I Västerbotten rapporteras det ha blivit allt vanligare att barn och ungdomar filmar när de misshandlar och hotar andra, för att sedan lägga upp förnedrande filmer av övergrepp mot brottsoffren på sociala medier.
Exempelvis Mia Dias 13-åriga dotter blev misshandlad av en grupp tjejer i centrala Umeå, som filmade övergreppet och sedan lade ut filmen på sociala medier.
– De hade sparkat och slagit henne, spottat på henne och dragit henne i håret hårt med bägge händerna och skakat hennes huvud. Det var i stan, mitt bland folk och ingen gör någonting, det är fruktansvärt, säger Mia Dias till SVT om händelsen som är polisanmäld.
Det här är dock inte en ny företeelse, utan har blivit allt vanligare i Umeå. En annan förälder berättar om ett liknande fall där man gjort en polisanmälan, men att det blev nedlagt eftersom personerna som var inblandade var under 15 år. Polisen gav dem rådet att inte låta barnet vistas på stan och att inte svara i mobilen när någon okänd ringde, men att de ska ringa 112 om någonting händer.
– Det är ju förfärligt, att man inte ska kunna känna sig trygg i det allmänna rummet. Förr eller senare kommer de att ha ihjäl någon, för de är bara barn och det är ett grupptryck där vad som helst kan hända, säger föräldern som vill vara anonym.
En annan mamma berättar att hennes dotter blev misshandlad i våras så pass illa att hon fick sin näsa knäckt. Det var en grupp tjejer som attackerade henne och som sedan lade ut det på sociala medier. Det fallet är fortfarande pågående då en av personerna som var inblandade är över 15 år.
Den gemensamma nämnaren är att det handlar om barn och ungdomar, både killar och tjejer, som misshandlar och förnedrar för att sedan ladda upp det på sociala medier. Det finns också hot med i bilden, då det ibland förekommer dödshot om någon skulle berätta för någon vuxen.
– Brutalt gängvåld. Och det här är barn som är mellan 10 år och 14 år, säger Mia Dias till SVT.
Karin Svedberg, polis med inriktning ungdomsbrott i Umeå, säger till SVT att de känner till problematiken och att hon har sett flertalet av dessa filmer, men hon menar att polisen egentligen inte kan göra mycket vad gäller att beivra den här typen av brott. I praktiken är ungdomarna i hög grad skyddslösa.
– Föräldrarna här har ett stort ansvar, vad gör ens barn och ungdomar med sina mobiler och vad sprider man på sociala medier och att man pratar med sina barn om det.
När hon får frågan om vad ungdomar ska göra om de utsätts för en sådan situation svarar Karin Svedberg att de ska berätta för någon vuxen.
– Vi vill ju från polisens sida naturligtvis att man berättar för någon vuxen och att det polisanmäls så att vi får en chans att utreda vad det är som har hänt, kommer det inte till vår kännedom är det ju jättesvårt för oss att göra någonting.
Indirekt konstaterar dock Svedberg att polisen inte egentligen griper in på andra sätt än att man arbetar ”relationsbyggande”.
