Dagarna fyra fylldes med gemenskap, uppskattning och väldigt mycket musik. Det är vänligt, gemytligt och de besökare som väljer att gästa Time To Rock gör det med omsorg. Festivalen är som en stor familj som välkomnar och integrerar. Det slår de flesta besökare vilken omtänksam anda som råder inne i det uppbyggda samhället kallat Time To Rock.
Musikakterna är många och variationsrika där många smaker verkligen blir tillgodosedda. Det är extra charmigt att betrakta när även barn följer med och visar uppskattning samt bjuder på humor på det där viset som bara barn kan när till exempel deras favoritband framträder. Smash Into Pieces lockade barn som vuxna där hela festivalområdet gungade när sittandes som ståendes sjunger med, applåderar samt ler instämmande till hur väl allt sitter som en smäck.
Campinglivets förlovade land
Festivalen börjar även nå sin limit rent boendemässigt för de som väljer att vilja campa. Det var 300 fler övernattande än förra året och nu behöver Time To Rock ledningen titta efter markalternativ. Det innebär att festivalen kan bära cirka 1 100 campinggäster. Men markfrågan blir en nöt att knäcka, uttrycker Martin campingens generalmaestro, som guidade Mikael Rasmussen runt inne i campingområdet i sin fina golfbil. Det blir mycket återvinning under dessa dagar där ett samarbete med en handlare i Kristianstad möjliggör att de även kan få panta burkar exempelvis från Tyskland just för att det blir sådan mängd och metallen är värdefull, precis så värdefull som den metal som spelas och framförs från scenerna.
Exempelvis så uppträdde den Tyska veteranbandet Dirkschneider med Udo Dirkschneider med sin urkaraktäristiska verkshöjd som därmed lyfter hela stämningen till publikens förtjusning. Deras repertoar vid detta tillfälle blev att spela alla låtarna från det legendariska albumet Balls To The Wall som firade 40-års jubileum. Det blev även möjlighet för auditoriet att få köra till Dirkschneiders extranummer dirigerande av låten Princess Of The Dawn.
Tre scener med 47 stycken band där det mesta av spelschemat höll hälsomässigt förutom Black Ingvars som vi saknade med deras tolkningar av barnvisor, schlagers och dansbandsgung i oerhört feta hårdrocksarrangemang. Med kort varsel ersatte istället bandet Alien Black Ingvars frånvaro. Det är njutning för alla sinnen med alla de band som uppträder. Det är härliga band som Quireboys som erbjöd underbar sydstatsrock med inslag av väl kompetent rockmunspel. Bandet Oomph dundrade på likt Rammstein och sångaren bjöd på teatraliska blickar och mimik. Fler sinnen blev även tillfredställda då Cobra Spell framträdde i lack, läder och lyckades dölja de mest intima delarna i kinky- läder och lack samt sina instrument.
Crescendo på fjärde dagen
Helt klart bäst blev den sista dagen av festivalens fyra fullpumpade dagar av öl, mat, tältande och musikekvilibrism. Alltid lika fantastiskt att få se och höra Mikkey Dee från legendariska King Diamond därefter Motörhead och numera flitigt turnerande med Scorpions, där han reste från Hannover till Knislinge för att framföra låtar från den tid med Motörhead.
— Det är synd om de band som måste framföra dåliga låtar för att publikfria medans välkomponerade melodier är en stolthet att få framföra såsom, Ace Of Spades, sade Mikkey med glimten i ögat.
Vilken låt ska vi spela nu då, frågar Mikkey sedan publiken. Ace of Base, blev svaret skämtsamt från publiken.
Programmet fortsatte och följdes därefter exempelvis med Jean Beauvoir, barnens favorit Smash Into Pieces med läckra medryckande låtar, cool datorgrafik och eldshow. Därefter Majestica med fantastiskt gitarrekvilibrism av Tommy Johansson likt Yngwie Malmsteen och med en sångröst som i sina högsta register frammanar bilder av självaste Judas Priests Rob Halford. Ja, det är verkligen starka upplevelser och programmet levererar och toppar därefter med Myrath som varvar orientaliska dans- och musikinslag i sina metalbaserade melodikompositioner.
Den karismatiske teater- och dramaklädde sångerskan Noora Louhimo i Battle Beast ger sitt band och festivalens besökare nya dimensioner och önskvärt vore även att musikerna också förstå att matcha artistdramadrottningen Noora. Ny som konferencier i år blev Orvar Säfström.
Välkommen i din bekväma comfortzoon! Orvar uppmanade publiken en hymn till den legendariske bortgångne Lemmy från Motörhead. Auditoriet uppmanades titta upp mot himlen för det är där han är, uttalade Säfström, och ingen annanstans!
Ytterligare ett möte som berör min själ och hjärta är med en av festivalens flitigaste besökare. Personen heter Jens Björk och vi kan alla se honom oftast sittandes i sin rullstol på de avsedda rullstolsramperna med god utsikt till scenerna och artisterna. Med jämna mellanrum vill Jens filma med sin smartphone eller resa sig upp och digga med till de rytmiskt tunga hårdrocks- och metallåtarna som når honom kanske djupare än oss andra. Jens drabbades av stroke och påföljande afasi för cirka 10 år sedan och har sedan dess genomgått olika terapeutiska behandlingar.
Jens jobbar ständigt med övandet av språket, rörelser och de sociala sammanhangen. Det känns extra fint när ett förtroende byggs upp och vårt ömsesidiga tålamod gör att vi förstår varandra och musiken är likt visdom på sådan frekvens att den enbart går att förnimma. Därför kan musik vara helande och läkande, och trots hög ljudvolym som strömmar ur högtalarna på Time To Rock skadas inte öronen utan tvärtom når tonerna djupt in i publikens kroppar. Och Jens sms:ar mig ett par dagar efter att Time To Rock packat ihop och skriver så här:
"Gokväll! Jens här med rullstolen. Nu har jag vaknat efter härlig festival i Knislinge och det sista bandet Sonata Arctica – riktigt härligt slut på festivalen."
Detta sätter väl fingret på hur viktiga dessa fantastiska festivaler är!
Bockar & Bugar
Så tack till hela Time To Rock-ledningen med festivalgeneralen Andreas Martinsson i spetsen, pressansvarig och allas vår Andreas Hygge Hügard till alla de som byggt upp festivalmiljön, värd- och säkerhetspersonal, blåljus såsom polis- och ambulans som också likt kyrkan hade ett välkomnade eventinslag där de som ville bekanta sig med dess så viktiga funktioner. Detta gott folk var Time To Rock 2025 och besökare uttalar redan en längtan till Knislinges oas. Må alla goda energier strömma!
Och vi lägger även in ett önskemål till nästa år — de fantastiska gothrockbandet Fields Of The Nephilim. Tack på förhand!
Mikael Rasmussen alias Artist Razz
