Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Påsken är en av kristendomens äldsta högtider och markerar Jesu död och uppståndelse, en central händelse i den kristna tron. Genom århundraden har firandet utvecklats från en strikt religiös högtid till en tid för gemenskap, mat och färgglada ritualer. Men varför firar svenskarna påsk, och hur har denna högtid formats över tid?
I Sverige har påsken firats sedan kristendomens ankomst på 1000-talet. Datumet för påskdagen bestäms i den västliga kyrkan som den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen som infaller på eller efter den 21 mars, vilket gör att påsken kan infalla mellan 22 mars och 25 april.
Under medeltiden var påsken i Sverige en djupt religiös högtid. Kyrkan stod i centrum, och firandet präglades av stilla reflektion över Jesu lidande. Fastan före påsk, som varade i 40 dagar, var strikt – människor avstod från kött och mjölkprodukter för att hedra Jesu offer. Påskdagen, som markerar uppståndelsen, blev en dag av glädje, där fastan bröts med stora måltider.
Men påsken har också förkristna rötter. Före kristendomen firade nordborna vårdagjämningen för att välkomna våren och hedra fruktbarhetens gudar. Namnet "påsk" kommer från det hebreiska ordet pesach (judiska påsken), men i Norden kan det även ha kopplingar till fornnordiska vårfester.
Kyrkans största helg
Inom kristendomen, och likväl Svenska kyrkan, är påsken den största och viktigaste högtiden. Där inleds dock påsken först på själva påskdagen eftersom det är den dag som Jesus uppstod.
Det var på långfredagen som Jesus dömdes till döden och korsfästes. På den tredje dagen – så som man räknade på Nya testamentets tid – efter korsfästelsen uppstod Jesus. På annandag påsk visar sig därefter Jesus för lärjungarna.
Folkliga seder
Denna blandning av kristna och äldre traditioner har präglat det svenska påskfirandet. Man bör dock ha i åtanke att vissa detaljer kring påsken är folkloristiska tolkningar snarare än strikt dokumenterade fakta.
Under 1600- och 1700-talen växte folkliga seder fram, ofta kopplade till folktro. En känd tradition är tron på påskkärringar. Likt andra högtider var även påsken kantad av magi och onda väsen som var i rörelse. Enligt folktron flög häxor till Blåkulla under skärtorsdagen för att möta djävulen, en tro som har rötter i 1600-talets häxprocesser, och kom sedan tillbaka på påskdagen. Häxorna var särskilt farliga under dessa dagar och därför brukade man gömma undan föremål som kvastar och ugnsrakor som häxor gärna flög på, samt även stänga spjället så de inte kunde ta sig in via skorstenen.
För att skydda sig tände människor påskeldar på påskafton, en sed som är vanlig än idag, särskilt i västra Sverige. Ursprungligen var eldar tänkta att skrämma bort onda andar, men nu är de en symbol för gemenskap. Detta är dock inte uteslutande för påskfirandet, utan förekommer i andra firanden också – det är exempelvis ett viktigt inslag i kelternas seder.
En annan tradition är påskris – björkkvistar dekorerade med färgglada fjädrar. Förr användes kvistar för att symboliskt piska varandra på långfredagen som en påminnelse om Jesu lidande, enligt Kulturminnet. En annan sed som användes var att den som vaknade först på långfredagen fick använda riset för att väcka övriga familjemedlemmar. Detta kallades för ”påskskräcka” och är känt i Sverige sedan 1600-talet.
Idag är påskriset en lekfull dekoration, ofta prydd med gula och röda fjädrar. Det är något som blev vanligt under 1800-talet.
Industrialiseringen förändrar påsken
Fram till 1800-talet var påsken starkt religiös, men under 1900-talet började den förändras. Industrialiseringen och sekulariseringen påverkade firandet. Fram till 1970-talet var långfredagen en tyst dag – affärer och biografer höll stängt för att hedra Jesu korsfästelse. Men i takt med att Sverige blev mer sekulärt blev påsken en mer folklig högtid.
Under 1900-talet blev påsken också barnens högtid. Traditionen med påskkärringar växte, särskilt från tidigt 1800-tal i västra Sverige, och spred sig över landet. Barn klär ut sig till påskkärringar – med huckle, förkläde och röda kinder – och går runt i grannskapet för att dela ut påskkort och be om godis, ofta på skärtorsdagen eller påskafton. Detta är en tradition som också finns i svenskspråkiga delar av Finland, men är ovanligt i andra länder.
Dagens påskkort härstammar från en svensk påsksed som kort och gott kallades för påskbrev. I Västsverige var det vanligt att man lämnade exempelvis teckningar med påskmotiv, ofta tillsammans med en skämtsam vers. Breven var anonyma och kastades ofta in genom ytterdörren samtidigt som givaren sprang därifrån. Detta kan spåras till 1800-talet, möjligen även sent 1700-tal. Mot slutet av 1800-talet blev påskkort med kycklingar, ägg och häxor populära ungefär i tidslinje med julkorten.
Påskbreven går att knyta an till äldre tranbrev som firade vårens ankomst med teckningar och verser på Marie bebådelsedag.
Äggen symboliserar liv
Mat är en central del av vårt påskfirande. Ägg har alltid varit en symbol för påsken och det beror delvis på att de representerar nytt liv och pånyttfödelse, vilket förklaras av att det kopplas till Jesu uppståndelse. Sedan började också hönsen att värpa ägg efter vintern. Många avstod också från ägg under fastan och därför fanns det ofta ett lager av sparade ägg vid påsk.
Påskbordet är en variant av smörgåsbordet, med rätter som sill, gravad lax och Janssons frestelse – liksom det svenska julbordet. Många äter också lamm på påskdagen, en tradition med kristna rötter i bilden av Jesus som "Guds lamm". I Sverige är det dock en relativt ny tradition med "påsklamm", som blev mer traditionsenhetligt under 1900-talet.
Att måla ägg är en tradition som än idag lever starkt i de svenska hushållen och det har det gjort sedan 1700-talet. Förr gav man ofta bort målade ägg, men idag har det bytts ut till de färgglada pappäggen som fylls med godis. Just godisätandet är något som växte fram under 1900-talets kommersialisering, då företag började sälja påskprodukter i stor skala.
Det är också genom äggen som hönor, kycklingar och tuppar blivit en del av påskens symboler.
Påskharen
Under medeltiden lekte man "äggpickning", som går ut på att motståndarna knackar toppen av varsitt kokt ägg mot varandras för att se vem som klarar sig längst utan skador på skalet. Äggjakt är vanligt i många länder där den kända påskharen gömt påskägg som barnen ska hitta, oftast i trädgården.
Påskharen kom till i Tyskland där den först dök upp i Heidelberg på 1600-talet. Varför påskharen fått uppdraget att ge barn påskägg är dock oklart, men man tror att den kan ha uppkommit genom dåligt utformade bildbröd. I Tyskland var det vanligt att man bakade bröd i form av påsklammet och teorin är att bröden ibland istället såg ut som harar. Oavsett hur påskharen föddes blev den omåttligt populär och kom till Sverige under 1900-talet.
Vila och gemenskap
Idag är påsken en tid för gemenskap och vila. Många tar ledigt från skärtorsdagen till annandag påsk för att umgås med familj och vänner. Påskafton är den stora festdagen, med påskeldar, äggjakt och påskpyssel för barnen. Samtidigt lever religiösa inslag kvar – vissa går till kyrkan på påskdagen för att fira uppståndelsen.
Så varför firar svenskar påsk? Det är en tid för att minnas Jesu uppståndelse, välkomna våren och samlas med nära och kära. Påsken i Sverige är en färgstark blandning av gammalt och nytt – en spegling av landets kulturella arv och dess förmåga att anpassa traditioner till en ny tid.
Vilket ursprung tror du präglar den svenska påsken mest idag?
Röstning stängd
15 röster totalt
