MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 11 februari 2025

tisdag 11 februari 2025

800 000 analfabeter i Sverige

Migrationskrisen i Europa

publicerad 8 maj 2024
– av Jan Sundstedt
Invandring
Omkring 800 000 personer mellan 16 och 65 år är analfabeter i Sverige, visar färsk statistisk.

Enligt en rapport från Skolverket ökar analfabetismen i Sverige, och en bidragande faktor är den ökade invandringen från länder där låg läs- och skrivkunnighet är vanligt förekommande. Idag bedöms det finnas nästan 800 000 analfabeter mellan 16 och 65 år i Sverige.

Att sakna läs- och skrivkunskaper kan snabbt leda till utanförskap och svårigheter att klara grundläggande vardagliga uppgifter i Sverige såsom att hantera ekonomiska åtaganden, utföra inköp, ta emot och förstå information eller boka läkarbesök. Det blir dessutom betydligt svårare att aktivt delta på arbetsmarknaden genom att söka och behålla anställning.

Rita Sommarkrans, SFI-lärare i Västerås, berättar att de får in 8-10 icke läs- och skrivkunniga elever varje månad.

Lära sig läsa och skriva är en mänsklig rättighet och en nödvändighet för att fungera i samhället. Trots det finns det en betydande andel vuxna analfabeter i Sverige, säger Rita Sommarkrans i samband med en intervju med skattefinansierade SVT.

Av de 123 474 elever som deltog i Svenska för invandrare (SFI) under 2022, kom majoriteten från länder som Syrien, Afghanistan, Eritrea och Irak, och det kan noteras att i exempelvis Afghanistan är bara en dryg tredjedel av befolkningen att betrakta som läskunniga.

Ingen ljusning i sikte

Med över 20 procent av Sveriges befolkning födda utomlands, varav många kommit de senaste två decennierna, står Sverige inför enorma problem med integration och arbetsmarknadstillhörighet.

Enligt Statistiska centralbyrån var arbetslösheten bland utrikes födda 18,4 procent 2021, jämfört med 4,4 procent bland inrikes födda. Särskilt hög var arbetslösheten för invandrade födda i Asien och Afrika.

För att underlätta den förmenta integrationen har regeringen nyligen satt upp justerade mål för SFI-studier.

Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson meddelade nyligen att man sätter en gräns på tre år för att lära sig svenska, med målet att underlätta arbetsmarknadsetablering för invandrare.

Enligt senaste undersökningen från SCB finns det cirka 800 000 analfabeter mellan 16 och 65 år i Sverige. Med tanke på den pågående utvecklingen förväntas siffran stiga i kommande rapporter.

Kommentar: Låt Anastasiia stanna

Migrationskrisen i Europa

Migrationsverkets tombola avseende uppehållstillstånd ter sig för en lekman ytterst märklig. Ett färskt exempel är det djupt upprörande fallet med 18-åriga Anastasiia Bigun som inom kort riskerar att kastas ut ur Sverige till en oviss framtid i Ukraina.

publicerad Igår 18:42
– av Jan Sundstedt
18-åriga Anastasiia Bigun från det krigsdrabbade Ukraina.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

”Sunt förnuft är inte så vanligt”, lär franske 1700-talsförfattaren och upplysningsfilosofen François-Marie Arouet (mer känd under pseudonymen Voltaire), ha myntat.

Det senaste exemplet på samtidens stolligheter – som nog skulle gjort Monty Python gröna av avund – är Migrationsverkets beslut att utvisa nyligen 18 år fyllda och ambitiöst studerande Anastasiia Bigun till krigets Ukraina. Samtidigt tillåter samma myndighet allsköns kriminella, bedragare, dagdrivare och bidragstörstande kuckelmakare att slå både dank och rot i Sverige.

Migrationsverkets hantering av Anastasiias ärende hade varit en absurd fars, om det inte vore för att det rör en ung kvinnas liv och framtid. En tjej som under hela sin tonårstid har anpassat sig, lärt sig svenska, skaffat vänner och drömmar i Sverige.

Nu plötsligt säger staten: ”Tack och hej, vi skickar dig tillbaka till ett land i krig, där du inte har någon kvar och inga möjligheter”. Att hennes familj har fått uppehållstillstånd spelar ingen roll i den kafkaliknande logik som Migrationsverket tillämpar. Hon ska ut. Punkt slut.

Jag blev chockad. Jag kan fortfarande inte tro det. De tycker inte att mina skäl för att stanna är nog bra. Samtidigt fick alla andra i min familj brev som meddelar att de beviljats permanent uppehållstillstånd. Det är bara jag som inte får stanna. Hur kan de fatta ett sådant beslut? Alla andra får uppehållstillstånd men jag ska skickas tillbaka?, säger en uppgiven och märkbart sorgsen Anastasiia Bigun i samtal med Piteå-Tidningen.

En gräddfil för utvalda

Samtidigt ser vi hur andra grupper av migranter, företrädesvis från Mellanöstern och Afrika, beviljas uppehållstillstånd och medborgarskap i en sådan strid ström att det snart krävs vattentäta dammluckor för att stoppa flödet.

Vi talar om individer där kriminalitet, parallellsamhällen och bristande integrationsvilja inte sällan är norm. Gängkriminella som begått våldtäkter, mord och bedriver narkotikahandel får stanna. Personer som lever på bidrag utan att någonsin själva ha bidragit till samhället får gräddfil.

Det är som om det förs en omvänd migrationspolitik där de som är mest värdefulla för samhället ska utvisas medan de mest destruktiva ska stanna. En kan inte låta bli att undra: finns det en systematisk misstro och illvilja mot flyktingar från slaviska länder?

Det är inte första gången vi ser hur ukrainska flyktingar behandlas som andra klassens migranter i Sverige.

Liknande fall har tidigare sett dagens ljus. Gäller måhända dubbla måttstockar, vad gäller vem och vilka som får permanent uppehållstillstånd eller ej?

Å ena sidan ljuv musik à la Vivaldis ”La primavera” (Våren), vad gäller uppehållstillstånd till människor från MENA-länder. Å andra sidan Wagners ”Götterdämmerung” (Ragnarök), när det kommer till fall likt Anastaiia Bigun.

Massflyktsdirektivet

Det kan här vara värt att notera det något bisarra regelverket, som ofta är orsaken till att situationer som Anastasiias tillåts uppstå. Ett regelverk som har sin grund i EU:s Massflyktsdirektiv, eller direktiv 2001/55/EG, även känt som direktivet om tillfälligt skydd.

Direktivet går i korthet ut på att den tid en person tillbringar under Massflyktsdirektivet inte räknas in i den tid som krävs för att få permanent uppehållstillstånd.

Det innebär att ukrainare som snart bott här i tre år – och snart går in på sitt fjärde – måste börja om från noll först när de beviljas ett arbets-, studie- eller forskaruppehållstillstånd. Fram tills dess existerar deras tid i Sverige, rent formellt, inte.

Tombola

Migrationsverkets godtyckliga beslut fungerar i praktiken som en tombola där ingen vet vad som gäller för nästa fall. Det enda mönstret vi kan urskilja är att moral, sunt förnuft och rättvisa inte är ledande principer.

Om så varit fallet hade Sverige med stor sannolikhet inte drabbats tillnärmelsevis lika illa av bomber, granater, skjutningar och allehanda nidingsdåd utförda av horder av våldsamma orcher.

Fallet Anastasiia Bigun är ytterligare ett exempel på hur svensk migrationspolitik har blivit en grotesk parodi på sig själv. En dag, när vi blickar tillbaka på den här tiden, kommer vi kanske ställa oss frågan: hur kunde det bli så tokigt?

Jag har inga anhöriga där eller någon som väntar på mig. Jag har inga kompisar kvar. Jag var bara 13 år när jag flyttade från Ukraina. Jag har inget liv där. Min familj bor ju här. Det är krig i Ukraina. Hur kan det vara rimligt att de ska skicka mig ensam till ett land där jag inte har någon alls som väntar på mig?

 

Jan Sundstedt

Fallet Anastasiia Bigun

Anastasiia Bigun kom till Sverige med sin familj år 2019, tre år innan kriget i Ukraina bröt ut. Under sina år i Sverige har hon lärt sig flytande svenska, fått vänner och presterat väl i skolan. Hon går nu sista året på Strömbackaskolans naturvetenskapliga program och drömmer om att studera medicin för att bli specialistläkare.

Hennes föräldrar och två yngre syskon har fått permanenta uppehållstillstånd, men eftersom Anastasiia fyllde 18 år anser Migrationsverket att hon inte längre omfattas av familjens skyddsskäl. Hon står därför inför utvisning till Ukraina, där hon saknar nära anhöriga och en trygg framtid.

Svenska kriminologer: Ingen koppling mellan invandring och våldsbrott

Invandrarvåldet

publicerad 20 januari 2025
– av Jan Sundstedt
"Andelen invandrare förklarar inte våldsbrotten i en kommun", enligt kriminologen Amber Beckley.

– Utifrån vår analys har vi sett att det finns liten till ingen koppling mellan proportionen av invandrare i en kommun och rapporterade våldsbrott, uppger Amber Beckley, docent i kriminologi och lektor vid Örebro universitet.

Studien har genomförts av kriminologer vid fem svenska universitet och man säger sig ha jämfört de 20 kommuner i Sverige som haft störst ökning av våldsbrott under perioden 2000 till 2020 med de 20 kommuner som haft minst negativ utveckling och kontrollerat hur många invandrare som bor i dessa sammanlagt 40 kommuner.

– De mesta våldsbrotten i en kommun kan förklaras av andra faktorer, som hur många som arbetar och utbildning, hävdar Beckley vidare i en intervju med statsradion SR.

Det bör noteras att forskarna bara har tittat på personer som själva invandrat till Sverige och fått svenska uppehållstillstånd eller medborgarskap – inte asylsökande eller barn till invandrare. Just andra generationens invandrare har enligt tidigare studier pekats ut som en grupp med allra störst andel brottsmisstänkta.

Våldsbrotten ökade i alla kommuner

Huvudförfattare till rapporten som uppmärksammats flitigt i etablissemangsmedierna är den kände vänsteraktivistiske kriminologen Jerzy Sarnecki, och Amber Beckley som är delaktig, medger också för Samnytt att våldsbrotten ökat i nästan samtliga av de analyserade kommunerna.

– Nästan alla har ökat. Det var nästan ingen kommun under de här tjugo åren där våldsbrotten minskade.

– Det vi har visat var att andelen invandrare i de kommuner som hade störst ökning av våldsbrott inte var så annorlunda än andelen i de kommuner som hade minst ökning… Andelen invandrare förklarar inte våldsbrotten i en kommun, och den kan inte förklara ökningen i de tjugo kommunerna, slår hon fast.

Regeringen höjer återvandringsbidraget till 350 000 kronor per hemvändande migrant

Migrationskrisen i Europa

publicerad 5 januari 2025
– av Redaktionen
Migrationsministern hoppas på att 350 000 kronor per person ska stimulera den friviliga återvandringen.

Bara en person använde återvandringsbidraget i fjol. Nu vill regeringen höja beloppet med 3 400 procent för att stimulera frivillig återvandring.

Bara en person utnyttjade det nuvarande återvandringsbidraget på 10 000 kronor under 2023. Nu planerar regeringen att höja stödet till 350 000 kronor per person, en ökning med hela 3 400 procent. Förslaget, som är inspirerat av en dansk modell och träder i kraft 2026, syftar till att få fler personer med medborgarskap i andra länder som inte etablerat sig i Sverige att återvända till sina ursprungsländer.

Det handlar om att stimulera frivillig återvandring. Endast en person använde sig av det här i fjol, säger migrationsminister Johan Forssell (M) till TT.

Trots att invandringen till Sverige är den lägsta på nästan 30 år ser Forssell återvandring som ett viktigt komplement för att säkerställa en hållbar utveckling efter många års högt asylmottagande.

Enligt beräkningar väntas höjningen öka utvandringen med cirka 700 personer per år. Kostnaden för programmet är uppskattad till 1,4 miljarder kronor 2026, men utredare bedömer att det kan leda till besparingar på lång sikt.

Det är en liten kostnad i förhållande till de stora kostnaderna för en dålig integration, menar Forssell.

Regeringen har även tillsatt en nationell samordnare för att se över hur fusk kan undvikas och hur stödet ska justeras för familjer och par.

SD: Sverigefödda ska kunna förlora medborgarskap

Migrationskrisen i Europa

publicerad 18 december 2024
– av Jan Sundstedt
Nästa år har Jimmie Åkesson lett sitt parti i 20 år och är partiets i särklass mest populäre företrädare.

Jimmie Åkesson strävar efter att bli Sveriges näste statsminister – och nyckeln till valsegern bedöms ligga i att kraftigt minska antalet migranter som befinner sig här.

Sverigedemokraternas partiledare vill också se över möjligheterna att dra tillbaka svenska medborgarskap – och tycker att detta även bör vara aktuellt för personer som är födda i Sverige.

Tidösamarbetet har varit en besvikelse för många av partiets anhängare, och mycket av partiets utlovade politik har antingen inte genomförts eller slutat i kompromisser eller utdragna utredningar.

Partiledningen har känt sig nödgade att uppmana medlemmarna till tålamod och förståelse för svårigheterna att driva igenom sina hjärtefrågor – och nyligen gick Åkesson ut och hotade att sluta stödja Kristerssons regering om en rad rätts- och migrationspolitiska åtgärder inte genomförs.

Inför valet 2026 vill man se betydligt hårdare tag och fokusera på återvandring och återvändande. Partiet vill bland annat göra det möjligt att dra tillbaka svenska medborgarskap.

Enligt nuvarande lagstiftning kan ingen svensk medborgare som bott eller tidigare har bott i Sverige bli av med medborgarskapet – men Tidöpartierna har tillsatt en utredning för att undersöka om det ändå är juridiskt möjligt att utvisa svenska medborgare som exempelvis begått grova brott.

Kan inte göra någon statslös

Sverigedemokraterna har tidigare föreslagit att utrikesfödda, som invandrat till Sverige och beviljats svenska medborgarskap, också bör kunna bli av med dessa – men Åkesson anser att detta inte är tillräckligt.

– Principiellt har jag inga problem med att en person som har dubbla medborgarskap men är född i Sverige och har fått sitt svenska medborgarskap på det sättet, skulle kunna bli av med det.

– Men jag tror att grunden är det dubbla medborgarskapet. Man kan inte och man får inte enligt internationell rätt göra någon statslös helt enkelt, fortsätter han.

SD-ledaren menar att medborgarskapet ska vara förunnat de som sköter sig och att det skall vara någonting man gör sig förtjänt av – inte något som delas ut slentrianmässigt till destruktiva och farliga individer.

”Går inte att lösa med integrationspolitik”

Han pekar också på att den frivilliga återvandringen är mycket viktig och att dagens situation, där många migranter inte kan försörja sig själva och lever i etniska enklaver och parallellsamhällen, inte kan fortsätta.

– Jag menar att det går inte att lösa med integrationspolitik. Man är inte här i första hand för att man vill integrera, utan man är här av andra skäl, och då menar vi att då måste vi ha incitament för människor att frivilligt lämna.

– Återvandringsbidrag är en sak. Men det är ju en ganska liten sak i sammanhanget. De stora effekterna får du ju av bidrags- och välfärdsreformer… Bidragstaket, den typen av incitament som gör att de som är här för att vi har en generös välfärd, det tror jag är den enskilt viktigaste återvandringsstimulansen som vi kan ge.

Åkesson har snart lett sitt parti under två decennier och medger också att han har höga ambitioner inför valet 2026 – om SD blir största parti vill han också bli Sveriges statsminister och leda landet.

– Det är klart att jag vill det… Jag är övertygad om att de som har röstat på oss förväntar sig det, och sedan får man ju förhandla.