Annons:
Annons:

Så vände Allard DN-intervjun mot medieeliten

Valet 2026

Uppdaterad 12 oktober 2026, Publicerad 20 augusti 2026 – av Markus Andersson
Dagens Nyheters reportrar intervjuar Markus Allard i Örebro rådhus
Dagens Nyheters reportrar intervjuar Markus Allard i Örebro rådhus.

Dagens Nyheters frågor till Markus Allard blottar gång på gång ett betydande avstånd mellan medievärldens föreställningar och de problem som människor möter i vardagen. När reportrarna vill tala om identitetsbegrepp, tonläge och politikernas obehag svarar Örebropartiets ledare med mångkulturens följder, bilberoende, familjeekonomi och människor som drabbats av kommunala beslut.

Den tydligaste kollisionen gäller svenskhet. DN frågar hur någon "blir etniskt svensk", vilka föräldrar som krävs och hur en person med en svensk och en iransk förälder ska beskrivas.

Samtalet spelades in av Örebropartiet och publicerades i sin helhet efter DN-reportrarna Niklas Orrenius och Malena Rydells besök i Örebro rådhus. DN:s färdiga reportage hade ännu inte publicerats när denna artikel skrevs; bedömningen gäller därför frågorna och replikskiftena i den oredigerade inspelningen.

”Hur blir man etniskt svensk?”

När DN fortsätter att söka en formel för vem som kan kallas etniskt svensk tappar Allard tålamodet. Han frågar om reportern ”spelar dum” eller faktiskt inte förstår skillnaden mellan etnicitet och kulturell tillhörighet.

Annons:

Frågan är avslöjande. Det som för många människor är en självklar skillnad mellan medborgarskap, kultur och härkomst behandlas som ett svårgenomträngligt filosofiskt problem. Allard menar att förvirringen har uppstått därför att ämnet länge varit förbjudet i den politiska och mediala miljö där DN verkar.

Allard beskriver därefter hur han själv lämnade den mångkulturella övertygelse han hade som ung vänsterpolitiker. Förändringen kom när det lokala arbetet förde honom närmare Vivalla och människor som levde med politikens konkreta följder. Han återger ett möte med äldre invandrare med vänsterbakgrund som frågade hur han kunde kalla sig socialist och samtidigt vilja fylla området med fler problem.

— Det som oftast är signifikant för personer som fortfarande desperat håller fast vid den här typen av utopiska idéer om att mångkultur fungerar är att de inte lever i den, säger Allard.

Sedan riktar han udden mot tidningens egen publik: ”Jag växte upp bland era läsare.” Den välmående miljö där han formade sina första politiska uppfattningar hade enligt honom liten kontakt med de konflikter som senare förändrade hans syn.

DN som politisk aktör

Allard gör från början klart att han inte betraktar DN som en neutral observatör. Hans erfarenhet av stora medier är, säger han, att reportern lämnar Stockholm med berättelsen redan bestämd.

— Det blir den här typen av exotifierande porträtt där man åker utanför Stockholms tullar och berättar om den farliga populisten. Manuset brukar vara ganska förutbestämt, säger han.

När DN senare frågar varför han tror att ”alla” vill komma åt honom invänder Allard att han aldrig har sagt alla. Han skrattar åt att tre personer från tidningen sitter framför honom och frågar om han verkligen tror att någon kan vilja motarbeta honom politiskt.

— Jag tror att den nyfikenheten är strikt underordnad ert huvudsakliga narrativ, säger han om DN:s journalistik.

Skillnaden i perspektiv är central. DN försöker göra hans mediekritik till en fråga om misstänksamhet och personlighet. Allard beskriver i stället en institutionell maktkamp där tidningen själv är en politisk aktör som väljer vilka verkligheter som ska tas på allvar.

Bilbehovet försvinner inte

Samma klyfta syns i diskussionen om Örebros bussystem BRT, där körfält tas från biltrafiken för att ge bussarna egna filer. För Allard handlar motståndet inte om att försvara bilen som identitetsmarkör, utan om människors möjlighet att få vardagen att fungera.

— Folk behöver köra bil, och folk kommer inte ha ett mindre behov av att köra bil bara för att man gör det jobbigare för dem att köra bil, säger han.

Han beskriver även namninsamlingen för en folkomröstning om projektet. Kommunen underkände enligt honom tusentals namn genom en orimligt hård granskning. På pappret kan medborgarna tvinga fram en omröstning, men i praktiken kan förvaltningen och de styrande politikerna stoppa den, menar han.

När Allard räknar upp vad Örebropartiet vill göra vid makten nämner han att BRT ska rivas upp, att parkeringen ska bli avgiftsfri och att även förskolan ska befrias från avgifter. Finansieringen ska bland annat ske genom nedskärningar bland chefer, kommunikatörer och andra tjänster som partiet betraktar som onödiga.

DN:s följdfråga blir vad partiet vill införa – utöver allt det vill ta bort.

— Men lyssnade inte du precis på vad jag sa? svarar Allard.

Reportern upprepar då själv två av förslagen: parkering och avgiftsfri förskola. Replikskiftet visar hur konkreta lättnader i familjers vardag registreras men ändå inte tycks räknas som en positiv politisk vision.

Klimatpolitiken som klassintresse

När DN frågar var klimatförändringarna passar in avfärdar Allard inte att klimatet förändras. Han ifrågasätter varför svenska bilister och pendlare ska bära kostnaden för åtgärder som enligt honom har försumbar global effekt.

— Det är klart att det finns någon form av klimatförändringar, men hur hänger det ihop med om jag ska stå vid 14 rödljus till i trafiken eller om det ska vara svårare för mig att köra bil? frågar han.

Allard beskriver klimatpolitiken både som en trosfråga och som ett klassintresse för grupper som kan bygga karriärer kring reglering, certifiering och kommunal administration. Oavsett vad man anser om formuleringarna pekar han på den materiella fråga som DN aldrig utvecklar: vem betalar för politiken och vem tjänar på den?

”Klump i magen” – men för vem?

Den kanske skarpaste värderingskrocken kommer när DN berättar att lokala politiker har fått en ”klump i magen” av att möta Allard i fullmäktige och att någon uppges ha lämnat politiken. Allard ställer deras obehag mot familjer som enligt honom har fått sina barn felaktigt omhändertagna och äldre som drabbats av kommunens agerande.

— Hur tror ni det känns för de här föräldrarna som de har kidnappat barnen från? Hur tror ni det känns för den här tanten som de ska ge sig på som får en hjärtinfarkt? säger han.

DN återkommer ändå till om det är bra att politiker känner obehag. Allard svarar att deras känslor är deras ansvar och att konflikten handlar om att väljarna får veta vad makthavarna gör och tycker.

Replikskiftet sammanfattar det verklighetsfrånvända drag som återkommer i frågorna. Etablerade politikers känslor ges en självklar tyngd, medan ilskan hos bilberoende familjer, kritiker av mångkultur och människor som upplever sig överkörda av kommunen först måste förklaras, definieras och försvaras. Allard använder därför intervjun till att vända granskningen tillbaka mot medieeliten – och mot den samhällsbild som dess frågor avslöjar.

Hela den oredigerade intervjun:

Läsaromröstning

Vad roade dig mest med Allards svar på tal mot Dagens Nyheters frågor?

Röstning stängd

Att han avslöjade mediernas förutfattade manus. 21%
27 röster
Att han visade vardagens frågor övervinner mediernas. 5%
6 röster
Att han blottlade deras oförmåga att förstå vanligt folk. 46%
58 röster
Att han vände på maktförhållandet i intervjun. 28%
36 röster

127 röster totalt

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Centerpartiet väljer Andersson – V vägrar släppa kravet på ministerposter

Valet 2026

Publicerad 16 november 2026 – av Jan Sundstedt
Montage: Elisabeth Thand Ringqvist, Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar
Arkivbild.

Centerpartiet meddelade på söndagen att partiet valt Magdalena Anderssons så kallade totalpaket framför Ulf Kristerssons, men bara på villkor att Vänsterpartiet hålls utanför regeringen. På måndagsmorgonen stod V fortfarande fast vid kravet på ministerposter. 

C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist lämnade beskedet i en intervju med Ekot, där hon berättade om partiets val.

— Centerpartiet har i dag beslutat att gå vidare med Magdalena Anderssons totalpaket.

I sitt skriftliga besked till TT var hon samtidigt noga med att inget är klart. "Efter att ha granskat Anderssons totalpaket är vårt besked att Socialdemokraternas alternativ är det vi väljer att förhandla vidare om", skriver hon.

Annons:

Thand Ringqvist pekar ut "flera avgörande frågor" som återstår: politikens innehåll och riktning, finansieringen av viktiga reformer och det parlamentariska stödet.

Detta menar hon kräver att V släpper sitt krav på att ingå i regeringen och att V och Miljöpartiet ställer sig bakom paketet.

Elisabeth Thand Ringqvist sittande i en mötessal med blicken riktad nedåt.
Elisabeth Thand Ringqvist väljer Magdalena Anderssons totalpaket (arkivbild Sveriges riksdag september 2026).

Vänsterpartiet vägrar backa

Vänsterpartiets vice partiledare Ida Gabrielsson välkomnar att C stannar på den rödgröna sidan, men ger inte efter i regeringsfrågan.

— Beskedet att vi ska ingå i regeringen ligger fast. I måndagens P1 Morgon gick hon längre.

Centerpartiet måste enligt Gabrielsson återskapa förtroendet efter oron för att partiet skulle stödja Kristersson som statsminister, och alla partier i ett rödgrönt samarbete måste få igenom egna förslag.

— Man kan inte tro att Andersson är som jultomten och att man kan önska: Vi vill ha vårat paket. Man sitter ner – så ger man och tar, säger Ida Gabrielsson.

Hur Andersson själv ser på läget framgår av en debattartikel i Bonniertidningen Expressen. Där skissar hon på en regering av S, C och MP i samarbete med V, ett upplägg som enligt henne håller C:s båda röda linjer och har majoritetsstöd i riksdagen.

Andersson kallar det också "det enda alternativet som kan garantera ett grundlagsskydd för ägandet av skogen".

Om upplägget inte går i lås har hon redan pekat ut nästa väg: då är det enligt henne "bara en regering där både Socialdemokraterna och Moderaterna ingår" som kan fungera i praktiken utan att vara beroende av Sverigedemokraterna.

Magdalena Andersson och Nooshi Dadgostar i ett delat bildmontage
Magdalena Andersson (S) och Nooshi Dadgostar (V).

Kristersson håller dörren öppen

Moderatledaren Ulf Kristersson skriver på Facebook att han respekterar att C vill utforska utestående frågor på den rödgröna sidan. "Om det inte skulle visa sig vara en framkomlig väg står Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas dörr till Centerpartiet fortsatt öppen", skriver han.

Kristersson har fortfarande talmannens uppdrag att sondera förutsättningarna för en ny regering. Han rapporterar till talman Andreas Norlén på tisdagen den 17 november.

Därefter ska talmannen samtala med samtliga övriga partiföreträdare innan han meddelar nästa steg i regeringsbildningen.


 

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Idag presenteras övergångsbudgeten – fortsatt limbo i regeringsfrågan

Valet 2026

Publicerad 12 november 2026 – av Jan Sundstedt
Elisabeth Svantesson bakom ett transparent podium med svenska flaggor och EU-flaggan i bakgrunden.
Elisabeth Svantesson presenterar principerna för en övergångsbudget. Budgeten för 2027 utgår med vissa undantag från 2026 års anslag.

Övergångsregeringen lämnade på torsdagen över budgetpropositionen för 2027 till riksdagen. Regeringsfrågan står samtidigt still: V håller fast vid kravet på ministerposter och C vid sina två nej.

Övergångsbudgeten utgår från 2026 års anslagsnivåer.

Principerna är avstämda med samtliga riksdagspartier, och regeringen betonar att en övergångsbudget inte bör innehålla ny politik. Budgeten innehåller dock flera undantag.

Uppbyggnaden av totalförsvaret fortsätter med vissa justeringar, och anslagen till transportinfrastruktur ökar, bland annat utifrån försvarets behov.

Annons:

Kriminalvården behåller flera tidigare aviserade tillskott, och åldersgränsen för jobbskatteavdraget för seniorer föreslås höjas.

— […] även om vi saknar en ordinarie regering så kommer vi ta ansvar för att se till att statens verksamhet i grunden ska fungera genom övergångsbudgeten, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Budgeten gäller tills en ny regering har tillträtt och riksdagen har beslutat om dess ändringsbudget.

Regeringsfrågan fortsatt olöst

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar var nöjd med onsdagens möte med S, MP och C i Stockholm. Kravet på ministerposter ligger dock fast.

— När det gäller regeringssamverkan så har ju vi ett kongressbeslut på det, och det finns inga nya besked i det avseendet, säger Dadgostar.

Partiet vill nu veta hur S, MP och C ser på en regeringssamverkan, sedan S-ledaren Magdalena Andersson sagt att hon inte vill ha med V i regeringen.

Centerpartiet har öppnat för att stödja M-ledaren Ulf Kristersson som statsminister, men står fast vid sina nej till V i regeringen och till regeringssamarbete med SD.

Låsningarna består därmed drygt två veckor efter att C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist avslutade sin sondering den 26 oktober.

— Vi gick till val på att vi inte kommer att stötta en regering där SD ingår eller som samarbetar med SD.

— Och vi kommer inte sätta oss i eller stötta en regering där Vänsterpartiet ingår, sa migrationspolitiska talespersonen Niels Paarup-Petersen i SVT:s Aktuellt.

Partierna har nu fram till den 27 november på sig att lämna egna budgetmotioner till riksdagen.

En ny regering som tillträder dessförinnan kan alltså presentera ett alternativ till övergångsbudgeten.

Riksdagen röstar därefter om budgetförslagen den 9 december.

— Det handlar om att få Sverige att fungera, sa Elisabeth Svantesson i oktober när hon kommenterade förutsättningarna för en övergångsbudget.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Ur arkivet

Kommentar: Valet är över – förfallet fortsätter

Valet 2026

Valet 2026 är över. Politikernas välbetalda uppdrag består, men för vanligt folk väntar däremot fler skulder, otrygghet i vardagen, krigshets och ett samhälle som fortsätter förfalla – oavsett vem som styr.

Publicerad 14 september 2026 · Återpublicerad 6 november 2026 – av Jan Sundstedt
Jimmie Åkesson omgiven av rivna valaffischer från S, M, C och MP mot en bakgrund av valsedlar.
Jimmie Åkesson och valbudskap från flera riksdagspartier representerar det politiska etablissemang som kommentaren riktar sin kritik mot.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den 13 september gick Sveriges valboskap, kanonföda och populas än en gång till vad som beskrivs som ett "val". Rättare sagt: ett skådespel. En charad. Ett spel för galleriet.

Med högtidliga miner, inövade repliker och en närmast religiös tilltro till den demokratiska ritualens förträfflighet skulle svenska folket ännu en gång välja vilka politiker som ska få förvalta landet under de kommande fyra åren.

Efter ännu ett val förväntas vi känna oss nöjda. Vi har gjort vår plikt. Vi har lagt vår röst. Vi har deltagit i rikets omhuldade demokrati. Hurra, vad vi är bra...typ.

Inbillar man sig att det – oavsett lagtillhörighet – kommer att ske någon större förändring i Sverige, ja, då är jag rädd för att man är bortom räddning.

Annons:

Med största sannolikhet kommer det beklagligtvis inte ske någon genomgripande förändring. Sverige fortsätter färden mot kollaps med stadig kurs – oavsett vilket parti som håller i rodret.

Visst kan det ske smärre förändringar i marginalen beroende på vilket lag som tilldelas regeringsmakten. Någon skattesats kan justeras. Något bidrag kan höjas eller sänkas. En friskola eller två kanske får på tafsen. En minister kan bytas ut mot en annan. Nya utredningar ska tillsättas och gamla vallöften ska dammas av.

Vad gäller de stora frågorna kommer dock inget markant att se dagens ljus.

För många av våra politiker tycks ett fullskaligt krig mot Den Store Hemske Ryssen vara en våt dröm. Mig veterligen är det emellertid ingen som gett något svar på frågan om exakt hur den ryska invasionen, ockupationen och förvaltningen av Sverige kan tänkas se ut.

Upprustningen ska trots det fortsätta, hotbilderna ska målas allt svartare och svenska folket ska förmås acceptera att landet steg för steg dras allt djupare in i stormakternas konflikter.

Nato-medlemskapet ligger fast förankrat. DCA-avtalet likaså. Oavsett vilket parti som sitter i regeringen kommer den svenska säkerhetspolitiska kursen knappast att kastas om.

När det kommer till stödet till Ukraina finns det uppenbarligen fortsatt pengar att tillgå. Medan svenska hushåll tvingas vända på slantarna ska den politiska nomenklaturan fortsätta skicka vapen, pengar och stöd till husguden Zelenskyj.

Svenska skattebetalare kommer i sedvanlig ordning att bli de som får betala för kalaset. De ansvariga politikerna klappar varandra på axeln och kallar det solidaritet.

Den som inbillar sig att ett regeringsskifte automatiskt innebär att Sverige åter blir ett land där svenskarna själva utgör en självklar majoritet i alla delar av samhället bör nog ta en titt på den politiska verkligheten.

Migrationen, integrationen och de demografiska förändringarna har under decennier formats av beslut fattade av politiker från olika läger.

Varför samma politiska etablissemang plötsligt skulle börja riva upp hela den ordning som det självt har skapat har jag mycket svårt att se.

Bostadsbristen tycks oroväckande nog helt ha försvunnit från åttaklöverns dagordning.

För den unga människan som står i bostadskö, för familjen som inte har råd att köpa en bostad och för den som tvingas betala en orimlig andel av sin inkomst i hyra är det föga tröst att ännu en regering lovar att "ta tag i frågan" (kod för "inget vi prioriterar speciellt högt").

Arbetslösheten kommer inte heller att försvinna i brådrasket, oavsett vilka hittepå-insatser och "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" riksdagen beslutar om – eller vilka absurda och människofientliga krav som ställs på redan utsatta människor.

Den stackars saten som redan står längst ned på samhällsstegen kommer även fortsättningsvis att få bära en orimligt stor del av bördan.

Fyra rivna valaffischer från S, M, C och MP mot en bakgrund av valsedlar.
Montage. Foto: Jan Sundstedt/Nya Dagbladet

Samtidigt arbetar sig Sverige allt närmare ett slags skitland. Man får gärna tycka att ordvalet är mustigt, kärvt och kanske till och med helt galet. Syftet är dock att väcka eftertanke.

Hushållen skuldsätter sig för att kunna överleva. Bostäderna kostar skjortan. Mat, el och andra nödvändigheter äter upp allt större delar av lönen.

Medborgare som redan står på knä får vackert hoppas att nästa räkning inte blir den som knäcker ekonomin fullständigt. Om räntorna dessutom stiger framöver kommer många hushåll att få det ännu tuffare.

Politiska rödgardister tycks däremot alltid landa på fötterna. Medan vanligt folk tvingas vända på varje krona fortsätter den politiska nomenklaturan att leva ett liv som de flesta svenskar bara kan drömma om.

Förnedringen av under- och arbetarklassen kommer bit för bit att tillåtas fortgå.

Svinaktiga företag kommer även fortsättningsvis kunna behandla anställda som närmast livegna. Inga årliga löneökningar. Ingen avtalspension. Inga försäkringar. Otrygga anställningar och ett arbetsliv där människan förväntas vara tacksam över att över huvud taget få arbeta.

Och, ja, tvärtemot vad många kanske tror, så finns det gott om företag som på fullaste allvar har satt det oklädsamma beteendet mer eller mindre i system. Arbetsgivare kan, med våra folkvaldas goda minne, välja att blankt skita i kollektivavtal – eller motsvarande trygghet.

Kriminaliteten då? Eländet kommer även fortsättningsvis att ta strypgrepp på befolkningen.

Gäng, utpressning, skjutningar och otrygghet i vardagen. För de som bor i ett utsatt område hjälper det föga att politikerna ännu en gång lovar att vända utvecklingen.

Slutdebatten i SVT gjorde mig för övrigt fysiskt illamående. Maken till scharlataner får man leta efter. Däremot imponerande att galjonsfigurerna orkar hålla på – det ska man ge dem.

Samma skådespel vart fjärde år. Samma löften. Samma floskler. Samma välregisserade indignation. Svenska folket rättar dock lydigt in sig i ledet.

Man går till valurnorna, röstar på det ena eller det andra laget och inbillar sig att det nu äntligen ska bli förändring. Oavsett vem som styr skutan kommer olyckligtvis samma människor dock att betala priset.

Det är inte demokrati i någon meningsfull bemärkelse, utan ett spel för galleriet och vi är alla med och betalar inträdet.

Man blir nästan sugen på att citera Norman Bates med de bevingade orden "We all go a little mad sometimes"... I Sverige tycks vi göra ungefär så vart fjärde år.

Cirkus Rosenbad is back in business... The show must go on!

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Åklagaren lägger ned valfuskutredningen i Tensta

Valet 2026

Uppdaterad 6 november 2026, Publicerad 6 november 2026 – av Emil Fjellstedt
Arkivmontage med polisavspärrning och en polis till vänster samt valsedlar i fack till höger.
Förundersökningen om misstänkt otillbörligt verkande vid val i Tensta har lagts ned eftersom brott inte kunnat styrkas. Arkivmontaget visar inte den utredda händelsen.

Förundersökningen om misstänkt otillbörligt verkande vid val i Tensta är nedlagd. Åklagaren kan inte styrka något brott, och mer utredning väntas inte ändra det.

Beskedet kommer från kammaråklagare Staffan Edlund vid Riksenheten mot korruption.

Enligt nedläggningsbeslutet går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta gjort sig skyldiga till brott, skriver Schibstedägda Aftonbladet.

— Det går inte att styrka brott i den här utredningen, säger Staffan Edlund.

Annons:

På frågan om det är bevisläget eller något annat som avgjort svarar han: — Det går ju inte att bevisa att ett brott har skett. Den här utredningen är heller inte tillräckligt stark för att den skulle kunna gå vidare.

Anmälan följde på ledarartikel

Förundersökningen inleddes i oktober, sedan Stockholms stad polisanmält otillbörligt verkande vid val.

Valnämndens kansli lämnade in anmälan efter en ledarartikel i Schibsted-tidningen SvD i slutet av september. Där återgavs flera valförrättares vittnesmål från förtidsröstningen i Järva om förkryssade valsedlar och väljare som fick instruktioner via telefon.

— Stockholms stad gjorde en anmälan baserad på uppgifter i den här tidningsartikeln. Vi undersökte dem vidare, men har nu kommit fram till att det inte går att styrka brott i den här utredningen, säger Edlund.

I oktober rapporterades att en misstänkt person tilldelats en offentlig försvarare. Vilka som hörts i utredningen är belagt med sekretess i domstolshandlingarna.

Att ärendet legat hos Solna tingsrätt har skapat viss förvirring om var det misstänkta brottet skulle ha ägt rum. Den misstänkta brottsplatsen var Tensta i nordvästra Stockholm.

— Det handlar om att Solna tingsrätt har jurisdiktion över Tensta, säger Edlund.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.