I Sverige lever närmare 10 000 barn i hemlöshet, enligt Sveriges Stadsmissioners senaste rapport. Organisationen varnar samtidigt för att det verkliga antalet i själva verket kan vara betydligt högre än så och efterlyser nu kraftfulla politiska insatser för att vända utvecklingen.
– Det behövs rejäla, nationella reformer, säger Jonas Rydberg, generalsekreterare för Sveriges Stadsmissioner till TT.
Sveriges Stadsmissioners årliga hemlöshetsrapport tecknar en mörk bild – särskilt för barn och unga. Nästan 10 000 barn saknar ett tryggt hem, och enligt Socialstyrelsens kartläggning från 2024 är minst 9 400 barn drabbade. Ändå menar experter att verkligheten sannolikt är betydligt dystrare än så.
– Det finns ett stort mörkertal, det konstaterar även Socialstyrelsen i sin rapport. Det beror på att många grupper inte hamnar i statistiken. Säger man upp sitt kontrakt innan man blir vräkt, hamnar man inte i vräkningsstatistiken, förklarar Jonas Rydberg.
"Svenska modellen har kraschat"
Han menar att mycket av problemet bottnar i en bristfällig bostadspolitik och argumenterar för att dagens bostadsmarknad inte är anpassad till moderna livsvillkor – särskilt inte för ensamstående föräldrar.
– Vi lever inte på samma sätt som vi gjorde för 50 år sedan. Men bostadsmarknaden har inte hängt med. Det är inte ovanligt att man är ensamstående med barn i en lägenhet. Många som kommer till oss har inte råd med ett långvarigt hyreskontrakt, det har vi sett under en längre tid.
Generalsekreteraren riktar även kritik mot den svenska modellen för bostadsförsörjning, som bygger på en generell politik snarare än riktade insatser.
– Sveriges bostadsförsörjningspolitik bygger på en allmän bostadsförsörjning utan särskilda insatser. Har man låg lön ska det finnas tillägg som bostadsbidrag och det ska finnas en variation av lägenheter. Men det funkar inte. Andra länder har mer och mer gått över till särskilda insatser där man exempelvis bygger lägenheter med lägre hyror eller där staten i vissa fall går in och subventionerar hyror.
– Vi kan konstatera att den svenska modellen har kraschat. Bostadsbidraget har utarmats för länge sedan. Nettolönen hos vissa grupper har inte hängt med. Det som byggs är inte prisrimligt, och alla kommer inte åt beståndet. Det är det stora problemet, tillägger han.
Passiva politiker
Regeringen har lanserat en hemlöshetsstrategi och gett Socialstyrelsen i uppdrag att utreda ökningen av vräkningar samt föreslå åtgärder. Men Sveriges Stadsmissioner menar att detta inte är tillräckligt.
– Problemet är att det är duttpolitik, det blir inget genomslag. Politiken lyssnar, men de har inte en förmåga att göra något gemensamt över blockgränserna, säger Jonas Rydberg.
Organisationen efterlyser därför mer omfattande satsningar – bland annat fler prisvärda bostäder och ett förstärkt bostadsbidrag – för att även utsatta och ekonomiskt svaga familjer ska få en chans till trygghet och en fast punkt i tillvaron.
Socialstyrelsens definition av hemlöshet innefattar fyra olika situationer:
1. Akut hemlöshet
Personen befinner sig i en omedelbar nödsituation och övernattar på härbärgen, akutboenden, skyddade boenden eller liknande. Hit räknas även de som sover utomhus, i trappuppgångar, offentliga miljöer, bilar, tält eller andra tillfälliga platser utan tak över huvudet.
2. Institutionsvistelse eller stödboende
Personen är intagen på exempelvis kriminalvårdsanstalt, HVB-hem, SiS-institution, familjehem eller stödboende, och ska lämna inom tre månader – men har ingen ordnad bostad att flytta till. Även personer som redan borde ha lämnat men inte gjort det på grund av bostadsbrist ingår här.
3. Långsiktiga boendelösningar via kommunen
Personen bor i ett boende som kommunen har ordnat, till exempel en träningslägenhet, referenslägenhet eller med socialt kontrakt. Dessa boenden är tillfälliga lösningar för personer som inte kommer in på den vanliga bostadsmarknaden, ofta med särskilda regler eller tillsyn.
4. Egenhändigt ordnat men tillfälligt boende
Personen bor utan eget kontrakt hos vänner, släktingar eller bekanta, eller har ett korttidskontrakt som inneboende eller i andra hand. Ofta sker detta efter att individen sökt hjälp från socialtjänsten för sin boendesituation.
