Fotbollens maktcentrum må även i årets mästerskap husera i Europa och Sydamerika. Men om VM 2026 ska säga något om vart sporten är på väg, är det i hög grad Afrika och Asien som bör granskas.
När turneringen växer till 48 lag handlar expansionen inte bara om fler matcher och längre tv-sändningar. Den ger också två kontinenter med växande självförtroende fler chanser att pröva sin nivå mot de etablerade stormakterna.
Afrika kommer till mästerskapet med Algeriet, Cabo Verde, Elfenbenskusten, Egypten, Ghana, Marocko, Senegal, Sydafrika, Tunisien och DR Kongo. Asien företräds av Australien, Iran, Irak, Japan, Jordanien, Qatar, Saudiarabien, Sydkorea och Uzbekistan.
Det är en bredare karta än tidigare. Men större representation är inte automatiskt samma sak som maktskifte.
Afrikas chans
Marockos semifinal i Qatar 2022 förändrade bilden av vad ett afrikanskt landslag kan göra i ett VM. Det var inte en tillfällig skräll byggd på en enda kväll, utan en turnering där disciplin, fysik, publiktryck och individuell kvalitet räckte hela vägen till de fyra sista.
Det gör Marocko till en naturlig referenspunkt även den här gången. Laget öppnar mot Brasilien i grupp C, en match som omedelbart visar om föregående VM var början på något större eller ett historiskt undantag.
Afrikas styrka ligger dock inte bara i Marocko.
Senegal har under flera år etablerat sig som ett av Afrikas mest stabila landslag. Egypten kommer med Mohamed Salah som självklar offensiv symbol. Ghana och Elfenbenskusten har ofta haft spelartyper som kan störa större nationer, även när helheten svajat.
Utmaningen är densamma som tidigare: att göra kapaciteten repeterbar. Afrikanska lag har ofta kunnat slå ur underläge, men vägen mot verklig slutspelsmakt kräver att de också vinner de matcher där de själva förväntas föra spelet.
Asiens självförtroende
Asien går in i turneringen med en annan sorts styrka.
Japan och Sydkorea har under lång tid byggt landslag som är taktiskt skolade, löpstarka och obekväma för europeiskt motstånd. Japan möter Sverige, Nederländerna och Tunisien i grupp F och får där en utmärkt värdemätare.
Iran, Saudiarabien, Qatar och Australien ger Asien ytterligare bredd. Saudiarabiens seger mot Argentina 2022 lever kvar som en påminnelse om att kontinentens bästa lag inte längre behöver be om ursäkt för sin plats på scenen.
Samtidigt är steget från respekterad gruppmotståndare till verklig VM-utmanare fortfarande långt. Det krävs mer än organisation och tempo för att överleva ett slutspel där varje misstag straffas hårdare. Japan är kanske det tydligaste testfallet.
Laget har kvalitet nog att vinna matcher mot nästan vem som helst, men nästa steg är att göra det med samma kyla när förväntningarna stiger. Å andra sidan kan den uppåtgående solens rike också förlora mot nästan vilket land som helst.
Att störa är inte nog
För Afrika och Asien handlar VM 2026 därför om mer än enstaka frisparkar i krysset samt spridda skrällar.
Att rubba ordningen betyder inte nödvändigtvis att vinna hela turneringen, men det kräver att fler lag tar sig vidare, pressar favoriter och gör slutspelsplatser till något mer än glada undantag.
Det utökade formatet kan hjälpa dem dit. Fler platser ger fler vägar in i turneringen, och fler grupptreor som går vidare minskar risken att ett starkt lag faller på en svag premiär.
Men makt flyttas inte av formatet ensamt. Den flyttas av lag som klarar press, hanterar marginaler och vinner även när matchbilden inte passar.
Afrika och Asien kommer till Nordamerika med fler lag, bättre spelare och större självförtroende än tidigare. VM 2026 blir testet på om den bredden också kan bli verklig slutspelsmakt.
Jan Sundstedt
Afrika och Asien: Hur blir VM för dessa kontinenter?
Röstning stängd
8 röster totalt
