Nationalstaten föder friheten

Nationalstaten med dess finstämda språkliga och kulturella gemenskap ger den absolut bästa grogrunden för det starka civilsamhälle som är mer förenligt med de enskilda medborgarnas behov och önskemål än påtvingade offentliga system. Libertarianismens frihetliga ideal förutsätts därför ytterst av nationalismen, skriver Dan Ahlmark.

publicerad 18 april 2020

Förhållandet mellan libertarianism och nationalism är intressant av flera skäl, bland annat eftersom individualism är grunden för den förra och kollektivism för den senare. Nationalismen användes under nittonhundratalet i vissa länder i Europa för att främja militär aggression och erövringar, medan den i andra länder istället var en styrka i ansträngningarna att bevara landets frihet och självständighet.

Efter andra världskriget har nationalism i Europa bara i få fall varit förenad med aggression, och man kan i dagens läge se åskådningen som ett gott stöd för frihet och demokrati. Den nya europeiska nationalismen syns idag främst inriktad på att bevara länders rätt att i alla viktiga frågor som verkligen påverkar landets utveckling och framtid, låta de egna medborgarna fatta de avgörande besluten. Uppmärksamheten för det egna landets historia och särprägel, samt viljan att skydda just den egna nationens sätt att bygga det moderna samhället, är därtill tydlig.

Nationen är fundamentalt viktig för faktorer, som verkligen främjar medborgarnas välfärd. Nationalstaten har av många skäl varit grunden för frihet, demokrati samt för rättsstaten.…


 


Liknande artiklar: