DI:s chefredaktör PM Nilsson skriver i en ledare den 14 mars att ”Ryssland förlorar kriget”. Frågan jag ställer mig efter att ha läst ledaren är ”Vilket krig?”. PM gör samma misstag som en lång rad krönikörer i västliga medier gör som skriver om det ryska väpnade anfallet på Ukraina. Han har en ytterst inskränkt bild av vilket krig det rör sig om. Om man på detta sätt bara ser isolerat till Ukrainakriget kan han mycket väl få rätt. Om man däremot vidgar perspektivet finner man att det som sker rör sig om en del i ett t.v. kallt världskrig som västvärlden med en åttondel av jordens befolkning smugit igång mot de övriga sju åttondelarna under de senaste decennierna, allt för att försvara sin sviktande globala hegemoni. Mycket förenklat rör det pågående kalla kriget sig om en kamp mellan den nationalism som präglar flertalet av världens länder och västvärldens globalism.
Globalismen eller den västliga hegemonin handlar om den världsomspännande makt som likt en stor bläckfisk utövas av några hundra globala megaföretag och den hyperförmögna oligarki som är deras huvudägare. Dessa har efter WWII samlat på sig enorma ekonomiska resurser och kan med dem utöva den verkliga makten i västvärlden (detta finns beskrivet i David Kortens bok When Corporations rule the World), medan de demokratiska politiska institutionerna förvandlats till vackra Potemkinkulisser med snabbt minskande reell makt. Vi såg nu senast hur den svenska regeringen erkänner att man inte fritt kan besluta om svenska drivmedelsskatter utan är underordnade oligarkernas EU.
Opinionsbildningen styrs med järnhand av oligarkin som lagt under sig alla västliga mediaföretag och har med sina pengar korrumperat det politiska livet. Under pandemin har vi upplevt hur allt som inte gynnat de globala läkemedelsföretagen blivit stenhårt censurerat. Oligarkin har som mål att bygga ett globalt imperium – the Great Reset, där all ekonomisk aktivitet kontrolleras av dem själva och deras globala megaföretag. Oligarkins intressen styrs via tre megaföretag som är huvudägare i alla andra företag. På detta sätt räknar de med att kunna lägga under sig makten över hela världen.
Som instrument i sin globala maktutövning har oligarkin skapat en bred palett av överstatliga institutioner, andra organ och förment ideella organisationer. Ni hör dagligen talas om dem på nyheterna – FN, EU, VB, IMF, WTO, WHO, WEF, ICC, WWF, Open Society med flera. Allt styrs på olika sätt och kontrolleras av oligarkins enorma ekonomiska resurser. I arbetet med att flytta över all makt från nationella institutioner till oligarkins överstatliga, har man lanserat globala projekt såsom ett förment hot mot klimatet och en influensaepidemi.
Oligarkin har via sina globalt verksamma banker skapat ett världsomspännande finansiellt imperium uppbyggt omkring USA-dollarn som reservvaluta. Detta finns bra beskrivet i Michael Hudsons bok ”Superimperialism”. Den här vägen finansieras USA:s enorma krigsmakt med baser runt hela välden, en krigsmakt som är helt utformad för att försvara oligarkins ekonomiska intressen. Försvaret av USA:s territorium har en marginell roll. Svagare länder som försöker skaffa sig kontroll över inhemska marknader och egna naturresurser blir omedelbart angripna och deras ledare störtade och ersatta med oligarkins marionetter.
Länder som inte underordnar sig oligarkins makt straffas med sanktioner där väst utnyttjar sin stora makt över världens finansmarknader. Mot militära stormakter som Kina och Ryssland bedriver oligarkin det kalla världskriget med målet att störta de nationellt styrda regimerna och öppna länderna för oligarkins fria exploatering av deras marknader och naturresurser. Den av oligarkin iscensatta statskuppen mot den demokratiska regimen i Ukraina 2014 är ett typexempel. Den kuppen är upprinnelsen till den konflikt med Ryssland och ryska folkgrupper i Ukraina som nu utlöst det huvudlösa ryska anfallet på Ukraina.
I den idag hårt styrda västliga pressen målas likt PM Nilsson i DI upp hur Ryssland genom omfattande sanktioner och en flykt av västliga företag kommer att ruineras och isoleras från resten av världen. Detta är ett resonemang som vi i väst lurar oss själva med. Det är faktiskt så att västvärlden bara utgör en åttondel av världen och Ryssland redan för ett halvår sedan deklarerade att man tröttnat på det kalla kriget med väst och därför avsåg att bryta förbindelserna. Man vill helt enkelt inte ha oligarkins företag och organisationer i landet längre.
Den västliga pressen spekulerar även om att Kina kommer att vända ryssarna ryggen eftersom man menar att västs marknader är viktigare för dem. Den tron är mer än tillåtet naiv. PM skriver att ”förlora väst och vinna Ryssland är sämsta tänkbara byte för Kina”. Det styrande kinesiska kommunistpartiets syn på världsekonomin är starkt orienterad mot realekonomin medan tänkandet i väst är helt styrt av den finansiella goodwill-ekonomin kontrollerad av oligarkin. För kineserna med sin brist på egna råvaror utgör givetvis ett land med kanske en tredjedel av världens viktigaste råvaror som olja, gas, mineraler och jordbruksprodukter en livsviktig strategisk partner som man aldrig kommer att släppa.
Ser man till viktiga marknader globalt så ligger sju åttondelar utanför västvärlden, så Kina är långt ifrån beroende av väst för sin fortsatta ekonomiska utveckling. Det är tvärt om, Kina står idag för en betydande del av realekonomin som är nödvändig för att västvärlden skall kunna fungera. Västvärldens ödesdigra misstag har varit att släppa fram och starkt stödja Kinas ekonomiska utveckling i den naiva tron, att Kina med automatik skulle utvecklas till en typ västligt demokrati som en följd av marknadsekonomin. Det kinesiska kommunistpartiets grepp om makten är idag sannolikt starkare än de västliga demokratiernas. Se bara på upplösningstendenserna inom den amerikanska demokratin.
Jag bedömer det ryska beslutet att bryta relationerna till väst genom att anfalla Ukraina militärt som ett huvudlöst misstag. Man borde hållit huvudet kallt och istället infört sanktioner mot väst, genom att stoppa leveranser av strategiskt viktiga råvaror om Ukraina ansluts till krigsalliansen NATO. Att starta krig är aldrig framgångsrikt på sikt, det är bara att titta på det katastrofala utfallet av alla västs krig under efterkrigstiden – från Koreakriget till Afghanistan. Putin borde ha begripit bättre.
Jag tror att ryssarna likt amerikanerna förlorar Ukrainakriget och att västvärldens oligarker förlorar det kalla kriget mot Kina. Deras nya världsordning blir aldrig av. Det som dock oroar mig är att någon sida tappar besinningen och går från ett kallt krig till ett världsomfattande krig med kärnvapen.
Lars Bern
