2020 års amerikanska presidentval kom att bli ett drama och en följetong utan motsvarighet i modern geopolitisk historia. Ett presidentval som månader i förväg inbegrep den ena smutskastningen efter den andra – från såväl demokrater som republikaner.

Artikeln publicerades ursprungligen den 13 maj 2022

Som grädde på moset dök en tredje pjäs på det politiska schackbrädet upp ur intet. En som skulle komma att få en betydande och framträdande roll på scenen. Jag syftar såklart på luftvägsinfektionen covid-19, inklusive dess konsekvenser för utgången av valet.

Infektionssjukdomen skulle komma att användas politiskt av framför allt Demokraterna – på ett inte alltid fullt så klädsamt vis.

Valnatten och morgonen efter

Sittande president Donald Trump ledde inledningsvis valet förhållandevis klart. Då sker något såväl märkligt som sällsynt. En handfull nyckelstater avbryter sent på kvällen rösträknandet. Man tar kort och gott vad som skulle kunna beskrivas som en nattlig rösträkningar-siesta.

Ansvariga hänvisar till och skyller på det ena och det andra, alltifrån akuta vattenläckage i räknelokaler till sent inkomna lådor med röstsedlar. Under natten och påföljande morgon vet ingen vad som egentligen sker (då mer ingående insyn nekas). Demokraterna och Joe Biden är dock osedvanligt sturska och inte så lite självsäkra på seger.

På morgonen den fjärde november framstår – trots att han ligger under med god marginal – segervissheten hos Joe Biden som närmast bedrägligt övertygande. Som vi också vet förklarades Biden sedermera till segrare av presidentvalet och blir därmed USA:s 46:e President.

I kölvattnet följer sedan en bisarr och smått utomjordisk cirkus utan motstycke. Kortfattat: Donald Trump hävdar ett omfattande valfusk från motståndarsidan. Anklagelser som automatiskt tillbakavisas. Systemmedia världen över är snabba med att gratulera Joe Biden och Demokraterna till segern samt ivriga med att förlöjliga motparten för dess förlust.

2000 Mules

2000 Mules är en nyproducerad dokumentär om det hävdade valfusket under och kring 2020 års presidentval. Filmen har tagit många månader att samman- och iordningställa, inte minst på grund av det omfattande materialet, som bland annat omfattar över fyra miljoner minuter film från ett stort antal övervakningskameror.

Mannen bakom projektet är den indisk-amerikanske dokumentärfilmmakaren, författaren och politiske (republikan) kommentatorn Dinesh D’Souza.

D’Souza är en kontroversiell figur som på sin meritlista bland annat har ett flertal bästsäljande böcker, varav några sålt så pass bra att de funnit sin väg in på New York Times bestseller-lista. Tilläggas bör att han till och från har varit i blåsväder och utsatt för kritik.

Han blev 2014 åtalad och fälld för något som i USA kallas för ”straw donor”. Straw donor åsyftar någon som olagligt använder pengar från annan individ eller organisation i syfte att göra ett politiskt monetärt bidrag i eget namn. Han blev 2018 benådad av dåvarande presidenten Donald Trump, något som kan vara värt att ha i åtanke.

True the Vote

Upplägget i 2000 Mules kan lättsmält beskrivas på följande vis: Med utgångspunkt i forskning från valintegritetsgruppen True the Vote, presenterar man för tittaren (främst) två typer av bevisföring; geotracking och videoklipp.

Geotracking-bevisen baseras på en databas med över 10 miljarder mobiltelefonpingar. Pingar som tycks avslöja ett utarbetat nätverk av betalda professionella operatörer – ”mulor”.

Dessa mulor levererar i sin tur olagliga röster till ”mail-in-dropboxar”. I synnerhet i de fem nyckelstater där presidentvalet överlag blev avgjort. Videofilmer erhållna från officiella övervakningskameror, installerade av staterna själva, tycks styrka geotracking-bevisen.

Filmen inleds och avslutas med vad som kan liknas vid panelsamtal mellan framträdande republikanska representanter samt D’Souza själv. Vissa är mer övertygande, några mer försiktiga i sina utlåtanden. Överlag är man likväl ense om att det ligger en hund begraven.

Titeln på filmen 2000 Mules anspelar på det antal mulor som gruppen True the Vote har beräknat som lägsta antal medverkande mulor. Antalet 2000 baseras på följande kriterier:

• Minsta antal dropbox-besök: 10
• Minsta antal ballots (röster/valsedlar): 5

Sänks kraven så ökar givetvis antalet mulor.

Siffror

Tittaren presenteras en stor mängd siffror samt tekniska begrepp, vilket kräver sin åskådare. Även en van cineast som mig själv hade emellanåt lite svårt att hänga med. Noteras kan att undertecknad såg filmen otextad. Inget större problem i sig men jag vill i rättvisans namn göra läsaren uppmärksam på detta.

Strukturen är i övrigt relativt behagligt och lättöverskådligt, med ett ganska så standardmässigt upplägg för denna typ av dokumentärer: 1. Inledning och presentation av ämnet. 2. Öppna frågeställningar. 3. Panelsamtal med medverkande. 4. Bevisföring inklusive siffror och statistik. 5. Analys av punkt fyra. 5. Avslutande anförande och slutsats. 6. Epilog.

Slutsats

Allt som allt fann jag 2000 Mules tämligen tankeväckande och förhållandevis värd att begrunda samt med en lutning åt – om påståendena stämmer – det otäcka.

Personligen är jag av den uppfattningen att det amerikanska presidentvalet år 2020 kanske inte gick helt rätt till? 2000 Mules stärker delar av min skepsis –  källkritisk ryggmärgsreflex till trots. Viktigt att ha med sig när man ser filmen är dock det faktum att filmen är producerad av Trump och MAGA-anhängare.

D’Souza själv är som sagt en lojal och trogen supporter till Trump. Med detta i åtanke kan jag inte kalla dokumentären för fullt objektiv. Även om man försöker ge visst sken av att vara just detta detta.

En dokumentär från den andra sidan hade med största sannolikhet gett en liknande bild – det vill säga en bild som stödjer och propagerar för sin version av det hela. Det är så det politiska rävspelet fungerar. Inget nytt under solen.

Om vi leker med tanken att precis allt i filmen är nonsens, humbug och gallimatias: Varför inte visa filmen på exempelvis SVT eller TV4 och dra ner byxorna på skaparna bakom filmen? Förslagsvis med en påföljande öppen och saklig debatt om sakernas tillstånd. Eller är en eventuell sanning för obekväm och jobbig att bemöta?

Om rollerna och händelserna varit ombytta; hade ljudet i skällan då låtit likadant? Tillåt mig att ödmjukt tvivla en smula…

Jan Sundstedt