Enligt uppgiftslämnare har Donald Trump och Robert F. Kennedy Jr haft flera samtal den senaste tiden och även träffats för ett personligt möte i Milwaukee.
Källor med insyn uppger till ABC News att man i samband med republikanernas nationella konvent diskuterade vilken roll RFK kan få i Trumps administration, om denne lyckas vinna valet.
Kennedy är mycket kritisk till de experimentella covid-vaccinen och massvaccinationsprogrammen i allmänhet, och en möjlighet som diskuterades var att han skulle kunna få en ledande eller övervakande roll i hälso- och sjukvårdsdepartementet.
Källorna uppger att man aldrig kom så långt som att ta fram ett avtal där den oberoende kandidaten Kennedy gick med på att hoppa av presidentvalet och istället ge sitt stöd till Trump i utbyte mot en roll i dennes administration, utan snarare beskrivs mötet som ”informellt” och ”fritt flödande”.
Annons:
Redan samma kväll som Trump överlevde ett mordförsök samtalade de två med varandra, och det var också då de kom överens om att träffas för ett personligt möte.
Inget gehör hos Demokraterna
Enligt uppgiftslämnarna strävar RFK efter nationell enighet och har under lång med högt uppsatta företrädare för Demokraterna försökt diskutera hur man ska kunna ”föra tillbaka partiet till sina rötter” – men utan att få något gehör för detta.
– President Trump träffade RFK och de hade en konversation om frågorna precis som han har regelbundet med viktiga personer inom näringslivet och politiken eftersom de alla inser att han kommer att bli USA:s näste president, kommenterar Trumps talesman Danielle Alvarez.
Även RFK:s medarbetare bekräftar mötet och tillägger att man ”är villiga att tala med vem som helst om att avveckla företagens makt över våra byråer”.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Tucker Carlson hävdar att Donald Trump själv lade ner Butlerutredningen om mordförsöket mot honom. Uppgiften tillbakavisas kraftigt av Dan Bongino, som säger att Carlson har misstolkat privata meddelanden och att påståendet är helt påhittat.
Den konservative programledaren Tucker Carlson har väckt ny debatt om mordförsöket mot Donald Trump i Butler i Pennsylvania sommaren 2024. I en intervju med Mario Nawfal säger Carlson att han kommit över inlägg i sociala medier som enligt honom ska ha skrivits av skytten Thomas Matthew Crooks före dådet.
Carlson hävdar att han kontaktade FBI-chefen Kash Patel och Dan Bongino sedan han tagit del av materialet. Enligt Carlson blev Bongino då ”hysterisk” och ”tydligt skräckslagen”.
— Dan Bongino sade till mig att Trump lade ner Butlerutredningen. Det är ett faktum, sade Carlson i intervjun, enligt Mediaite.
Annons:
Carlson påstår vidare att Bongino, efter en lång rad textmeddelanden och telefonsamtal, ska ha hänvisat honom till Trump eftersom det enligt Carlson var presidenten själv som stoppade utredningen.
— Det finns ingen bra förklaring till att lägga ner utredningen om mordförsöket mot en själv, sade Carlson.
Mordförsöket inträffade vid Trumps kampanjmöte i Butler den 13 juli 2024. Trump träffades i örat, en åhörare dödades och två andra skadades allvarligt. Den misstänkte skytten, 20-årige Thomas Matthew Crooks, sköts ihjäl av säkerhetsstyrkor på platsen. Händelsen ledde till omfattande kritik mot Secret Service och lokala myndigheter efter uppgifter om flera säkerhetsmissar.
Bongino: Helt påhittat
Bongino avfärdar Carlsons version och säger att den saknar stöd i deras faktiska meddelanden. I sitt program uppgav han att textväxlingen inte visar att Trump lagt ner någon utredning, utan att Trump hade informerats och var nöjd med svaren han fått.
— Han säger att presidenten lade ner Butlerutredningen. Det är helt och hållet påhittat, sade Bongino, enligt The Daily Beast.
Bongino menar att Carlson i praktiken anklagar både honom och Trump för ett allvarligt brott utan att lägga fram bevis. Han uppgav också att han själv har de aktuella textmeddelandena och att de inte stöder Carlsons påstående.
— Om du ska anklaga mig offentligt för ett federalt brott, och dessutom anklaga presidenten, måste du styrka det, sade Bongino.
Tvist om textmeddelanden
Konflikten rör i hög grad hur privata textmeddelanden mellan Carlson och Bongino ska tolkas. Carlson säger att han har kvar hela konversationen. Bongino har å sin sida publicerat vad han beskriver som de aktuella utdragen och menar att de visar motsatsen till Carlsons berättelse.
Alex Jones har också lyft Carlsons uppgifter i en video på X, där han beskriver påståendet som ett stort avslöjande. I kommentarerna till inlägget hänvisar många användare samtidigt till Bonginos dementi och ifrågasätter Carlsons bevisning.
Enligt tidigare rapportering har FBI beskrivit Crooks som ensam gärningsman. Samtidigt har mordförsöket fortsatt att omges av frågor och spekulationer, bland annat om skyttens motiv, hans digitala spår och de säkerhetsbrister som gjorde attacken möjlig.
I nuläget står Carlsons anklagelse mot Bonginos dementi och de textmeddelanden som Bongino säger motbevisar historien. Carlson har ännu inte lagt fram någon fullständig dokumentation som styrker påståendet att Trump skulle ha stoppat utredningen.
This is one of Tucker's most explosive interviews about Trump, Iran, and who is actually in control of the U.S
He said Trump was pressured into a war he didn't want, knew it was a bad idea, understood it could wreck his presidency and blow up the global economy... and did it… pic.twitter.com/FO3kAC6xij
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Många opinionsinstitut förutspådde ett mycket jämnt presidentval i USA - eller till och med en klar seger för Demokraterna. Frågan är om förklaringsmodellerna till de stora "missbedömningarna" håller, eller om instituten i själva verket används för att påverka opinionen snarare än att undersöka den.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Artikeln publicerades ursprungligen den 15 november 2024.
Inför det amerikanska presidentvalet fick såväl inhemska väljare som den internationella publiken veta att valet skulle bli en oviss historia. Det påstods bland annat att Harris hade ”momentum” och goda chanser att besegra Donald Trump – där hon enligt flera opinionsinstitut till och med var klar favorit att vinna med flera procentenheter.
Så blev det som bekant inte – alls. Trump segrade i samtliga sju vågmästarstater och vann 312 elektorer – jämfört med ynka 226 för Harris. Trump fick därtill, trots underläget i stora delstater som Kalifornien, också flest röster i det amerikanska valet (popular vote). Utfallet kan nog utan överdrifter beskrivas som en jordskredsseger för Trump.
Efter valet har bortförklaringsförsöken varit många. Opinionsinstituten och aktörerna bakom mätningarna ”underskattade” Trumps väljare, hävdar vissa. Andra påstår att man misslyckades med att ”nå ut” till Trumps väljarbas, och att det var därför man hade så fel.
Annons:
Några argumenterar också något svepande för att syftet med undersökningarna aldrig varit att ge en exakt lägesbild eller förutspå valresultatet utan bara visa på "mönster", "attityder" och "mer eller mindre kvalificerade uppskattningar" – och att man därför heller inte bör reagera på att de i många fall givit en gravt missvisande bild av Harris och Trumps verkliga stöd hos det amerikanska folket.
Folk föredrar en vinnare
Sammantaget finns det mycket som tyder på en helt annan och mer bister förklaring till att opinionsinstituten bara ”råkat” ha fel om valutgången. Snarare kan det handla om att dessa, högst systematiskt dessutom, använt dem som ett aktivt verktyg för valpåverkan.
Officiellt heter det förstås att man endast vill "undersöka" vad väljarna tänker rösta på. I praktiken har man bevisligen både överdrivit och vinklat dessa resultat på olika sätt till Demokraternas fördel, och fått det att framstå som att Kamala Harris varit på väg att vinna, trots att hon i själva verket var närmast chanslös.
Skälet vore mycket enkelt och logiskt – att försöka forma opinionen för att få de mer politiskt osäkra massorna att gå ut och lägga sin röst på Harris – och samtidigt få mer moderata Trump-anhängare att känna uppgivenhet och hålla sig hemma - eftersom deras kandidat ju inte skulle kunna vinna den här gången heller.
Rent psykologiskt är strategin inte svår att förstå. En kandidat som beskrivs som en vinnare eller befinner sig i stark medvind lockar fler anhängare än en kandidat som presenteras som en förmodad förlorare. Om väljarna uppfattar att deras kandidat inte har någon verklig chans att besegra motståndaren kommer många också att avstå från att rösta – samtidigt som många av de som är politiskt osäkra tenderar att ansluta sig till det ”vinnande tåget”.
Grupptrycket är verkligt
Trots att insynen i opinionsinstitutens och analysföretagens verksamhet och tillvägagångssätt ofta är helt obefintlig, åtnjuter de samtidigt en närmast sakral position i medierapporteringen – eller tolkas i stort åtminstone som neutrala, som aktörer utan baktankar.
Denna syn får nog betraktas som naiv. Detta handlar inte om aktörer som drivs av rättspatos, utan av politiska ambitioner och monetära intressen, och det gäller förstås inte bara det amerikanska presidentvalet. Opinionsundersökningar kan i hög grad forma människors åsikter i många kontroversiella frågor – oavsett om det handlar om Natomedlemskap, migrationspolitik, statliga understöd till hbtq-lobbyn eller om svenska vapen ska skickas till Ukraina och Israel.
Grupptryckets påverkan på människans agerande är högst verkligt. Att sticka ut och gå mot strömmen uppfattar många som något obehagligt – där riskerna kan omfatta att dra socialt stigma över sig på olika sätt. Det är en grundläggande psykologi som politiskt medvetna aktörer självfallet också är förvissade om och därför benägna att utnyttja till sin favör. Om en tveksam medborgare som lutat åt att rösta på Sverigedemokraterna samtidigt får läsa att 9 av 10 svenskar aldrig kan tänka sig att lägga sin röst på partiet, blir beslutet att verkligen göra det i praktiken psykologiskt svårare.
I fallet med presidentvalet i USA tyder mycket på att stödet för Trumps kampanj – och kanske framförallt missnöjet med de styrande Demokraterna, av olika skäl varit så pass stort i de breda folklagren att det helt enkelt inte var möjligt att manipulera opinionen till hans nackdel i tillräckligt hög utsträckning för att kunna avgöra valets utgång.
Det spelade uppenbarligen heller ingen roll att det samlade vänsterliberala medieetablissemanget år ut och år in gjort allt man kunnat för att utmåla Trump som brottsling, våldtäktsman, rasist, fascist, extremist eller generell irrationell galning. Förklaringen verkar av allt att döma vara att en växande skara anhängare helt enkelt inte bryr sig om dem – till stor del eftersom deras tillit till dem som fört ut sådana budskap redan är så kraftigt urholkad och att försöken till karaktärsmord på Trump därför inte varit tillräckligt effektiva.
Opinionsinstitutens subtila inflytande är uppenbarligen därför inte på något sätt att betrakta som allsmäktigt, men för den medvetne betraktaren är de definitivt en faktor att ta i beaktande i hur opinionen faktiskt formas i praktiken.
Markus Andersson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I den avslutande delen av artikelserien om Demokraternas attacker på Trump och dolda maktstrukturer ställs den avgörande frågan: Kan Demokraterna längre acceptera att förlora makten – eller har kulturmarxismens genomslag gjort partiet helt oförmöget att respektera folkets vilja och demokratiska principer?
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Genom projektet Russian Hoax och åtgärderna genomförda på grund av det fick den demokratiska administrationen en nämnvärd del av det amerikanska folket att i viss utsträckning eller totalt tro att Trump varit i samarbete med ryssarna i syfte att bli vald. Genom en falsk underrättelserapport i januari 2017 om rysk valpåverkan gavs temat stöd. Det innebar en mycket kraftig upptrappning av medias allmänna förtal av Trump efter valsegern. Detta lade många hinder i vägen för honom, men vilka han övervann genom kraften i sin personlighet. Sedan kom covid-19 och förstörde det sista presidentåret.
Den kommande juridiska granskningen av händelseförloppet gällande den falska anklagelsen med mer kommer säkerligen också att behandla vissa senare händelser under Biden-administrationen, som berörde Trump. Det finns där ett antal potentiella oegentligheter att granska. Manipulation av händelseförloppet och åtalen gällande konflikten kring Kapitolium den 6 januari 2021 är ett av dem. En objektiv granskning av händelseförloppet ger inget underlag för att påstå att det var ett försök till statskupp och att syftet var att omstörta det politiska systemet. De allra flesta, som åtalats och dömts för brott i det sammanhanget, har också redan benådats genom Trumps beslut. Ett antal åklagare, som arbetat med dessa fall, har avskedats genom oprofessionellt eller olämpligt beteende vid upprättande och genomförande av åtalen.
Vissa demokratiska ledares beteende till exempel Pelosis försök att förvandla oroligheter till uppror mot staten kommer nog att granskas. Misstanken är ju att demokraterna medvetet såg till att ”upproret ” utvecklades på sätt som skedde just i syfte att skapa en krisatmosfär i representanthuset. Denna hjälpte sedan syftet att snabbt avvärja alla invändningar mot presidentvalet och få detta godkänt. Ett annat område för kommande undersökningar blir legaliteten av genomförandet och resultatet av presidentvalet 2020.
Lawfare
Demokraterna intensifierade under Biden sina ansträngningar avseende Lawfare det vill säga man använde konstruerade åtal mot personer man vill straffa av politiska skäl (och särskilt då i demokratiska stater, där man kunde använda trogna domare och domstolar för att erhålla avsedda domar). Trump råkade själv ut för sex sådana åtal, men som med stora kostnader kunde avvärjas.
Annons:
Ett antal av Trumps vänner, anhängare och viktiga befattningshavare i hans administration åtalades under Biden perioden och dömdes till fängelsestraff för olika ”brott”, exempelvis Peter Navarro, som är en ledande rådgivare bakom hans handelspolitik. De drabbades sålunda också av demokraternas Lawfare troligen i första hand för att inge fruktan för att arbeta och stå emot det demokratiska partiet. Vissa som Peter Navarro har sedan återkommit på höga poster under 2025.
Vilken är demokratiska partiets framtid?
Syftet med alla åtgärder mot Trump var att genomföra en långsam statskupp i form av en eller flera konspirationer. Dessa syftade till att eliminera resultatet av presidentvalet 2016, vilket i sig innebär ett direkt angrepp mot demokratiska principer. Detta kunde nås genom att Trump personligen inte skulle orka med de stora påfrestningarna eller fann sig vara tvungen att avgå på grund av bristande stöd. Man förväntade sig inte att han personligen syntes få mera kraft just genom motgångarna, eller att hans anhängare trots ständiga, systematiska och kraftfulla medieangrepp vägrade att alls tro på den negativa informationen. Istället verkade de knytas starkare till Trump. Det var ett helt exceptionellt beteende av en sådan mängd av människor. Det talar något om styrkan i den motvilja så många amerikaner hade och har mot pressen och vänstern.
Innebörden av Demokraternas beteende att inte godkänna resultatet av ett demokratiskt val kan vara ännu allvarligare än vad som hittills framgått. Är det så att det demokratiska partiet inte längre kan acceptera ett val, där någon annan än en demokrat segrar? Om detta är eller blir en konstant attityd hos det partiet, blir den inrikespolitiska utvecklingen i USA ytterst dyster.
Många tidigare demokrater hade troligen hoppats på en normal utveckling av partiet efter förra årets stora nederlag. Men det demokratiska partiet består inte som gårdagens av socialliberala, pragmatiska medlemmar av vilka vissa delvis hade socialdemokratiska tendenser. Radikaliseringen efter segern över Sovjetunionen av skolan och universiteten, kulturlivet och mängder av organisationer i samhället har skapat en radikal kader av politiskt aktiva som inte kommer att ge upp någon vänsterpolitik. Kulturmarxism är numera den utmärkande ideologin hos många i partiet, och det är en modern variant av marxismen, men med andra ord och huvudsakliga intresseområden. I bägge fallen är huvudmålet politisk makt. Sådana medlemmar har redan stort inflytande eller makt i partiorganisationerna i många stater och ser sig som den kommande majoriteten i partiet. Genom sin hårda attityd mot andra, som visar kanske mindre åsiktsskillnader till de troende, skräms eller hålls traditionella moderater bort från inflytande i partiet på många nivåer.
Att på några få områden kanske lämna eller tona ner extrema åsikter som att män kan bli gravida och dylikt kan väl ske, men någon allmän återgång från wokeism och därmed kulturmarxism sker inte på kort sikt. Frågan är om det överhuvudtaget är möjligt. Om man fått in en nämnvärd del nymarxister är ett återvinnande av en partiorganisation kanske inte möjlig. Kommunister ger inte upp, lämnar inte från sig makt, och valnederlag tenderar nog främst till att man väljer ännu mera radikalism.
Det demokratiska partiet och många av dess valda representanter och befattningshavare accepterade 2016 helt enkelt inte att en motståndare med en klart avvikande politik vann presidentvalet. En drivande kraft för den hållningen var Obama. För honom var situationen, att få av hans förslag blivit bekräftade som lagar. De var Executive Orders, som då nästa president omedelbart helt kunde eliminera. Det innebar det USA Obama skapat kunde nedmonteras och försvinna på en vecka. Det var ett annat skäl till att Obama inte kunde acceptera att Trump vann över Clinton.
Den viktiga frågan är då om demokraterna kan ändra synsätt och sin politik och återgå till att bli ett normalt parti, som accepterar författningens regler om maktskifte. Med tanke på att kulturmarxismen nu är så starkt etablerad i det federala partiet, och partiapparaten i delstaterna numera också är penetrerad av marxister, finns anledning att vara pessimistisk om utvecklingen. Men om en verkligt stark och populär demokratisk ledare framträder, som vill eliminera huvuddelarna av wokeism i partiet och stöttas av tillräckligt många demokratiska partimedlemmar, kan ett sådant försök eventuellt lyckas.
Om inte ger det i så fall ett utrymme för ett tredje parti som troligen kommer att likna det tidigare demokratiska. Med tanke på att alternativet annars är MAGA vs Kulturmarxism syns detta vara det sannolikaste alternativet för en fredlig politisk utveckling i USA.
Dan Ahlmark
I de två första delarna beskrivs hur Russiagate och Mueller-rapporten formade eftervalsdynamiken, samt hur Obama-administrationen illegalt lät privata företag använda NSA:s databas för att spionera på politiska motståndare – den största politiska skandalen i USA:s historia. De kan läsas här och här.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I denna artikelserie i tre delar ges vi en helhetsbild av de händelser och dolda makt- och underrättelsestrukturer som har präglat den amerikanska politiken från valet 2016 till 2020. I den andra delen får vi veta hur Obama-administrationen illegalt lät privata företag använda NSA:s övervakningsdatabas för att spionera på politiska motståndare – ett konstitutionsbrott som beskrivs som den största politiska skandalen i USA:s historia.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Demokratiska anhängare inom olika delar av den federala förvaltningen inklusive justitiedepartementet, FBI och underrättelseväsendet deltog även efter installationen av Trump i sabotaget att på olika sätt skada presidenten. Det skedde bland annat genom otaliga läckor till pressen av material som på något vis kunde vara negativt och synas skada presidenten. Ett antal sådana anställda kommer nu säkerligen att lagföras. Ifall läckt material även faller under sekretesslagstiftningen kan även kontaktade journalister som publicerat materialet åtalas.
Anklagelserna mot Trump försvårade bland annat rekryteringen av ledare inom hans administration. Trump hade från början mindre kännedom om och färre kontakter med ledande politiker, vilket medförde att han till höga poster stundtals rekryterade personer vars åsikter i mycket avvek från hans.
Det var då personer vars mål var att allmänt bevara status quo och dessutom att inte allvarligt skada det demokratiska partiet. Detta skulle ju skada samarbetet inom Uniparty det vill säga de informella och nära kontakter de ledande politikerna i bägge partierna främst inom kongressen hade med varandra. Med tanke på eventuella kommande valnederlag ville ingen där vidta åtgärder som personligen skulle allvarligt skada motståndarna (eller sådana ekonomiska intressen ledande partirepresentanter hade gemensamt på grund av sina positioner). Att valutslaget och väljarna ignorerades genom detta samarbete togs ingen hänsyn till. Att den Djupa Staten automatiskt skyddades genom detta nära samarbete mellan ledande politiska aktörer från bägge partier är uppenbart. Tyvärr var bägge Trumps justitieministrar personer med sådana delade lojaliteter.
Den förste justitieministern, Jeff Sessions, hade av någon anledning tidigt utan att meddela presidenten avstått från att juridiskt på något vis hantera Russian Hoax. Istället hade hans ersättare på området fått ansvaret och kunde vidta olika åtgärder som passade demokraterna, till exempel tillsättandet av Muellerutredningen. När den nye justitieministern Bill Barr tillsattes 2019 inledde han efter påtryckningar från Trump en utredning under John Durham avseenden Russian Hoax, vilken till en del publicerades ett par år efter starten av Biden-administrationen. Inga politiskt intressanta resultat framkom.
Skälet till detta var att gränserna för utredningen drogs av Barr så att inga politiker eller anställda av dem eller personer politiskt utnämnda av Obama eller anställda inom den federala förvaltningen kunde förhöras. Därför kunde de ej heller åtalas. Bara ett sådant åtal skedde och då med syftet att dölja denna destruktiva princip. Den republikanske justitieministern skyddade därigenom Obama-administrationens alla handlingar mot Trump från att bli kända och kunna straffas. Det har senare avslöjats att Barr senare arbetade aktivt för att hindra Trump att kunna ställa upp för en andra presidentperiod1. Durham efterlämnade dock ett hemligt komplement av sin utredning, vilken frisläpptes i juli 2025, och innehöll viktigt material2,3.
Förutom den vanliga Lawfare ställdes Trump under sin första period också två gånger inför riksrätt (anklagelser om 1. maktmissbruk gällande ett samtal med Ukrainas president i juli 2019, och 2. sitt agerande vid Kapitolium 6 januari 2021. Det var en typ av konstitutionell Lawfare, vilken bland annat visade betydelsen av UniParty. Det var i bägge fallen dock klart från början att åklagarna inte skulle nå den behövliga majoriteten, så huvudsyftet med åtalen är oklart.
Visselblåsare träder nu under Trumps andra presidentperiod fram i många delar av den federala förvaltningen beträffande olika typer av politisk kriminalitet. Givet att Pam Bondi nu verkligen har den nödvändiga kraften och inte låter justitiedepartementet passiviseras genom sin kraftiga majoritet av demokratiska anställda, kan eventuellt rättvisa äntligen börja skipas.
Att straff verkligen kan komma att utdömas för de kriminella handlingar, som begicks mot presidenten under dennes första period, påminner mera om innehållet i en politisk roman än om verkligheten. Under 2021–24 syntes ju en sådan händelseutveckling vara totalt orealistisk. Men rättegångar kan nu ske troligen även gällande brott utförda tidigt, ifall man kan få domstolar att se olika på varandra följande brott som tillhörande samma grupp med ett gemensamt syfte att skada den republikanska presidenten. I så fall påbörjas preskriptionstiden vid tidpunkten för det sista brottet i en sådan grupp av åtal.
Vilka kommer att åtalas?
Vi ser nu troligen inledningen av en period där många personer som begått brott i samband med den långsamt fortgående kuppen mot Trump kommer att bedömas av rättssystemet. Att ledarna för ett politiskt parti, som det demokratiska, inklusive en sittande president och samhällets högsta befattningshavare har initierat och godkänt allvarliga kriminella handlingar, vilka sedan detaljplanerats och utförts av statliga federala tjänstemän på lägre nivå, är sällsynt. Västerlandets största demokrati betedde sig plötsligt som en tredjevärldsdiktatur, samtidigt som dess media ansedda som de ledande i världen hyllade eller undvek att behandla och istället sökte dölja utförda brott.
Vi vet ännu inte vilka åtalspunkterna blir mot olika aktiva. Av nyligen framkommet material syns Obamas uppenbara kriminella handlingar4 ha orsakats av betydligt allvarligare skäl än genomförandet av en falsk underrättelseutredning, som allvarligt skadade Trump. Han räddade Clintons Russian Hoax från att krossas av Underrättelsesektorns negativa syn på dess slutsatser i december 2016 av ett annat skäl. I och med att Trump blivit president behövde Obama nämligen det ryska materialet för att dölja ett mycket stort brott, som bland annat innebar att man bröt mot Fjärde Tillägget till konstitutionen.
Skälet till hans agerande orsakades tydligen av behovet att använda det ryska materialet för att om möjligt kunna motivera den avlyssning och det politiska spionage avseende Trump (men tidigare också alla andra republikanska presidentkandidater), som skett under 2015 men särskilt 2016. Men dessutom syns sådant spionage ha utförts under många år mot kanske tiotusentals amerikaner. Obama hade under sin andra presidentperiod nämligen tillåtit att ett system utvecklats, som lät olika företag som hade kontrakt med FBI att utnyttja NSA:s gigantiska databas – vilken ju skapas genom ständig elektronisk övervakning av alla amerikaner och innehavare av permanenta visum, samt utvalda utlänningar. Sådana företag använde sedan materialet för direkta politiska ändamål och helt i strid med lagstiftningen5 och konstitutionen.
Materialet gav nämligen tillgång till precis alla data från amerikanarnas (eller utvalda världsmedborgares) mejl- eller ip-konton, telefonnummer (med allt material om samtalstider, texter, samtalspartners och så vidare), allt material från andra elektroniska media, alla transaktioner och alla uppgifter på valfria och angivna bankkonton eller kreditkortskonton och så vidare. Vi kan utgå från att tillgången till data som kontraktsföretag knutna till FBI hade i största utsträckning berodde på politisk pålitlighet och att man arbetade för administrationen6. Obama hade alltså av politiska skäl uppenbarligen tillåtit övervakning av sina politiska motståndare med hjälp av detta gigantiska system. Det var ett grundläggande brott bland annat mot konstitutionen, och en politisk skandal större än någon i USA:s politiska historia. Den har benämnts Spygate.
När det var klart att Trump skulle bli den valda presidentkandidaten inriktades ansträngningarna från Obama-administrationen på honom. Detta hade nu blivit mera komplext eftersom chefen som ansvarade för National Security Agency – amiralen Mike Rogers – plötsligt i mars 2016 underrättats om en kraftigt ökad användning av databasen åtminstone det senaste halvåret från FBI:s kontraktsföretag. Utnyttjandet var volymmässigt mycket stort liksom att i stor utsträckning överenskomna begränsningar i typer av sökande inte observerades av dessa företag. Rogers stoppade därför i april möjligheten för kontraktsföretagen att använda databasen. Däremot kunde anställda i till exempel FBI fortfarande använda den. FBI och CIA kunde fortfarande kontinuerligt nå för dem intressant information.
Vi kan anta att alla republikanska presidentkandidater fram till Trumps ledarskap var klart övervakades på detta sätt. Vad Obama då behövde efter valet var något skäl att dölja detta ytterst allvarliga missbruk och brott mot konstitutionen. Att få godkännande av den aktuella domstolen för elektronisk övervakning och gällande medarbetare i Trumps valorganisation var en början, och det målet nåddes hösten 2016. Domstolen (FISA Court) har ett brett allmänt ansvar för FBI:s skötsel av kontakter med databasen. Dess ordförande (Rosemary Collyer) har senare i en 99 sidor lång utredning mycket starkt kritiserat FBI för misskötseln och regelbrotten som dess kontraktsinnehavare begått7.
Rogers informerade efter Trumps valseger – utan att meddela sin chef inom Underrättelsetjänsten – presidenten om, att han övervakades. Det medförde att Trump i väntan på Vita Huset flyttade sitt kontor till nya och egna lokaler. Men att under minst fyra år, kanske sex, ha låtit betrodda demokrater spionera fritt på politiska motståndare med förbjudna verktyg och på sätt, som ej tillåts enligt författningen, är inte lätt att dölja ständigt. Man lyckades med detta under Trumps första presidentperiod (på grund av att demokratiska chefer tilläts fortsätta verka i FBI och Underrättelsesektorn) och naturligtvis under Biden-administrationen, men tystnaden kan nog inte längre hållas. Eftersom detta är en politisk skandal betydligt större än Russian Hoax, är frågan hur detta skulle kunna ske. Utgående från spörsmålet vi började med, är frågan om inte detta beteende ändå är så allvarligt, att Obama inte kan undgå att ställas inför rätta?
Hillary Clinton torde löpa stor risk att åtalas. Hon var ju initiativtagare och initialt ansvarig för idén att med en falsk utredning finansierad av henne starta hetsen mot Trump och sedan utnyttja det påhittade materialet. Avgörande blir kanske frågan om ett åtal mot henne kan tillåtas ske utanför geografiska områden, där demokraternas politiska dominans annars gör det närmast omöjligt att få välkända demokratiska ledare fällda i domstol.
Cheferna för FBI, CIA och ODNI (Office of Director of National Intelligence) dvs Brennan, Comey och Clapper samt ett antal andra höga befattningshavare inom dessa organisationer kommer troligen att åtalas liksom eventuellt vissa anställda inom det amerikanska justitiedepartementet. Ett antal av de aktiva där, som arbetade mot och skadade Trump, avskedades redan under hans första presidentperiod, men straffades inte i övrigt.
Ett av målen för åklagarna är då att fånga in så många åtal och åtalade som möjligt inom en och samma åtalsformulering eller som åtal med ett tydligt gemensamt syfte. Detta skulle bland annat möjliggöra att tidpunkterna för preskription förskjuts, och man kan välja stora juryer och platser för rättegångar i andra stater än demokratiska Virginia, New York eller District of Columbia.
Dan Ahlmark
Första delen i artikelserien handlar om hur anklagelserna mot Trump i samband med Russiagate och Mueller‑rapporten formade den omedelbara eftervalsdynamiken i landet. Den kan läsas här.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
