Enligt The New York Times har amerikanska underrättelserapporter väckt oro för att israelisk underrättelsetjänst försökt avlyssna höga amerikanska tjänstemän, däribland Donald Trumps särskilda sändebud Steve Witkoff. Det anmärkningsvärda är inte bara uppgifterna i sig – utan hur dämpat Washington reagerar på vad som med nästan vilken annan främmande makt som helst hade utlöst en politisk storm.
Uppgifterna, som återges av Asharq Al-Awsat, gäller amerikanska förhandlare som arbetar med en fredsuppgörelse med Iran.
Bland de namngivna i rapporteringen finns Steve Witkoff, Donald Trumps särskilda sändebud och en av hans närmaste förhandlare, Elbridge A. Colby, en av Pentagons högsta strategiska chefer, samt Michael P. DiMino IV, med ansvar för Mellanösternfrågor.
Toppförhandlare och Pentagonchefer i siktet
I rapporterna uppges att amerikansk försvarspersonal i Israel ska ha upptäckt programvara för att avlyssna kommunikation installerad på telefoner. En hög amerikansk tjänsteman ska enligt rapporteringen ha beskrivit den israeliska underrättelseinhämtningen mot amerikanska toppföreträdare som ohämmad, eller "unhinged" i originalet.
Att en utländsk makt misstänks rikta avancerade avlyssningsverktyg mot en sittande presidents fredsförhandlare, och samtidigt mot Pentagons strategiska ledning, är i sig en uppgift av sällsynt tyngd. Frågan rör inte perifer diplomati utan den absoluta kärnan i amerikansk säkerhetspolitik: relationen till Iran och de förhandlingar Trumpstyret driver.
Times of Israel uppger, med hänvisning till NBC och The New York Times, att Pentagons Defense Intelligence Agency ska ha tagit fram en sjusidig bedömning där flera incidenter bidragit till den skärpta klassningen.
En reaktion som talar sitt tydliga språk
Pentagon och amerikanska underrättelsemyndigheter ska enligt rapporteringen ha höjt hotnivån kopplad till israelisk underrättelseverksamhet från "high" till "critical", den högsta nivån. Rent administrativt är det en kraftig markering.
Men den politiska responsen har varit påfallande återhållsam. Inga diplomater har utvisats öppet, inga hot om frysta vapenleveranser har framförts och inga skarpa offentliga fördömanden har kommit från Vita huset. Tvärtom förnekar Vita huset uppgifterna, samtidigt som alliansen i allt väsentligt fortsätter som vanligt.
För att förstå hur ovanligt detta är räcker det att föreställa sig motsvarande scenario med nästan vilken annan stat som helst. Hade kinesiska eller ryska underrättelseorgan misstänkts för att avlyssna en amerikansk presidents toppförhandlare och Pentagons policychefer, hade reaktionen sannolikt blivit omedelbar: kongressutfrågningar, mediepådrag och krav på konsekvenser.
I Israels fall behandlas saken snarare som ett känsligt relationsproblem som ska hanteras diskret än som ett angrepp på amerikansk suveränitet.
Beroendeförhållandet bakom undfallenheten
Detta säger något om Israels ställning i amerikansk maktpolitik. Frågan får inte hanteras efter den måttstock som annars gäller, eftersom det skulle tvinga fram konsekvenser som få i Washington tycks vilja ta.
I stället uppges amerikanska tjänstemän vidta särskilda försiktighetsåtgärder vid resor till Israel och vid möten med israeliska företrädare. Detta utgör ett tyst erkännande av problemets allvar, samtidigt som den offentliga linjen förblir avvaktande.
Mönstret är inte nytt. På 1980-talet dömdes Jonathan Pollard för att ha spionerat för Israel och läckt hemligt material. Israel har därefter officiellt försäkrat att man inte spionerar mot USA.
De nu aktuella uppgifterna, om de stämmer, skulle innebära att den försäkran inte hållit. Israel förnekar dock uppgifterna. Israels ambassad i Washington uppger enligt rapporteringen att man inte samlar underrättelser om amerikanska myndigheter eller regeringstjänstemän, och att påståenden om motsatsen är felaktiga eller politiskt motiverade.
🚨 MUST WATCH: ISRAEL WAS JUST CAUGHT SPYING ON THE PENTAGON AND TRUMP’S TOP NEGOTIATOR… VICE PRESIDENT JD VANCE REACTS 🚨
— Jesse Watters (@JesseBWatters) June 9, 2026
“Israel may like that, they may not like that… this is in the BEST INTEREST of the United States of America” 🇺🇸🔥 pic.twitter.com/JkNc0rDjqE
När frågan ställs rakt ut
Den politiska balansgången blev tydlig när Fox News-profilen Jesse Watters frågade vicepresident JD Vance hur oroad han var över att Israel spionerar på USA och agerar på egen hand i Libanon. Vance gjorde ingen tydlig markering mot Israel.
I stället betonade han att USA och Israel har gemensamma, men ibland skilda, intressen, och styrde i stället in samtalet på Trumpstyrets Iranpolitik: att målet är att förhindra att Iran skaffar kärnvapen.
Vance antydde att Israel kan gilla eller ogilla den amerikanska kursen, men att det avgörande är vad som tjänar USA:s intressen. Svaret undvek konfrontation och flyttade fokus från själva anklagelsen.
Just detta illustrerar undfallenheten. Inte ens en direkt fråga om utländsk spionverksamhet mot det egna landet föranleder en rak markering. Kvar står en obekväm bild: Pentagon klassar enligt uppgift hotet som kritiskt, medan den politiska ledningen hanterar saken som en familjeangelägenhet snarare än ett säkerhetsbrott.
Hur bör USA reagera på uppgifterna om israelisk avlyssning av amerikanska toppförhandlare och Pentagon?
Röstning stängd
15 röster totalt
