Annons:

Nordisk folktrovandring – en annorlunda naturupplevelse

Uppdaterad maj 27, 2025, Publicerad mars 14, 2025 – av Redaktionen
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 28 570,00 SEK 38% Mål: 75 000,00 SEK

Framför den sprakande elden, med mörkret omringat tätt intill, berättas det historier från förr om att skogarna en gång faktiskt var fylld med annat än djur, tallar och mossa – utan av väsen som den moderna människan skulle betrakta som magiska, och ibland även nervkittlande sådana.

I den Bohuslänska skogen kan du följa med på en magisk kvällsvandring av ljus, historier och konst med nordiska väsen i fokus.

När fotografen Helen Ljungdahl tillsammans med vildmarksguiden och biologen Hanna Nydegger kom på idén till en nordisk folktrovandring fanns där en tanke att få ut människor i naturen även under Sveriges kalla månader. Hanna har tidigare arbetat som vildmarksguide i de norra delarna av Sverige, där det ofta är lätt att få ut folk på aktiviteter i snön. De såg samtidigt en betydande utmaning att "släpa ut folk i bohuslänskt fulregn och råkyla", men både Hanna och Helen var övertygade att det skulle gå att fylla mörkret med ljus, konst och historier.

– Vi har ganska många mörka månader här, varför sitta inom och vänta på de ljusa? Vi får ljusa upp dem själva på olika sätt och naturen som ger så mycket kraft, den finns där, året om, säger Hanna till Nya Dagbladet.

Annons:

Att det blev just fokus på nordiska väsen är ingen slump. Hanna och Helen delar fascinationen kring folktro som florerade i hög grad ännu kring 1800-talet. Det var en tid då förutsättningarna och världsbilden var annorlunda jämfört med idag, och de menar att man genom att försöka sätta sig in i hur situationen var för en bondefamilj på den tiden också bättre kan förstå folktrons sägner.

– Sägnerna i den gamla folktron tycker vi ger ytterligare en spännande dimension till att vara ute i naturen, säger de.

När mörkret faller

När mörkret börjat falla inleder man vandringen i Svartedalen med en stund kring lägerelden. Just Svartedalens naturreservat förknippas ofta med mystik med sina djupa barrskogar. Omgiven av den mörka skogen bjuds deltagare på något varmt att dricka samtidigt som det berättas historier med eldens trygga sprakande som bakgrund. Efter det får deltagarna ge sig ut i skogen i mindre grupper för att uppleva ljusinstallationer, dikter och konst. Exakt vad man får uppleva därute i skogen är lite hemligt, men deltagarna kan behöva använda sin kunskap de lär sig under vandringen. Kvällen avslutas vid lägerelden där man fikar tillsammans och deltagarna får hjälpa till att laga fikat över öppen eld, något som brukar vara uppskattat.

– Målet är helt enkelt att ge våra gäster en välarrangerad naturupplevelse utöver det vanliga – något annorlunda som ger både kunskap, inspiration och ett annat sätt att se på naturen, förklarar de.

Vilka väsen som ingår i vandringen är lite hemligt. Montage. Foto: Helen Ljungdahl

Näcken dyker upp

I vandringen fokuseras det på de väsen som ingår i konstutställningarna, där man får ta del av de lokala sägnerna som nedtecknats om dessa.

Vilka väsen kan man tänkas få höra om i vandringen?

– Vi vill inte avslöja för mycket – en del av magin ligger ju i överraskningen – men vi kan säga så mycket som att några av våra mest klassiska väsen dyker upp, till exempel Näcken.

Det viktiga att tänka på innan vandringen är att ha bekväma skor och även klädsel efter väder. Kvällarna kan bli kalla så varma kläder är ett måste.

Nordisk folktrovandring finns tillgänglig för företag samt även för familjer eller kompisgrupper under årets mörka period. Nästa tillfälle är den 29 mars, sedan gör man ett uppehåll under sommaren för att sedan fortsätta när höstens mörker är på ingång. När det gäller barn är det lämpligt från sjuårsåldern, men på grund av skogens terräng är det inte lämpligt med barnvagn.

Kvällen brukar börja vid 18-tiden och avlutas kring 21. Vandringen beskrivs som perfekt för att exempelvis stärka lagandan i företag eller för att få en energiinjektion i vardagen.

Naturen betyder allt

Nordisk folktrovandring är ett gemensamt projekt för Hanna och Helen. Utöver vandringarna erbjuder Hanna naturupplevelser, föreläsningar och verkstäder i naturens anda via sitt företag Art of Adventures. Hon bygger och formger också fågelholkar till försäljning.

– Bygga och skapa saker till mina arrangemang är det bästa jag vet – därav företagsnamnet Art of Adventures - allt jag gör har en touch av fantasi och skapandekraft, säger Hanna.

Helen fotograferar främst för företag, men älskar framförallt att fotografera i sagotema – särskilt barn, familjer och gravida. I nuläget planerar hon hantverks- och fotokurser med sagotema i naturen i fokus.

Under sommaren ägnar de sig åt separata projekt, men de funderar kring att eventuellt också skapa ett gemensamt sommarprojekt.

– Det blir i så fall något lite annorlunda än vår ljusvandring med nordisk folktro-tema, berättar de om sina funderingar.

"När jag mår dåligt vänder jag mig ofta till skogen"

För båda är naturen en otroligt viktig del av livet där det alltid finns återhämtning, tröst och inspiration. Helen beskriver skogen som en trygg plats som ger henne lugn och hjälper henne att landa.

– När jag mår dåligt vänder jag mig ofta till skogen. Det är inte den enda platsen där jag kan gråta fritt, men den kan trösta mig på ett annat sätt. Just nu, i sorgen efter min hund, känns den som en trygg plats där jag får andas och bara vara. Skogen är också en plats för mystik och fantasi – tänk en stilla stund i en mossig skog, där både djur och väsen kan finnas.

Skogen och nordiska väsen är ett gemensamt intresse för Helen och Hanna. Foto: Ellie Ljungdahl

För Hanna betyder skogen och naturen i sin helhet allt, en form av kärlek som inte riktigt går att förklara. Hon delar dock med sig av en dikt som hon skrivit om skogen för försöka förmedla det. Hon betonar att hon är medveten om att andra delar av naturen, som havet och fjällen, kan bli sura för att hon väljer just en dikt om skogen – men påpekar att de faktiskt har egna dikter...

Skogens tröst och vila

Skog, kan du trösta mig
det gör så ont att vara människa
vill lägga mitt värkande hjärta i mossan
hänga av min människokappa på en gren
vila lite från att vara människa
koppla in mitt system i dig
till trädens rötter
till hyferna
till gröna celler
dina hemliga invånare
snälla låt mig å trä a dem
bara en liten stund
dela med dem en kopp nyregnat regnvatten
prata om grönt och brunt
nu ska jag sätta på min människokappa igen
lyfta mitt hjärta från mossan
tack för vilan.

– Hanna Nydegger

Skogsrået har "girl power"

På frågan vilket som är deras egna favoritväsen är det svårt att välja ett, det finns ju så många att välja mellan. För Hanna blir det dock de bohuslänska drakarna som har "gnistrande eld från sina näsborrar" och "flyger från bergröse till bergröse med en kvast". För Helen är det svårare att välja ett, men hon går gärna tillbaka till sin farmors berättelser om en gårdstomte.

– Skogsrået är en favorit – hon utstrålar riktig girl power, ingen sätter sig på henne! Men jag måste ändå säga gårdstomten. Jag älskar tanken på en liten vresig nisse som sköter gården men blir sur om han inte år uppskattning. Min farmor, som var från Tjörn, svor på att hon hade sett en gårdstomte och kunde beskriva honom i detalj. Den berättelsen har levt kvar i mig, och påminner mig alltid om henne, säger Helen.

"Mörker är inte farligt"

Vandringen har fått fina recensioner från alla åldrar. Deltagaren Maria, 42 år, blev exempelvis imponerad över hur "vackert och välkomponerat allt var" och Anita, 65 år, menar att det "är svårt att förmedla hur himla häftigt det var". Även 14-åriga Nilika berömmer och menar att "det här var bättre än Liseberg".

Ibland kan det vara svårt att få folk att på förhand greppa vad vandringen går ut på, berättar Helen och Hanna, men intygar att när de väl kommit ut på vandringen så har ingen ångrat att man vågat lämna soffan och skärmarna för att uppleva naturen en stund, i ett nytt ljus.

– Mörker är inte farligt, att frysa lite är inte heller farligt. Värmen från en lägereld i ansiktet, att få sitta och lyssna samtidigt som det inre lugnar ner sig - det är fantastiskt!

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Sagan om Isfolket blir norsk tv-serie

Publicerad Igår 07:36 – av Markus Andersson

Margit Sandemos Sagan om Isfolket blir tv-serie för norska TV 2. Produktionen startar tidigt 2027 och blir den första tv-dramatiseringen av bokserien.

Rubicon Produksjon gör serien tillsammans med isländska New Media Arc, med 3,5 miljoner norska kronor i stöd från Norsk filminstitutt. Tv-serien kommer att visas på norska TV 2 och svenska TV4 i sex avsnitt på en halvtimme.

Böckerna omfattar 47 band från 1980-talet och följer en släkt där en i varje generation drabbas av en förbannelse och får övernaturliga krafter. Berättelsen tar sin början under pesten, då Silje har förlorat sin familj, tar hand om två efterlämnade barn och räddar en ung man från bödeln. Tillsammans med den unge mannen hamnar Silje och barnen i Isfolkets dal. Bakom böckerna stod den svensk-norska författaren Margit Sandemo, som avled 2018, 94 år gammal.

Serieskaparna Anne Bjørnstad och Eilif Skodvin, tidigare bakom bland annat Lilyhammer och Beforeigners, har velat göra projektet i flera år. Bjørnstad regisserar också.

— Sagan om Isfolket är en ångande berättelse om förbjuden kärlek, utanförskap och magi. I vår dramaserie vill vi låta den återuppstå som en modern, skandinavisk romantasy, säger serieskaparna till norska TV2.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Vulkanen där folktron möter naturens vidunder

Publicerad september 30, 2026
Vattenfallet Svöðufoss med Snæfellsjökull i bakgrunden.

Ett av naturens verkliga vidunder är den isländska vulkanen Snæfellsjökull. Mest känd är den från Jules Vernes roman "Resan till Jordens medelpunkt", men även i modern tid är den ett mycket uppskattat besöksmål.

Den isländska folktron betonar samtidigt vikten av att besökare måste ha respekt för det dolda folket som bor där, annars kan det gå mycket illa.


Artikeln publicerades ursprungligen den 7 juni 2025.


Halvön Snæfellsnes på västra Island är kantad av glimmande glaciärer, vattenfall och höga klippor. Små pittoreska byar utgör befolkningen på halvön som lokalt ofta brukar kallas för "Island i miniatyr". Även från Reykjaviks mumlande storstadsbrus kan man skymta den glaciärtäckta vulkanen Snæfellsjökull. Toppen mäter 1 446 meter över havet och är den centrala delen av nationalparken som upprättades kring området år 2001. I nationalparken finns en svindlande och ovanlig variation av natur med bland annat mossklädda lavafält och småstensstränder. Den 700 000 år gamla vulkanen anses vara aktiv, trots att den inte haft utbrott på omkring 1 800 år.

Till Jordens medelpunkt

Mest känd har platsen möjligen blivit i litteraturen. 1864 släppte den franske författaren Jules Verne äventyrsromanen "Resan till Jordens medelpunkt", eller "Voyage au centre de la Terre", där den tyske professorn Lidenbrock hittar gamla isländska dokument som beskriver hur man tar sig till jordens medelpunkt. Tillsammans med sin brorson Axel och guiden Hans reser de till just Snæfellsjökull, där resan till jordens medelpunkt börjar. Boken räknas som en klassiker och en av de mest populära äventyrsböckerna genom tiderna.

Gatklettur. Foto: iStock/Irina Danilova

Höga toppar och djupa grottor

Tyvärr finns ingen väg till Jordens medelpunkt i vulkanen (vad man vet...). Det går däremot alldeles utmärkt att vandra till toppen. Det ska ta ungefär åtta timmar fram och tillbaka. I fiskebyn Hellnar finns information kring vandringsleden upp på toppen och även ett stort antal andra leder man kan följa kring den enastående naturen.

Kombinationen av vulkanisk terräng, glaciärpåverkan och närheten till havet skapar ett unikt ekosystem som hyser en mängd olika livsformer. På vandringslederna kan man därför stöta på sälar, lunnefåglar eller fjällrävar. Det är heller inte ovanligt att se delfiner och späckhuggare i havet. Vulkanklimatet är hårt, särskilt nära vulkanen, men visar också på naturens otroliga anpassningsförmåga. Närmare vulkanen dominerar därför mossor och lavar, som tål mer kyla. På lägre höjder växer arktiska vildblommor, som exempelvis islandstimjan och blå havslavendel.

I området finns också ett antal vackra vattenfall som sätter ton på landskapet. Ett exempel är vattenfallet Svöðufoss, som ligger i närheten av glaciären. Det är tio meter högt och har tack vare de omkringliggande glaciärerna ett rikt vattenflöde året om.

Vid Djúpalónssandur stiger man in i ett riktigt lavalandskap. Där finns olika stenformationer som skapats av lavan för länge sedan. Följer man Nautastígur, tjurens stig, kommer man bland annat till den udda stenen Gatklettur, som har ett stort hål i sig, och genom hålet kan man se vulkanen i bakgrunden. I området finns även ett gäng laguner där det finns färskt vatten och tar man sig ner på Black Lava Pearl Beach får man se ett myller av svarta, släta stenar. Dessa kallas Djúpalónsperlur, vilket översätts till pärlor från Djúpalón. Lavastenarna har blivit släta efter att ha blivit polerade av havet.

I närheten av vulkanen finns även lavagrottan Vatnshellir. Den 200 meter långa grottan formades för omkring 8 000 år sedan av ett utbrott. Där inne kan man lära sig om både Islands geologi och vad det är för troll som lurar där nere. På den djupaste punkten kan man få uppleva vad totalt mörker innebär när lamporna släcks ner.

Bland alver och troll

På tal om troll är både Snæfellsnes och Snæfellsjökull kopplade till mycken folktro på Island. Enligt Bárðar saga Snæfellsáss var det halvjätten Bárður Snæfellsás som grundade halvön och gav den dess namn. Han beskrivs vara från en kunglig ätt av jättar och troll, men också vara till hälften människa.

Bárðurs far Kung Dumbar var hälften titan och hälften jätte, som kidnappade människan Mjöll till sin fru. I Norge år 900 föddes sedan Bárður, som var det äldsta syskonet. Han var en stilig man och fick ofta höra att han liknade sin vackra moder Mjöll. På Island sägs det att den vackraste, vitaste snön fick sitt namn efter hans mors hudfärg – Mjöll. Enligt utsaga använder man fortfarande just ordet "Mjöll" när man beskriver vacker vit snö som faller i stilla väder.

Staty av Bárður Snæfellsás. Foto: Theo Crazzolara/CC BY 2.0

Bárður bosatte sig på halvön tillsammans med sin fru, sina nio döttrar, sin halvbror Þorkell och hans två söner. Enligt legenden lekte brorsönerna, som hette Rauðfeldr och Sölvi, och döttrarna ofta, men en dag gick allt snett. Båda brorsönerna lekte med dottern Helga då Rauðfeldr knuffade henne hårt. Hon föll mot ett isberg, som drev mot drivisen i den starka vinden. Sedan försvann hon in i dimman. När Bárður fick höra om händelsen rusade han till sin halvbrors hem och tog båda brorsönerna under armarna, som var elva och tolv år gamla, och därefter kastade han först Rauðfeldr nerför en stor ravin i ett fall som förståeligt nog dödade den unge pojken. Sedan kastade han även Sölvi utför en klippa där pojken dog när hans skalle krossades. Än idag kallas ravinen Rauðfeldsgjá och klippan Sölvahamar. Þorkell sökte nu efter hämnd på sin bror och de slogs, Bárður bröt sedan benet på sin halvbror som sedan beslutade sig för att lämna Snæfellsnes och människorna för gott. Efter denna familjetragedi försvann Bárður in i glaciären Snæfellsjökull och blev beskyddare av området. Än idag sägs han bara komma ut för att hjälpa människor i nöd, exempelvis mot troll och annat. Det Bárður inte visste var att hans dotter Helga faktiskt överlevde och hamnade på Grönland, där hon hade egna äventyr. Senare kom hon tillbaka för att besöka sin far i glaciären.

Mycket på halvön är döpt efter Bárður och hela området är starkt kopplat till den tragiska sagan om hans liv. I fiskebyn Arnarstapi finns en staty av halvjätten. Besöker man fiskebyn är också ett tips att kika in de spektakulära konstverk som finns vid kusten, nämligen basaltklipporna som är skapade helt utav havets kraft. Just basalt är en lavabergart och har skapats när lavan svalnat.

Det finns även andra väsen kopplade till platsen. Likt resten av Norden är även Island starkt präglat av folktrons väsen, och det är fortfarande i modern tid en viktig del av kulturen. Dessa väsen är starkt kopplade till naturen och ses ofta som beskyddare av den. Många berättelser handlar om hur de kan påverka människor som besöker platsen, både genom att skydda och varna, men också bestraffa dem som inte visar respekt.

Kring och i berget sägs det bo både jättar och troll. Även huldufólk ska det finnas gott om, vilka sägs leva parallellt med människorna och ofta beskrivs som alver. Ofta kallas de "det dolda folket" - just eftersom de för ett vanligt mänskligt öga är osynliga. Till utseendet ska de likna människor, men vara vackrare, längre och slankare. Huldufólk beskrivs som övernaturliga men lever samtidigt helt vanliga liv i sin egen sfär, likt människan.

Den rödfärgade, gigantiska stenen Söngklettur, som översätts till "den sjungande stenen", vid Djúpalónssandur sägs vara alvernas kyrka. Enligt legenden var det hit som Bárður och hans män först kom, och den fick sitt namn eftersom grottan verkade svara på allt de sa med ett eko. Så länge man kommer ihåg att be alverna om tillåtelse är det helt okej att vistas kring, och gå in i grottan. Respekt betonas starkt inom isländsk folktro, där det varnas för att det kan gå riktigt illa om man inte hyser sådan för de osynliga.

Här inne myllrar det av olika inristningar, en del över 500 år gamla. Åtskilliga människor har använt grottan som skydd under tidens gång och har i samband med detta ristat in små meddelanden eller sina initialer. Det är dock förbjudet att rista in nya meddelanden.

Foto: Eric Kilby/CC BY-SA 2.0

En av de kraftfullaste platserna

Vissa menar att Jorden är uppdelad i sju stora energicentra, eller "chakrapunkter". Inom nyandliga kretsar beskrivs Snæfellsjökull ofta som hjärtchakrat och av denna anledning söker sig åtskilliga spirituella utövare och andra till vulkanen – för att samla kraft, främja läkning, utöva ceremonier eller bara meditera.

Stenar likt Djúpalónsperlur är vanliga kring hela kusten och kallas ofta för "orkusteinar", eller kraftstenar, något många brukar samla och ta med sig hem.  Vissa menar istället att de är skyddade och inte bör tas från platsen, exempelvis sägs det att det bor huldufólk kring Djúpalónssandur, som beskrivs ovan, och att man därför inte bör ta de svarta stenarna som finns kring platsen. Vissa berättar om hur man tagit hem en sten för att sedan drabbas av olycka.

Att ta med sig sina egna kristaller och ladda dem kring vulkanen är också vanligt, då det sägs att energin ska vara extremt kraftfull.

Åtskilliga besökare säger sig ha svårt att sova på halvön. Vissa menar att det kan bero på den magnetiska energin som utstrålar från vulkanen. Vulkanen sägs också ha en kraft som får människor att vilja återvända dit igen.

Djúpalónsperlur. Foto: Tim Hodson/CC BY 2.0

Utomjordingar på besök

På grund av platsens kraftfulla energier är det också åtskilliga som spekulerat kring att det är just till Snæfellsjökull som utomjordingar skulle besöka om de kom till jorden. Det var åtminstone hundratals personer övertygade den 5 november 1993, då människor från hela världen reste till vulkanen för att bevittna besök från utomjordingar, enligt Reykjavik Grapevine. Enligt utsaga ska telepatiska personer ha haft kontakt med andra planeter och fått just detta specifika datum och plats frammanat i sina huvuden. 500 personer från olika delar av världen blev så pass övertygade att de tog sig dit denna kalla kväll, men det kom inga utomjordingar på besök, som man vet åtminstone. I glad anda sköts istället fyrverkerier upp som symbol för intergalaktisk vänskap. Frågan är dock om smällarna i luften verkligen gav ett särskilt vänligt intryck ...

Skeppsvrak

När man besöker området kring Djúpalónssandur kan man också se järndelar ligga på stranden. Dessa är från den brittiska trålaren Epine GY7 som förliste den 13 mars 1948. Den ödesdigra natten kom en fruktansvärd snöstorm som gjorde att man tappade kontroll över fartyget och många föll överbord. Invånare från närliggande byar lyckades dra ut ett rep till det förlista fartyget och räddade fem män. Däremot överlevde inte 14 av männen ombord och flera av dem är än idag förlorade till havet.

Resterna från trålaren har sedan dess legat kvar på stranden som ett minne och är skyddade, vilket innebär att man inte får flytta eller röra dem.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Svenskt rekord: En miljon för ett Pokémonkort från 2006

Uppdaterad september 28, 2026, Publicerad september 28, 2026 – av Jan Sundstedt
Baksidor av Pokémonkort i en hög
Arkivbild Pokémonkort.

Kevin Chan betalade rekordbeloppet en miljon kronor för ett Pokémonkort i samband med en mässa på Fryshuset i Stockholm. Samma vecka sålde han det vidare till England för 1,2 miljoner.

Kortet heter Alakazam Gold Star och kommer från 2006. Kevin Chan köpte det under samlarmässan Card Expo Sweden, där tusentals besökare samlades under helgen.

Miljonköpet är nytt svenskt rekord, men någon oberoende jämförelse med tidigare kortaffärer har vi inte kunnat bekräfta.

Chan själv gläds åt affären: "Det känns jättekul att ha slagit rekord", säger han till Aftonbladet.

Innan veckan var över var emellertid en engelsk samlare snabbt framme och erbjöd honom 1,2 miljoner kronor för kortet.

Han tackade ja till erbjudandet och uppger att han planerar att leverera kortet inom ett par dagar. Kortet bytte därmed ägare två gånger under samma vecka.

Skillnaden mellan köpet och vidareförsäljningen blev därmed 200 000 kronor. En hyfsad värdeökning på så kort tid.

Kevin Chan tror att fler samlare kan ha värdefulla kort hemma. Han berättar att en vän grävt fram sina kort och sålt dem för 250 000 kronor.

X-inlägget nedan visar ett Alakazam Gold Star-kort.

OBS: Kortet är inte samma kort som Kevin Chan köpt och sedan sålt vidare.

Fenomenet Pokémon

Pokémon lanserades i Japan i mitten av 1990-talet och har sedan dess vuxit till ett omfattande mediefranchise.

Utöver de välkända samlarkorten omfattar fenomenet bland annat tv-serier och mobilspelet Pokémon Go, som släpptes för tio år sedan och låter spelare fånga pokémon på verkliga platser.

I vintras såldes världens dyraste Pokémonkort någonsin.

Det extremt sällsynta Pikachu Illustrator-kortet gick för motsvarande 147 miljoner kronor i USA – en svindlande summa, även med tanke på att ett diamanthalsband ingick i affären.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Giganter på grus – Rally-SM i Olofström

Nya Dagbladets kulturreporter Mikael Rasmussen alias Artist Razz var på plats när South Swedish Rally avgjorde Rally-SM i Olofström. På torget mötte han pokaler, bubbel och förare som ger hela sin själ åt gruset.

Publicerad september 26, 2026 – av Mikael Rasmussen
Kalle Gustafsson t.h lyfter tillsammans med sin notläsare Jim Hjerpe pokaler och bubbel med ära och stolthet
rally-sm-8368
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
rally-sm-8368
rally-sm-8377
rally-sm-8346
rally-sm-8353
rally-sm-8296
rally-sm-8421
rally-sm-8329
rally-sm-8528
rally-sm-8509
rally-sm-8541
rally-sm-8362
rally-sm-8369
rally-sm-8379
previous arrow
next arrow
 

Det fanns en gång i tiden ett program som hette Rally som sändes på fredagar i P3. Det är väl så nära Mikael Rasmussen alias Artist Razz kommit rally hittills i sitt liv. Men helgen den elfte och tolfte september förändrades allt för denna kulturreporter.

För på fredagen den elfte då vi promenerade och passerade torget i Olofström fick vi en syn som gick långt in i kulturådrorna. Där och då hade det bildats en ringlande bilkö med enbart Voc Autoexpertens Rallybilar där de en i taget fick åka upp på rampen där varje rallybils chaufför blev intervjuad av dagarnas South Swedish Rallys Hampus Juteryd med frågor bl.a. om hur det känns. Publiken fick där möjlighet att se och känna den nerv av vad bilrallysport kan handla om. Detta fick oss när vi kom till vårt kontor att googla på Rally-SM med final i helgen där vi kunde konstatera att pressackrediteringstiden löpt ut. Trots det kontaktade vi pressackrediteringsansvarige Sebastian Bourghardt där vi fick tillåtelse till fotografering av rallytorgets aktiviteter. Med närvaro och inlevelse sänder även Sebastian direktsänd radio ut i cyber- och mediaetern.

Lördagen infinner sig. Pokalerna putsas och dukas upp på borden inför utdelningsceremonin. Vi känner in torgets förberedelser inför slutdagens målgångar, pokalutdelningar och summeringar av alla klassers deltagande. Vi går också in på arrangörens kontor och efter några magiska förtroliga ordväxlingar, vips har vi fått förtroendet att bära pressleg samt en väl synlig fotoväst. Dessutom har en storbildsskärm placerats på en central plats på torget för att publik och besökare ska kunna ta del av de direktsända rallyracingloppen.

En klassresa

Å ena sidan hade arrangören samarrangerat olika rallyklasser såsom Voc Autoexperten RLY som är den största rallyföreteelsen i Sverige. Förutom dessa till största delen Volvo-bilar så innehöll helgen SM i South Swedish Rally där vinnarna inkasserade triumfer, pokaler och stolthet. Grädde på moset detta år var och är också att South Swedish Rally SSR fyller 50 år då det hela startade år 1976.

Klasserna som var representerade under helgens Rally-SM var Sverigeserien Junior Cup, Voc Autoexperten Rally grupp E A/B/C-förare, Voc Autoexperten Rally C-förare, Voc Autoexperten Rally Elit A/B, Voc Autoexperten Rally grupp F A/B/C-förare, NRC, BMW Classic, Nationella 4 WD samt Internationella 4 WD.

Helgen den 11–12 september blev de normalt slumrande blekingska skogsvägarna i Olofström uppväckta till rallysportens olika klasser. De rallyintresserade individerna som dock inte hade möjlighet att masa sig ut till de olika sträckorna för att ta del av motorvrål, grussladd och ibland avåkningar eller haverier av allehanda olika slag erbjöds möjligheten, den unika och exklusiva, att på nära håll få se, betrakta samt höra bilekipagens förare och notläsare. Det fanns till och med en tillfälligt uppbyggd ramp på Olofströms centrala torg där varje bil fick sin lilla stund i strålkastarljuset likt en artist som får ta emot publikens applåder, småleende men också ibland små sömniga ögon i väntan på vad nu förväntningarna vilade på.

Eldsjälar som ger hela sin själ, hjärta och sig själva för sin rallysport

Det märks också vilket engagemang, inlevelse och närvaro många tävlingsekipage investerar både i sitt fordon men också i helheten av vad respektive varumärke står för. Om vi exempelvis tittar och sätter luppen på Voc Autoexperten RLY bilekipage nr 202 så kan vi konstatera att fordonet representeras och framförs av Roger Fransson med sin notläserska Charlott Holmqvist som vid närmare titt visar sig även vara klassledningen för Voc Autoexperten RLY sedan 2007. Låt se hur detta måhända firas 2027.

Vi kan också glädja oss åt att fler tjejer ansluter sig till bilsporten. Det kan nämnas att förare Linnea Winqvist denna helg med sin notläserska Maja Björnell deltog och vann klassen grupp E. Ett kvinnligt bilsportrallypar som beskrivs som ett av sportens mest glädjespridande och energigivande team syftar på den svenska rallyduon Catalina Floberg och Julia Svensson. De tävlar i en Volvo 940 i klassen NRC 4. Under South Swedish Rally 2026 slutade de som trea i sin klass. Som ett tredje exempel kan föredömligt nämnas norska föraren Kristiane Hvaal Engh och Co-driver Gunhild Hvaal Engh som i sin klass NRC vann och kröns även till nordisk mästare i och med denna seger.

Med tanke på allt detta innehåll kan man därför förstå att publiken hade vissa förväntningar och för den totalt oinvigde kunde naturligtvis vissa moment vara svåra att förstå. Viss förståelse finns därför för att se somliga av publiken med sömniga ögon. Med en liten publik som hade tagit sig till Olofströms torg hoppas arrangörerna, rallyåkarna, notläsarna m.fl. att fler nästa år hittar och tar sig till Olofströms torg och där på nära håll därmed kan se och stundom höra coola rallybilar, häftiga internationella rallybilar och framförallt får de se de utomordentligt kompetenta rallychaufförerna som med lätthet manövrerar sina ekipage på dessa upp- och nergående smala grusvägar i dryga 100 knyck. Vi ser dock fram emot det sista året som kontraktet ser ut just nu med det tredje South Swedish Rally i Olofström år 2027.

Investerad tillit

Det uppbyggda förtroendet förvaltades därmed av den nyinvigde kulturreportern med denna kultur-essä-artikel tillika poetiska fotografier i den kompletterande bildkarusellen. Många fina fotoögonblick uppstod bland annat med vinnarna, tvåorna och treorna i den Internationella rallyklassen. Kalle Gustafsson som vann i sin klass Internationella 4 WD passade även på att med bubbel duscha fotograferna, sina tävlingskonkurrenter samt sin egen notläsare. Det var idel glada miner där de flesta njöt i vinnarnas samvaro och det uppstod nästan dans och andra kraftlyftprov då de kunde slappna av efter alla timmar av koncentration både med att styra sitt fordon samt att lyssna och ta in den information som kart- och notläsaren levererar. Det är bara att förstå att de är giganter på grus!

Tävlingens stora begivenhet var därmed den Internationella 4 WD klassen där Kalle Gustafsson med sin notläsare Jim Hjerpe tog segern för Rally-SM 2026. Tvåa blev Adam Grahn med sin notläsare Christoffer Bäck och vi känner kanske till Adams far Joachim Jocke Grahn som återkommande florerar i media och som garanterat låtit Adam ärva de fantastiska rallyådrorna. I mötet med Adam förstår vi att det finns mycket som talar för utveckling av Guds nåde när talangen förvaltas väl. Det blir mycket intressant att fortsätta att följa denne unike 20-åring. På tredje plats placerade sig Kenny Stavbom med sin notläsare Lucas Karlsson.

Tävlingshelgen avslutades på ett hotell i Olofström där 50-årsfirandet kunde fortsätta och det går att konstatera att många var nöjda både med arrangörens insats, banritarens oerhörda engagemang för att vägarna skulle vara väl avvägda, balanserade samt utmanande och svårighetsmässigt utan att dumdristigt äventyra.

Ibland går det grus i maskineriet

Det märks dessutom att det finns utomordentlig expertis i teknikerfållan så att vissa skador som normalt skulle ta dagar att reparera fixar de på typ 19 minuter. Så stundtals då det går grus i maskineriet är de lösningsfokuserade och ser möjligheter i utmaningarna. Det ska därför bli inspirerande och givande att söka pressackreditering i tid år 2027 för att även få tillgång till de rallysträckor där loppen genomförs och avgörs på de olika sträckorna. Mikael Rasmussen alias Artist Razz bockar och bugar för detta första år som nyinvigd rallyfotograf och reporter. Så får vi se hur mycket grus som duschas på kameraobjektivet som detta år var champagne som Kalle Gustafsson med god erfarenhet korkade.

 

Mikael Rasmussen alias Artist Razz
mikael.rasmussen@nyadagbladet.se

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.