Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Sveriges Radio avslöjade nyligen att falska asylberättelser säljs systematiskt till personer som vill ha uppehållstillstånd i Sverige. Men nu meddelar polisen att man inte tänker utreda den illegala handeln.
För att få uppehållstillstånd i Sverige krävs att den som ansöker kan bevisa att han eller hon utsätts för förföljelse i sitt hemland, som gör det omöjligt att vistas där. Många så kallade flyktingar har dock ertappats med falska berättelser, vilket åtminstone i teorin ska leda till avhysning från landet.
För att lättare kunna få uppehållstillstånd och verka trovärdig inför Migrationsverket har det uppstått ett behov av redan färdigskapade asylberättelser, som nu säljs systematiskt på nätet till alla som är beredda att betala.
Sveriges Radio Ekot publicerade under tisdagen en rad artiklar där man granskade handeln med falska asylberättelser. Bland annat hade man intervjuat en främling som av rädsla för att bli utvisad till Iran införskaffade sig en sådan tjänst. Exempelvis försågs han av försäljaren med en regimkritisk blogg, som redan varit aktiv under en tid och uppdaterades på ett sådant sätt att det såg ut som om det varit han själv som drivit den under många år.
När Ekot själva försöker handla en falsk asylberättelse från en av männen som ligger bakom en av de många asylberättelse-sajterna så får de veta att en sådan kostar motsvarande cirka 60 000 kronor.
Både Migrationsverket och Polismyndigheten menar att de ser allvarligt på att falska asylberättelser säljs, framförallt med tanke på att det undergräver trovärdigheten för hela asylprocessen. Men polisen menar samtidigt att de inte kommer att utreda den illegala handeln, trots att journalister på Sveriges Radio ganska enkelt tycks ha kommit i kontakt med en försäljare, som dessutom är svensk medborgare,
— I Sverige skulle straffvärdet för det här brottet vara ganska lågt. Samtidigt skulle det krävas oerhört mycket spaning och internetutredningsarbete. Så det skulle vara utredningsekonomiskt orimligt att lägga ner de resurserna som skulle krävas för att kunna identifiera en gärningsperson, säger Patrik Engström, chef för nationella gränsskyddspolisen till Ekot.
