Det judiska lidandet är inte exklusivt

Skulle de vara nämnvärt bättre att få sin kropp sönderbränd av amerikanska atombomber eller av de allierades brandbomber över tyska städer? Skulle de amerikanska japaner som sattes i koncentrationsläger i USA känna sig mindre utpekade än judarna i Tyskland?

Inte heller kan vi fira att eländet tog slut 1945. Tvärt om var lidandet enormt bland annat i de sovjetiskt kontrollerade territorierna där grymma fångläger var i full drift många år efter andra världskrigets slut och många tyskar drevs också på flykt vilket resulterade i miljoner döda långt efter att ”freden” utropats av segermakterna 1945. Många gånger med etniska motiv.

En annan form av lidande som kan upprepas och upplevas idag av generationer som inte ens var födda under andra världskriget är skulden och skammen för det som skedde under kriget. Har dessa generationer en skuld i något som skedde innan de fötts? Och finns det något intresse av att befria de berörda ifrån skuld och skam ifrån alla inslag av krigspropaganda och överdrifter som förkom efter kriget? Såsom påståendet att tyskarna skulle ha gjort tvål av döda judar i koncentrationslägren vilket senare tydligt avfärdats av den israeliske historiker som själv tidigare varit källa till uppgiften om denna myt i våra skolors undervisningsböcker.

Trots att det gått 70 år sedan andra världskrigets slut har ännu långt ifrån all krigspropaganda skingrats ifrån allmänhetens uppfattning. Samtidigt har det under varje årtionde sedan dess pågått nya krig runt om i världen. Det land, USA, som ofta kallats ”världens största demokrati” för ännu denna dag krig på flera håll runt om i världen och har så sent som under 2000-talet använt radioaktiva och kemiska vapen.

Det föds idag fortfarande barn i Irak med grova missbildningar efter att ”moderna demokratiska länder” utövat sin vapenmakt.

Det judiska lidandet är inte exklusivt.

Nya Dagbladet