MORGONDAGENS DAGSTIDNING – fredag 17 januari 2025

fredag 17 januari 2025

Colloidal silver can save tens of thousands of lives

Healthcare facilities all over the world are facing the largest ordeal in modern times, and the coronavirus is threatening to harvest tens of thousands – if not millions – of human lives. Health care today is completely unresponsive to the virus and is forced to work almost exclusively with intensive care, but colloidal silver is a means that could potentially save tens of thousands of lives and prevent us from shutting down entire communities. Healthcare could test this effective virus killer, but time is scarce.

publicerad 22 mars 2020
– av Markus Andersson
Colloidal silver is produced on a large scale in the Nordic countries and could quickly be used in the fight against the coronavirus.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

The coronavirus spreads like wildfire across the world because of the high airborne contagiousness. The virus enters via the mucous membranes and down into the lower respiratory tract and can then begin to attack the lung tissue, causing fatal pneumonia in the affected individuals.

By combining oral intake of colloidal silver together with inhalation of silver ions via respirators and nebulizers, the silver is able to rapidly attack the viruses

By combining oral intake of colloidal silver together with inhalation of silver ions via respirators and nebulizers, the silver is able to rapidly attack the viruses and can potentially prevent life-threatening damage to the organs. In combination with intravenous intake of strong vitamin C doses, intensive care patients are probably given the best conditions for surviving in such a situation.

This must be tested promptly in order to save lives.

Electrocolloidal silver consists of silver ions and microscopic silver metal particles in water. Thanks to modern manufacturing technology, the metallic particles that are formed in the solution are not larger than a few nanometers. This greatly increases the ability of the silver to reach virus particles and to also penetrate bacteria, for example in pneumonia-causing pneumococci. Once inside the bacteria, the cellular respiration of the bacteria is strangled so that they suffocate. The virus particles are also inactivated and effectively blocked by the silver, and there is of course more to it.

It is known in science that the silver ions have antimicrobial properties

It is known in science that the silver ions have antimicrobial properties, and silver-based water purification products are used, for example, on ships and NASA’s space shuttles. Thus, silver in the water purification context is well established and secure. Silver is also used by health care in wound treatments using compresses that are soaked in silver salts.

Thanks to the electro-colloidal technology, the metallic silver particles in the solution are atomized to such an extent that an extremely small amount of silver is required for an effect. Modern colloidal silver is sold at a concentration of only 10 ppm (parts per million). The body transfers silver relatively quickly, and it has been seen that the silver ions are cleared through both kidneys and liver. Between 90-99% of the silver is already cleansed in a day or so after the actual intake.

There are no studies to suggest that so low intake of colloidal silver that might be relevant in conjunction with viral treatments causes some damage to the body.

The rumors that abound about the risks of argyria, which is the name of a blue-grey coloration of the skin, do not apply to normal oral intake of colloidal silver with a concentration as low as 10 ppm and with a silver ion size of only a quarter of a nano meter, as these do not stay in the body. The few cases of argyria that have been observed have only occurred with the use of silver salts, such as silver nitrate and silver percolate.

However, studies have shown that colloidal silver has a very good effect on both viruses, bacteria, fungi, unicellular protozoa of the amoeba type and single-cell parasites, such as plasmodium. The probability of good effects of colloidal silver on the coronavirus is very high. If the oral intake of colloidal silver is combined with citrus and alcohol, the lipid layers of the virus particles are dissolved, and the silver ions then gain easier access to the viruses’ interior.

Those who want to take their own initiative to try to save their own lives or the lives of their relatives can easily buy colloidal silver through health food stores

Those who want to take their own initiative to try to save their own lives or the lives of their relatives can easily buy colloidal silver through health food stores and take it both preemptively and by fear of infection. Smaller nebulizers can be purchased online and used to enable inhalation of the colloidal silver in the case of a feared virus infection in the lungs. Vitamin C can also be taken orally at home, distributed at a few grams every fourth hour of the day, which significantly strengthens the immune system’s ability to fight the viruses, and is next to vitamin D3 and fish oils probably the best natural protection available in virus infection times. Sodium ascorbate is the least acidic of the various vitamin C preparations.

The amount of colloidal silver required for each patient to neutralize the virus in the body during infection is now for the hospitals to evaluate, but in preventive use, a tablespoon of colloidal silver every morning and evening can make a difference. It could be mixed with 5-15 ml of alcohol and some concentrated citrus juice or lime. The alcohol may be opted out, but in the case of confirmed viral infection of the more serious kind, the intake of colloidal silver probably needs to be greatly increased to get the desired effect.

We cannot afford to wait. The lives of our loved ones are at stake. Healthcare professionals take great risks as they work with infected patients and can soon be left without protective equipment. In Italy, the coronavirus requires hundreds of lives a day. Healthcare personnel also get infected and die to a fairly high extent. This is a development that we might expect in many other European countries within one or a few weeks.

The fear of being infected also risks crushing our entire economy and bring along mass unemployment and depression, which might be avoided if colloidal silver is used on a broader scale.

The Swedish Medicines Agency’s strict criteria and dependence on the pharmaceutical industry must not prevent us from testing one of the few available harmless agents that can save lives during a pandemic of the worst kind ever seen by the modern world.

The colloidal silver has to be given a chance – and very soon.

Bilderberg-profilen bakom Trump och techgänget

Donald Trumps USA

Peter Thiel är "kungamakaren" som knyter samman Vita huset med Silicon Valley - och den ökända Bilderberggruppen.

publicerad 11 januari 2025
– av Isac Boman
Techmiljardären Peter Thiel talar på ett av Donald Trumps valmöten.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Techmogulen och riskkapitalisten Peter Thiel är ett närmast okänt nämn för den breda allmänheten. Samtidigt har han beskrivits som en av Silicion Valleys allra mest prominenta makthavare och en politisk ”kungamakare” med stort inflytande särskilt över Donald Trumps administration.

Thiels familj är bördig från Tyskland men flyttade utomlands redan när sonen Peter var 1 år gammal och då fick byta grundskola sju gånger under sin uppväxt, vartefter familjen flyttade och till slut hamnade i Kalifornien. Thiel, som är homosexuell, uppger att han idag identifierar sig som en ”konservativ libertarian” där han bland annat understött den republikanskt inriktade hbtq-lobbyn.

Mest känd sedan tidigare är han kanske som medgrundare till betaltjänsten Paypal och han var också den förste utomstående investeraren av dignitet att satsa på Facebook, samt ligger även bakom riskkapitalfonden Founders Fund. Han räknas idag som en av världens allra rikaste män och ligger också bakom Palantir Technologies – ett amerikanskt mjukvaruföretag uppkallat efter kristallkulorna i Tolkiens sagovärld som specialiserat sig på dataanalys och utveckling av plattformar för att samla in, integrera och analysera stora mängder data.

Palantir används av såväl underrättelsetjänster som militär för att samla in, analysera och visualisera stora mängder data från andra källor och kartlägga individer som misstänks ha kopplingar till ”extremism” eller terrorism samt för att analysera fiendetruppers rörelser och göra olika former av riskbedömningar.

Palantir bedriver själva ingen direkt övervakning, men företagets teknologi används av bland andra FBI och CIA för att analysera data som samlas in via andra övervakningsverktyg – exempelvis kameror, satelliter eller elektronisk kommunikation. Kritiker har också pekat på att teknologin enkelt kan missbrukas för att spåra politiska dissidenter eller andra personer som makthavare betraktar som obekväma.

Palantirs AI-teknologi har vidare använts i Ukrainakriget för att hjälpa ukrainska målsökande drönare att identifiera ryska soldater och utveckla en teknik för att kunna automatisera dödandet av mänskliga mål där, AI:n tar det slutgiltiga beslutet om vem som ska leva och vem som ska dö, vilket kritiker länge befarat bli det slutgiltiga mardrömsscenariot i modern krigföring.

Montage. Foto: Skidmore/CC BY-SA 2.0, faksimil/Oblivion

”Young global leader”

Thiels kopplingar till det globalistiska maktetablissemanget är tydligt och han listas av den okända tankesmedjan World Economic Forums förgrundsprofil, Klaus Schwab, som en av deras ”Young global leaders” på organisationens hemsida. Dessutom sitter han i det ljusskygga maktnätverket Bilderberggruppens styrkommitté tillsammans med bland andra den svenske oligarken Marcus Wallenberg och Natos förre generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Den förmögne investeraren är personligen också medlem i Republikanerna och har genom åren finansierat flera av partiets presidentkandidaters valkampanjer – både den neokonservative krigshöken John McCain och den pacifistiskt inriktade libertarianen Ron Paul. 2016 ställde han sig initialt bakom den tidigare Hewlett-Packard-vd:n Carly Fiorinas kandidatur – men när hon hoppade av gav han istället sitt stöd till Donald Trump, talade på dennes event och donerade miljonbelopp till Trumps kampanj. När valvinsten var säkrad fick Thiel också en plats i Trumps övergångsteam.

2022 var Thiel en av det republikanska partiets allra största finansiärer och stöttade hela 16 kandidater med sammanlagt drygt 35 miljoner dollar. Två av dessa, Blake Masters och JD Vance, var också själva techinvesterare som tidigare arbetat för Thiel.

Det ska också ha varit just Peter Thiel som introducerade sin lärjunge JD Vance för Donald Trump i dennes bostad i Mar-a-Lago 2021. Vance, som själv kommer från fattiga förhållanden, arbetade för Thiels riskkapitalbolag Mithril Capitals innan han med hjälp av mångmiljondonationer från Bilderbergtoppen kandiderade och vann senatsvalet i Ohio 2022.

JD Vance, längst till höger i bild, har tagit sig till den republikanska toppen tack vare Peter Thiel. Foto: DHS

Vance, som tidigare kallat Trump för ”USA:s Hitler” och ”förkastlig”, skulle i och med sin nya allians med Thiel istället komma att bli en av Donald Trumps mest högljudda försvarare. I juli 2024 meddelade också Trump att han valt ut Vance som sin vicepresidentkandidat. Förutom Thiel själv ska också den republikanske techmiljardären David Sacks, Elon Musk och Trumps två äldsta söner ha verkat för att just Vance skulle nomineras till vicepresident.

”Techgänget”

Noterbart är också att Vance är långtifrån den enda Silicion Valley-profil som återfinns i Trumps nya administration. Den tidigare nämnde Elon Musk ska enligt officiella planer ansvara för ett helt nytt departement, DOGE – Department of Government Efficiency, som uppges ska bekämpa slöseri och ineffektivitet på federal nivå. Detta uppdrag delar han med Vivek Ramaswamy, grundare av bioteknikföretaget Roivant Sciences.

Även Ramaswamy uppges ha en nära relation med Thiel och är dessutom mycket god vän med USA:s näste vice president JD Vance efter att de lärde känna varandra på Yales universitet. Vances son heter också Vivek, döpt just efter Ramaswamy.

Vivek Ramaswamy är en annan ”tech bro” med kopplingar till Thiel. Foto: Gage Skidmore/CC BY-SA 2.0

Kopplingarna mellan Thiels nätverk av techmiljardärer och Donald Trumps administration stannar emellertid inte där. Tidigare nämnde David Sacks, som nyligen utnämndes till Vita husets ”AI- och kryptotsar” med uppdraget att vägleda administrationens politik inom artificiell intelligens och kryptovaluta, sägs också vara mycket god vän med Thiel ända sedan de två arbetade tillsammans vid Paypal.

Ett annat namn är investeraren James O’Neill, tidigare vd för Thiels personliga stiftelse, som nominerats av Trump till vice hälsominister bakom Robert F. Kennedy Jr.. Ytterligare en Thiel-adept i form av Trae Stephens (partner vid Founders Fund), rapporteras även vara aktuell för uppdraget som vice försvarsminister, enligt källor till bland annat Wall Street Journal. Dessutom förväntas Michael Kratsios, Peter Thiels tidigare personalchef, bli den som har hand om den övergripande techpolitiken under Trumps styre.

Trots att kretsen runt Trump kryllar av Thiels vänner, partner och lärjungar uppger denne själv att han inte har några större egna politiska ambitioner och att han skulle bli ”deprimerad och galen” om han gick runt och tänkte på politik hela tiden.

– Jag kommer inte att göra någonting på heltid, svarade han kryptiskt på en fråga om sin roll i Trumps kommande administration.

Thiels mångårige partner och vän David Sacks med republikanske talmannen Mike Johnson. Foto: USA:s Talman

Noterbart är också att Thiel så sent som 2023 sågade Trumps förra administration som ”galnare” och ”farligare” än förväntat och då även påstod att han inte hade några planer på att donera några pengar till Trumps återvalskampanj.

– De kunde inte få de mest grundläggande delarna av regeringen att fungera. Så var det – jag tror att den delen kanske var värre än till och med mina lågt ställda förväntningar.

Peter Thiels faktiska inflytande på Donald Trump, och i förlängningen på den amerikanska staten, är föremål för mycket spekulation av politiska analytiker, men har även framgått tydligt på Trumps valmöten där reklam för Bilderbergprofilens företag Palantir återkommit.

Kritiker pekar på att det så kallade techgänget med Thiel i spetsen, på engelska känd som ”The tech bros”, inte har ställt sig bakom den återkommande presidenten av idealistiska skäl – utan för att man snarare bedömt det som en logisk strategi för att öka sitt ekonomiska och politiska inflytande. Det faktum att Thiels egen adept JD Vance nu blir vicepresident – och av många också bedöms som en sannolik efterträdare till den åldrande Donald Trump, ses också som en mycket stor seger för Thiels sfär inom maktetablissemanget.

Backar på Trumpkampanjens vallöften

Även om profilerna kring techgänget ofta har en konservativ profil och retorik, där man ofta fördömer och hånar olika vänsteraktivistiska och identitetspolitiska företeelser, pekar kritiker på att man i slutändan huvudsakligen strävar efter att stärka sina egna positioner. Den senaste tiden har Elon Musk, Vivek Ramaswamy och andra profiler runt Donald Trump också hamnat i konflikt med mer nationellt inriktade republikanska väljare efter att man återtagit tidigare kampanjlöften om att begränsa invandringen till landet, och argumenterat för att arbetskraftsinvandringen till USA tvärtom måste öka, bland annat genom så kallade H1B-visum.

Techmogulerna har menat att ett stort inflöde av högkvalificerad utländsk arbetskraft är nödvändigt för att USA ska förbli världsledande inom techindustrin. Dessa påståenden avfärdas dock av kritiker, som menar att det mer troliga syftet är att driva ner amerikanska arbetares löner och arbetsvillkor. Man pekar också på att en stor majoritet av dessa invandrare kommer från Indien och liknande länder, och att det i praktiken inte alls handlar om några högutbildade specialister utan uppmanar istället Trumpsfären att satsa på inhemsk talangutveckling istället för import av arbetskraft från andra sidan jorden.

På sociala medier blev kritikstormen så omfattande att Elon Musk gick ut och anklagade mer invandringskritiska republikaner för att vara ”föraktliga dårar” och ”hatiska rasister” som ”absolut skulle bli det republikanska partiets undergång om de inte avlägsnas”.

I eftermälet har ett stort antal kritiska användare också utsatts för olika former av censuråtgärder efter att man ifrågasatt techlobbyns invandringsplaner, något som föranlett en oro inom republikanska led kring vad som egentligen kommer att hända under de nästkommande fyra åren.

Oavsett utfall förväntas det inte gå någon större nöd på Peter Thiel själv. Även om han ligger en bra bit efter Musk, Bezos och Zuckerberg bland världens rikaste, räknas han idag som en av de 150 rikaste i världen med en förmögenhet på drygt 15 miljarder dollar –  rikedomar som i och med Trumps tillträde, från och med den 20 januari, bedöms kunna bli ännu större genom lukrativa regeringskontrakt och andra politiska åtgärder som Thiel och hans techgäng önskar se.

 

Isac Boman

Västblockets narrativ kolliderar när salafisterna tar över Syrien

Eskalationen i Mellanöstern

De salafistiska islamisterna i Syrien har inte bara störtat Bashar al-Bassads sekulära styre, utan har även orsakat en frontalkrock mellan två av Västblockets invanda narrativ.

publicerad 14 december 2024
– av Isac Boman
Syriens de facto nye ledare Abu Mohammad al-Julani.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Efter 55 års styre störtades så slutligen dynastin al-Assad i Syrien, ett betydande land i Mellanöstern på många sätt. En jihadistisk blixtoffensiv från den islamistiska utbrytarregionen Idlib tog sig hela vägen in till huvudstaden Damaskus – utan att ha mött något större motstånd från den statliga syriska militärapparaten – till synes kraftigt urholkad efter över 13 år av krig och sanktioner.

Om man ska tro den breda strömmens etablissemangsmedier och makthavare är det nu tid att glädjas, där man menar att Syrien nu ska gå en ljusare framtid till mötes, kanske rentutav en liberalt demokratiskt inriktad sådan. Deras berättelse lyder ungefär i stil med att Syrien under de senaste decennierna har varit en totalitär och blodig diktatur, där presidenten Bashar al-Assad har varit en av jordens värsta despoter. Godtyckligt ska han ha fängslat, torterat och dödat alla som haft det dåliga omdömet att våga trotsa honom.

Med andra ord ungefär samma sak vi tidigare fick höra om Libyens ledare Muammar Gadaffi eller Iraks Saddam Hussein i samband med de USA-ledda krigen mot dessa.

Det faktum att de så kallade rebellgrupperna, precis som var fallet i Libyen, inte överhuvudtaget präglas av någon liberaldemokratisk inriktning, utan av militanta islamister med rötterna i de salafistiska terrorrörelserna al-Qaida, Islamiska staten och Nusra-fronten, tilläggs i sammanhanget som något av en passus.

Narrativ som kolliderar

Är budskapet alltså att inte bara den syriska diasporan, utan även världens folk i stort, ska fyllas med hopp över att Syrien nu styrs av samma typ av jihadister som ska ha legat bakom 11-september-attentaten, och som det USA-ledda Västblocket förklarat är anledningen till att man spenderat otaliga miljarder för att bekämpa under mer än 20 års tid i Afghanistan?

Ledaren för Hayʼat Tahrir al-Sham (HTS) – på svenska ”Organisationen för befriandet av Levanten” – och Syriens nya de facto statschef Abu Mohammad al-Julani, har tidigare varit en av USA:s mest efterlysta terrorister och grundade och ledde tidigare specifikt Jabhat al-Nusra, som senare blev al-Qaidas gren i Syrien med titeln emir – en islamisk härskartitel. Hur många liv han redan i nuläget har på sitt samvete är det nog ingen som vet.

Om man ska tro den breda strömmens makthavare är det nu tid att glädjas över att Syrien går en ljusare framtid till mötes.

Islamisterna i HTS, som nu gripit makten i större delen av Syrien, har frekvent använt självmords- och bilbombningar för att nå sina politiska mål, och så även tortyr, utomrättsliga avrättningar och kidnappningar. I terrorgruppens mångåriga maktbas Idlib har kritiker och obekväma röster ofta försvunnit för att aldrig mer påträffats, och stränga sharialagar råder.

Dessa omständigheter orsakar stora svårigheter för hur man från Västblockets sida nu ska relatera offentligt till att samma sort av militanta islamister, som man tidigare fördömt och efterlyst för terrordåd runtom i världen och som upprättade Islamiska statens skräckvälde, nu gripit makten och ersatt det sekulära styret under Bashar al-Assads socialistiska Baath-parti.

Moderata islamister?

Eftersom HTS och al-Julanis historik inte kan förnekas eller gömmas undan verkar det inledande narrativet vara att dessa mycket riktigt varit islamistiska terrorister tidigare, men nu faktiskt har lovat bot och bättring för att gå mot en mer ”modern” och moderat riktning. Gamla ungdomssynder skulle man kunna säga, och alla förtjänar väl ändå en andra chans – även om man tidigare massmördat civila?

Eller som Jake Sullivan, nationell säkerhetsrådgivare i Biden-administrationen, formulerar det.

”Rebellgrupperna, inklusive de som har betecknats som terroristgrupper, har faktiskt sagt alla de rätta sakerna. Nu är frågan – vad kommer de att göra för att försöka åstadkomma ett bättre Syrien?”

Även själva har HTS antagit samma linje och förklarat att man inte alls har för avsikt att upprätta ett större totalitärt kalifat som sträcker sig över flera länder – utan att man kommer att nöja sig med att upprätta ett mer anspråkslöst islamistiskt styre i Syrien.

Denna ingång uttrycks framförallt av USA:s avgående president Joe Biden, som beskriver maktövertagandet som en ”historisk möjlighet”, liksom Israels Benjamin Netanyahu som även han beskrev det islamistiska maktskiftet är en ”historisk dag” som ”erbjuder stora möjligheter”.

Biden och Israels president Isac Herzog. Foto: Hana Yariv/CC BY-SA 3.0

Andra politiker och mediekanaler inom Västblocket försöker med varierande framgång övertyga sin publik om att HTS förvisso kanske rent tekniskt är att betrakta som islamister – men absolut inte är lika fundamentalistiskt islamistiska som IS eller al-Qaida – hur man nu mäter detta.

Det cyniska maktspelet

Det verkliga skälet till att salafisterna i Syrien omhuldas med bomullsvantar på detta sätt är av allt att döma betydligt mer cyniskt och pragmatiskt än vad man vill låtsas om. Vad makthavare i Väst ankommer så struntar man i praktiken i att HTS varken är eller har för avsikt att bli liberala eller någon annan slags demokrater. Tvärtom måste man vara väl medvetna om att gruppen har för avsikt att förvandla Syrien till en islamistisk stat byggd på hårda tolkningar av sharialagarna, där mänskliga rättigheter betyder noll och där alla oppositionella eller kritiska röster kallt kan räkna med att dödas eller kastas i fängelse för att aldrig mer se dagens ljus. Även detta saknar dock väsentlig betydelse, eftersom det viktiga är att jihadisternas framfart bedöms gynna USA:s och Israels ekonomiska och geopolitiska intressen i regionen – och samtidigt missgynna Iran och Ryssland.

Förhoppningen är troligen snarare att Syrien nu har en ledare som, till skillnad från Bashar al-Assad, faktiskt dansar efter globalisternas pipa. Det bör förstås noteras att de här grupperna inte alltid är helt lätta att dominera och ibland på eget bevåg får för sig att hitta på upptåg som inte uppskattas av samma etablissemang – varför det inte heller är helt osannolikt att spinndoktorerna bakom narrativen i Väst i morgon kommer fram till att de nog ändå var farliga islamistiska terrorister trots allt, och att det därför krävs ytterligare ett regimskifte – kanske också att Israel och Natolandet Turkiet rycker in i landet för att reda ut situationen.

Med framtiden ännu oviss förväntas vi just nu hursomhelst applådera att Baath-partiet och presidenten al-Assad störtats av de heroiska och rättrådiga rebellerna – som absolut inte bör förväxlas med tidigare versioner av sig själva eller hållas ansvariga för den terror och de förbrytelser man begått, i varje fall inte i nuläget.

Talibanerna har sitt ursprung i de USA-understödda Mujaheddin-krigarna mot det Sovjet-understödda styret i Kabul, men skulle senare vända sig mot sina herrar. Foto: faksimil/Youtube

Den som varit med ett tag förstår att Syrien inte på något sätt är ett unikt fall. Den amerikanske generalen Wesley Clarks kom 2007 med ett uppmärksammat vittnesmål om att det politiska styret i USA redan 2001 haft ett uttalat mål att se statsmakten i sju länder störtade, med start i Irak följt av Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och slutligen – Iran. Efter Syrien återstår nu bara ett isolerat Libanon och Iran.

Storpolitikens verkliga aktörer, som cyniskt driver sina linjer bakom kulisserna, har genom åren visat att man inte har någon annan principiell linje annat än att likt en maffiaorganisation stärka sin makt på den globala scenen. Huruvida man benyttjar sig av sanktioner, subversion samt ett och annat slagträ i form av salafistiska islamister, våldsbejakande vänsterextrema rörelser, högerextrema paramilitära förband eller miliser med barnsoldater, är sekundärt.

Lidande blir i vanlig ordning folket. Särskilt den sekulärt inriktade delen av den arabiska befolkningen och i synnerhet den shiitiska minoriteten alawiterna, från vilken familjen al-Assad härrör, lär ha en dyster framtid framför sig i det nya Syrien som nu väntar.

 

Isac Boman

Så kan opinionsmätningar användas för att styra opinionen

Presidentvalet i USA

Många opinionsinstitut förutspådde ett mycket jämnt presidentval i USA - eller till och med en klar seger för Demokraterna. Frågan är om förklaringsmodellerna till de stora "missbedömningarna" håller, eller om instituten i själva verket används för att påverka opinionen snarare än att undersöka den.

publicerad 15 november 2024
– av Markus Andersson
Opinionsundersökning presenteras på amerikanska ABC kort inför presidentvalet.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Inför det amerikanska presidentvalet fick såväl inhemska väljare som den internationella publiken veta att valet skulle bli en oviss historia. Det påstods bland annat att Harris hade ”momentum” och goda chanser att besegra Donald Trump – där hon enligt flera opinionsinstitut till och med var klar favorit att vinna med flera procentenheter.

Så blev det som bekant inte – alls. Trump segrade i samtliga sju vågmästarstater och vann 312 elektorer – jämfört med ynka 226 för Harris. Trump fick därtill, trots underläget i stora delstater som Kalifornien, också flest röster av det amerikanska valet (popular vote). Utfallet kan nog utan överdrifter beskrivas som en jordskredsseger för Trump.

Efter valet har bortförklaringsförsöken varit många. Opinionsinstituten och aktörerna bakom mätningarna ”underskattade” Trumps väljare, hävdar vissa. Andra påstår att man misslyckades med att ”nå ut” till Trumps väljarbas, och att det var därför man hade så fel.

Några argumenterar också något svepande för att syftet med undersökningarna aldrig varit att ge en exakt lägesbild eller förutspå valresultatet utan bara visa på ”mönster”, ”attityder” och ”mer eller mindre kvalificerade uppskattningar” – och att man därför heller inte bör reagera på att de i många fall givit en gravt missvisande bild av Harris och Trumps verkliga stöd hos det amerikanska folket.

Folk föredrar en vinnare

Sammantaget finns det mycket som tyder på en helt annan och mer bister förklaring till att opinionsinstituten bara ”råkat” ha fel om valutgången. Snarare kan det handla om att dessa, högst systematiskt dessutom, använt dem som ett aktivt verktyg för valpåverkan.

Officiellt heter det förstås att man endast vill ”undersöka” vad väljarna tänker rösta på. I praktiken har man bevisligen både överdrivit och vinklat dessa resultat på olika sätt till Demokraternas fördel, och fått det att framstå som att Kamala Harris varit på väg att vinna, trots att hon i själva verket var närmast chanslös.

Skälet vore mycket enkelt och logiskt – att försöka forma opinionen för att få de mer politiskt osäkra massorna att gå ut och lägga sin röst på Harris – och samtidigt få mer moderata Trumpanhängare att känna uppgivenhet och hålla sig hemma – eftersom deras kandidat ju inte skulle kunna vinna den här gången heller.

Rent psykologiskt är strategin inte svår att förstå. En kandidat som beskrivs som en vinnare eller befinner sig i stark medvind lockar fler anhängare än en kandidat som presenteras som en förmodad förlorare. Om väljarna uppfattar att deras kandidat inte har någon verklig chans att besegra motståndaren kommer många också att avstå från att rösta – samtidigt som många av de som är politiskt osäkra tenderar att ansluta sig till det ”vinnande tåget”.

Grupptrycket är verkligt

Trots att insynen i opinionsinstitutens och analysföretagens verksamhet och tillvägagångssätt ofta är helt obefintlig, åtnjuter de samtidigt en närmast sakral position i medierapporteringen – eller tolkas i stort åtminstone som neutrala, som aktörer utan baktankar.

Denna syn får nog betraktas som naiv. Detta handlar inte om aktörer som drivs av rättspatos, utan av politiska ambitioner och monetära intressen, och det gäller förstås inte bara det amerikanska presidentvalet. Opinionsundersökningar kan i hög grad forma människors åsikter i många kontroversiella frågor – oavsett om det handlar om Natomedlemskap, migrationspolitik, statliga understöd till hbtq-lobbyn eller om svenska vapen ska skickas till Ukraina och Israel.

Grupptryckets påverkan på människans agerande är högst verkligt. Att sticka ut och gå mot strömmen uppfattar många som något obehagligt – där riskerna kan omfatta att dra socialt stigma över sig på olika sätt. Det är en grundläggande psykologi som politiskt medvetna aktörer självfallet också är förvissade om och därför benägna att utnyttja till sin favör. Om en tveksam medborgare som lutat åt att rösta på Sverigedemokraterna samtidigt får läsa att 9 av 10 svenskar aldrig kan tänka sig att lägga sin röst på partiet, blir beslutet att verkligen göra det i praktiken psykologiskt svårare.

I fallet med presidentvalet i USA tyder mycket på att stödet för Trumps kampanj – och kanske framförallt missnöjet med de styrande Demokraterna, av olika skäl varit så pass stort i de breda folklagren att det helt enkelt inte var möjligt att manipulera opinionen till hans nackdel i tillräckligt hög utsträckning för att kunna avgöra valets utgång.

Det spelade uppenbarligen heller ingen roll att det samlade vänsterliberala medieetablissemanget år ut och år in gjort allt man kunnat för att utmåla Trump som brottsling, våldtäktsman, rasist, fascist, extremist eller generell irrationell galning. Förklaringen verkar av allt att döma vara att en växande skara anhängare helt enkelt inte bryr sig om dem – till stor del eftersom deras tillit till dem som fört ut sådana budskap redan är så kraftigt urholkat och att försöken till karaktärsmord på Trump därför inte varit tillräckligt effektiva.

Opinionsinstitutens subtila inflytande är uppenbarligen därför inte på något sätt att betrakta som allsmäktigt, men för den medvetne betraktaren är de definitivt en faktor att ta i beaktande i hur opinionen faktiskt formas i praktiken.

 

Markus Andersson

Planeten Panopticon: Övervakningssamhällets psykologi

Storebrors ledande säljargument för sitt framträdande i Väst har varit att den som inget har att dölja heller inget har att frukta. Detta är dock inte sant.

publicerad 3 oktober 2024
– av Isac Boman
Bild inifrån det numera övergivna Panopticon-fängelset Presidio Modelo på Kuba