2012 sköts den då 17-årige afroamerikanen Trayvon Martin ihjäl av bostadsområdesvakten George Zimmerman. Zimmerman friades sedermera efter omfattande och långdragna processer i alla domstolsinstanser och händelsen bedömdes vara en handling av självförsvar. Mainstreammediernas narrativ var dock redan fastställt – det om ännu ett fall av oprovocerat rasistiskt våld mot en afroamerikansk man.

Trayvon Martin ska enligt Zimmermans försvarsadvokat ha gått till angrepp mot vakten, bland annat dunkat hans huvud i asfalten och hoppat på honom, varför Zimmerman kände sig tvungen att freda sig med sitt vapen. Det var en berättelse som även rätten fann trovärdig och menade föll inom ramen för den så kallade ”stand your ground-lagen” där man har rätt att bruka dödligt motstånd i en situation där man själv hotas av våld.

Denna artikel publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 4 juni 2020.

På sociala medier hade Trayvon Martin tidigare poserat med vapen, postat bilder på droger och också blivit utkastad från sin skola efter att ha tagit med sig marijuana dit. Även uppgifter om Martins inblandning i våldsamma slagsmål togs upp av Zimmermans advokat.

Annons:

Konventionell massmedia och radikala svarta etno-aktivister i USA brydde sig dock inte om huruvida Zimmerman var oskyldig eller inte, eller om huruvida Martin i själva verket gått till attack mot honom. Istället anordnades omfattande protester runtom i USA, många av dem våldsamma. Det narrativ som då lyftes fram var att Trayvon Martin var ytterligare ett i mängden fall där afroamerikaner dödats på grund av sitt etniska ursprung – mycket likt exempelvis narrativet om George Floyd.

Snart därefter började också hashtagen #BlackLivesMatter användas på bred front i sociala medier. Vänsterliberaler och svarta etnoaktivister förde fram ett budskap att USA fortfarande är ett djupt rasistiskt land där afroamerikaner inte behandlas likvärdigt av polisen, utan ideligen utsätts för övergrepp och orättvisor.

Rörelsen växte snabbt och deklarerade tidigt att man hämtat inspiration från den rasistiska Black Power-rörelsen, som under det sena 60-talet bland annat blev känd för att mörda amerikanska poliser och starta våldsamma upplopp runtom i USA som kostade många människor livet.

Vid en attack vid Glenville, Ohio, dödade en grupp svart makt-extremister exempelvis tre poliser och skadade ytterligare tolv. Samtidigt dog en förbipasserande och två skadades innan situationen lugnat sig. Tre av de svarta extremisterna dog vid skottlossningen mot poliserna och ytterligare två i de följande upploppen.

Inspirationen av det våldsamma och rasistiska hatet mot vita amerikaner från svart makt-rörelsen är något som genomsyrat även BLM-rörelsen. Ett exempel är medgrundaren till Black Lives Matter i Toronto, Kanada – Yusra Khagali. Khagali hade inget genuint intresse av jämlikhet eller rättvisa, utan såg i BLM en chans att spy ut sitt hat mot människor av europeiskt ursprung, trots att hon valt att leva i ett land där dessa är i majoritet. På sociala medier har hon kallat vita för ”undermänniskor”, ”en genetisk defekt från svarthet” och menat att vita egentligen inte ens har rätt att betrakta sig som människor.

”Svarta människor skulle med deras dominanta gener helt enkelt kunna utrota de vita om vi bara hade makten att göra det”, skrev hon nöjt och påstår vidare att svarta är ”supermänniskor". Khagali, som också är muslim, har tidigare bett Allah om styrka att lägga band på sig själv och inte bara ”döda alla dessa män och vita människor som finns därute idag”.

Den rasistiska och hatfyllda jargongen hos BLM-rörelsen är något som av allt att döma tilltalat den ungersk-judiske ultraglobalisten och valutaspekulanten George Soros, som donerat över 5,5 miljoner kronor till nätverket via sin subversivt inriktade stiftelse Open Society som han kontrollerar, och som i flera andra sammanhang arbetat för massinvandring till Europa och andra projekt präglade av förment "antirasism".

Pengarna från den ökände miljardären skulle investeras i ”tekniskt bistånd” och stöd till de våldsamma aktivister som utgör själva kärntruppen i Black Lives Matters ständiga protester och kravaller. Soros organisation har också diskuterat huruvida man ska försöka ”forma” Black Lives Matter ideologiskt eller bara understödja dem ekonomiskt.

2015 kunde Washington Times avslöja att hela 270 miljoner kronor donerats till organisationer som deltog i raskravallerna i Ferguson. Även där var BLM-rörelsen högst delaktig i den omfattande våldsanvändningen där bland annat poliser attackerades. Soros ska också via sin stiftelse ha betalat professionella vänsteraktivister för att delta i upploppen, bland annat genom att betala för deras bussbiljetter. Pengar lades vidare på att betala PR-företag som skulle ta fram och manipulera informationen på sociala medier med syftet att få det att framstå som folkliga protester, snarare än iscensatta och orkestrerade diton.

George Soros har inte bara skänkt stora summor till BLM-rörelsen i USA. Även den svenska vänsterextrema underrättelseorganisationen Expo och deras projekt, som hade i syfte att utbilda eller träna vänsteraktivister och få dessa att påverka utgången av riksdagsvalet 2014, har fått stöd av den famöse finansmagnaten. Exakt hur mycket pengar Soros pumpat in i BLM eller andra organisationer som förespråkar icke-vit rasism och driver på ytterligare polarisering är oklart, men tydligt är att det handlar om mångmiljonbelopp.

Den afroamerikanska delen av befolkningen i USA är, som Nya Dagbladet tidigare kunnat rapportera om, överrepresenterad när det kommer till brottslighet. Det finns mot den bakgrunden därför även en överrepresentation av svarta amerikaner bland dem som sitter i landets fängelser. BLM kräver dock att våldsamma fångar släpps ur landets fängelser, med hänvisning till att deras domar ska vara diskriminerande och bero på förövarnas etniska ursprung.

Vidare kräver man ersättning för slaveriet, en praktik som avskaffades i USA liksom över hela det övriga Västerlandet för över 150 år sedan. Man menar att afroamerikaner fortfarande lider på grund av detta och att det är dags för USA att ersätta detta lidande ekonomiskt. Kritiker menar dock att kraven på ersättning bara handlar om att aktivisterna vill ha enkla pengar och ifrågasätter rimligheten i att genom blodsband lägga en kollektiv skuldbörda på ättlingar till slavägare som levde för 150-200 år sedan, och som ska omsättas ekonomiskt och politiskt idag.

Inte heller ger BLM något erkännande till det faktum att USA, och framförallt Nordstaterna liksom det övriga Västerlandet, i själva verket låg i framkant när det kom till att avskaffa slaveri som praktik - något som fortfarande pågår idag i betydande delar av Afrika.

BLM-rörelsen har också uttryckt krav om att polisen ska styras av det lokala samhället där de boende i olika områden ska kunna besluta vilka poliser som ska anställas och vilka som ska sparkas om man upplever att de misskött sig. Även detta förslag har fått stark kritik eftersom det enkelt kan bädda för korruption och där kriminella gäng kan få inflytande över vilka som arbetar som poliser i de områden de verkar. Man vill också avskaffa dödsstraffet.

De våldsamma BLM-protesterna som inleddes 2013 fortsatte året efter med omfattande kravaller som samlade tusentals människor. I Bloomington, Minnesota, arresterades minst ett 20-tal individer ur nätverket efter att en protest börjat urarta och man istället tagit till våld mot polis och andra man ogillat.

Iögonfallande är att ett betydande antal dödsoffer BLM-rörelsen uppmärksammat och även startat våldsamma kravaller för att "hedra" haft en våldsam och kriminell bakgrund. I flera fall där afroamerikaner skjutits har det konstaterats att polisen agerat felaktigt och överilat, men det går samtidigt att konstatera att det sällan handlar om genomsnittliga afroamerikaner som blivit utsatta för polisens våld. Påfallande ofta har det snarast handlat om gravt våldsbenägna individer som antingen varit beväpnade eller haft ett kriminellt förflutet och utgjort ett reellt hot mot polisen.

Bland dem som BLM uppmärksammade 2014 återfanns Dontre Hamilton, som blev ihjälskjuten när han gick till våldsam attack mot en polisman och försökte misshandla honom med hans batong. Eric Garner som hade blivit arresterad vid fler än 30 tillfällen, bland annat för misshandel. Ezell Ford, som arresterats med ett skarpladdat skjutvapen på sig och Laquan McDonald som gick omkring och svingade en kniv när han sköts av polis. Antonio Martin bar även han ett skarpladdat vapen när polisen sköt honom och ska därtill ha riktat vapnet mot polisen. Jerome Reids hade en pistol i bilen och ignorerade polisens order när han sköts.

De följande åren fortsatte rörelsen att växa och nätverkets våldsamma retorik har även konstaterats smitta av sig även på personer som inte varit nära involverade i rörelsen. 2016 dödade den afroamerikanske soldaten Micah Xavier Johnson fem poliser och skadade nio andra. Johnson erkände senare själv att han inspirerats av BLM-rörelsen och menade att han ville döda vita människor i allmänhet och vita poliser i synnerhet.

Bara mellan 2014 och 2016 mördades 11 poliser av BLM-anhängare vid olika dåd och minst nio skadades. Dåden motiverades ofta av gärningsmännen som ”hämnd” för polisens påstådda riktade rasistiska skjutningar av svarta. Ett är Gavin Long, medlem i svart makt-organisationen Nation of Islam, som körde till Baton Rouge i Louisiana och där mördade tre poliser för att poliser från samma avdelning tidigare skjutit en svart man – Alton Sterling.

Sterling, vars död Gavin Long skulle hämnas genom att mörda tre poliser, var sedan tidigare känd av polisen och hade tidigare dömts för en rad våldsamma brott. Han hade också en laddad revolver på sig när han blev skjuten. Trots detta höll Long fast vid att skjutningen skulle hämnas genom att mörda polismän.

Den våldsamma och explicit rasistiska BLM-rörelsen är starkast i USA, men man har försökt öppna filialer även i andra länder. Nätverket är aktivt i Australien, Nya Zeeland, Storbritannien och Kanada och även i Sverige hörs röster som vill se en liknande rörelse kopplad till den bredare "antirasistiska" sfären. En av dessa är Bilan Osman från Expo som påstår sig arbeta mot rasism och diskriminering men som, trots att hon valt att leva i Sverige, själv deklarerar att hon ”inte pallar med vita människor” och att hon ”börjat känna ett förakt för vitheten”.

Även medgrundaren till den vänsterextrema underrättelsegruppen, Tobias Hübinette, som förvisso inte är svart men adopterad från Sydkorea, är en annan framträdande röst i vad som rimligen kan betecknas som den breda antivita och svenskfientliga rörelse som ligger nära BLM i Sverige. Hübinette har bland annat gjort sig känd för citat som ”Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande”, skrutit om hur han misshandlat barn som han misstänkte för att vara rasister och vidare gjort sig skyldig till en rad grova brott.

En annan varm anhängare av BLM-rörelsen är Victoria Kawesa från Feministiskt Initiativ, som blev politisk paria efter att hon ljugit om att hon blivit utsatt för rasism på tunnelbanan i Stockholm, när fotobevis sedermera visade att hon i själva verket gått till attack mot en man som inte låtit henne planka i tunnelbanan. Kawesa menar att de som lyfter fram svartas överrepresentation inom våldsbrottslighet gör ”rasistiska poänger” och ser det som hets mot folkgrupp att rikta uppmärksamhet och kritik mot destruktiv kultur som frodas i svarta samhällen. Att bland annat Sverigedemokraterna lyft detta ser hon som ”ännu en attack på svarta människors liv”.

”Feministiskt Initiativ stöd för BLM handlar om att väcka uppmärksamhet och kunskap kring angreppen och devalvering av svarta människors liv i USA. Feministiskt initiativ vill därigenom bilda opinion kring den institutionaliserade rasism som finns i USA såväl som i Sverige”, skrev hon i Aftonbladet 2016.

I dagens läge har BLM-rörelsen allierade i den absoluta politiska toppen, bland journalister och bland de största och mest inflytelserika företagen. Istället för att fördöma nätverkets falska narrativ, explicita rasism och våldsbejakande retorik, ger man istället aktivt stöd till den och dess vänsterextrema kollaboratörer som nu försöker öka sitt inflytande genom våld, hot och vandalisering.