Födelsetalen i hela Västvärlden sjunker kraftigt och i Sverige föds det numera bara 1,43 barn per kvinna – vilket är den lägsta siffra som någonsin uppmätts.
Ofta hävdas det att det föds få barn på grund av ekonomisk oro och ”dåliga tider” – men den förklaringsmodellen stämmer inte längre, enligt forskare.
Det är förvisso korrekt att det historiskt har funnits ett tydligt samband mellan ekonomiskt välstånd och barnafödande, och att det fötts betydligt fler barn under högkonjunkturer än under perioder av massarbetslöshet och ekonomiska kriser.
För cirka 15 år sedan började forskarna dock notera att barnafödandet sjönk markant trots att befolkningens ekonomi var god och många hade en hög ekonomisk standard.
– Något intressant händer i Sverige kring år 2010 då fertiliteten minskar trots att vi har ekonomisk tillväxt, sjunkande arbetslöshet, och dessutom nollränta vilket innebär att pengar är mer eller mindre gratis. För många innebär detta höjda realinkomster, säger forskaren Maria Stanfors, vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet.
– Alla mått som man brukar ha som konjunkturindikatorer utvecklas positivt men fertiliteten sjunker. Det pekar kanske på att fertilitetsminskningen inte har med realekonomiska förhållanden att göra utan förklaras av något annat.
Ingen positiv ”jämställdhetseffekt”
Varför svenskarna och andra europeiska folk även i ekonomiskt goda tider föder allt färre barn är en komplex fråga med många förklaringsmodeller och tänkbara orsaker, men trenden ser liknande ut i hela den industrialiserade världen.
Inte heller har svenska regeringars ”jämställdhetssatsningar” lett till ökade födelsetal – utan snarare motsatsen.
– Fertiliteten har sjunkit trots goda ekonomiska tider och familjepolitiken har inte försämrats – tvärtom. Det har funnits tankar om att den tidigare höga fertiliteten i Norden var kopplad till jämställdhet. Inte bara att kvinnor jobbar i högre utsträckning och att vi har relativt små löneskillnader utan också att män utför mer obetalt hemarbete och framför allt är mer aktiva fäder än i andra länder. Men fertiliteten har sjunkit trots detta.
Oklar framtid
– Jag tror att vi har förlorat en förståelse för det fantastiska stöd vi har vad gäller kombinationen av arbete och familj i Sverige, och vi delar fortfarande i hög grad på kostnaderna för att ha barn mer än i andra länder. Som samhälle har vi dessutom aldrig varit rikare och friskare. Förutsättningarna för att skaffa barn har egentligen aldrig varit bättre, fortsätter Stanfors.
Hon spekulerar i att nativiteten kan komma att öka ”inom en nära framtid”, men betonar att vi inte vet när detta sker – och heller inte varför. Att enskilda politiska reformer skulle påverka barnafödandets nivåer finns det enligt forskaren mycket lite stöd för.
– Att alla kvinnor oavsett ålder och familjestatus beter sig likartat gör att fertiliteten varierar. Troligtvis förklaras variationerna av flera faktorer. Givet hur viktig demografin är för samhällets hållbarhet borde det satsas mer på demografisk forskning, säger Maria Stanfors.
