Jersild och Tännsjö: Legalisera eutanasi

I juni 2020 hjälpte den pensionerade läkaren Staffan Bergström ALS-sjuke Per Maritz att ta sitt liv. Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) anser att han ska bli av med sin läkarlegitimation, något som läkaren P.C. Jersild och den filosofen Torbjörn Tännsjö håller inte med om. De menar istället att Bergström har gjort sin medmänskliga plikt gentemot Maritz.

Det var tidigt förra sommaren som ALS-sjuke Per Martiz, 64, bestämde sig för att ta sitt liv efter att resan till Schweiz och dödshjälpsorganisationen Dignitas blivit inställd på grund av coronarestriktionerna. Istället drack han en fruktsmoothie som innehöll sömnmedel. Sömnmedlet fick han av läkaren Staffan Bergström, och Ivo menar att Bergström bör förlora sin läkarlegitimation på grund av detta. Läkaren och författaren PC Jersild och den kommunistiske filosofen Torbjörn Tärnsjö menar att det inte är en förvånande slutsats men heller inte en självklart sådan.

”Det är första gången i modern tid som ett liknande ärende behandlas av Ivo där en läkare är direkt inblandad. Ärendet kan bli prejudicerande. Vi menar att Ivo haft gott om utrymme att komma fram till ett annat beslut.”, skriver de i en debattartikel i Bonniertidningen DN.

De menar att det främst saknas ett patientperspektiv och att Per Maritz är långt ifrån den enda svensk som med en ALS-diagnos som sökt dödshjälp i Schweiz. I februari i år fick en svensk kvinna dödshjälp och detta väckte inte någon uppmärksamhet.

”Vi måste fråga oss vilken relevant skillnad det finns mellan de två fallen. Så vitt vi förstår är de ur medicinsk-etisk synpunkt identiska: de hade båda riskerat att kvävas till döds. Som skett i fallet med Martitz bör det inte behöva gå till då en svårt sjuk människa vill få ett slut på sina plågor. Om vi hade haft en lag om dödshjälp så hade denna händelse aldrig behövt inträffa.”

De skriver att politiker kan hjälpa till genom att legalisera någon form av dödshjälp. Exempelvis i Nederländerna och Kanada kan en läkare hjälpa sin patient genom att förse dem med läkemedel så de kan avsluta sitt liv. Det är precis det som Bergström gjorde, skriver de.

”En sådan lagstiftning bör förstås föregås av en gedigen parlamentarisk utredning. Det är förvånande att någon sådan ännu inte initierats i vårt land. Att dödssjuka människor ska tvingas åka till Schweiz är inte värdigt ett civiliserat samhälle.”

Staffan Bergström kan ha agerat i ett nödläge, menar de. Det händer ibland att en ansvarig läkare har viss frihet att i en akut situation handla efter eget förstånd och använda metoder som under normala omständigheter inte kommit på fråga.

”Det kan handla om att rädda liv, men det kan också vara fråga om att få slut på ett outhärdligt lidande.”

Frågan de ställer sig nu är att så länge en sådan lag saknas är det självklart att Bergström ska förlora sin legitimation på grund av det inträffade.

”Vi anser inte det. En springande punkt är i vilken egenskap Bergström hjälpt Maritz till det önskade slutet på det hopplösa och accelererande lidandet. Var det han gjorde verkligen en del i hans ”tjänsteutövning”? Kan en pensionerad läkare vara ”i tjänst”?”

Vidare skriver debattörerna att det är lagligt att hjälpa andra att ta självmord och det var också med den motiveringen som anmälan mot Bergström lades ner. Man kan dock försöka göra gällande att han i sin yrkesutövning inte handlat i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, skriver de, och argumenterar för att läkare också måste kunna göra detta.

”Ska läkare, i synnerhet pensionerade läkare, förhindras att göra vad vi alla har rätt att utan (straff)påföljd göra? Nej, hävdar vi, de bör ha samma rätt som alla andra att hjälpa medmänniskor att slippa ett plågsamt döende. Detta ska inte heller hindra dem i deras fortsatta yrkesutövning.”, tillägger de.

En del av den kritik som ofta riktas mot legalisering av aktiv dödshjälp eller eutanasi inom sjukvården är att det är ett sluttande plan som beroende på sociala eller kulturella omständigheter på sikt riskerar att lägga press fler sociala grupper att ta sitt liv även av andra skäl än att minska lidande för personen ifråga.