byggnadsplanering på olika nivåer påverkas kraftigt av klimatpolitiken, liksom verksamheten allmänt inom arkitektur, byggnadsföretag och byggmaterialindustri. Styrning sker genom byggstandards och regler avseende material och isolering. Kostnadsökningarna har därför varit kraftiga inom flera led. I Sverige, där byggnation på grund av klimatet och höga byggkrav redan medför höga kostnader, drabbas hårt. Det mycket stora behovet av nya bostäder kan inte fyllas tillfredsställande. Förutom nybyggnation drabbas naturligtvis renoveringsverksamhet, tillbyggnader och så vidare.

Finansiering och forskning

Ett viktig område för klimatpolitiskt inflytande är området för finansiering av olika verksamheter. Det innebär numera, att alla viktiga finanseringskällor uppmärksammar önskemålet att prioritera miljömässigt sunda projekt det vill säga gröna sådana. Detta innebär svårigheter för projekt, som enligt normer och regler har en diskutabel klimatprofil såsom försvarsindustrin. Detta gäller alltså ett politiskt ingrepp i marknadsekonomin och en styrning som går tvärs andra politiskt beslutade policies.

Klimatpolitiken och dess mål avseende uthållighet påverkar självfallet EU:s centrala stöd for forskning liksom medlemsstaternas prioriteringar inom ramen för sina nationella forskningsprogram. Det influerar både företag, specialiserade självständiga forskningsinstitut samt universitetsforskning. Det influerar samtidigt kraven inom offentlig upphandling av alla slag. Kritik framförs beträffande kraven på snäv styrning av forskningen. Ett belysande – och avskräckande - exempel gäller själva den grundläggande klimatvetenskapen, där inga anslag egentligen ges till forskning, som kan utmana den allmänt accepterade klimatpolitiken. Det medför, att skeptiska forskare inte kan meritera sig genom sina valda projekt, vilket påverkar rekrytering och befordran inom universiteten.

Det finns samtidigt ett annat hinder för vetenskaplig opposition, genom att opponenter har mycket stora svårigheter att på grund av peer-review systemet för vetenskapliga artiklar få sina artiklar publicerade i de respekterade forskningsjournalerna avseende klimatvetenskap (vilket i sig minskar möjligheten till befordran). Sådana oppositionella forskare inbjuds heller inte till sammankomster och symposier, där viktig forskning diskuteras. Det är alltså ett system, som på grund av makt över medel och kanaler stänger ned de flesta möjligheter att framföra kritik mot de accepterade teorierna. EU har här i flera avseenden en negativ inverkan. Åsikterna på området begränsas till vissa godkända, och man hindrar avvikande röster. Det är metoder, som regelmässigt utnyttjas i auktoritära stater. I totalitära stater hindras eventuella opponenter på annat vis.

Som en följd av internationella beslut genomtränger nu konsekvenserna av tron på global uppvärmning (eller den benämning man vill använda) anställdas och deras chefers aktiviteter på de allra flesta fält. Självfallet är vissa stater såsom Sverige, som vanligen vill visa sig bäst i klassen gällande internationella åtaganden, ledande. Detta har fångat in samhällena främst i Västerlandet i ett hårt grepp och en byråkrati, vars effekter och kostnader ännu inte är fastställda. Genom ett alltmer utbyggt regelsystem med rättslig uppbackning påverkar det alltmer i nationernas dagliga liv.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. Lindzen & Happer – Comment on EPA Endangerment Finding – CO2 Coalition

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

EU:s agerande under covidkrisen – Del 3

Coronapolitikens skadeverkningar

Vaccinupphandlingar, covidbevis och kontroll av nätplattformar gav EU en central roll under pandemin, med följder för självbestämmande och yttrandefrihet, skriver Dan Ahlmark.

Publicerad september 22, 2026 – av Dan Ahlmark
Foto: EU-kommissionen
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Beträffande hälsopolitik har de nationella regeringarna i många avseenden bibehållit sin rätt att agera självständigt. Detta blev särskilt aktuellt under covid-krisen, som drabbade så gott som alla medlemsstater i EU, men där organisationen ändå hade eller gavs viktiga funktioner. Det medförde, att EU spelade en roll även beträffande andra områden, där man inte hade något formellt uppdrag.


Detta är del 3 i Dan Ahlmarks artikelserie om EU. Läs föregående del.


Ett område, där man hade en klar ledarfunktion gällde koordination av godkännanden av vacciner och deras utnyttjande. Funktionen uppfylldes av EU-myndigheten EMA. Den gällde tillåtelser avseende val av mediciner och ordinationerna gällande dessa, säkerhetsföreskrifter mm. Regeringarna följde i stort dess beslut.

Vad som senare hänt är, att särskilt vissa läkemedelsföretag kritiserats för sin produkt och dess konsekvenser för hälsan. Civilpersoner ifrågasätter godkännandet av produkterna. Det är idag oklart vilka juridiska följder – om några - detta medför för företagen. Dessa synes inledningsvis ha sökt godkännanden av staten, som skyddar dem från konsekvenser av att marknadsföra preparat, som kanske inte utprovats på konventionellt sätt och därför innebär viss risk.

EU fick inledningsvis under pandemin ett uppdrag av många EU-länder att genomföra köp av vacciner och koordinera fördelningen av dessa, vilka beslut realiserades. Vissa länder genomförde självständiga uppköp och fick leveranser före de gemensamt beslutade beroende på faktorer som offentliga organisationers senfärdighet, bristande vana mm. EU-kommissionens ordförande har blivit kritiserad beträffande vissa inköp men vann en förtroendeomröstning i Europaparlamentet gällande sina åtgärder.

Nerstängningar och ingrepp i vardagen

Åtgärder som direkt grep in i människors vardag gällde nerstängningar av flera slag, utegångsförbud, regler om att hålla avstånd, krav på mask och så vidare. Bland åtgärderna, som innebar ingrepp på människors personliga integritet, fanns kravet på medborgare att undergå ett visst antal vaccinationer. Dessa åtgärder gällande befolkningen hade lyckligtvis förbehållits de enskilda nationerna, och beslutades inte av något EU organ. Sverige var en de mera lyckliga länderna i detta avseende, då den aktuella myndigheten snabbt skaffat sig en något realistisk syn på sjukdomens art och därför undvek vissa tvingande åtgärder andra nationers befolkningar fick stå ut med.

Det hade rätt snabbt blivit uppenbart, att den främsta riskgruppen var de gamla, medan unga hade en avsevärt mycket lägre risk att drabbas hårt. Så småningom var det klart, att - bortsett från riskgrupp 1 - det var fråga om en sjukdom, som var något eller mera allvarlig än en svår säsongsinfluensa, men vars dödlighet blivit kraftigt överdriven. Trots den lägre risken för unga tvingades skolor i många länder inkl Sverige att hållas stängda under långa perioder. Med tanke på bland annat det stora sociala behovet hos många unga människor liksom behov hos dem gällande fysisk närvaro vid lärande var detta sannolikt ett felaktigt beslut. Nerstängningar av samhällssektorer och ingrepp, som hårt drabbade små och mindre företag, kan numera betraktas som diskutabla. De mest omfattande av åtgärderna mot covid kan alltså ifrågasättas. Medicinska experter, som protesterade, drabbades ibland av svåra personliga konsekvenser på sätt, som förde tanken till auktoritära samhällen.

Framtagandet av EU Digital covid Certificate påskyndade troligen tillåtna resor av civilpersoner inom Europa jämfört med om ingen sådan koordination av dokument skett. Samtidigt gav det EU en roll gällande gränskontroller, villkoren för EU-medborgare att resa samt digitala identitetssystem. De stora ekonomiska stödprogram, som igångsattes via EU, medförde ett centralt inflytande och kontroll av medlemsstaternas åtgärder avseende stöd. Det innebar en förstärkning av den centrala maktens roll.

Samarbetet mellan Europas stater förstärkte tendensen att bortse från interna protester, eftersom beslut, som egentligen var landets ansvar, först diskuterades i olika fora i EU, vilka då blev en viktig grund för de inhemska kommande policybesluten. Naturligtvis medförde detta ökade likheter i olika länders program att bemöta epidemin/pandemin. Säkerligen förstärkte detta tendensen att slå undan inhemsk kritik och protester mot olika inslag av covid-politiken. Inhemska politiska diskussioner präglades från regeringarnas utgångspunkt med stor sannolikhet just av den consensus framkommen i EU:s diskussioner i olika instanser. Inhemska demokratiska krafter, som frambar kritik, behandlades och beaktades därför inte på samma sätt som om EU inte funnits.

En obehaglig upplevelse var att en liten del av befolkningen i Sverige visade aggressivitet mot dem, som protesterade mot olika åtgärder, och ville inte tillåta den handlingsfrihet och yttrandefrihet, som medborgare ska ha. Mycket oroande auktoritära tendenser visade sig vara naturliga hos många på grund av hotet mot deras hälsa. Och svenska politiker visade bara passivitet gällande sådana uttryck och inget civilkurage.

EU:s censurverksamhet under covid-epidemin

EU bedriver en övervakande granskning av de sociala plattformarnas egen granskning av innehåll där, som publiceras av allmänheten. Som en undersökning av den amerikanska kongressen visat, genomför de dock allmänt en censur, som går utöver vad plattformarna önskar och utför (1). Detta har också gällt debatten om staters covid politik, där EU hindrat kritiska åsikter om policies att publiceras eller nås av allmänheten.

Det är naturligt, att många olika åsikter om covid-politiken i Europa framfördes under perioden, eftersom stater krävde och genomförde mycket drastiska åtgärder gällande medborgarnas liv. En hård debatt om detta är naturlig, och kunde självfallet ibland gå för långt. Plattformarna stoppade dock lögner och galna teorier, som kunde anses vara antingen ”misinformation” eller ”disinformation ”. Plattformarnas granskning av innehåll gäller båda typerna liksom EU:s översyn. Misinformation gäller felaktig eller vilseledande information spridd utan avsikt att lura. Disinformation är allvarligare. Sådan defineras av EU som: “Disinformation...refers to false or misleading information (min kurs.) that is deliberately spread to deceive and manipulate public opinion, particularly in the context of online communication” (2).

Problemet är, att EU, sannolikt beroende på att det utgör en politisk organisation djupt involverad i många faser av medlemsstaternas covid-politik, var mycket känslig för kritik av den genomförda politiken. Man syns ha utfört en övervakande, detaljerad och sträng censur, som uppenbarligen gick utöver vad plattformarna önskade utföra. Men genom EU:s möjligheter att kräva åtlydnad, kom dock plattformarna att följa det centrala censurorganets anvisningar.

Vad, som i detta fall behövdes, var ju att på grund av bristande kunskap om covid´s reella ursprung och effekter, det fanns övervägande skäl för myndigheterna att tillåta en bred diskussion om epidemins/pandemins alla aspekter. Ingen visste ju egentligen med någon säkerhet sanningen, och en medborgares rätt att framföra sin åsikt är grundläggande. Detta respekterades ofta dock inte. Ett exempel: den nu av amerikanska myndigheter accepterade sanningen, att viruset spreds från ett kinesiskt laboratorium finansierat av USA (3), censurerades som – åtminstone – misinformation. Man tystade medicinska experter med avvikande sakmässigt grundade annorlunda åsikter om de dramatiska åtgärderna gällande masktvång och avstånd i köer mm. Framförd kritik av de ekonomiskt förödande nerstängningarna av samhällen och skolor mildrades av censuren.

Elektronisk censur förfogar ju över ett flertal medel. Kritiska åsikter om vaccinernas inverkan från fackmän, eller människors rättighet att avstå från vaccination, behövde ju inte direkt tas bort. Istället kan man begränsa räckvidden på internet – och därmed i huvudsak minska effektiviteten i informationen - eller man kunde sätta en etikett på innehållet. Om det gällde information från aktiva skribenter, som fick ekonomisk ersättning från plattformen, kanske den rätten togs bort för visst innehåll.

Det syns helt klart, att EU:s censurenhets tolkning av misinformation mm ibland stred mot lagstiftningarna om yttrandefrihet i länder, som censuren gällde. Både när det gällde medicinsk expertis, på minst samma kunskapsnivå som regeringarnas experter, eller en allmänhet, som bara utnyttjade sin rätt att kritisera statlig politik, gick EU för långt i tystandet av oppositionella stämmor. En rad åsikter, som skyddats av EU och medlemsstaternas regeringar, har också visat sig vara fel eller överdrivna. Påstådda konspirationsteorier visar sig ju numera ofta vara just korrekt information. Men EU hade inte omdömet att i sin censurverksamhet beakta osäkerheten i kunskapsläget och allmänt människors rätt att framföra sina synpunkter.

 

Dan Ahlmark

 


Källor och vidare läsning

1. EUs förödande angrepp på yttrandefriheten i Europa – del 1 – Nya Dagbladet

2. EU:s förödande angrepp på yttrandefriheten i Europa – del 2 – Nya Dagbladet

3. CIA whistleblower outlines COVID-19 coverup – The Conservative Treehouse

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Färre orkaner på Atlanten

Klimatöverdrifterna

Den varma havsströmmen El Niño orsakar fler orkaner än normalt över Stilla havet och gör stora områden på jorden varmare. Samtidigt tycks den minska antalet orkaner på Atlanten öster om de amerikanska kontinenterna, skriver Tege Tornvall.

Uppdaterad september 21, 2026, Publicerad september 20, 2026 – av Tege Tornvall
Satellitbild över östra USA och Atlanten med en tropisk cyklon öster om Bahamas.
Satellitbild över tropisk cyklon i Atlanten öster om Florida och Bahamas. Foto: NASA/NOAA
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den varma havsströmmen El Niño orsakar fler orkaner än normalt över Stilla havet och gör stora områden på jorden varmare. Samtidigt tycks den minska antalet orkaner på Atlanten öster om de amerikanska kontinenterna.

Orkaner över varma havsytor i Stilla havet på norra halvklotet uppträder under sommaren och en bit in på hösten. Orkaner har minst 32,7 sekundmeters vindstyrka. Det motsvarar 118 km/h. De allra värsta kan blåsa tre gånger hårdare.

Men orkaner bildas också över andra världshav. På Atlanten slutar orkansäsongen i mitten av september på det norra halvklotet. Men under El Niño-år i Stilla havet tycks det bli färre orkaner på Atlanten.

Till mitten av september tycks i år ingen enda storm på Atlanten ha nått orkanstyrka. Senast den 11 september de senaste åren kom den första orkanen över Atlanten så sent som 2002 (Gustav) respektive 2013 (Humberto). I år tydligen ännu senare – om alls.

Att ingen enda eller bara någon enstaka orkan över Atlanten bildats kan bero på att det inte räcker med särskilt varmt ytvatten för att utlösa dem. En särskilt stark El Niño i Stilla havet kan förskjuta och dela upp samlade, stora åskmoln som kan orsaka orkaner.

Atmosfären rör sig då för mycket för att ge samlade åskmoln tillräcklig samlad styrka för att kunna utlösa orkaner. De stormar som ändå bildas blir aldrig orkaner. Alltså har Atlanten hittills i år saknat riktiga orkaner – hittills.

På liknande sätt växlar tropiska orkaner i andra världshav med den samlade kraft atmosfären kan ge vindar. Orkaner söder eller norr om tropiska områden drivs av temperaturskillnader.

 

Tege Tornvall, redaktör för nätverket Klimatsans

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.