Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Ormar kan vara ett hållbart alternativ som proteinkälla för att nå uppsatta klimatmål, hävdar forskare vid olika universitet. Bland annat pekar man på ormars förmåga att fasta under längre tid utan inverkan på kroppsvikt eller hälsa.
I Asien är det inte ovanligt att föda upp ormar för mat och det finns en väletablerad kultur med bland annat ormfarmer i många länder.
I en studie, som publicerats i Scientific Reports, har man undersökt arterna Burmesisk pyton och nätpyton som resurs för livsmedelsproduktion. Forskare från institutioner som Macquarie University i Australien, University of Oxford i Storbritannien och Vietnamese Academy of Sciences and Technology har studerat över 4600 ormar på gårdar i Thailand och Vietnam.
Resultaten visar att ormar växer snabbt under en tolvmånadersperiod, med särskilt snabb tillväxt för honorna. Medan Burmesisk pyton kan nå en längd på nära fyra meter, kan nätpyton bli upp till sju meter lång och anses vara världens längsta orm. Dessutom kräver ormar mindre mat från traditionella proteinkällor såsom kyckling, nötkött, fläsk och lax.
Behövs mer forskning
Det mest anmärkningsvärda fyndet från studien var dock ormarnas förmåga att fasta under långa perioder. Forskarna upptäckte att ormar kunde fasta i upp till 127 dagar utan att förlora signifikant kroppsvikt eller hälsa. Det menar man skulle kunna bidra till en mer klimathållbar livsmedelsförsörjning,
"Förmågan hos fastande pytonormar att reglera metaboliska processer och upprätthålla kroppskonditionen förbättrar livsmedelssäkerheten i instabila miljöer, vilket tyder på att pytonormsodling kan erbjuda ett flexibelt och effektivt svar på global livsmedelsosäkerhet", skriver forskarna i studien.
Forskarna menar dock att detta främst gäller i länder där reptiler redan är en del av matkulturen, men däremot konstaterar man att ormar skulle kunna vara mer effektiva inom massindustrin för animaliskt protein.
"För att utnyttja denna potential behöver vi omgående mer forskning om reptilernas jordbrukspotential och de mest effektiva och humana sätten att producera denna nya grupp av boskapsdjur", skriver man.
Fakta: Nätpyton (Malayopython reticulatus) och Burmesisk pyton (Python bivittatus)
Båda arterna lever i Sydostasien, men Burmesisk pyton har etablerat sig i Florida i USA efter att ha rymt från fångenskap.
Arterna är ogiftiga, men är så kallade "kramormar" som kväver sina byten till döds genom att ringla sin kropp omkring dem. Främst äter de fåglar och däggdjur i varierande storlekar som exempelvis gnagare, primater eller grisar. Bland de största dokumenterade bytesdjuren man känner till för nätpyton är en svältande malajbjörn på 23 kilogram. Burmesisk pyton har dokumenterats äta alligatorer i Florida.
Det har hänt att båda arter dödat människor, men oftast i samband i fångenskap när djuren exempelvis varit husdjur.
