Brittisk polis har i hemlighet genomfört hundratals ansiktsigenkänningssökningar med hjälp av Storbritanniens databas med över 46 miljoner passinnehavare.
Medborgarrättsgruppen Big Brother Watch kallar utvecklingen ”djupt oroande" och pekar på att "det inte finns någon tydlig rättslig grund för denna integritetskränkande teknik".
Redan förra året tog polisminister Chris Philip upp möjligheterna för polisen att få tillgång till databasen över brittiska passinnehavare så att de kunde använda ansiktsigenkänningsteknik för att identifiera misstänkta för bland annat inbrott, stölder och snatterier, rapporterar The Telegraph.
I verkligheten har dock AI-tekniken i hemlighet redan använts för detta ändamål sedan 2019 eller tidigare och minst 300 gånger har passdatabasen sökts igenom bara under de första nio månaderna av 2023.
Annons:
Avslöjandet har lett till hård kritik från flera medborgarrättsgrupper och parlamentsledamöter som oroar sig över vilka konsekvenser denna typ av sökningar får för dataskyddet och medborgarnas integritet. Den tidigare kabinettministern David Davis menar också att det inte finns ”någon uttrycklig rättslig grund” för att överhuvudtaget använda ansiktsigenkänningsteknik i Storbritannien.
– Uppgifterna i både den brittiska passdatabasen och immigrationsdatabasen tillhandahölls inte för dessa ändamål, Att polisen agerar på det här sättet undergräver datarelationen mellan medborgaren och staten. Åtminstone bör underhuset informeras om exakt vem som godkände detta och vem som utförde det, kommenterar han.
"Riskerar allmänhetens förtroende"
Tony Porter, den tidigare kommissionären för övervakningskameror, anser att det är "problematiskt" att passinnehavares data söktes av polisen utan deras kännedom eller samtycke till att de skulle användas för ett sådant ändamål.
– Det andra som är problematiskt är att regeringen har lovordat vikten av transparens. De borde gå ut med hur och varför det är legitimt, annars riskerar de att förlora allmänhetens förtroende, säger Porter.
Med ansiktsigenkänningsteknik kan polisen använda bilder från källor som övervakningskameror eller mobiltelefoner - även sådana som är suddiga eller delvis dolda - och söka efter matchningar i en databas över potentiella misstänkta.
Användningen av tekniken har ökat kraftigt under de senaste åren, och polismyndigheterna gör redan tusentals sökningar varje år med hjälp av Police National Database, som innehåller omkring 16 miljoner bilder på personer som har gripits, inklusive hundratusentals som aldrig åtalades eller frikändes från brott.
Regeringen vägrar backa
I december framkom det att polisen också snart skulle kunna söka i en databas över Storbritanniens 50 miljoner körkortsinnehavare, enligt en ny lag som är på väg genom parlamentet.
Madeleine Stone från medborgarrättsgruppen Big Brother Watch kallar utvidgningen av AI-övervakningen för ”djupt oroande” och menar att det ”inte finns någon tydlig rättslig grund för denna integritetskränkande teknik”.
Den brittiska regeringen står dock på sig och säger sig vara ”fast beslutna att se till att polisen har de verktyg och den teknik de behöver för att lösa och förhindra brott”.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Över 1 000 tyska jurister har anslutit sig till ett upprop för att inleda ett förbudsförfarande mot Alternativ för Tyskland (AfD). Det är Författningsdomstolen i Tyskland – inte regeringen eller parlamentet – som i slutänden avgör om ett parti kan förbjudas.
Det öppna brevet har organiserats av Republikanischer Anwältinnen- und Anwälteverein, RAV.
Den 3 augusti uppgav organisationen att 1 051 personer hade undertecknat uppropet, däribland advokater, domare, åklagare och andra juridiskt verksamma. Uppropet riktas till den federala regeringen och Bundestag.
Undertecknarna vill att ett AfD-förbud ska prövas av Tysklands Författningsdomstol och hänvisar till ett rättsvetenskapligt utlåtande från organisationen Gesellschaft für Freiheitsrechte, GFF.
Annons:
Utlåtandet bedömer att ett förbudsförfarande sannolikt skulle kunna vinna framgång.
Alternativ för Tyskland växer i flertalet tyska opinionsmätningar (arkivbild). Montage. Foto: Tino Chrupalla/Facebook.
Höga trösklar för partiförbud
Bedömningen är dock inte ett domstolsavgörande. RAV kan inte självt ansöka om ett förbud.
Enligt Författningsdomstolens regler kan endast Bundestag, Bundesrat eller den federala regeringen ansöka om förbud mot ett rikstäckande parti.
Domstolen ställer höga krav för ett partiförbud. Antikonstitutionella idéer räcker inte i sig; partiet måste bland annat aktivt och aggressivt verka för att undanröja den fria demokratiska grundordningen.
Det måste också finnas konkreta tecken på att partiet kan nå sådana mål. Något formellt förbudsförfarande mot AfD har ännu inte inletts.
Uppropet innebär därför i nuläget en uppmaning till de institutioner som har rätt att ansöka om en rättslig prövning.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Klimatkatastrofer, ryska invasioner, pandemier och ständigt nya samhällshot. När rädslan blir ett politiskt verktyg blir den också ett effektivt sätt att hålla befolkningen i schack.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Det finns alltid något att vara rädd för.
Är det inte klimatet som håller på att gå åt helvete, är det ryssen som står beredd vid gränsen. Om inte ryssen kommer så kommer kriminaliteten, pandemin, cyberattacken, energikrisen eller någon annan förestående katastrof som kräver nya miljarder, nya regler, nya myndigheter och nya uppoffringar från den redan hårt prövade medborgaren.
Budskapet är egentligen ganska enkelt: Var rädd. Var mycket rädd.
Och framför allt – ifrågasätt inte alltför mycket.
För den som ständigt får höra att katastrofen står för dörren har mindre tid och ork att fråga vem som definierat katastrofen, hur stor den faktiskt är och vilka som tjänar på att hantera den.
Annons:
Väder blir politik
Ta den återkommande klimatretoriken.
Ingen seriös människa kan förneka att temperaturer varierar, att värme kan vara besvärlig eller att jordens klimat har förändrats genom historien. Jordens klimat har dessutom varit betydligt varmare än dagens under tidigare geologiska epoker, långt innan människan började köra bil, bygga fabriker eller uppfinna plastpåsen.
Samtidigt vore det lika ohederligt att låtsas som att dagens temperaturstatistik inte visar en uppvärmning.
Problemet är något annat. Varje varm sommardag behöver inte vara en klimatkatastrof. Och varje rubrik om ”extremvärme” berättar inte automatiskt hela historien.
Det finns en detalj som gärna försvinner i alarmismen: var temperaturen mäts.
Städer är inte neutrala termometrar placerade i ett vakuum. Betong och asfalt absorberar och lagrar solvärme, medan bristen på vegetation minskar den naturliga avkylningen. SMHI beskriver den urbana värmeöeffekten och konstaterar att Stockholm under sommaren kan ha temperaturer upp till omkring tre grader högre än det omgivande landskapet.
Det betyder inte att temperaturmätningar i städer är värdelösa. Det betyder att miljön där människor bor påverkar temperaturen – och att det är relevant att förstå skillnaden mellan en asfaltbelagd innergård och det omgivande landskapet.
Sedan har vi skogsbränderna.
När lågorna slår upp blir förklaringen ibland förbluffande snabbt färdigskriven: klimatet!!
Men en brand behöver fortfarande en antändningskälla. Eldning, skogsarbete, gnistor från tåg, maskiner och fordon, blixtnedslag och anlagda bränder kan alla spela in. Under torra perioder kan en liten antändning utvecklas till en omfattande brand.
Det är betydligt mer komplicerat än den pedagogiska berättelsen om att termometern stiger och skogen därefter spontant bestämmer sig för att börja brinna.
När varje värmebölja, torrperiod och skogsbrand omedelbart placeras in i samma stora katastrofberättelse blir vädret inte längre bara väder. Det blir politik.
Ryssen kommer...
Nästa stora skräckobjekt är Ryssland.
Här måste man förstås vara försiktig. Ryssland är en militär stormakt, landet bedriver ett krig mot Ukraina och den europeiska säkerhetsordningen har förändrats radikalt sedan februari 2022.
Sverige har dessutom gått med i den USA-styrda militärpakten Nato och med hjälp av skattebetalarnas penningpung byggt ut sitt försvar kraftigt. Just därför blir den intressanta frågan inte om Ryssland kan vara farligt.
Vad menar man konkret när man talar om "det ryska hotet mot Sverige"?
Hur skulle ett angrepp egentligen se ut – genom sabotage och cyberattacker, till sjöss eller med luftburna styrkor?
Antag att Ryssland mot alla odds lyckas besegra Sverige militärt. Vad händer då? Ska landet ockuperas permanent? Ska en rysk lydregering installeras? Ska svenska myndigheter ersättas?
Och hur länge ska ockupationen pågå? Ett år? Tio år? Ett sekel? Vad är egentligen slutmålet?
Ovan frågeställningar är inte argument för att Ryssland är ofarligt. Det är argument för att hotbilden måste kunna diskuteras utan slagord och utan att varje fråga om dess omfattning avfärdas som naivitet eller illojalitet.
Att slå mot svensk infrastruktur är en sak. Att invadera, ockupera och under lång tid kontrollera ett helt land är något helt annat.
Om Moskva först ska ta Sverige, vad kommer sedan? Norge? Finland? Danmark? Tyskland? Frankrike? Storbritannien?
Verkliga krig kräver transporter, logistik, personal, materiel, ekonomi, politiska mål och en plan för vad som ska hända efteråt.
Här kommer vi till något betydligt mer intressant än frågan om huruvida det ena eller andra hotet existerar. För det behöver inte finnas någon hemlig sammansvärjning. Det räcker att det finns intressen.
Försvarsindustrin tjänar på försvarsbeställningar. Säkerhetsindustrin tjänar på ökade säkerhetsbehov. Konsulter, teknikföretag och delar av statsapparaten får mer att göra när nya riskområden identifieras.
Det betyder inte att hoten är uppdiktade. Men det betyder att det finns anledning att ställa den gamla, tråkiga och synnerligen besvärliga frågan: Vem tjänar på alla dessa ständiga hot?
Cui bono?
Sverige har beslutat om en historisk upprustning. De militära försvarsanslagen ökar med 26,6 miljarder kronor från 2025 till 2026 och uppgår till 175 miljarder kronor under 2026.
Det kan vara klokt. Det kan vara nödvändigt. Det kan också vara alldeles för dyrt.
Alla tre påståendena kan vara sanna samtidigt.
Problemet uppstår när den som ifrågasätter utgifterna omedelbart placeras i facket ”Putins nyttiga idiot”, ”säkerhetsrisk” eller något annat bekvämt epitet.
En demokrati som inte tål frågor om sina försvarsutgifter har större problem än en demokrati som ställer dem.
Den permanenta katastrofen
Samma mekanism återkommer på område efter område.
Vi ska vara rädda för klimatet, kriget, ryssen, gängen, terroristerna, virusen, cyberattackerna och nästa kris.
Och när vi inte längre är rädda för något av detta finns det alltid någon som kan tala om för oss vad vi bör vara rädda för härnäst.
Den vanlige medborgaren förväntas vara beredd på krig, klimatkatastrofer och samhällskollaps – samtidigt som samma medborgare får allt svårare att få den egna ekonomin att gå ihop.
Medborgaren förväntas vara beredd på världskrig – men får allt svårare att få hushållsbudgeten att gå ihop.
Det finns något djupt osunt i den kontrasten. För medan hotbilderna växer, växer också notan.
Försvaret ska byggas ut. Beredskapen höjas. Klimatåtgärder finansieras. Säkerheten stärkas. Nya kontrollsystem införas.
Någon ska och måste betala kalaset och denna någon är, som vanligt, skattebetalarna.
Var lugn men rädd
Begreppet har blivit vår tids samhällsmantra. Här borde vi därför tala mindre om de enskilda hoten och mer om rädsla som styrmedel.
En människa som känner sig trygg har tid att tänka. En människa som känner sig hotad söker skydd, söker auktoritet och accepterar lättare extraordinära åtgärder.
Det behöver inte finnas någon hemlig konspiration. Verkligheten är nästan alltid mer banal än så.
Det räcker med ett system där rädsla belönas, alarmism får större rubriker än nyanser och den som varnar för katastrofen framstår som handlingskraftig medan den som ber om perspektiv riskerar att beskrivas som naiv.
Det behöver inte finnas en konspiration för att det ska finnas intressen. Det behöver heller inte finnas en lögn bakom varje varning för att summan av alla varningar ska skapa ett samhälle präglat av rädsla.
Klimatet kan förändras utan att varje värmebölja behöver beskrivas som civilisationens undergång.
Ryssland kan utgöra ett säkerhetspolitiskt problem utan att varje svensk behöver föreställa sig ryska stridsvagnar på Drottninggatan.
Skogsbränder kan vara allvarliga utan att varje brand behöver reduceras till en klimatpolitisk reklampelare.
Sverige kan behöva ett starkt försvar utan att varje invändning mot försvarsnotan behöver behandlas som landsförräderi.
Det är möjligt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det kallas vuxen samhällsdebatt.
En rädd människa är en foglig människa
Den fria människan måste kunna säga: Visa mig siffrorna. Visa mig källorna. Visa mig alternativen. Visa mig kostnaden.
Visa mig vad som händer om vi inte gör detta. Visa mig vad som händer om vi gör det.
Framför allt: Förklara varför jag ska vara rädd.
För det är en fråga som makten borde tåla. Kanske är det till och med den viktigaste frågan av alla.
För en befolkning som ständigt får höra att nästa katastrof väntar runt hörnet får till slut svårt att minnas hur trygghet känns, och en befolkning som aldrig får känna sig trygg blir märkligt lätt att styra.
Jan Sundstedt
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Journalisten Richard Medhurst har gripits i Storbritannien, frihetsberövats i Österrike och fått sin utrustning beslagtagen. Erfarenheterna har nu fått honom att skriva en handbok om hur journalister och andra utsatta personer kan skydda sina telefoner, datorer och källor.
Den brittiske journalisten berättar för Computer Weekly att han tidigare höll sina säkerhetsrutiner hemliga. När myndigheterna väl hade tagit hans utrustning såg han inte längre samma skäl att tiga. Nu vill han omvandla det han lärt sig till en omfattande säkerhetsmanual.
Den första delen ska handla om mobiltelefoner. Senare delar ska behandla datorer, nätverk, de säkerhetsinriktade operativsystemen Qubes och Tails, diskkryptering samt hur filer kan flyttas utan att lämna onödiga kriminaltekniska spår.
Greps på Heathrow och fick telefonerna beslagtagna
I augusti 2024 greps Medhurst när han landade på Heathrow i London. Han hölls frihetsberövad i nästan ett dygn och förhördes i två timmar. Polisen beslagtog bland annat två telefoner, mikrofoner, hörlurar, kablar, adaptrar och en Faradaypåse som blockerar radiosignaler. Nya Dagbladet rapporterade då att han gripits med stöd av den brittiska terrorlagstiftningen.
Annons:
Medhurst har därefter också frihetsberövats och fått sin bostad och studio genomsökta i Österrike. Enligt Computer Weekly har den brittiska utredningen pågått i närmare två år utan att han åtalats.
— Staten använder den här osäkerheten för att hålla ett hot hängande över dig, vilket kyler ned ditt arbete och skickar ett budskap till andra reportrar, säger Medhurst till tidningen.
Automatisk omstart kan ha skyddat källorna
En av telefonerna var en Google Pixel 7 Pro där Medhurst själv hade installerat GrapheneOS, en öppen och säkerhetshärdad variant av Android. Han uppger att telefonen var uppdaterad och att han fortfarande använder systemet.
När en telefon har startats och låsts upp ligger krypteringsnycklar i arbetsminnet. Det gör enheten lättare att använda, men också mer utsatt för avancerad kriminalteknisk åtkomst. Detta tillstånd kallas After First Unlock, AFU. Efter en fullständig omstart, innan lösenordet har skrivits in, befinner sig telefonen i det säkrare läget Before First Unlock, BFU, där data åter är fullständigt krypterade.
Polisen tog den låsta telefonen ur Medhursts händer innan han hann stänga av den. GrapheneOS var dock inställt på att automatiskt starta om enheten om rätt lösenord inte angavs inom 18 timmar. När tidsgränsen löpte ut gick telefonen tillbaka till BFU-läget.
Medhurst anser att funktionen skyddade hans konfidentiella uppgifter. Som stöd pekar han på att polisen under flera månader fortsatte att begära hans lösenord. Han avslog varje begäran och avvisade även ett erbjudande om att lämna koden till en så kallad oberoende polis som skulle sortera ut material som omfattades av journalistiskt källskydd.
Ingen teknik ger fullständigt skydd
Säkerhetsexperter som Computer Weekly talat med bedömer att GrapheneOS kan ge ett starkare skydd än vanlig Android, särskilt på en modern och nyligen omstartad enhet. Men de varnar samtidigt för att inget system är omöjligt att knäcka.
Professor Steven Murdoch vid University College London säger att även ledande kriminaltekniska verktyg i vissa fall har misslyckats med att hämta data från GrapheneOS-enheter utan lösenord, framför allt när telefonen nyligen startats om. Systemet begränsar också biometrisk upplåsning och kan kräva en extra kod tillsammans med fingeravtrycket.
Harlo Holmes vid den amerikanska pressfrihetsorganisationen Freedom of the Press Foundation betonar i stället arbetsrutinerna. Känsligt material bör delas upp mellan olika enheter och hållas borta från den telefon som tas med genom en gränskontroll. Den säkraste informationen är, enligt henne, den som inte finns tillgänglig för en motståndare.
Rådet: Stäng av telefonen före gränsen
Medhurst medger att hans främsta misstag var att inte stänga av telefonen innan flygplanet landade. Han räknade inte med att polisen skulle gå ombord för att hämta honom. Holmes råd till journalister är att låta telefonen vara avstängd medan de passerar pass- och tullkontroll och att använda separata enheter när risken för beslag är hög.
Den planerade handboken bygger därmed inte på föreställningen att en viss produkt löser alla problem. Medhursts erfarenhet visar snarare hur kryptering, automatisk omstart och genomtänkta rutiner kan försvåra åtkomst när en telefon tas med kort varsel. För journalister som hanterar känsliga källor har sådan teknisk beredskap, menar han, blivit ett nödvändigt arbetskrav.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Regeringen ger Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kartlägga hur sociala medier påverkar pojkars och unga mäns värderingar, livsval och syn på jämställdhet. Även flickors och unga kvinnors förväntningar på pojkar ska granskas.
Bakgrunden är regeringens oro för den så kallade manosfären – digitala miljöer där budskap om maskulinitet och relationer kan bygga på förenklade eller polariserade föreställningar. Kvinnor och flickor kan där framställas negativt eller stereotypt.
Innehållet sprids genom öppna sociala medier, videotjänster, medlemsforum, dataspel och samtal i anslutning till spel. Jämställdhetsmyndigheten ska undersöka vilka förväntningar och "maskulinitetsnormer" pojkar och unga män möter i dessa miljöer, och i vilken utsträckning innehållet påverkar deras livskvalitet och livsval.
Vill motverka ”destruktiva mansnormer”
Jämställdhetsminister Nina Larsson framhåller att jämställdhet är en grundläggande värdering i Sverige och att unga män ska kunna forma sina liv utan att begränsas av normer och förväntningar.
— De ska kunna växa upp fria från kvinnofientliga ideal, destruktiva mansnormer och algoritmer som sprider hat och förakt, säger hon.
Som motiv för kartläggningen pekar regeringen på digitala miljöer där självmord glorifieras, utseendefixering förekommer och psykisk ohälsa föraktas. Sådant innehåll kan enligt pressmeddelandet påverka pojkars vilja att söka hjälp, prägla deras relationer och öka polariseringen mellan könen.
Socialminister Jakob Forssmed uppger att mer än var fjärde ung man saknar någon att anförtro sig åt och att mer än var tredje känner att livet saknar mening. Han menar att aktörer i manosfären utnyttjar ensamhet, isolering och upplevd hopplöshet.
— Aktörerna i manosfären exploaterar allt detta och gör på samma gång livet ännu sämre, säger Forssmed.
Uppdraget omfattar även flickors och unga kvinnors förväntningar på pojkar och unga män utifrån innehåll i sociala medier. Jämställdhetsmyndigheten ska slutredovisa arbetet senast den 15 december 2027. Pressmeddelandet anger inte närmare hur myndigheten ska skilja mellan destruktiva värderingar och legitim kritik av den rådande jämställdhetspolitiken.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
