Alla varelser på denna jord har en mor oavsett hur relationen ser ut. Det kan finnas trasiga dotter- och son-mor-relationer. Det finns relationer på nära håll och det finns relationer på långt avstånd.
Tänk på hur många mödrar det finns. Tänk på hur många timmar din mor ägnat åt dig. Lyssnat, fostrat, glatts med dig, varit orolig för dig, försvarat dig, skrattat med dig, burit, fött och älskat dig. Ja, det finns hur mycket som helst att skriva om ämnet: mamma.
Därför är kanske musik det bästa sättet att uttrycka alla sorters känslor på. När jag nu ser på denna månads höjdpunkt, Mors Dag, så kan jag inte låta bli att tänka samt lyssna på en av hårdrockens främsta röst och artist: Ozzy Osbourne när han sjunger och framför Mama I’m Coming Home. Lyssna på denna fantastiska komposition, lyssna på texten, känn hur vackert, nära och ömsint en av hårdrockens ikoner med hjärtat, rösten och kroppen uttrycker längtan, saknad och en outtröttlig förståelse av vad det innebär att vara älskade mamma.
Det är med liknande gotiska underton som jag tillägnar min komposition: Brevet till Mor. Det är ett brev där du som betraktare får avgöra innehållet i brevet. Låt oss därför hedra alla våra mödrar alla ni som sytt kläder, alla ni som tröstat det ledsna barnet och även varit och är en förstående mor.
Tack mamma för att jag finns och minns att du och jag har ett band, en tråd av kött och blod som för evigt sammanlänkar det sköra med det starka, det lilla med det stora, det vackra med det fula, det gåtfulla med det poetiska. Hedra din moder med en kärleksfull gåva och tanke och inse att ditt liv inte fanns utan din mors sköte. Livet är heligt och det bör vårdas ömt precis så ömt som din mor vaggat dig till sömns eller nynnat en vacker visa så att lugn och harmoni infunnit sig i de oroliga energitrådarna. Tack mamma för att du så många gånger förlåtit och tack mamma för ditt tålamod och tack mamma för livet.
Mama I’m Coming Home.
Tänk om fler mammor kunde sitta i styrelser. Tänk om fler män kunde använda just det där sinnet, den där kvinnliga intuitionen som bara mamma har och som vore önskvärt att fler män kunde välja att vilja tillvarata. Tur därför att vi har så många mödrar, mormödrar och farmödrar som kan skapa de där mjuka värdena som vi så väl behöver.
Jag kan ändå inte låta bli att en aning ironiskt tolka Doktor Alban med de här orden: Hello Motherfucker tell me how you doing… yeah Mama I’m Coming Home.
Ja, vi har en värld i nedstämdhet, depression och förvirring och därför behövs glädje, kärlek och det största av dem alla – Tacksamhet mer än någonsin. Jag sjunger som Freddie Mercury gjorde, Mama let me back inside again.
Låt mig få födas på nytt. Ge mig en ny chans här i livet. Ge mig en ny dag att få en chans att få börja om igen och ge en hymn till, Älskade Mamma.
Amen!
Text: Mikael Rasmussen alias Artist Razz
Mikael Rasmussen alias Artist Razz är kulturskribent på Nya Dagbladet och bidrar bland annat med recensioner, spaningar och kåserier.
Vid sidan av sin musikaliska bakgrund har han även en tidigare mångårig erfarenhet från mediabranschen och är därtill också diplomerad säljare.
