Vi lever i en tid präglad av vad som närmast kan beskrivas som ett könskrig som brutit ut ur den marxistiska kulturkampen och postmodernistiska förvirringen kring könsroller. Rörelsen MGTOW (Men Going Their Own Way) är starkt kopplad till denna samhällsutveckling och har under de senaste decennierna vuxit fram som sorts reaktionär motpol till den feministiska rörelsen.
MGTOW, som förespråkar att män ska "gå sina egna vägar" – bort från romantiska förbindelser och samhällets förväntningar – är i många avseenden en komplex spegelbild av feminismen och en form av proteströrelse mot ett samhälle där allt fler män känner sig marginaliserade, diskriminerade och direkt oönskade.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 21 februari 2025.
MGTOW har rötter i så kallade mansrättsgrupper och antifeministiska forum från tidigt 2000-tal, där kritik växte fram mot familjerättssystem, MeToo-rörelsen och vad man generellt betecknar som "toxisk feminism". Centralt är en uppfattning att samhället i allt högre grad demoniserar män och manlighet i stort, något som kopplas till den feministiska analysen av "patriarkatet" som en huvudorsak till strukturellt förtryck.
Rörelsens anhängare pekar på att män idag straffas för historiska och kollektiva synder, och att detta skapat en kultur där mäns röster och behov trivialiseras. Som svar förespråkar man att "opt outa" – att leva i frivilligt celibat, undvika äktenskap och ibland till och med undvika sociala relationer med kvinnor helt och hållet.
Rörelsens idéer har sedan spridits från internetforum in i populärkulturen via YouTube-kanaler och sociala medier. Centrala "förgrundsgestalter" kända med namn som Barbarossaa, Sandman och Turd Flinging Monkey har populariserat MGTOW:s budskap genom att blanda humor, provokation och analyser av samhällsfrågor. Retoriken överlappar till delar med andra samhällskritiska rörelser exempelvis med metaforer som "det röda pillret" – en referens till filmen The Matrix som symboliserar uppvaknandet till vad som uppges vara en hård sanning om ett sjukt samhälle, i MGTOW:s fall med särskild åsyftan till påverkan av feminismens och kvinnors roll i det moderna samhället.
Definition of MGTOW pic.twitter.com/wBMgFEHxHw
— CONCERNED MGTOW (@ConcernedMGTOW) February 16, 2025
De fyra stadierna: En väg mot total avskildhet
MGTOW beskriver ofta sin filosofi som en progression genom fyra stadier, där varje steg innebär en allt djupare separation från samhället och från kvinnor:
1. Situationsmedvetenhet
Detta inledande skede beskriver man som att män börjar ifrågasätta sina relationer till kvinnor och även till samhället i stort. Detta beskrivs som förknippat med att man upplever att man utnyttjas, ofta med hänvisning till äktenskap och rättssystem som man anser vara ojämställda. Män i detta skede tror fortfarande på äktenskapets värde men har samtidigt börjat "inse" att de manipuleras av kvinnor.
2. Förkastandet av långsiktiga relationer
I det andra steget avvisar män långsiktiga förbindelser, samliv och äktenskap. De ser dessa institutioner som fällor som begränsar deras frihet och utsätter dem för stora ekonomiska och emotionella risker. Kortvariga förhållanden och sexuella möten accepteras dock fortfarande, eftersom de inte innebär samma grad av förpliktelser.
3. Förkastandet av kortvariga relationer
I det tredje steget, som MGTOW-anhängare ofta ser det, minskar män sina interaktioner med kvinnor till ett minimum. De undviker inte bara romantiska förbindelser utan också vänskapliga eller till och med professionella relationer med kvinnor. Detta skede präglas av en stark misstänksamhet och en övertygelse om att kvinnor, oavsett kontext, utgör ett hot mot deras frihet och välbefinnande.
4. "Going Ghost"
Det sista steget, kallat "going ghost", innebär en fullständig separation från det moderna samhället. Män i detta skede försöker minimera sin medverkan i "vardagssamhället" och säger ofta upp sig från sina arbetsplatser. De strävar efter att leva så individuellt som möjligt, ofta genom att flytta till avlägsna platser eller leva så anonymt de kan.
Äktenskapet blir ett "juridiskt hot"
MGTOW framhålls ofta av sina medlemmar som en motvikt till vad de ser som en ensidig feministisk berättelse i den allmänna samhällsdebatten. I feministisk teori lyfts ofta "patriarkatet" som en systemisk orsak till alla tänkbara orättvisor - från könsbaserat våld till lönegap och maktobalanser – en analys som MGTOW-anhängare avfärdar som felaktig och mansfientlig.
"Feminismen har gått från att kämpa för jämställdhet till att göra män till syndabockar för alla samhällsproblem", skriver en anonym MGTOW-medlem i ett forum. Andra anhängare menar att rörelsen erbjuder ”brödraskap” och manlig ”solidaritet” – något som i det moderna samhället upplevs vara en bristvara.
”En av de främsta anledningarna till att MGTOW är bra för män är att det ger dem ett sätt att behålla sitt oberoende och sin frihet. I dagens samhälle förväntas män ofta försörja sina partners, både ekonomiskt och känslomässigt. Detta kan vara en betydande källa till stress och ångest för många män, vilket leder till känslor av förbittring och frustration. Genom att välja att gå sin egen väg kan män fokusera på sina egna behov och önskningar, snarare än att försöka uppfylla andras förväntningar”, argumenterar en anhängare.
Kritiker av rörelsen, som den kanadensiske psykologen Jordan Peterson, menar bland annat att den trots att den pekar på verkliga problem, som mäns ensamhet eller orättvisa vårdnadstvister, misslyckas med att erbjuda konstruktiva lösningar. Istället för att adressera frågor som behöver lösas eller främja förståelse och samarbete mellan könen romantiserar rörelsen en tillvaro präglad av misstänksamhet, isolering och könsbaserad segregation.
Att betrakta kvinnor som en kollektiv fiende eller ett "juridiskt hot" (en vanlig MGTOW-term för äktenskap) riskerar naturligtvis att förstärka polarisering snarare än att läka den. Andra konstaterar att det är en handling av maktlöshet snarare än egenmakt och självbestämmande att retirera från samhället och att många av medlemmarna mest tycks vara förbittrade och har svårt att bearbeta oförrätter de varit med om i tidigare relationer.
Vem tjänar på splittringen?
Jordan Peterson har uppmärksammat MGTOW-rörelsen vid flera tillfällen och kommenterat den med att han förstår vissa faktorer bakom dess upphov men att han samtidigt noterat den destruktiva inverkan den har, särskilt på yngre män.
En central fråga vad gäller kritiken mot MGTOW är också vem eller vilka som egentligen gynnas av denna splittring, eftersom varken män eller kvinnor de facto tjänar på att se varandra som fiender eller konkurrenter. Genom att skapa en "vi mot dem"-mentalitet undermineras förutsättningar till sunda relationer och samarbeten medan de som istället vill splittra folket gynnas – oavsett om det handlar om oligarker och politiskt drivna aktörer eller algoritmdrivna sociala medier som drar nytta av konflikten.
Det finns en förståelig föreställning om att det aldrig tidigare varit lika svårt att skapa bestående relationer och familjer som idag, inte bara eftersom samhället bygger på att båda parter helst gör någon form av karriär, vilket i praktiken förstås försvårar familjebildande – utan också för att synen på vad en relation faktiskt innebär har förändrats radikalt. Den liberala synen på relationer har i den offentliga debatten lyfts fram som något som kan främja ”frihet”, individualism och självförverkligande – men på samhällsnivå är den av allt att döma också en starkt bidragande orsak till att hälften av alla äktenskap idag slutar i skilsmässa, att svenskarna är ensammast i världen – och till en alarmerande låg nativitet. Vem vågar längre bilda familj med någon om både män och kvinnor känner att man när som helst kan bli utbytt eller utnyttjad av nästan vilket skäl som helst? Vem vågar egentligen satsa när allt känns så osäkert?
Att bryta upp en relation så snart någon form av missnöje eller konflikt uppstår ses ofta som en lika rimlig lösning som att slänga en produkt som krånglar. Vad är egentligen poängen med att försöka reparera något när man bara kan skaffa nytt?
Även denna ultraindividualistiska verklighet är något som ofta tas upp i MGTOW-kretsar, i både positiva och negativa ordalag. Samtidigt som många medlemmar känner sig rädda, svikna och bedragna av kvinnor som valt bort dem framhäver de själva ofta vikten av att vara ”fria” och ”oberoende” och fokusera på sig själva snarare än på någon annan.
Som även Peterson pekar på är MGTOW på många sätt ett olyckligt symptom på en tid av stort, och till delar legitimt, missnöje eller rädsla hos många män – i många fall direkt förtvivlan. Rörelsens svar – att kollektivt förkasta kvinnor och vända samhället ryggen – är dock att kasta ut barnet med badvattnet och förpassar istället oundvikligen män till en skadlig tillvaro av isolering och växande bitterhet.
Kritiker, av såväl extrema misogyna mansrörelser som mansfientliga feministideologier, konstaterar att lösningen inte är att fly från varandra eller att leva i olika nyanser av destruktivt fiendeskap. Lösningen är att både män och kvinnor tar ansvar för att söka en bättre förståelse för våra naturliga olikheter och på detta sätt kan respektera och bejaka dem, fokusera på att bygga sunda relationer och komplettera varandra i smått och i stort.
Social ingenjörskonst inklusive destruktiv ideologi kan störa det naturliga normaltillstånd som både individen och samhället mår och utvecklas bäst av. Historiska fynd pekar på att tvåsamhet har varit den etablerade normen hos folken i Europa sedan förhistorisk tid, och att den i sig själv också utgör grunden för Västerlandets civilisation som vi känner den.
Kanske kan vi helt enkelt bara tillåta oss att förmoda att naturen och försynen har skapat oss i två kön på goda grunder.
Isac Boman
