Krönikor

Får vi se en ny amerikansk False Flag i Nordkorea?

När man analyserar Nordkoreakrisen är det viktigt att sätta in den i sitt geopolitiska sammanhang.

Publicerad 15 augusti 2017
Uppdaterad 23 juli 2019

Västvärldens ledande maktsfär utgörs av den angloamerikanska oligarki som har ett dominerande världsekonomiskt inflytande via sin kontroll av globala banker och megaföretag. Det är denna oligarki som de facto sitter på makten i EU och i USA – the Deep State. Den här kretsen har i decennier strävat efter att etablera en ny världsordning – NWO. Makten skall föras från nationalstater till internationella överstatliga organisationer som EU, FN, WB, IMF och WTO, till banker och storföretag och till förment ideella organisationer finansierade av oligarkerna. Spåren av denna strävan hos oligarkin, att samla på sig makt, syns övertydligt i de handelsavtal typ CETA, TPP och TTIP som man försöker driva igenom. De syns även i oligarkernas iscensatta falska skräckpropaganda om kommande klimatkatastrofer, vars mål är att kunna styra världens energitillgångar och skapa en acceptans för överstatlig maktutövning.

För att oligarkins planerade världsordning skall fungera måste den absoluta huvuddelen av alla länder och deras naturresurser komma under deras kontroll. Länder och ledare som markerar att man inte vill inordna sig under den nya världsordningen lever som vi skall se, farligt. Den angloamerikanska oligarkin kontrollerar ett antal betydande maktinstrument för att driva igenom sin maktordning. I första hand kontrollerar man USA/NATO:s enorma militärindustriella komplex och underrättelsetjänst (CIA), man kontrollerar via FED reservvalutan den amerikanska dollarn och man sitter på ett avgörande inflytande i de viktigaste internationella organisationerna.

Det mesta som sker geopolitiskt i dagens värld kan förklaras mot denna bakgrund. Låt mig peka på några regimer som markerat en självständig linje och vägrat underordna sig västs världsordning: mullorna i Iran, Saddam Hussein i Irak, Gaddafi i Libyen, Assad i Syrien, Putin i Ryssland, Erdoğan i Turkiet, Viktor Janukovytj i Ukraina, Chávez och senare Maduro i Venezuela, Dilma Rousseff i Brasilien, Kim Jong-Un i Nordkorea och Xi Jinping i Kina är alla ledare som inte tagit regi. Hit kan man delvis även räkna Narendra Modis Indien. Det finns givetvis fler, men det alla de uppräknade har gemensamt är att deras länder även sitter på stora strategiskt viktiga naturtillgångar. Utan kontrollen över dessa finns risken att någon bygger upp en ekonomisk maktsfär som blir större än och konkurrerar ut den västliga hegemonin.

Vi vet alla vad som hänt flera av dessa ledare och hur de beskrivs i västvärldens, av oligarkin till 90% kontrollerade medier – MSM. Propagandan mot de obstinata sköljer dagligen över oss även i svenska MSM. Målet är givetvis att alla som inte tar regi skall störtas och ersättas med ett ledarskap som är villigt att inordna sig i oligarkernas världsordning. Påhittet att starta kriget mot terrorn var givetvis bara en förevändning att krossa alla självständiga regimer i Mellanöstern. Sedan det kriget börjat har terrorismen i världen de facto ökat med 6500%, så man fjärmar sig från målet att bekämpa terrorismen, om nu det varit meningen? Detta korståg har även utlöst en folkvandring som hotar att destabilisera stora delar av Europa.

Det folkliga motståndet mot den angloamerikanska oligarkins dominerande makt, har på senare år vuxit även inom västvärlden. Det har tagit sig uttryck i snabbt växande nationalistiska rörelser i en rad västländer och nu senast i det oväntade valet av nationalisten Donald Trump till USA:s president. Utvecklingen av hans presidentskap tyder tyvärr på att hans ambitioner att rensa i the Deep State kommer att misslyckas. Han som en rad presidenter före honom är på väg att bli oligarkins gisslan.

Blir konflikten med Nordkorea en upprepning av Vietnamkrigets start?
När Nordkoreas omogna och obalanserade ledare Kim Jong-Un nu försöker idka utpressning mot västvärlden med sina kärnvapenprov och robottester spelar det sannolikt oligarkin i händerna. Om man kan provocera honom att på något sätt angripa USA eller någon av USA:s allierade i regionen, skulle det kunna ge en förevändning för USA att angripa landet och försöka störta dess kommunistiska regim.

Kina har deklarerat att om USA anfaller Nordkorea och försöker störta regimen så kommer man att hjälpa koreanerna, medan man sagt att man förhåller sig neutral om Nordkorea angriper. Det senare kan fresta USA och dess allierade att arrangera en False Flag på känt CIA manér och skylla på Nordkorea, för att få en förevändning att angripa landet. Kommer Kina att genomskåda en sådan operation?

Situationen är således ytterst farlig. USA:s möjligheter att vinna en väpnad konflikt med Nordkorea är betydligt mindre än man kan tro. För att störta regimen måste man sannolikt sätta in marktrupper och ta sig in i landet, vilket blir en ytterst omfattande markoperation. Nordkorea har en vältränad stående armé på 1,2 miljoner man och kan mobilisera ytterligare 3 miljoner soldater. Visserligen är armén omodernt utrustad, men bara storleken i manskap gör en markoperation ytterst komplicerad. Ett markkrig mot Nordkorea kommer inte att bli lika enkelt som mot stater i Mellanöstern, utan kommer att mer påminna om Vietnamkriget. Risken finns även att Nordkorea precis som skedde 1950 kommer att blixtinvadera Sydkorea som har en långt mindre armé.

För USA bedömer jag det som ytterst osannolikt att regimen kan få med sig hemmaopinionen på att sända flera hundratusen unga amerikaner till krig på Koreahalvön. Man skall heller inte räkna med att nordkoreanerna vänder sig mot regimen vid en konflikt med USA. Landet är mycket hatat efter det folkmord som man iscensatte genom mycket omfattande terrorbombningar under Koreakriget. Vissa uppgifter gör gällande att flera miljoner nordkoreaner fick sätta livet till och som en amerikansk general beskrev bombningarna det finns inte två tegelstenar som längre står på varandra. Man släppte mer bomber på Nordkorea, än under hela kriget med Japan i Stilla Havet.

Om nu Nordkorea har operativa kärnladdningar är likaså risken att de i ett trängt läge använder dem överhängande. Då svarar sannolikt USA med samma mynt, vilket vore katastrofalt. Man skall inte utesluta att Kina ingriper i en sådan situation. Under alla omständigheter kommer Kina inte att acceptera att de amerikanska globalisterna lägger beslag på det Nordkoreanska territoriet med sina omfattande mineraltillgångar.

Jag tror att the Deep State lurat Trump att måla in sig i ett hörn med den retorik som han slängt omkring sig. Som om ett nytt Koreakrig inte var nog, så har han även hotat regimen i Venezuela med ett väpnat ingripande.

Intrycket att det är USA:s militärindustriella komplex som är det utan jämförelse största hotet mot världsfreden blir tyvärr allt starkare. Att Sverige numer under Löfvens regering lierat sig med samma komplex genom det s.k. värdlandsavtalet, är ägnat att vara ytters bekymmersamt för svenska folket.

 

 

Lars Bern

 

Krönikan har tidigare publicerats på Anthropocene

Liknande artiklar:


Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungl. Ingenjörsvetenskaps- akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat boken Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri och driver opinionssajten Anthropocene

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 072 722 01 72, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!