Jag var nyligen i Singapore och hälsade på en vän som studerar i landet. Om man inte har vart där själv så ska man veta att det är ett väldigt fascinerande ställe. Human Development Index rankar alla länder efter välmående och här ligger Singapore på 23:e plats i hela världen. Under kategorin ”Mycket högt välmående” så finner man Singapore på andra plats av de asiatiska länderna efter Japan. Runt om landet ligger nationer som har det långt mycket tuffare, som kämpar med analfabetism och fattigdom. Levnadsstandarderna är förvisso höga, men till vilket pris?

För turister är det väldigt bekvämt att åka till den högteknologiska staden i Sydostasien. Som att vara i Asien – fast västerländskt! Allt funkar bra, folket talar utmärkt engelska och det räknas som ett av världens säkraste länder då väldigt få brott begås. Det sista beror självklart på att landet är en diktatur. Singapore använder sig av väldigt hårda straff för att bygga upp en nolltolerans mot brott. Överallt ser du skyltar med påminnelser om vad du inte får göra. När du kommer in i landet och behöver ange dina uppgifter får du en blankett där det står skrivet med stora bokstäver: ”DRUGS = DEATH”. Skulle du försöka smuggla in droger och bli påkommen så blir du hängd utan tvekan. Det är också nästan kusligt rent överallt i landet. Att spotta tuggummi på gatan ger dig en bot på tusentals kronor och om du skulle välja att röka på tunnelbanan kan du räkna med att hosta upp runt 7000 kr.

Singapore är även känt för att ha ett av världens största kasinon, Marina Bay Sands Casino. I andra delar av världen får du fängelse om du förfalskar pokerchips. Oroa dig inte, det får du här också. Livstids fängelse.

Vi talade med några singaporianer på en pub en kväll, vilket är svårt att göra. Min erfarenhet i många andra asiatiska länder är att lokalbefolkningen är väldigt vänliga och skämtsamma, men i Singapore är det tvärtom. Man märker att de har växt upp med ett annat tänk. Precis som landet självt känns de mer stängda och allvarliga som personer. Officiellt är landet en republik, men eftersom det är en enpartistat kan ni ju dra slutsatsen själva. Det är snart dags för nytt val, och vi frågade om de tänkte rösta. De svarade att det egentligen är lönlöst, det finns ju bara ett parti att rösta på, the People’s Action Party. Men om de inte röstar så förlorar de också sin rösträtt för all framtid.

Motståndarpartier finns, som till exempel Singapore Democratic Party. Enligt deras talesman John Tan så står de upp för de mänskliga rättigheter som saknas helt i landet. De står för många politiska protester trots att de vet riskerna med att bli arresterade, vilket de också ofta blir. Folk som vill donera pengar till partiet måste uppge sitt namn och detta gör att många inte vågar. Förtrycket är stort i landet som självklart saknar alla rätter till yttrandefrihet där regeringen censurerar allting. Tan menar att invånarna inte vågar stå upp för friheten, vilket han förstår men tycker är beklagligt. Han uppmanar omvärlden att sätta press på regeringen genom att sluta handla med Singapore för att få en effekt.

Sverige valde tidigare i år att avsluta sitt militära avtal med Saudiarabien. Åsa Romson sa då att det var en vinst för en mer mänsklig utrikespolitik och bättre moral i världen. Sverige vapenexport ökade väldigt mycket mellan åren 2001-2011 och tillsammans med Ryssland och Israel exporterar vi flest vapen per person i världen. Det avslutade samarbetet resulterade i frustration hos Saudiarabien och man kallade hem sin ambassadör från Sverige. I oktober förra året valde Israel att göra samma sak då Sverige erkände Palestina som stat. På många håll hyllades Sveriges beslut angående saudiavtalet, men kritikerna fanns också. Carl Bildt talade om tusentals svenska jobb som riskerades att försvinna på grund av att man sade upp avtalet. Sverige handlar idag väldigt mycket med Singapore. Här står vi också och väger resurser mot moraliska värderingar.

Bland singaporianerna själva verkar dock majoriteten tycka att de har det bra. Det kan ju absolut bero på att de egentligen inte har något val alls, men när Lee Kuan Yew avled i mars så sörjde många hans bortgång. Folket ser honom fortfarande som en stor ledare, den personen som gjorde nationen så pass välmående som det faktiskt är idag. Diktaturen startade med Lee då han införde hårda kontroller runt politisk opposition, media och framförallt ekonomi. I många diktaturer tar ju diktatorn själv vara på pengarna som oftast då hamnar i egen ficka. Lee var en enväldig härskare över Singapores ekonomi, men han investerade i landet. Därför kallas Singapore ofta för världens enda bra diktatur, då han bevisligen har gjort landet bättre på de allra flesta plan för sina invånare. Det rapporterades i media om att mer än var tionde singaporian stod och köade för att ta farväl av den före detta premiärministern.

Här skapas ju den oundvikliga debatten. Även om jag förstår hur bra utvecklat Singapore är hävdar jag bestämt att hela regimen är emot allt jag står för. Personligen skulle jag hellre bo och leva fattigt i ett fritt land än att leva i ett samhälle där censur är en del av vardagen och man inte alls kan påverka hur landet styrs. När allt kommer till kritan så har yttrandefriheten till stor del vart grunden för mitt liv. Att kunna diskutera med och förstå människor med andra perspektiv och åsikter utvecklar dig.

Det finns väl antagligen inget rätt svar, men det vore ändå intressant att veta om du helst skulle vilja leva i;

1. Ghana, ett fattigt land med dåliga levnadsstandarder, dock demokratiskt och fritt, eller..
2. Singapore, rikt och välmående men helt utan många mänskliga rättigheter?

Anton Johansson