Krönikor

Nationalstaten föder friheten

Nationalstaten med dess finstämda språkliga och kulturella gemenskap ger den absolut bästa grogrunden för det starka civilsamhälle som är mer förenligt med de enskilda medborgarnas behov och önskemål än påtvingade offentliga system. Libertarianismens frihetliga ideal förutsätts därför ytterst av nationalismen, skriver Dan Ahlmark.

Frihetsgudinnan, världens mest kända frihetligt-patriotiska symbol.
Publicerad 18 april 2020

Förhållandet mellan libertarianism och nationalism är intressant av flera skäl, bland annat eftersom individualism är grunden för den förra och kollektivism för den senare. Nationalismen användes under nittonhundratalet i vissa länder i Europa för att främja militär aggression och erövringar, medan den i andra länder istället var en styrka i ansträngningarna att bevara landets frihet och självständighet.

Efter andra världskriget har nationalism i Europa bara i få fall varit förenad med aggression, och man kan i dagens läge se åskådningen som ett gott stöd för frihet och demokrati. Den nya europeiska nationalismen syns idag främst inriktad på att bevara länders rätt att i alla viktiga frågor som verkligen påverkar landets utveckling och framtid, låta de egna medborgarna fatta de avgörande besluten. Uppmärksamheten för det egna landets historia och särprägel, samt viljan att skydda just den egna nationens sätt att bygga det moderna samhället, är därtill tydlig.

Nationen är fundamentalt viktig för faktorer, som verkligen främjar medborgarnas välfärd. Nationalstaten har av många skäl varit grunden för frihet, demokrati samt för rättsstaten. Man kan säga att libertarianismens positiva syn på nationalstaten följer av att den varit förutsättningen för framväxten av författningar som garanterar alla typer av frihet och ett gott liv. Genom militära och politiska segrar har sedan de frihetliga västländerna också blivit modell för andra länder med en tidigare mörk historia. Därför önskar libertarianismen bevara suveräna nationalstater. Vi vet inget säkert om vad alternativen kan innebära.  Proklamerade avsikter från dagens regionala och globala politiska organisationer att skydda individens frihet saknar trovärdighet idag –  istället utgör de kollektivistiska hot som numera stöttas av kulturmarxistiskt tänkande.

Särskilt två principer är viktiga för libertarianismens syn på den moderna nationalismen. En gäller kravet på individuella rättigheter (beroende på individens rätt till det egna livet). Den andra avser medborgarnas fulla äganderätt till det egna landet. Den rätten medför att dessa bestämmer allt gällande utrikespolitiken samt vilka som får bli invandrare.

Den första principen stöttas av att medborgarna inom ramen för nationalstaten har sin största möjlighet att på frivillig väg realisera sina rättigheter och bygga det civilsamhälle som är mycket mera förenligt med deras behov och önskemål än påtvingade offentliga system.

Samverkan inom civilsamhället är naturlig, ja, självklar för de många uppgifter som måste lösas i ett fritt samhälle. Nationalstaten underlättar detta genom att samma språk, kultur och vanor förenklar och fördjupar relationerna i ett land samt skapar en mycket högre grad av den önskvärda tilliten mellan medborgarna. Samarbetet i civilsamhället underlättas därmed kraftigt.

Två frågor har nu väckt den mycket slumrande nationalismen i vårt land. Den första gäller hotet att Sverige så småningom kommer att acceptera förslag om att EU förvandlas till en politisk union, vilket praktiskt sett gör vårt land till en tysk-fransk provins. Den libertarianska synen avseende detta är att vägra delta i denna och om nödvändigt annars lämna EU.1 Den federala politiska unionen kommer att ha sådana kollektivistiska inslag att den är oacceptabel. De fel som förekommer i det egna samhället – och för oss svenskar i överflöd – är ändå möjliga att åtgärda i framtiden inom landet. Chansen att påverka EU, där Sverige är en helt obetydlig del, kan inte uppskattas säkert på samma sätt.

Den andra frågan gäller invandringen till vårt land. Vissa libertarianer har på grund av sin ideologis allmänna frihetsprincip förordat i stort sett fri invandring. Man har då märkligt nog förbisett att denna gravt kolliderar med medborgarnas individuella rättigheter. Vid sådana konflikter måste man alltid väga principerna mot varandra. Den svenska politiken tvingar oss nu att betala för invandrares livsuppehälle inklusive många andra utgifter. Det strider dock mot våra individuella rättigheter att vi tvingas betala andras kostnader (med några undantag gällande svenska medborgare). Svenskens rätt att inte behöva betala är därför större än utlänningars rätt att flytta just till Sverige – ett val som i många fall dessutom gjorts just för bidragens riklighet. Sveriges utgifter för invandring är idag mycket stora, och också av det skälet bör fortsatt invandring av dagens typ inte tillåtas. Livet för merparten av vårt lands medborgare är bättre utan den invandringen. Vi vet också att för vänstern är huvudsyftet med invandring till Sverige att importera utländska proletärer som kan skapa permanenta socialistiska majoriteter här.2 Vid flykt från krigszoner bör humanitär flyktinghjälp istället ges till länder i krisens närhet.

Bortsett från en mycket begränsad kontingent genuina asylsökare ska ingen kunna komma till Sverige och kräva att bli försörjd. En kulturmarxistisk tolkning av “Allas Lika Värde” har använts som argument för invandring och hjälp åt invandrare. Begreppet är dock en bluff. Inledningsvis är det en (avsiktlig?) felöversättning av den grundläggande FN-konventionen om mänskliga rättigheter, och som dessutom sägs betyda något annat än vad konventionen avsåg. Efter att ha lanserat ett falskt begrepp, ger man det sedan på vanligt kulturmarxistiskt manér ett falskt innehåll.3

Jag har tidigare angett vissa grundläggande libertarianska riktlinjer just för invandringspolitiken.4 På kort sikt bör följande principer gälla:

– Invandringen bör helt stoppas, tills frågan om maximal volym bestämts genom en folkomröstning – ett krav som bör slås fast i grundlagen. Ökningar utöver den volymen kan inte ske utan ny omröstning, däremot nedskärningar om riksdagen godtar dem.
– Alla kommuner bör därtill ha rätt att genom en kommunal folkomröstning neka underhållskrävande nya icke-medborgare att bo i kommunen.
– Den tid, under vilken invandrare utnyttjar sociala system som sin huvudsakliga inkomst, räknas inte in som grund för rätt till medborgarskap.
– Krav ska ställas på att inget underlag får finnas att tro att en invandrare inklusive familjemedlemmar har åsikter som kan innebära hot mot mänskliga rättigheter i Sverige eller landets demokratiska system. Till skillnad från Reinfeldts och Löfvens regeringar bör personer med libertarianistisk grundsyn inte acceptera invandrare som kan vara eller bli ett hot mot svenska medborgare.

På medellång och lång sikt bör man stoppa allt ekonomiskt stöd åt invandrare tills de blir medborgare. Ifall de betalar skatt på en arbetsinkomst, som de inklusive familjen kan leva på, deltar de i olika sociala system. Särskilda regler får utformas för tidigare anlända invandrare. Boende och medborgarskap i Sverige kan med rätt politik åter bli betraktat som mycket attraktivt och lockande för ambitiösa utlänningar som själva bekostar sin invandring. Ett meritbaserat system i kombination med krav på erbjudet arbete för att få invandra kan mycket väl fungera.

 

Dan Ahlmark

 

Källhänvisningar
[1] Nya TiderVarför skall Sverige ingå i The United States of Europe
[2] Nya Il ConvitoHuvudskälet till den svenska massinvandringen
[3] Nya DagbladetMantrat ”allas lika värde” – ett ingrepp på människors rättigheter
[4] Nya DagbladetLibertarianska perspektiv

Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet.

Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi.

Han gav hösten 2017 ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.

 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!