Tidningen Samnytts tidigare chefredaktör Egor Putilov är övertygad om att syftet med Länsförsäkringar Banks godtyckliga låsning av Nya Dagbladets konton är medvetet avsett att skada tidningens verksamhet. Att angreppet sker just nu förmodar han framförallt har att göra med tidningens bevakning av Nato-frågan och kriget i Ukraina under det gångna året.
– I ett läge där Sveriges kontroversiella anslutning till Nato grundas enbart på en marginell övervikt av ja-sidan efter månader av ensidig propaganda i princip i alla mediekanaler, kan denna avvikande röst inte ses med blida ögon av säkerhetsstaten.
I början av december beslöt Länsförsäkringar Bank plötsligt och utan förvarning låsa Nya Dagbladets bankkonto. Banken lät också meddela att även tidningens chefredaktörs och nyhetschefs privata konton riskerar att stängas ner – och man fryste samtidigt tillgångarna för en stiftelse som startades i syfte att främja oberoende journalistik. Banken har samtidigt varit mycket undvikande i att specificera varför man låst mediebolagets konto.
Många har också hört av sig och reagerat på bankens agerande, eller på forum och sociala medier uttryckt skarp kritik mot hur Länsförsäkringar Bank arbetar. En av dem är Egor Putilov, tidigare chefredaktör för Samnytt som menar att repressionen sannolikt är en direkt följd av Nya Dagbladets position i medielandskapet.
Nya Dagbladet är nog Sveriges mest relevanta och pigga alt-media idag vilket bekräftas av nedstängningen av deras bankkonto. Sådant brukar sällan slå fel - graden av repression från regimen och djupa staten är direkt avhängig graden av relevans#svpolhttps://t.co/yeO5LZSxra
— Egor Putilov (@EgorPutilov) December 9, 2022
– I motsats till en demokrati som har flera konkurrerande narrativ, eller verklighetsbeskrivningar, grundas en demokratur – som Sverige utan tvekan är – på bara ett narrativ. Regimens viktigaste funktion blir således att försvara detta narrativ och begränsa spridningen av konkurrerande verklighetsbeskrivningar som uppfattas som hot mot den existerande ordningen. I svenska etablissemangets vokabulär – ”hot mot demokratin”, förklarar Putilov.
Han pekar också på att nya oberoende mediers framväxt har inneburit stora utmaningar för rådande maktstrukturer där konkurrerande narrativ fått en allt större spridning, något man fått hjälp med av techjättar som Google för att kväsa.
– För att bekämpa detta hot och strypa konkurrerande narrativ har regimen först fokuserat på distributionskanaler och finansiering. Det var i denna runda som till exempel Google ströp Samnytts reklamintäkter och i princip alla sociala medier började tillämpa sofistikerade sänkande algoritmer på länkar till alt-mediesajter. Detta ledde exempelvis till att dessa länkar nedprioriterades i flödet och inte var synliga för de allra flesta följarna, berättar Putilov.
Han pekar vidare på att det finns indikationer på att arbetet styrdes manuellt från Sverige och konstaterar att vissa av Samnytts avslöjanden om svenska säkerhetstjänster helt försvann från Googles sökresultat, medan mer alldagliga artiklar om invandrarbrottslighet och liknande tilläts vara kvar – men knuffades längre ner i sökresultaten.
I praktiken blev resultatet att Samnytts trafik från sökmotorer och delningar i sociala medier minskade drastiskt och att tillväxten ströps. Efter hand som makthavare insett att taktiken inte fungerat tillräckligt effektivt har man vidtaget alltmer extrema åtgärder som tycks direkt inspirerade av den ökända östtyska säkerhetstjänsten Stasis instruktionsböcker.
– I deras före detta högkvarter i Berlin – där Stasis museum numera huserar – finns instruktionsböcker och manualer på hur man ska motarbeta dissidenter och ”interna fiender” i DDR.
– Förutom förtalskampanjer i statskontrollerad media, begränsningar i ekonomisk försörjning, arbete med att isolera misshagliga personer socialt och så vidare, listas även åtgärder ämnade att göra målpersonens liv i folkrepubliken outhärdligt och skapa en uppsjö av vardagliga problem som ska dränera ”fiendens” energi och därmed stoppa den antisovjetiska aktiviteten. Det är precis vad även svenska säkerhetsstaten försöker att uppnå genom att kapa tillgång till banksystemet för alt-medier och deras mest framstående journalister.
Bakgrunden till att angreppet sker just nu förmodar Putilov beror på bevakningen av kriget i Ukraina.
– I motsats till flera andra alt-medier bevakar Nya Dagbladet kriget i Ukraina på ett sätt som ger läsarna möjlighet att ta del av Rysslands syn på kriget. I ett läge där Sveriges kontroversiella anslutning till Nato grundas enbart på en marginell övervikt av ja-sidan efter månader av ensidig propaganda i princip i alla mediekanaler, kan denna avvikande röst inte ses med blida ögon av säkerhetsstaten.
Han pekar också på att Sverige genom en anslutning till Nato de facto riskerar att bli en ”frontstat i ett kärnvapenkrig med Ryssland” – och att dylika för makten obekväma faktum måste strypas till varje pris.
– Att Sverige genom anslutning till Nato riskerar att bli en frontstat i ett kärnvapenkrig med Ryssland och att Nato befinner sig på en rak väg mot ett sådant krig är en verklighetsbeskrivning som måste strypas till varje pris, tillägger han.
"Ett angrepp på pressfriheten"
Han berättar vidare att Samnytt under hans tid som chefredaktör också ständigt befann sig i ett ”lågintensivt krig” med bankerna – och att man bland annat missbrukade ”kundkännedomsfrågorna” för att försvåra tidningens arbete.
– Den typen av missbruk leder till att bankerna – eller rättare sagt en mäktig grupp inom säkerhetstjänsterna och statsapparaten som framför sina ”önskemål” till bankernas säkerhetsavdelningar – i praktiken har sista ordet över vad får publiceras i Sverige. Eftersom tillgång till banksystemet med alla dess funktioner inklusive Bank-ID (som framsynt nog lämnades i bankernas ägo trots att det är helt centralt för att fungera som en fullvärdig medborgare i Sverige) är en förutsättning för att bedriva professionell journalistisk verksamhet borde detta förfarande hanteras som ett brott mot medborgerlig frihet juridiskt – och som ett angrepp mot pressfriheten och ett demokratiskt statsskick politiskt.
Putilov drar även paralleller mellan hur regimkritiker behandlas i Ryssland och att metodiken i Sverige är snarlik. När regimkritiker i Ryssland stämplas som ”extremister” och får sina tillgångar frysta fördöms dock agerandet av svenska politiker och massmedia – något som dock inte är fallet när samma sak sker på hemmaplan.
– Tyvärr ser vi framväxten av säkerhetsstaten på bägge sidor. Det är samma typ av personligheter – oftast status quo-ivrare med begränsad utbildning och förmåga – som får makt över det offentliga samtalet här som där.
– I slutändan kokar det ner till att behålla status quo för eliten – och sina egna privilegier. Det är just därför man inte skyr några medel för att släcka alt-medier som uppmärksammar dessa dubbla måttstockar, avslutar han.
