Sweden Rock Festival fyllde pärlbröllop i år och det är verkligen ett heligt förbund som ingåtts mellan arrangör, artister, publik, volontärer, journalister, fotografer samt knallar, foodtrucks av alla de slag samt de boende i Norje, Sölvesborg med omnejd.

Ingolf Persson i framgångssagan om Sweden Rock Festival är visionären som skapade största hårdrocksfestivalen i Skandinavien. Det krävs alltid en visionär för att något ska skapas, så också med alla de fantastiska band, alla de musikaliska själar som komponerar låtar och starka melodier som fortfarande är medryckande samt får pulsen och blodet att rytmiskt flöda i kroppen så att den där magin och responsen uppstår mellan rockband och publik.

Det var drygt 90 band som framträdde i årets upplaga av Sweden Rock Festival som i år även firade 30-årsjubileum. Höjdpunkt utan konkurrens var tveklöst Iron Maiden med sin frontman Bruce Dickinson! De visar och bjuder den exalterande publiken energi, scennärvaro och äkta kamratskap både sinsemellan sig som bandmedlemmar och ger audiotoriet full valuta, respons och tacksamhet för den växelvisa respekten.

Det är ett adrenalinpåslag som heter duga precis innan bandet äntrar scenen och publiken vet inte till sig och även vi fotografer i fotodiket känner publikens och bandets närvaro och hela platsens själ vibrerar som sedan förlöses när alla i hårdrocksbandet Järnjungfrun ger järnet med sin fantastiska setlist. Maiden vet hur genomslagskraftiga kompositioner skapas, feta ackord, vackra ackordsföljder och växlingar mellan akustiskt, distade gitarrer, sköna sångpartier, tänker på låtarna Fear of the Dark, Alexander the Great och avslutande Wasted Years.

Sweden Rocks alla fem scener under de fyra dagarna som festivalen pågick levererade band efter band efter band med hårdrock, metal, blues, rock och det är vackert att se hur skön stämningen blir av att variera utbudet i alla dessa stilar. Det är också mäktigt att få ta del av band som i årtionden skapat fantastiska låtar som fortfarande berör och ger goda känslor i kroppen, tänker främst på bandet som blev som ett förband åt Iron Maiden, nästan... Blue Öyster Cult. Starka melodier som är perfekt upptrissande såsom Cities on Flame with Rock and Roll samt Black Blade.

Tänk att gubbar bra över 70 fortfarande levererar rock på högsta nivå och berör alla känslosträngar. Det är verkligen ett pärlband av namnkunniga såsom Def Leppard, Lita Ford, Heat, Sator, Europe, U.D.O. med flera. Det blev även en extra nostalgitripp när vi fick se och höra resterna av ZZ-Top som numera heter Billy Gibbons and the BFGs. Med sådana nummer kom publiken att rytmiskt digga med huvudena, klappa händerna i takt och stampa fötterna i den sandiga och dammiga jorden.

Många av sångarna i respektive band uttalade en visad tacksamhet av festivalens genomförande, publikens närvaro och hur viktig musik och kultur är att kunna mötas och umgås igen nu när pandemin och festivalen är över för denna gång. Någon avslutande tankegång inför nästa års festival är en önskan om lite varmare mat i vissa mattält och kanske sätta upp symboler så att det är lite lättare att finna sitt fordon mitt i natten långt där ute på fälten och lite bättre kommunikation mellan arrangör, artist, media men i det stora hela är det ett fantastiskt arrangörsarbete som integrerar, bjuder in och respekterar.

Väl mött så ses vi igen nästa år med förväntningar av att alla sinnen stimuleras och speciellt hörselgångarna knådas rejält av decibel. Tack för ett väl genomfört Sweden Rock Festival 2023. Så den avslutande frågan blir: Tager jag? Ja! och blir det 30 år till så ser vi fram mot diamantbröllop!

Mikael Rasmussen alias Artist Razz