Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Fetma och särskilt bukfetma i medelåldern kan hänga samman med senare alzheimerförändringar i hjärnan, enligt en ny norsk studie. Sambandet kan få betydelse för hur demenssjukdomar förebyggs.
Antalet personer som insjuknar i demens väntas öka kraftigt i takt med att befolkningen blir äldre. I Norge har Nasjonalt senter for aldring og helse tidigare beräknat att så många som 56 000 personer per år kan utveckla demenssjukdomar år 2050.
Mot den bakgrunden lyfter norska forskare fram en riskfaktor som ofta hamnar i skymundan: fetma i medelåldern, och framför allt fett runt magen. Studien bygger på material från HUNT, Helseundersøkelsen i Nord-Trøndelag, där invånare har följts i återkommande hälsoundersökningar under flera decennier.
Resultaten, som publicerats i tidskriften Neurology, visar att fetma i medelåldern kan hänga samman med senare alzheimerförändringar i hjärnan.
Forskarna har följt nästan 9 000 norrmän över tid och jämfört tidigare uppgifter om vikt, BMI och magmått med hälsodata senare i livet.
När deltagarna var 70 år eller äldre tog forskarna blodprov och gjorde kognitiva bedömningar. På så sätt kunde de undersöka om personer med fetma i medelåldern oftare hade tecken på alzheimerförändringar eller demens många år senare.
Bukfetma pekas ut
Enligt postdoktorn Ekaterina Zotcheva, som lett studien, var sambandet särskilt tydligt för fett runt magen.
— Vi fann att fetma, särskilt fett runt magen i medelåldern, hänger samman med högre risk för Alzheimers sjukdom senare, säger hon till NRK.
Hon säger också att bukfett kan bidra till inflammation och andra störningar i kroppen som kan påverka hjärnan negativt. Forskarna betonar samtidigt att studien handlar om risk på gruppnivå, inte om att fetma ensamt avgör om en person får demens.
Viktnedgång kan komplicera bilden
Bilden blir mer svårtolkad när vikten mäts sent i livet, eftersom begynnande demenssjukdom i sig kan leda till viktnedgång.
— Om man mäter vikt eller fetma 20 år innan man får demens ser man att fetma ökar risken för demens, men när man mäter många år senare, precis före en demensdiagnos, minskar fetma risken, säger demensforskaren Geir Selbæk, professor och forskningschef vid Nasjonalt senter for aldring og helse och medförfattare till studien, till NRK.
Forskarna menar att åtgärder som minskar bukfetma i befolkningen kan få betydelse för arbetet med att förebygga demenssjukdomar i framtiden.
Vilken riskfaktor för demens tycker du är viktigast att fokusera på i förebyggande arbete?
Röstning stängd
22 röster totalt
