Sju personer, däribland tre barn, dödades när en drönare slog ned på en välbesökt badstrand vid den ryska Svartahavskusten. Ytterligare 40 personer skadades, enligt regionala myndigheter.
Händelsen inträffade på måndagen i Arkhipo-Osipovka, en semesterort nära Gelendzjik i Krasnodarregionen. Regionens operativa stab uppger att 21 av de skadade fördes till sjukhus och att 19 fick vård utan att läggas in.
I ett tidigare uttalande beskrev guvernören Veniamin Kondratjev händelsen som ett riktat ukrainskt angrepp mot civila. Han skrev att de dödade och skadade saknade koppling till militären och att attacken syftade till att skrämma människor, uppgav den regionala staben när uttalandet vidarebefordrades.
Ryssland pekar ut Ukraina och Nato
Ryska utrikesdepartementets talesperson Maria Zacharova gick längre och anklagade Natoländerna för att sponsra terrorism. Hon hävdade även att Nato och EU har blivit en del av internationell terroristverksamhet genom sitt stöd till Ukraina, rapporterar den ryska statliga nyhetsbyrån Tass.
Annons:
Den irländske journalisten Chay Bowes publicerade ett videoklipp från stranden och beskrev drönaren som ukrainsk, betald och styrd av Nato. Han frågade hur omvärlden skulle ha reagerat om en ryskfinansierad drönare hade träffat en strand i Florida, södra Frankrike eller Brighton.
A Ukrainian drone, paid for, and guided by NATO smashing Into a Russian beach full of Russian kids, 3 were killed, many horrifically wounded
Imagine this was a drone, paid for by Russia, smashing into a beach in Florida, the South of France, or Brighton?
Ukraina har ännu inte kommenterat händelsen. Att drönaren finansierades och styrdes av Nato är ett påstående från Bowes och har inte belagts av de ryska myndighetsuttalanden som Nya Dagbladet har tagit del av. Den regionala staben har både beskrivit nedslaget som fallande drönarrester och attacken som avsiktligt riktad mot civila.
Rysslands försvarsdepartement uppgav tidigare samma dag att luftvärnet under natten hade skjutit ned 131 ukrainska drönare över flera regioner, däribland Krasnodarregionen, samt över Svarta havet. Några säkra uppgifter om drönarens avsedda mål eller varför den slog ned på stranden hade ännu inte presenterats.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
"Vi genomför ett proxykrig" mot Ryssland, för att låna Boris Johnsons fras. Det har sedan början varit en oerhörd succé på två sätt.
Först och främst, en oerhörd succé för Nato:s - dvs. USA:s - strategiska mål. "Att försörja Ukraina har varit en oerhörd investering för USA"; "För Ukraina, har kostnaderna varit oerhörda. För USA, däremot, kunde de strategiska vinsterna inte bli bättre", som den ledande amerikanska geostrategen, Henry Kissinger Distinguished Chair Professor vid Johns Hopkins, Hal Brands, påpekade. "Vi har åsamkat Moskva tidigare otänkbara skador och kostnader", som kansler Friedrich Merz jublade i Foreign Affairs.
"Tack vare" kriget "har amerikanska militära ledare haft den sällsynta chansen att absorbera lärdomarna från slagfältet utan att lida dödsfall eller förlora militära tillgångar", det har varit en "möjlighet … utan att behöva lida samma hemska kostnad" som ukrainare, som vi kan läsa i The Washington Post, som också firat att kriget varit ett amerikanskt "kap" (bargain).
Amerikanska ledare har sedan början förklarat att "det fina i detta", alltså proxykriget, är att "vi kan betala ukrainarna för att döda ryssar", i senator Ruben Gallegos ord.
Annons:
— Jag gillar den strukturella utvecklingen av detta, förklarade senatorn och en av hjärnorna bakom proxykriget, Lindsey Graham; vi ger "Ukraina de vapen och det ekonomiska stöd man behöver, och då kommer de slåss till sista man", vilket är "en fantastisk deal för Amerika".
Alla dessa fakta kvävs av en medieapparat som har fullständigt hängett sig åt att undanhålla befolkningen en minimalt rationell förståelse av vad som sker.
En propagandasuccé
För det andra har det varit en monumental propagandasuccé, där närmast 100 % av intellektuella och pressen i Väst anser att vi "stödjer" Ukraina, eftersom vi inte kan tolerera att man angriper andra länder och kränker deras suveränitet. Utplånad från allmän kännedom är den triviala självklarheten att vi cyniskt och brutalt utnyttjar Ukraina och är, jämte Ryssland, deras värsta fördärvare.
Propagandasystemet är alltså så effektivt att det lyckats intala både oss förövare och (delvis) offret - dock inte de miljoner i östra Ukraina som varit offer för ett decennielångt terrorkrig och saknar värde i västvärlden - att vi är deras välgörare. Orwell hade aldrig kunnat ana.
Den noggranne läsaren av elittidskrifter kan dock ibland stöta på guldkorn: Ukraina är blott en "murbräcka" i "ett 'proxykrig' i vilket världens mäktigaste allians, Nato, använder Ukraina som murbräcka mot den ryska staten", "en proxy som är villig att döda och dö – och sedan översvämma dem med vapen och pengar och underrättelser nödvändiga för att leverera förödande slag mot en sårbar rival. Och det är precis vad Washington och dess allierade gör mot Ryssland idag", för att återigen citera Hal Brands.
Ekonomiska intressen
Sedan dess har bara taktisk debatt utspelat sig. Allra senast mellan USA - som redan tjänat hundratals miljarder på sin utnyttjade "murbräcka" och garanterat efterkrigsinvesteringar i Ukraina, för vilket ett vapenstillestånd krävs för att sätta igång plundringen - och dess koloni Europa, som gör allt för att förlänga kriget. Anledningen är att Ukraina fungerar som en maskin för oändlig efterfrågan på europeisk militär export som berikar europeiska elitinvesterare.
Dessutom har USA dominans över alla lukrativa affärer i Ukraina när ett vapenstillestånd upprättas, värda kanske $800 miljarder. Washingtons europeiska knähundar får knappast en bit av kakan och kan inte konkurrera på den fronten, och har därmed inga ekonomiska incitament till att få stopp på ett krig mot en oerhörtmycketsvagare fiende som inte utgör något hot, Ryssland.
Det finns alldeles för många aspekter kring detta att behandla, men alla pekar åt samma slutsats om våra avsikter i Ukraina.1 Oerhörda mediekampanjer i hela västvärlden, som är beväpnade med alla resurser och statens fulla propagandamaskineri, har effektivt undanröjt risken att folk ska kunna tänka självständigt.
Vi lever i ett spindelnät av förvrängning och lögn, alltsammans noggrant anpassat till maktens behov och att effektivt maskera från befolkningen det hav av blod vi ansvarar för. Tomma slogans om vårt engagemang för lag och rättvisa distraherar fokus från våra faktiska handlingar och motivering för att sabotera diplomati och beväpna just Ukraina (men inte, säg, Palestina, Jemen, Kuba, Venezuela eller andra länder som utstår konstant aggression och terror).
Det är hela poängen, såklart: att reducera befolkningens tankeförmåga till gegga, omedvetna om vad de utsätts för och utsätter andra för - framförallt "murbräckan" av hemlösa änkor, tonåringar i skyttegravar, mördade soldater och söndersprängda kroppar i detta enda massiva "kap" för beslutsfattande Herrar i västvärldens huvudstäder.
Proxykriget mot Ryssland och ukrainskt Nato-medlemskap
I förhandlingarna med Ryssland och Ukraina i Abu Dhabi har USA tydligen föreslagit att Ukraina ska få Nato-medlemskap.
Det förslaget har varit en viktig beståndsdel i Västs planering av proxykriget, för att kunna "försvaga Ryssland" (Lloyd Austin) och kunna "genomför[a] ett proxykrig" (Boris Johnson).
I nästan fem år har Nato-länderna beväpnat Ukraina eftersom de så innerligt bryr sig om nationernas rätt till suveränitet, Ukrainas rätt att välja sin egen framtid inom Nato utan att Ryssland lägger näsan i blöt. Ändå har Ukraina aldrig fått något konkret löfte att faktiskt få gå med. Det krävs inget sofistikerat geni för att lista ut varför.
Nato-medlemskap som lockbete
Att regelbundet lyfta vaga löften om Ukrainas medlemskap i Nato fungerar utmärkt till att garantera att kriget fortgår, eftersom det är, enligt 30 år av västerländska underrättelsestudier, den principiella orsaken till den ryska attacken.
Löftena har däremot, kritiskt nog, alltid varit tillräckligt vaga för att inte äventyra hela vitsen med proxykriget till att börja med: att "försvaga Ryssland" utan att vi behöver "döda och dö", vilket teoretiskt sett hade behövts ifall Ukraina blev en reell medlem. Därför kan vi endast använda ett framtida Nato-medlemskap som "lockbete". Även detta förstås mycket väl av västerländska planerare, militära underrättelsestudier och regenter, som då och då erkänt saken.
Därmed förklarade den amerikanska armén, i en studie från juli 2023, att "Västs kontinuerliga frakt av avancerade och mäktiga vapensystem" till Ukraina "träder på en fin tråd - man försöker öka Ukrainas kapacitet och dödlighet medan man undviker … oproduktiv eskalering" från ryssarna.
Med andra ord försöker vi maximera "dödligheten", både för ukrainarna och ryssarna, samtidigt som vi uppnår våra strategiska mål utan att behöva utgjuta vårt eget blod. Det hade varit "oproduktivt".
Ungefär samtidigt rapporterade New York Times att "flera amerikanska och europeiska ämbetsmän" från Nato erkänner att "utfästelser" till Ukraina "gör det svårare att genomföra ett vapenstillestånd eller förhandlingar … utfästelser om Ukrainas eventuella medlemskap i Nato - när kriget är över - skapar ett starkt incitament för Moskva att behålla allt ukrainskt territorium de kan och hålla konflikten vid liv".
Juli 2024 publicerade Politico en ovanligt ärlig analys: "Västs utfästelser är tomt prat, och Ukrainas medlemskap verkar vara otänkbart för tillfället", men "alla löften om Ukrainas Nato-medlemskap, hur dubiösa de än må vara, håller vid liv en av huvudorsakerna till kriget och ger Ryssland incitament till att förlänga konflikten för att därigenom förhindra dess medlemskap i alliansen"; man "ger falskt hopp, gör fred osannolikt och kriget farligare".
Kort sagt, Nato:s handlingar har från början till nu "varit en förnuftig, kallblodig strategi för USA - att försvaga en fiende till litet pris för Amerika, medan Ukraina betalar slaktarens skuld (butcher's bill)", som liberala Harvard-gurun David Ignatius förklarade. Han firade även att "för USA och dess Nato-allierade" har detta "krig varit en strategisk framgång, till en liten kostnad (frånsett för ukrainarna)".
Citatet sammanfattar fint med sina parenteser hur vi värderar vår "partner" i en "förnuftig, kallblodig strategi för USA". Det är en "partner" som har värde endast i den mån landet kan "betala slaktarens skuld".
Propagandasystemet har effektivt mörkat sina spår för medskyldighet till masslakt och övertygat de västerländska befolkningarna om att de är Ukrainas välgörare idag, men historien lär fälla en annorlunda dom.
Andi Olluri
Referenser
1 Se min kommande Organ för Självdisciplin för omfattande analys och dokumentation.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Tyska Bild uppger att ryska samtalskretsar vill se Finland lämna Nato i förhandlingarna om Ukraina. Kremls talesman Dmitrij Peskov förnekar att något sådant krav har ställts.
Bild skriver att förslaget lades fram för europeiska företrädare under samtalen i Abu Dhabi. Förslaget ska enligt uppgifterna även innebära att Nato inte får ha baser i de baltiska staterna.
Tidningen betonar att det gäller ett inofficiellt förslag från ryska samtalskretsar, inte Kremls officiella fredsplan.
Dmitrij Peskov avvisade på fredagen Bilds uppgifter inför journalister, uppger Interfax.
Annons:
— Jag känner inte till något sådant. Nej, det har inte framförts. Det har naturligtvis inte varit tal om något sådant, sade han.
Finlands försvarsminister Antti Häkkänen sade enligt Yle att sådana krav inte är en förhandlingsfråga och att Ryssland vet det. Utrikesminister Elina Valtonen sade att Natomedlemskap avgörs av Finland och alliansen.
Ryske presidenten Vladimir Putins utrikespolitiske rådgivare Jurij Usjakov bekräftade på torsdagen att Moskva vill ha Natos militära närvaro tillbaka på 1997 års nivå.
Förändrad militär närvaro är dock inte i sig ett krav på utträde.
Ett land kan ha färre utländska soldater och baser och ändå vara medlem i Nato. Finland gick med i Nato 2023 och Sverige i mars 2024.
Uppgiften om ett finländskt utträde kommer från Bild, ett påstående som Kreml alltså dementerar.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Sverige hotar blockera EU:s långtidsbudget om inte alla 27 medlemsländer går med på nya gemensamma Ukrainalån. Det sker trots att det beslutade 90-miljarderslånet redan ger Sverige en garantiandel på 3,1 miljarder euro, enligt regeringens egen beräkning.
Tillsammans med Danmark, Finland, Tyskland, Nederländerna och Österrike ställer Sverige ultimatumet inför förhandlingarna om EU:s budget för 2028–2034. Altinget skriver att nettobetalarna därmed tar unionens framtida budget som gisslan.
Gruppen vill koppla ihop två förhandlingar. I veckan väntas Ursula von der Leyen presentera ett förslag om ett nytt lån, medan António Costa lägger fram sitt förslag till långtidsbudget.
Statsminister Ulf Kristersson (M) kallade stödet till Ukraina "närmast existentiellt för hela Europa" vid ett förmöte i Dublin i fredags, och drog gränsen vid länderna som inte vill vara med och betala:
Annons:
— Därför är det helt oacceptabelt att göra en budget som innehåller stora ökningar av allt möjligt stöd till samma EU-länder som vill slippa betala till Ukraina. Det kommer vi inte att acceptera, sa han.
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M), som sitter kvar i en övergångsregering i väntan på en ny statsminister, säger till skattefinansierade statskanalen SVT att hon är bekymrad över att flera länder har dragit ner sitt eget stöd. Samtidigt går länderna isär i frågan.
YouTube
Garantin som redan finns
Det nuvarande lånet på 90 miljarder euro bygger på ett beslut av EU:s ledare i december. Av de 45 miljarder euro som är avsatta för i år återstår enligt kommissionen 19,2 miljarder att betala ut.
Två tredjedelar går till militärt stöd. Ukraina ska i princip bara återbetala om Ryssland betalar krigsskadestånd, och EU-budgeten står som garanti för upplåningen.
Ungern, Slovakien och Tjeckien står utanför lånet, och deras andel av garantin fördelas på de övriga 24 länderna. Regeringens faktapromemoria räknar med att Sveriges andel av garantin är 3,48 procent, motsvarande 3,1 miljarder euro.
Lånekostnaderna väntas uppgå till omkring 1 miljard euro 2027. Hamnar de på det nya specialinstrumentet blir den svenska andelen cirka 35 miljoner euro, vilket regeringen räknar om till en höjd EU-avgift på cirka 380 miljoner kronor.
Hålet på 70 miljarder
Redan nu pekar uppgifterna mot att pengarna inte räcker. Ukrainas finansieringsgap för 2027 uppskattas till 70 miljarder euro, drygt 780 miljarder kronor.
Enligt Financial Times väntas kommissionen på onsdagen föreslå ett nytt lån på omkring 45 miljarder euro, garanterat av EU-budgeten. Det är en prognos, inget beslut.
Fyra länder, Ungern, Slovakien, Tjeckien och Bulgarien, har sagt att de inte vill betala för nästa lån. Slovakiens premiärminister Robert Fico är tydligast.
— Slovakien kommer inte att delta i ännu ett lån till Ukraina på 70 miljarder euro. Punkt. Vi har gjort nog, sa han.
Fico och Tjeckiens premiärminister Andrej Babiš har kallat kravet på att alla ska betala för utpressning. Ungerns nya premiärminister Péter Magyar vägrar låta landet ta på sig lån eller garantier, medan Bulgarien säger att det inte tänker blockera.
Malmer Stenergard uppmanar i ett pressmeddelande kommissionen att återkomma med förslag om hur de frysta ryska tillgångarna kan användas. EU-ledarna ska diskutera både Ukrainas finansiering och långtidsbudgeten vid toppmötet i Bryssel den 26–27 november, och om hon då fortfarande är utrikesminister är oklart.
Frågan är också om det befintliga lånet någonsin betalas tillbaka. EU-förordningen om lånet anger att Ukraina i normalfallet ska återbetala först när landet får krigsskadestånd eller annan ekonomisk uppgörelse från Ryssland, pengar som ingen kan räkna med.
Kommissionen måste däremot betala tillbaka sina egna lån på finansmarknaden oavsett. Eftersom EU-budgeten garanterar lånet kan notan i slutändan hamna hos de deltagande länderna, däribland Sverige.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Den danske folketingsledamoten Jacob Harris vill tala med Ryssland i stället för att trappa upp kriget. I en intervju berättar han att han motarbetas på hemmaplan för sin fredslinje, och att regeringen enligt honom inte lämnar utrymme för någon annan åsikt än sin egen.
Harris sitter som politisk vilde i Folketinget, Danmarks parlament. I intervjun, som RT publicerade torsdagen den 12 november, säger han att han och ytterligare en ledamot är två av Folketingets 179 som vill se en annan kurs än den Danmark och de flesta europeiska länder håller i dag.
Enligt Harris trappar den kursen upp konflikten och gör Ryssland till skurken i allt.
— Det jag gör här i parlamentet är att jag vill tala med Ryssland. Jag vill inte slåss med Ryssland, och jag behandlas kanske som landets allra värsta människa på grund av det. Och det är väldigt olyckligt, säger Harris.
Annons:
Fördömd efter protesten
Intervjun kom dagen efter att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj talat från Folketingets talarstol. När de andra ledamöterna reste sig och applåderade satt Harris kvar med armarna i kors. Bilder på protesten lade han sedan ut på X.
Reaktionerna var hårda. Utrikesminister Lars Løkke Rasmussen kallade protesten en provokation, och oppositionsledaren Inger Støjberg anklagade Harris för att gå Putins ärenden.
Efter intervjun gick utrikesministern ännu längre.
— Det han gör är uppenbart skadligt. Det är skadligt för landet, och det är skadligt för allting, sade Løkke Rasmussen till danska DR, enligt The Copenhagen Post.
Under november har Harris träffat både Rysslands ambassadör Vladimir Barbin och Ukrainas ambassadör Andrii Yanevskyj i Köpenhamn. Mötet med Barbin i tisdags kallade han "respektfullt". De två efterlyste där en mer neutral dansk hållning till kriget.
— För mig handlar det inte om att stödja Ukraina eller stödja Ryssland. Jag stöder det danska folket, och vi vill inte ha ett krig med Ryssland som regeringen vill, säger han.
I Folketinget samarbetar Harris med Cecilie Liv Hansen, även hon politisk vilde och tidigare i Liberal Alliance. De har bildat en arbetsgemenskap på Christiansborg sedan båda uteslutits ur sina partier, skriver DR.
Hansen stödde redan i oktober hans planerade möte med Rysslands ambassadör och kallade det rimligt att träffa ambassadörer oavsett var de kommer ifrån. På sin gemensamma Facebooksida skriver de att de tror på "frihet, fred och starka gemenskaper".
Statsministern och grannländerna
Harris säger att han var den förste skandinaviske politikern som sträckte ut handen till Ryssland, när han meddelade att han skulle tala med den ryske ambassadören. Efter det valde Norge och Finland att kontakta Putin. Enligt programledaren i intervjun talade Finlands president och Norges statsminister med den ryske presidenten i telefon i slutet av oktober.
Statsminister Mette Frederiksen reagerade då snabbt och negativt, berättar Harris. Hon ville tala med grannländerna och få dem tillbaka på linjen att Norden ska fortsätta med en aggressiv ton mot Ryssland.
— Det finns inget utrymme att ha en annan åsikt än regeringarnas, särskilt här i Danmark, säger Harris.
Han pekar på hur snabbt Frederiksen samlade Finland och Norge till möte och bjöd in Zelenskyj till Skandinavien för att träffa alla.
Dagen före talet i Folketinget mötte Zelenskyj de nordiska regeringscheferna på Marienborg, statsministerns residens. Harris kallar alltihop ett spel som styrs från toppen.
Garantier åt båda sidor
Harris vill att båda parter lägger de misslyckade förhandlingarna bakom sig och ser framåt, nu när kriget går mot sitt femte år.
— Om vi fortsätter att inte tala med varandra kommer den här konflikten bara att bli värre. Så jag säger: låt oss mötas och glömma hur de tidigare samtalen har gått, säger han.
Enligt Harris talar europeiska medier och regeringar bara om säkerhetsgarantier för Ukraina. Nato byggdes som ett försvar, säger han, men den som expanderar är inte längre ett försvar.
— Vi borde lyssna på båda sidor och fråga: vilka garantier kan vi ge Ryssland, och vilka garantier kan vi ge Ukraina och Europa? För om man bara talar om garantier för Ukraina, varför skulle Ryssland ens vilja ha den uppgörelsen? säger Harris.
Som Europas samtalspart vill han se någon med mindre aggressiv ton, kanske Finland, som fram till nyligen var ett neutralt land.
Linjen går stick i stäv med regeringens. Samma torsdag sade Frederiksen i Dublin att hon ännu inte ser några tecken på att Ryssland vill ha fred, och att det viktigaste är att Ukraina får vapen. Løkke Rasmussen har senare avvisat att diskutera Europas framtida säkerhetsordning med Ryssland innan det finns ett fredsavtal.
Folket och miljarderna
Två dagar före intervjun meddelade regeringen ytterligare 4,8 miljarder danska kronor i militärt stöd till Ukraina. Harris säger sig företräda en växande grupp danskar som är trötta och inte längre har råd med samma saker som för tre år sedan.
— Och sedan ser de Zelenskyj komma till Danmark och åka därifrån med miljarder. Jag tycker att vi borde fråga det danska folket innan vi skickar mer pengar till den här konflikten, säger han.
Han tror inte heller att de amerikanska förhandlarnas samtal i Moskva leder till något så länge Europa fortsätter att stödja kriget.
I ett Facebookinlägg efter intervjun skrev Harris att en lösning kräver att man förstår alla parters säkerhetsintressen: Ukrainas, Europas och Rysslands. "Därför bör vi ta varje chans till diplomati", skrev han.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.