Hemliga filer visar hur den brittiska staten systematiskt censurerar nyhetsrapportering genom ett föga känt organ kallat DSMA-kommittén. Enligt materialet följer journalister nästan undantagslöst kommitténs anvisningar, och uppemot 90 procent av alla potentiellt känsliga artiklar skickas frivilligt in för förhandsgranskning.

Dokumenten har erhållits av den amerikanska grävande sajten The Grayzone genom en omväg via Australien, efter att brittiska myndigheter vägrat att lämna ut dem.

Det brittiska censurinstrumentet, formellt Defence and Security Media Advisory Committee, utfärdar så kallade D-Notices – munkavleorder som förhindrar publicering av information som bedöms känslig ur ett säkerhetsperspektiv.

Trots att systemet officiellt är frivilligt, visar dokumenten att nästan alla brittiska journalister följer kommitténs anvisningar. I ett skriftligt svar till australiska myndigheter skröt kommitténs sekreterare, brigadör Geoffrey Dodds, om att reportrar "mycket sällan" bryter mot givna råd. Enligt uppgifter i historikern Ian Cobains bok "The History Thieves" skickar brittiska reportrar frivilligt in 80–90 procent av alla artiklar de tror kan intressera kommittén för granskning innan publicering.

De läckta dokumenten innehåller en omfattande lista över ärenden som kommittén hanterat mellan 2011 och 2014. Bland de censurerade ämnena finns det mystiska dödsfallet av en GCHQ-kodknäckare, brittisk underrättelseaktivitet i Libyen och Syrien, samt inte mindre än 85 förfrågningar kopplade till prinsessan Dianas död och NSA-avhopparen Edward Snowdens avslöjanden.

Gareth Williams, en expert på kodknäckning som arbetade för den brittiska signalspaningsmyndigheten GCHQ, hittades död i en låst sportbag i sin lägenhet i London 2010. Trots att rättsläkaren bedömde dödsfallet som "onaturligt och sannolikt kriminellt orsakat", tilläts utredande poliser aldrig förhöra Williams kollegor vid underrättelsetjänsten.

Dokumenten avslöjar även att kommittén hanterat ärenden rörande sexuella övergrepp mot barn där regeringsföreträdare var inblandade, Dunblane-massakern 1996 samt det olösta dödsfallet för en irakisk-brittisk familj i franska Alperna 2012.

Oberoende medier stämplas som extremister

De läckta filerna visar att kommittén betraktar oberoende medier som vägrar följa dess direktiv som "extrema". Den brittiska undersökande sajten Declassified UK nämns specifikt som ett exempel på en publikation som inte "respekterar systemet".

Declassified UK har vid flera tillfällen publicerat material som kommittén försökt stoppa, bland annat namn på en brittisk specialförbandsofficer. Trots påtryckningar vägrade sajten ta bort informationen.

I ett dokument beskrivs Declassified UK:s rapportering som "pinsam" för den brittiska regeringen – en formulering som direkt motsäger kommitténs officiella hållning att den inte befattar sig med politiskt känsligt material.

Vill kontrollera sociala medier

Dokumenten visar även att DSMA-kommittén aktivt försöker utvidga sitt inflytande till sociala medier. I den interna granskningen från 2015 beskrivs digitala plattformar som ett hot mot hela censurapparatens existens, med hänvisning till Wikileaks och Snowden-läckorna.

Kommittén har bedrivit uppsökande verksamhet gentemot Google, Meta och X i hopp om att få teknikjättarna att frivilligt ansluta sig till D-Notice-systemet.

— De vill inte ha något med oss att göra, sade brigadör Dodds till Politico i februari 2024, men tillade att statlig internetreglering kan skapa "potentiell hävstång" för kommittén.

Journalister ber om ursäkt

Protokoll från kommitténs möten visar att brittiska journalister regelbundet skickar ursäkter till organet för att ha publicerat material utan förhandsgodkännande.

Kommittén, som finansieras av och har sina lokaler i det brittiska försvarsdepartementet, hävdar sig vara oberoende från regeringen. Det innebär att den inte omfattas av brittisk offentlighetslagstiftning – vilket förklarar varför dokumenten endast kunde erhållas via Australien.

De läckta filerna härstammar från ett samarbete där DSMA-kommittén hjälpte australiska myndigheter att bygga upp ett liknande system. Australiska myndigheter kämpade i över fem månader för att hindra dokumentens offentliggörande innan landets informationskommissionär tvingade fram ett utlämnande.