Fotbolls-VM 2026 må spelas västerut över Atlanten, men värdskap är inte samma sak som favoritskap. För USA, Mexiko och Kanada handlar turneringen om att visa att hemmaplan kan bli mer än inramning.
För övriga lag från Nord- och Centralamerika samt Oceanien handlar det om något annat: att göra outsiderrollen till mer än ett deltagarbevis.
När VM växer till 48 lag får fler fotbollsnationer plats på den största scenen. Det ger nationer som Panama, Haiti, Curaçao och Nya Zeeland chansen att pröva sin nivå mot motståndare med större spelarbas, längre mästerskapshistoria och betydligt tyngre meriter.
Här finns inte Europas och Sydamerikas historiska dominans. Inte heller samma växande bredd som i Afrika och Asien.
I stället handlar den här delen av VM-kartan om värdskap, publiktryck och frågan om mindre fotbollsnationer kan använda det utökade formatet till något verkligt.
Värdarnas prövning
USA går in i grupp D mot Paraguay, Australien och Turkiet. Det är en grupp där amerikanerna bör se en väg vidare, men också en grupp där varje misstag kan bli dyrt.
Hemmaplan ger energi, men den höjer också kraven. Ett USA som bara tar sig vidare gör ungefär vad som förväntas. Ett USA som går längre kan däremot ge sporten ytterligare fäste i ett land där fotbollen fortfarande slåss om uppmärksamheten med större inhemska sporter.
Mexiko har en annan relation till VM. Landet är en hyfsat van mästerskapsnation, ofta stark i gruppspelet men sällan tillräckligt skarp när turneringen hårdnar. I grupp A väntar Sydafrika, Sydkorea och Tjeckien. Sett till motståndet lär hemmapubliken kräva (minst) avancemang.
Kanada går in i grupp B mot Bosnien och Hercegovina, Qatar och Schweiz. För gräs-lönnlöven är utgångsläget något mer ödmjukt jämfört övriga värdländer.
Nationen har tagit tydliga fotbollssteg framåt, men saknar Mexikos VM-historia och USA:s idrottsapparat. En stark turnering skulle därför inte bara vara ett sportsligt lyft, utan också ett kvitto på att landets fotbollssatsning börjar bära frukt.
Outsiders på stor scen
Bakom de tre värdnationerna finns de mindre nord- och centralamerikanska lagen.
Panama får en svår uppgift i grupp L mot England, Kroatien och Ghana. Haiti ställs mot Brasilien, Marocko och Skottland i grupp C. Curaçao hamnar i grupp E med Tyskland, Elfenbenskusten och Ecuador.
Givetvis går ingen av dessa nationer in som medaljfavoriter. Men det är just där outsiderrollen kan bli farlig. Lag som inte förväntas dominera kan spela på disciplin, omställningar och motståndarnas press.
I det utökade formatet behöver en tredjeplats dessutom inte alltid vara slutet på turneringen.
Oceanien företräds av Nya Zeeland, som möter Belgien, Egypten och Iran i grupp G. Laget är vant vid att vara starkast i sin region, men VM kräver något annat: högre tempo, mindre tid med bollen och förmåga att stå emot lag med större individuell spets.
För Nord- och Centralamerika samt Oceanien blir VM 2026 därför ett test av både mognad och marginaler. Värdnationerna måste visa att publiktryck och kännedom om miljön kan omsättas i resultat.
Outsiderlagen måste visa att deras deltagande inte bara är symboliskt.
USA, Mexiko och Kanada bär turneringens geografiska centrum. Panama, Haiti, Curaçao och Nya Zeeland bär drömmen om den oväntade skrällen.
Fotbolls-VM 2026 blir testet på om värdskapets energi och det större formatets nya möjligheter också kan förändra styrkeförhållandena på planen.
Jan Sundstedt
Vilket av värdländerna går längst i årets VM?
Röstning stängd
5 röster totalt
