Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Den norske statsvetaren Glenn Diesen menar att tyska industriföretag söker sig till Kina efter att Berlin brutit med den billiga ryska energi som länge bar upp landets konkurrenskraft. Utvecklingen är enligt honom ett tecken på att Europas gamla maktposition snabbt försvagas i en mer multipolär världsordning.
Diesen är professor vid Universitetet i Sørøst-Norge och har geopolitik, rysk utrikespolitik och geoekonomi som forskningsområden. I en ny kommentar tar han den tyska industrins ökade satsningar i Kina som utgångspunkt för en bredare kritik av Europas förhållande till Ryssland, USA och Kina.
"Tyska företag flyttar till Kina för att följa den billiga ryska gas som den tyska regeringen förvägrade dem", skriver Diesen.
Formuleringen sammanfattar hans geoekonomiska tolkning: när energiflödena flyttas förändras också villkoren för produktion och investeringar. Europa avstår från en tidigare konkurrensfördel, medan Kina stärker sin ställning som både industrimarknad och köpare av ryska råvaror.
Udden är inte riktad mot Kina eller mot att företag väljer att investera där. Tvärtom framstår Kina i Diesens resonemang som en stat som agerar rationellt utifrån sina egna ekonomiska intressen: landet säkrar energi, bygger industri och använder sin växande marknadsmakt. Kritiken riktas mot de europeiska ledare som enligt honom har försvagat sina egna länders position och samtidigt fortsatt att behandla andra makter som om Europa alltjämt kunde diktera villkoren.
Industrin pressas av energikostnaderna
Bakgrunden är den långvariga pressen på Tysklands energiintensiva industri. Före Ukrainakrigets upptrappning 2022 kom omkring 55 procent av den tyska gasimporten från Ryssland. När leveranserna föll bort steg kostnaderna kraftigt, samtidigt som Berlin ersatte rysk pipelinegas med bland annat norsk gas och sjöburen LNG.
En undersökning från paraplyorganisationen för de tyska handelskamrarna, DIHK, visade 2024 att 37 procent av omkring 3 300 tillfrågade företag övervägde att minska produktionen eller flytta verksamhet utomlands. Bland energiintensiva industriföretag var andelen 45 procent. Två tredjedelar uppgav att deras konkurrenskraft var hotad, enligt Reuters.
Den tyska industriproduktionen minskade även med 1,1 procent under 2025, enligt den federala statistikmyndigheten Destatis. Särskilt kemi-, metall-, glas- och pappersindustrin har varit känslig för högre gas- och elpriser.
Ett uppmärksammat exempel är kemijätten BASF, som samtidigt har skurit ned kostnader och kapacitet i Tyskland och byggt sitt största investeringsprojekt hittills i kinesiska Zhanjiang. Anläggningen beräknas kosta omkring nio miljarder euro och vara färdig 2028. Projektet inleddes redan före energibrytningen 2022 och motiveras också av närheten till den stora kinesiska kemimarknaden, men för Diesen illustrerar det den större förskjutningen av industriell tyngdpunkt österut.
Den ryska gasen fick en ny riktning
Rysslands energiexport har inte försvunnit genom de europeiska sanktionerna, utan i hög grad styrts om till andra marknader. Kina har ökat sina inköp av rysk olja och gas och har samtidigt kunnat förhandla från en starkare position när Moskva fått färre stora kunder att välja mellan.
Ett ryskt regeringsdokument som Reuters tog del av 2023 beräknade priset på rysk pipelinegas till Kina till 271,60 dollar per tusen kubikmeter under 2024. Motsvarande prognos för Europa och Turkiet låg på 481,70 dollar. Siffrorna avsåg olika avtal och leveransvägar, men skillnaden visar det pristryck som följde när Rysslands energihandel vändes mot Asien.
I Diesens analys innebär detta en dubbel förlust för Europa. Den egna industrin får dyrare insatsvaror, medan konkurrenter i Kina får tillgång till den energi som tidigare bidrog till Tysklands exportmodell. Företagens beslut behöver då inte vara politiska ställningstaganden; de följer de marknader där kostnader, efterfrågan och leveranssäkerhet framstår som mest gynnsamma.
Kritiken riktas mot Europas ledare
Diesen gör samtidigt den tyska industrikrisen till en del av ett större maktskifte. Hans kritik riktas mot de europeiska regeringar som fortfarande agerar som om kontinenten kunde ställa villkoren för både Ryssland och Kina och samtidigt räkna med ett stabilt amerikanskt stöd. Den ordningen håller enligt honom på att upplösas.
"Europeiska ledare tycks inte förstå att intressen förändras i grunden i en multipolär värld: Europa är inte längre lika relevant, Europa kan inte förlita sig på USA i samma utsträckning, Europa har inte råd att göra Ryssland till fiende och Kina kan inte längre hunsas eller läxas upp", skriver han.
I anslutning till kommentaren publicerade Diesen ett redigerat utdrag ur ZDF:s sommarintervju med förbundskansler Friedrich Merz. Där talar Merz om ett förändrat läge, präglat av osäkerheten kring Donald Trump, Kinas växande betydelse och nya krav på tysk handlingskraft. I Diesens inramning blir uttalandena ett indirekt erkännande av att Europas yttre förutsättningar har förändrats snabbare än dess politiska strategi.
Diesen sammanfattade sitt resonemang med orden nedan.
German companies are moving to China to follow the cheap Russian gas that the German government denied them. European leaders do not seem to recognise that interests change profoundly in a multipolar world: Europe is no longer as relevant, Europe cannot rely on the US to the same… pic.twitter.com/KmQ7YAqkzq
— Glenn Diesen (@Glenn_Diesen) July 21, 2026
Kärnan i utspelet är därför inte enbart att enskilda fabriker byggs i Kina. Diesen beskriver ett geoekonomiskt kretslopp där energi, kapital och industri följer varandra. Om Europa samtidigt försämrar relationerna med Ryssland, gör sig mer beroende av dyr importenergi och väljer konfrontation med Kina framför samarbete på nya villkor, riskerar kontinenten enligt honom att förlora både ekonomisk konkurrenskraft och strategisk självständighet.
