Svenska medborgare kommer snart att kunna resa till Kina utan visum. Det meddelade utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) under ett besök i Peking.
Sverige har hittills varit ett av få europeiska länder som saknat visumfritt inträde till Kina, trots att de flesta andra nationer på kontinenten fått tillgång till de nya reglerna.
— Det är mycket glädjande och inte minst har företagen efterfrågat det här länge. Vi vet inte detaljerna i detta om kraftträdande eller exakt utformning, men jag förväntar mig att vi får det här inom kort. Men som jag uppfattar det så kommer det att omfatta svenska medborgare, säger Stenergard till skattefinansierade SVT.
I juli i år utökade Kina sin visumfria policy till att omfatta totalt 74 länder, där medborgare kan besöka landet i upp till 30 dagar utan visum. Nästan hela Europa ingår i avtalet, men Sverige och Storbritannien har hittills stått utanför.
Annons:
För svenska resenärer och företag innebär förändringen en stor lättnad, då ansökan om visum tidigare varit tidskrävande och kostsam.
— Svenska företag har tyvärr under lång tid drabbats av mycket regelkrångel, inte minst på EU-nivå, säger hon.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Nya Dagbladet deltog i Media Cooperation Forum i kinesiska Fuzhou, där medier och institutioner från 100 länder samlades för att öka samarbetet, från gemensamma reportage och journalistutbyten till film- och musikprojekt. Under forumet lanserades ett gemensamt initiativ för mediesamarbete över gränserna.
Forumet, i år under namnet 2026 Media Cooperation Forum on Belt and Road, öppnade den 3 november i Fuzhou i sydöstra Kinas Fujianprovins. Värdar var People's Daily och Fujians provinsregering. Tillsammans samlade de över 200 utländska representanter och 182 medier och institutioner.
Nya Dagbladet deltog på huvudforumet den 3 november och på Silk Road Civilization Development Forum dagen därpå. Vi var på plats för att dokumentera mötet och lanseringen av Fuzhou-initiativet, forumets gemensamma dokument om mediesamarbete.
Nya Dagbladets Emil Fjellstedt deltog i Silk Road Civilization Development Forum i Fuzhou. Foto: People's Daily.
Bland de europeiska medierna på plats fanns franska La Marseillaise och danska Copenhagen Post.
Annons:
People's Daily och Fujians provinsregering stod värdar för forumet, som kombinerade mediesamtal med utställningar och gemensamma reportageresor. Foto: Nya Dagbladet.
Ett möte för världens redaktioner
Mötesserien startade 2014 och är knuten till Belt and Road-initiativet (BRI), ofta kallat den nya Sidenvägen. Kinas president Xi Jinping lanserade initiativet 2013 som ett paraply för samarbete om infrastruktur, handel och investeringar mellan Kina och andra länder. I praktiken handlar det om järnvägar, hamnar, vägar och energiförbindelser som ska knyta samman länder och marknader.
Namnet har två delar. Det ekonomiska bältet längs Sidenvägen står för förbindelserna över land, medan den maritima Sidenvägen står för sjövägarna, en idé som knyter an till de historiska handelsvägar som en gång utgick bland annat från Fuzhou.
Samarbetet stannar inte vid betong och stål. Initiativet omfattar också utbyte inom kultur, utbildning och medier, och det är där forumet i Fuzhou hör hemma. Mötet förde samman redaktioner som vill berätta om varandras länder snarare än att bygga hamnar.
Belt and Road ska inte förväxlas med Brics. BRI är en kinesiskt initierad samarbetsram för projekt och förbindelser, inte en grupp av stater. Brics är ett separat mellanstatligt forum där bland andra Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika samordnar sig politiskt och ekonomiskt. Att delta i BRI innebär alltså inte medlemskap i Brics, och forumet i Fuzhou var inget Brics-möte.
Fuzhou har en egen plats i Sidenvägens historia. Staden vid Minfloden har länge varit en knutpunkt för handel och kulturutbyte och räknas som en av den maritima Sidenvägens historiska utgångspunkter.
I Changle, i dag ett distrikt i Fuzhou, låg avseglingshamnen för Zheng Hes oceanexpeditioner mellan 1405 och 1433. Där samlades flottorna och väntade på gynnsam nordostmonsun innan de seglade mot Sydostasien, Indiska oceanen och Östafrika. Sjöfarten knöt samman folk och kulturer – en koppling som återkommer i forumets inriktning på internationellt utbyte.
Den maritima Sidenvägen knöt samman hamnar i Östasien och Sydostasien med Indien, Arabiska halvön och Östafrika. Sjövägarna visas i blått och landvägarna i rött. Karta: Splette med flera.
Årets tema var att söka gemensam förståelse och gemensamma mål längs Belt and Road. Programmet bestod av en öppningsceremoni, en utställning om samarbetets resultat och tre delforum. Ett av dem var ett medieseminarium mellan Kina, Japan, Sydkorea och det sydostasiatiska samarbetsförbundet ASEAN, ett annat civilisationsforumet där Nya Dagbladet deltog andra dagen.
Parallellt höll Belt and Road News Network, ett nätverk som samlar 327 medier från över hundra länder, sitt fjärde rådsmöte. Efter forumet väntade gemensamma reportageresor i Fujian och andra delar av Kina för kinesiska och utländska journalister.
Medier som brobyggare mellan folk
Förståelse och förtroende mellan folk är centrala mål i Fuzhou-initiativet. Vägen dit ska gå genom bland annat gemensamma intervjuer och reportage, journalistutbyten, informationsdelning och gemensam programproduktion. AI, grön utveckling, digital omställning och hälsa lyfts fram som framtidsområden.
Som grund för partnerskapen anger initiativet yrkesmässig hederlighet: att undvika subjektiv vinkling, känna igen och avvisa felaktig information samt rapportera balanserat och rättvist.
Saadia Sharif, marknadschef vid pakistanska Jang Media Group, beskrev förståelsen mellan länder som BRI:s viktigaste egenskap, med gemensamma mål och projekt som grogrund.
People's Dailys chef Yu Shaoliang beskrev hur Belt and Road har vuxit från ett kinesiskt projekt till ett globalt samarbete. Han lyfte partnerskap mellan medieorganisationer och medierna som en länk mellan folk och civilisationer.
Globala perspektiv behöver förankras i lokala berättelser, betonade Yu, och mediernas språk bör ta hänsyn till skilda kulturer och respektera mångfald.
Yu Shaoliang betonade partnerskap mellan medier och betydelsen av att förena globala perspektiv med lokala berättelser. Foto: Nya Dagbladet.
Bencsik: Varor reser snabbare än förståelse
De mest konkreta förslagen kom dagen därpå från David Bencsik, kommunikationsdirektör vid ungerska Magyar Demokrata Media Group och tidigare stabschef vid Viktor Orbáns statsministerkansli.
Bencsik inledde med att berätta hur hans första Kinaresa, med Ungerns nationella delegation för tre år sedan, vände upp och ned på hans bild av landet. Mappen full av genomgångar och fakta blev oanvändbar inom några dagar.
— Varor färdas i dag snabbare än förståelse, sade han.
Ungern var det första EU-landet som tecknade ett avtal med Kina om Belt and Road-samarbete, och Bencsik avvisade tanken att öst och väst måste stå mot varandra. Den europeiska debatten om lån och geopolitik missar det han själv har sett, konstaterade han.
— Infrastruktur kan finansieras. Förtroende kan inte finansieras. Det kan bara förtjänas, ett möte i taget. Ett besök i Kina i taget, sade Bencsik.
Han lade sedan fram tre förslag. Det första gällde uttryckligen svenska journalister.
— För det första: utbyt journalister, inte bara pressmeddelanden. En ungersk eller en svensk reporter som tillbringar en månad på en kinesisk redaktion, och en kinesisk reporter i Budapest eller Stockholm, kommer att skriva annorlunda under resten av sina karriärer, sade han.
Det andra förslaget var direkta översättningar av varandras bästa artiklar, utan att ett tredje land tolkar åt läsarna. Det tredje var stipendier för journaliststudenter längs Belt and Road. Inget av förslagen kräver att alla är överens om allt, underströk han.
— En väg mäts i kilometer. Förståelse mäts i vänskaper. Låt oss bygga båda, avslutade Bencsik.
David Bencsik föreslog journalistutbyten, direkta översättningar och stipendier för unga journalister; i talet nämnde han uttryckligen Sverige och Stockholm. Foto: People's Daily.
Film och musik över språkgränserna
Utbytet gällde inte bara nyheter och reportage. Jiang Haiqing från den kinesiska mediekoncernen China Media Group, CMG, lyfte film och musik som vägar till förståelse mellan länder och pekade på kinesiska initiativ kopplade till Belt and Road.
Ett konkret exempel kom från Dana Rysmukhamedova vid kazakiska Kazinform. Hon lyfte musikprojektet Silk Way Star, som Kazakstans presidents tv- och radiokomplex och CMG kom överens om i Astana i juni 2025.
Projektet samlar sångare från Centralasien, Kaukasus och Kina i tävlingar, shower och en galakonsert. Sångerna framförs på flera språk och sänds på Silk Way och CGTN.
Dana Rysmukhamedova lyfte musikprojektet Silk Way Star som exempel på kulturutbyte mellan Kazakstan och Kina. Foto: Nya Dagbladet.
Bör Sverige ansluta?
Dagarna i Fuzhou väcker frågan om vilka möjligheter Belt and Road-initiativet (BRI) skulle kunna erbjuda Sverige – inom handel, infrastruktur, kunskapsutbyte och kultur. Hundra länder satt i samma salar för att dela journalister, texter och erfarenheter. Den som avstår kan riskera en inskränkt horisont och att halka efter i kunskaps- och kulturutbyte.
När David Bencsik inför medier från hela världen nämner svenska reportrar och Stockholm vid namn står en dörr på glänt. Att låta bli att pröva den kan innebära en risk att vi isolerar oss i Europa, medan stora delar av världen bygger nya kontaktytor med varandra.
Utbytet är tänkt att vara ömsesidigt. Ingen i Fuzhou krävde enighet eller underordning. Tanken är att svenska journalister lär av andra och att andra lär av oss. Genom ömsesidiga utbyten kan vi få inblick i varandras samhällen och bredda de perspektiv som når läsarna.
Att delta i utbyten av det här slaget är inte detsamma som ett svenskt medlemskap i Brics, och Sveriges hållning till Brics och världens bredare vägval är en annan fråga. Utbyte av kultur och färdigheter borde vi däremot ha råd att pröva. Frågan är snarare om vi har råd att stå utanför.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Brics-länderna diskuterar konkreta betalningsalternativ till den amerikanska dollarn inför toppmötet i New Delhi 12–13 september. Fler avräkningar i nationella valutor och sammanlänkade betalningssystem ska pressa kostnaderna i handeln — men hittills handlar det om samtal och teknisk förberedelse, inte om fattade beslut.
Det är Indien som håller ordförandeskapet i gruppen och som driver frågan. Enligt en anonym källa i den indiska regeringen, som den ryska statliga nyhetsbyrån TASS citerar, pågår samtal om betalningar i nationella valutor och om plattformar för centralbankernas digitala valutor. Syftet uppges vara att sänka transaktionskostnaderna i den bilaterala handeln och att fördjupa samarbetet om handel och investeringar inom gruppen.
Källan är samtidigt tydlig med gränserna: mekanismerna beskrivs som ett komplement till de befintliga globala betalnings- och avräkningssystemen, inte som en ersättning. Diskussionerna sägs inte vara riktade mot något enskilt land eller någon grupp av länder, utan föras inom samarbetet mellan finansministrar och centralbankschefer. "Det handlar om tekniskt arbete och praktiska mekanismer", uppgav källan enligt TASS.
Två spår som inte är samma sak
I praktiken diskuteras två olika saker. Det ena är att koppla samman de snabbbetalningssystem som redan finns och används dagligen — indiska UPI och brasilianska Pix är de tydligaste exemplen. Det andra är att länka medlemsländernas digitala centralbanksvalutor, ett spår som fortfarande är ett av flera alternativ på bordet.
Annons:
Indiens centralbankschef Sanjay Malhotra har sagt att gränsöverskridande betalningar intresserar alla medlemmar just för att det finns stort utrymme att pressa kostnaderna, och att både digitala centralbanksvalutor och länkade snabbbetalningssystem finns kvar som alternativ. Han har pekat på UPI som exempel på hur snabbt betalningar kan röra sig, och centralbanken har föreslagit att sammanlänkade digitala valutor tas upp vid årets toppmöte.
Effekten av en sådan ordning är konkret: fler affärer kan göras upp direkt mellan två nationella valutor. Det minskar beroendet av den amerikanska dollarn och av flera mellanliggande korrespondentbanker. Något gemensamt Brics-mynt behöver inte skapas — en linje som Indiens handelsminister Piyush Goyal öppet har förordat framför ett enat monetärt system.
Små volymer, hög ambition
Indien har redan avtal om handel i lokala valutor med bland andra Förenade Arabemiraten, Mauritius, Maldiverna och Indonesien. Malhotra har samtidigt konstaterat att volymerna i de arrangemangen fortfarande är relativt små.
Enligt den indiska regeringskällan handlar arbetet inför toppmötet alltjämt om praktiska mekanismer för att sänka handelskostnaderna, inte om att ersätta den befintliga internationella finansarkitekturen. Nästa hållpunkt är därmed mötet i New Delhi, där Indiens centralbank vill se frågan om länkade digitala valutor på dagordningen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Kampen om Eurasien har i över hundra år handlat om mer än territorier och militärallianser. Den har handlat om vem som kontrollerar järnvägar, hamnar, råvaruflöden, kreditgivning och de korridorer som binder samman Europas industriella kärna med Asiens landmassor.
Berlin–Bagdad-järnvägen var ett av de tydligaste exemplen. Projektet skulle ge Tyskland en landväg till Osmanska riket och Persiska viken, och i förlängningen ge tillgång till råvaror och marknader bortom brittisk sjökontroll. I dag fyller Kinas Belt and Road Initiative – den nya sidenvägen – en liknande geopolitisk funktion.
Den strategiska kärnan är densamma: den fysiska infrastrukturen avgör vilka länder som kan handla, försörja sig och bygga industri utan att vara beroende av sjövägar, finanssystem och flaskhalsar som andra makter kontrollerar. Järnvägar och hamnar är därför inte neutrala byggprojekt, utan delar av världsekonomins maktstruktur.
Historisk karta över Berlin–Bagdad-järnvägens ofullbordade delar vid första världskrigets utbrott. Karta: Okänd upphovsman/Wikimedia Commons (CC0).
Järnvägen som utmanade sjöherraväldet
Efter Tysklands enande 1871 växte landet snabbt till en industriell och vetenskaplig stormakt. Den preussisk-tyska modellen byggde på god utbildning, lokal förvaltning, produktiv industri och ett stort antal banker som finansierade mindre företag och långsiktiga investeringar.
Annons:
Storbritanniens makt vilade samtidigt på dess sjöherravälde. Imperiet kunde kontrollera handelsvägar, råvaruflöden och sjötransporter över hela världen. Ett växande Tyskland, med behov av energi och råvaror, förblev därför sårbart så länge dess försörjningslinjer kunde strypas till havs.
Berlin–Bagdad–Basra-projektet förändrade kalkylen. Järnvägen skulle binda samman Centraleuropa med Osmanska riket och Persiska viken, och ge Tyskland en möjlig landväg till råvaror, olja och marknader oberoende av brittiskt kontrollerade sjövägar. Uppslagsverket Britannica beskriver Bagdadjärnvägen som ett tyskfinansierat järnvägsprojekt genom Osmanska riket, med stor strategisk betydelse i upptakten till första världskriget.
Ekonomen Richard Werner beskriver i en intervju med Tucker Carlson järnvägen som en nyckel till att förstå konflikten mellan sjömakt och kontinentalmakt. Werner är professor i bank- och finansfrågor och är bland annat känd för sin forskning om kreditgivning och för att på 1990-talet ha myntat begreppet ”kvantitativa lättnader” (quantitative easing).
— Planen utvecklades på investerings- och ingenjörssidan av Siemens och finansierades av Deutsche Bank – alltså planen att bygga järnvägen Berlin–Bagdad–Basra, säger Werner.
Kontroll över landmassan
Berlin–Bagdad-järnvägen blev därmed mer än ett transportprojekt. Den hotade själva mekanismen bakom det brittiska imperiets makt: möjligheten att via sjövägar, blockader och kontroll över de globala handelsflödena påverka andra länders utveckling.
Sjömakter kontrollerar hamnar, sund och farleder och kan upprätthålla blockader. Kontinentalmakter försöker i stället skapa järnvägar, landkorridorer och regionala handelsnätverk som inte lika enkelt kan stoppas från haven. Den brittiska blockaden mot Tyskland efter vapenvilan i första världskriget visade hur sårbart ett industriland blir när försörjningen kan strypas från havet.
— Om den hade färdigställts i tid skulle den i praktiken ha neutraliserat den brittiska sjödominansen, säger Werner om Berlin–Bagdad-järnvägen.
Karta från Halford Mackinders Democratic Ideals and Reality, 1919. Karta: Halford Mackinder/Wikimedia Commons
Den brittiske geografen Halford Mackinder formulerade i början av 1900-talet tanken att kontrollen över Eurasiens inre delar kunde bli avgörande för global makt. Hans Heartland-teori satte ord på samma grundfråga: den makt som kan binda samman Europas industriella kärna med Eurasiens råvaror och landmassor får ett strategiskt övertag som sjömakter måste försöka förhindra.
Historiskt handlade detta om Tyskland, Osmanska riket och Ryssland. I dag handlar det om Kina och de korridorer som knyter samman Asien, Europa, Mellanöstern och Afrika.
Vår tids Berlin–Bagdad-järnväg
Belt and Road Initiative är Kinas stora satsning på handelsvägar, hamnar, järnvägar, energiprojekt och transportkorridorer mellan Asien, Europa, Afrika och Mellanöstern. Precis som Berlin–Bagdad-järnvägen utmanade en ordning byggd på sjöherravälde, skapar den nya sidenvägen alternativa vägar genom världsekonomin.
Kina är starkt beroende av sjövägar som går genom trånga passager som Hormuzsundet och Malackasundet. I ett skarpt konfliktläge kan sådana flaskhalsar utnyttjas för att störa kinesisk handel och energiförsörjning. Landbaserade rutter genom Centralasien, Ryssland, Iran och andra regioner minskar därför sårbarheten mot sjömakter med förmåga att kontrollera handelsflöden.
— Vad är den moderna Berlin–Bagdad-järnvägen? Svaret är Belt and Road Initiative, den nya sidenvägen, säger Werner.
Godståg vid Alashankou-stationen vid gränsen mellan Kina och Kazakstan. Foto: Republiken Tatarstans representation i Kazakstan/Wikimedia Commons (CC BY 4.0).
Kina som strategisk huvudfråga
Dagens konflikt med Kina bör därför ses som en fortsättning på ett historiskt mönster. Frågan är inte bara vem som exporterar mest eller vem som har störst militärbudget, utan vem som bygger de transportleder, kreditsystem och försörjningsvägar som andra länder blir beroende av.
Flera av dagens konfliktlinjer bör därför förstås mot bakgrund av Kinas uppgång. Amerikanska makthavare betraktar Kina som den främsta strategiska utmaningen, på liknande sätt som brittiska imperieplanerare tidigare såg Tyskland som hotet mot den egna världsordningen.
— Jag tror att det slutgiltiga målet är Kina, säger Werner.
Kina har blivit den makt som kan utmana USA ekonomiskt, teknologiskt och infrastrukturellt. Konkurrensen behöver i sig inte vara ett problem. Tvärtom skulle handel och samarbete kunna gynna båda sidor. Konflikten uppstår när Kinas uppgång tolkas som ett strategiskt hot som måste begränsas.
Industrin som byggde rivalen
En avgörande del av utvecklingen är USA:s egen roll i Kinas industriella uppgång. Under flera decennier flyttades produktion, kapital och teknik till Kina. Företag tjänade på lägre kostnader, men den amerikanska industribasen försvagades samtidigt som Kina byggde upp den kapacitet som i dag gör landet till en självständig konkurrent.
Werner jämför utvecklingen med amerikanska investeringar i Tyskland under 1920- och 1930-talen. I båda fallen byggdes en blivande motståndare upp ekonomiskt genom kapital, kunnande och tekniköverföring.
— USA hade egentligen inte behövt flytta merparten av sin produktion till Kina överhuvudtaget, säger Werner.
På kort sikt var utvecklingen lönsam för företag och finansintressen. På längre sikt stärkte den Kina till en nivå där landet inte längre behöver utländsk teknik på samma sätt, samtidigt som amerikanska arbetare, medelklass och industriell självständighet försvagades.
Krediter, banker och nationell utveckling
Infrastrukturfrågan är även kopplad till bankväsendet. Tysklands, Japans och Kinas historiska framgångar byggde i hög grad på decentraliserad kreditgivning: lokala banker som finansierade små och medelstora företag, industri och produktiva investeringar.
I ett sådant system styrs krediter mot verklig produktion och långsiktig utveckling. I ett centraliserat system hamnar pengarna lättare i spekulation och tillgångsbubblor, samtidigt som kontrollen uppifrån ökar. Skillnaden avgör vilka samhällen som kan bygga självständig industri och vilka som blir beroende av externa finanscentra.
— Man behöver tusentals små lokala banker som lånar ut till små företag. Modellen bygger på decentraliserat beslutsfattande, säger Werner.
Den preussiska modellen för lokal kreditgivning fördes enligt Werner vidare till Japan och därefter till Kina under Deng Xiaoping. Resultatet blev fyra decennier av snabb ekonomisk utveckling, industriell uppbyggnad och att hundratals miljoner människor lyftes ur fattigdom.
Kampen om världsekonomins vägar
Det som binder samman Berlin–Bagdad-järnvägen och den nya sidenvägen är därför kampen om världsekonomins vägar. Om en kontinental industrimakt kan bygga egna landvägar till råvaror, energi och marknader minskar sjömaktens förmåga att styra världshandeln.
Transportleder och banker blir därmed politiska vapen. Järnvägar, hamnar och kreditsystem avgör vilka samhällen som kan utvecklas självständigt och vilka som förblir beroende av externa maktcentra.
Att den nya sidenvägen väcker sådan oro beror på att den binder samman länder, öppnar alternativa försörjningsvägar och skapar ett eurasiskt nätverk utanför den gamla sjömaktens fulla kontroll. Den utgör vår tids Berlin–Bagdad-järnväg – och en av nycklarna till att förstå stormaktspolitiken kring Kina.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Belt and Road är Kinas stora satsning på handelsvägar, hamnar, järnvägar, energiprojekt och nya transportkorridorer mellan världsdelar.
Initiativet beskrivs ofta som infrastrukturpolitik, men handlar också om handel, finansiering, försörjningssäkerhet och geopolitisk självständighet.
Genom nya land- och sjövägar bygger Kina ett parallellt nätverk för handel och utveckling, vid sidan av västligt dominerade strukturer.
I denna fördjupning går Nya Dagbladet igenom vad Belt and Road är, varför satsningen väcker motstånd och hur den förändrar maktbalansen i världsekonomin.
Belt and Road är Kinas stora satsning på handelsvägar, hamnar, järnvägar, energiprojekt och transportkorridorer mellan Asien, Europa, Afrika och Mellanöstern. Initiativet handlar inte bara om byggprojekt, utan om hur handel, finansiering och geopolitisk självständighet hänger samman.
Kinas president Xi Jinping lanserade Belt and Road Initiative 2013. Världsbanken beskriver satsningen som ett omfattande program för handel, investeringar och regional integration, med stora konsekvenser för infrastrukturen och utvecklingen i berörda länder.
Den strategiska betydelsen ligger i att fysisk infrastruktur avgör vilka länder som kan handla, investera och försörja sig utan att vara beroende av de kanaler som domineras av andra makter. Vägar, järnvägar, hamnar och energikorridorer är därför inte neutrala tekniska projekt, utan delar av världsekonomins maktstruktur.
Karta över kinesiska Belt and Road-projekt 2018. Karta: Lena Appenzeller, Sabine Hecher, Janine Sack/Wikimedia Commons (CC BY 4.0).
En parallell väg genom världsekonomin
Kina är starkt beroende av sjövägar som går genom trånga passager som Hormuzsundet och Malackasundet. Sådana flaskhalsar kan utnyttjas för att störa kinesisk handel i ett skarpt konfliktläge. Landbaserade rutter genom Centralasien, hamninvesteringar och järnvägar minskar därför sårbarheten gentemot sjömakter med förmåga att kontrollera handelsflöden.
Annons:
I en längre intervju med Tucker Carlson fördjupar ekonomen Richard Werner denna analys. Werner är professor i bank- och finansfrågor och är bland annat känd för sin forskning om kreditgivning och för att ha myntat uttrycket ”quantitative easing” på 1990-talet.
Han beskriver Belt and Road som Kinas moderna svar på en världsordning där USA:s valuta, finansinstitutioner och sjömilitära makt länge har gett Washington ett avgörande inflytande över andra länders utvecklingsvägar.
— Det handlar å ena sidan om logistik för att säkra stabila och effektiva försörjningsvägar mellan Kina och resten av världen, säger Werner i intervjun.
Vägen bort från dollarn
Den andra delen av frågan rör dollarn. Sedan USA 1971 övergav dollarns direktkoppling till guldet – den så kallade Nixonchocken – växte ett system fram där dollarn behöll sin centrala roll genom oljemarknaden, amerikanska statspapper och Bretton Woods-institutionernas efterkrigsordning.
Kina tjänade länge stora summor i dollar på sin export och placerade en betydande del av reserverna i amerikanska statspapper. Det passade USA, men innebar samtidigt att Kina hamnade i en strategisk beroendeställning: landets överskott bands till ett finansiellt system där Washington behöll den institutionella kontrollen.
— Projektet fungerar även som ett sätt för Kina att göra sig oberoende av dollarn, säger Werner om Belt and Road.
Petrodollarsystemet knöt oljehandeln, särskilt via Saudiarabien, till dollarn och ledde till att överskott återinvesterades i amerikanska statspapper. Denna ordning utmanas i dag av Kina, BRICS-länderna och andra stater som söker alternativ till dollardominansen.
Federal Reserve Bank of New York i New York. Foto: Kidfly182/Wikimedia Commons (CC BY 4.0).
Statspapper som ett löfte
Ett av de mest tekniska men centrala resonemangen rör amerikanska statspapper. Utländska stater som köper amerikanska statsobligationer får inte nödvändigtvis en fysisk tillgång. Federal Reserve Bank of New York beskriver själv sina förvarings- och kontotjänster åt centralbanker, regeringar och internationella institutioner.
Om statspapper och reserver hålls i amerikanska system blir de inte bara finansiella tillgångar, utan också möjliga verktyg för kontroll.
— När andra länder köper amerikanska statspapper får de i praktiken bara ett löfte om framtida betalning, säger Werner.
Denna insikt växte fram i Kina. Landet kunde inte i längden samla på sig dollaröverskott och återinvestera dem i ett system där USA samtidigt behöll den institutionella kontrollen över infrastrukturen. Belt and Road erbjöd en annan användning av dollarreserverna: att finansiera konkreta projekt i länder som Kina vill knyta närmare sig.
IMF-systemet som kontrollmekanism
Belt and Road måste också förstås mot bakgrund av IMF:s och Världsbankens roll i utvecklingsländer. Dessa institutioner har i praktiken ofta tvingat länder till åtstramningar, skuldsättning och utförsäljningar, snarare än att bidra till genuint självständig utveckling.
Som exempel tar Werner upp Asienkrisen 1997–1998 och Thailand, där han själv säger sig ha analyserat läget på uppdrag av Asiatiska utvecklingsbanken. Thailand drogs in i ett dollarberoende genom fast växelkurs, kortfristig upplåning i dollar och efterföljande valutakris. När landet sedan blev sårbart kom IMF in med villkor om åtstramningar och försäljning av tillgångar.
— Det var uppenbart ett system för att sänka landet, säger Werner.
Mönstret fungerar som en kontrollmekanism: först skapas en skuldfälla, sedan kommer krisen, därefter krävs åtstramningar och försäljningar till utländska aktörer. Ur det perspektivet blir Belt and Road ett alternativ till den västerländska institutionella modellen.
— Belt and Road-initiativet har erbjudit, och erbjuder fortfarande, ett alternativ till detta rovaktiga system, säger Werner.
Containerterminal i Yangshan-hamnen utanför Shanghai. Foto: Bruno Corpet/Wikimedia Commons (CC BY-SA 3.0).
Infrastruktur som finansiellt oberoende
Infrastruktur är därför en väg till finansiellt oberoende. Genom Belt and Road kan Kina både hjälpa mottagarländer att bygga fysisk infrastruktur och använda sina reserver på ett sätt som minskar beroendet av amerikanska statspapper.
För mottagarländerna kan projekten erbjuda vägar, broar, hamnar och järnvägar som stärker den egna ekonomin. För Kina blir de en väg till försörjningssäkerhet, inflytande och minskat dollarberoende.
— Inom ramen för initiativet lånade Kina ut pengar till andra länder, men för specifika projekt som bygger upp infrastruktur och därför också hjälper dessa länder, säger Werner.
Satsningen har samtidigt mött motåtgärder. Länder som velat ansluta sig har utsatts för politiskt tryck från USA och EU. Italien, som under en period var anslutet till Belt and Road, är ett exempel på hur kontroversiellt det är när västländer knyter tätare band till Kina genom infrastruktur.
Iran och flaskhalsarna kring Kina
Iran ingår i samma större mönster. Landet är en strategisk energipartner för Kina, och konflikter kring Iran handlar inte enbart om regional säkerhetspolitik. De berör också försörjningsvägar, energiflöden och försöken att störa Kinas eurasiska nätverk.
— Ett krig mot Iran skulle kunna ses som en del av de motåtgärder som egentligen riktas mot Kina, säger Werner.
Den som kontrollerar pengar, skulder, handelsvägar och transportflöden kan också påverka andra länders politiska handlingsutrymme. Belt and Road framstår därmed inte enbart som ett kinesiskt prestigeprojekt, utan som ett försök att skapa en parallell infrastruktur för handel, finansiering och utveckling.
Frågan är därför större än Kina. Den handlar om huruvida utvecklingsländer även i framtiden ska vara beroende av dollar, IMF-program och sjövägar kontrollerade av USA:s allierade – eller om de ska kunna välja andra finansiella och fysiska vägar in i världsekonomin.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
