Vetenskap – den nya religionen

Denna artikel är en kritisk analys av vårt samhälles förhållningssätt till vetenskap och forskning

Religion och vetenskap är givetvis två skilda ting, men de sammanfaller på så vis att många människors förhållningssätt till, den i dagens samhälle inflytelserikare, vetenskapen fortfarande rymmer stora mått av dogmatism. Många människor uppfattar vetenskapen som en auktoritet likväl som att många vetenskapsmän och forskare betraktar sig själva som auktoriteter. De betraktas ha tolkningsföreträde avseende verkligheten och vår tillvaro i den.

Det är då viktigt att komma ihåg axiomet “sanningen är oberoende av auktoriteter”. Inget är sant på grund av att någon viss person, stat eller myndighet säger det. Det kan i bästa fall vara mer sannolikt, men det är knappast därför sanningen.

Självutnämnda auktoriteter, särskilt inom vetenskapen, utövar idag ett stort inflytande i vårt samhälle och deras ställning kan liknas med äldre tiders prästerskap. Förr i tiden hade många förhållningssättet att något stämde för att prästen sade det. Idag tror många människor att saker och ting stämmer “för att forskarna säger det”. Det är enligt all logik två vitt skilda ting som man måste skilja på, precis som på budet och budbäraren.

Vetenskapen har i de flesta avseenden ersatt den västerländska människans redskap för den orientering i tillvaron som religionen tidigare gav. Det största problemet med vetenskapen är inte vetenskapen i sig, utan hur vi tillämpar och förhåller oss till den. Många exempel på förkastlig dogmatism bland vetenskapliga auktoriteter har historien vittnat om när verklighetens fakta avvisats för att de inte passat ihop med de rådande hypoteserna. Inom områden där man bestämt hävdat att inga nya upptäckter kan göras har man ständigt tvingats anta nya hypoteser. Det får ses som ett grovt missbruk att i vetenskapens namn tvärsäkert uttala sig om något man inte noggrant och förutsättningslöst undersökt och det är i högsta grad ett mått på dogmatism.

Det finns många av vetenskapen definitivt konstaterade fakta. Men det finns också otaliga fenomen som man knappast kunnat vederlägga, trots att man hävdat att de inte kan existera. Att hävda att något man (ännu) inte kan bevisa eller mäta just därför inte existerar förblir endast en hypotes. Typexempel på områden där detta ofta diskuteras är t.ex. telepati, fjärrsyn, själens existens, huruvida medvetandet är skilt ifrån kroppen, existensen av något som är större än människan osv.

Det är också givetvis omöjligt att bevisa något som inte överensstämmer med verkligheten. Om någon hävdar att den har ett bevis för något som inte är sant så kan det inte vara ett riktigt bevis. Det kan på sin höjd vara en antydan eller ett indicium. Man kan ibland definitivt konstatera vissa isolerade fakta avseende frågor man inte lyckats lösa, men de isolerade och i för sig riktiga bevisen ger inte svaret på en större olöst fråga, utan kan fungera som en antydan till ett svar eller en förklaring. Isolerade fakta kan förstärka en hypotes.

Att så mycket missbruk sker i vetenskapens namn beror på att den, precis som religionen, förknippas med mycket makt. Olika intressegrupper, stater och företag vill använda forskningen och vetenskapen till sin fördel.

Det är vanligt att rapportering av resultat ifrån forskningsstudier görs selektivt till någons fördel. Särskilt stor betydelse kan detta få i samband med opinionsundersökningar där beställaren av undersökningen ofta har mycket makt ifråga att formulera sig så att önskade resultat kan presenteras.

I själva verket “beställer” många stora företag idag önskade forskningsresultat när de på ett riktat sätt finansierar studier. Då de själva givetvis inte styr över verkligheten handlar det istället om att presentera och lyfta fram sådant som tyder på att deras produkt eller, om det gäller politiska partier, förslag, är bra. Sådana studier belyser alltså ofta selektivt utvalda detaljer eller aspekter i en fråga och utelämnar en större helhetshänsyn.

Det viktigaste är att vi som medborgare slutar betrakta vetenskapen som en auktoritet som vi blint tror på och att vi förhåller oss kritiska till hur forskning bedrivs och särskilt hur den presenteras.

Forskning och vetenskap är värdefulla instrument för människan när det bedrivs ärligt och förutsättningslöst. Det är dock endast vi själva som kan ta ifrån det nya prästerskapet dess möjligheter till missbruk av vetenskapen genom att ställa krav på opartiskhet och att själva kritisera vad som levereras och hur.

NyD Analys