Annons:

Nordisk folktrovandring – en annorlunda naturupplevelse

Uppdaterad 27 maj 2025, Publicerad 14 mars 2025 – av Redaktionen
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 56 200,00 SEK 75% Mål: 75 000,00 SEK

Framför den sprakande elden, med mörkret omringat tätt intill, berättas det historier från förr om att skogarna en gång faktiskt var fylld med annat än djur, tallar och mossa – utan av väsen som den moderna människan skulle betrakta som magiska, och ibland även nervkittlande sådana.

I den Bohuslänska skogen kan du följa med på en magisk kvällsvandring av ljus, historier och konst med nordiska väsen i fokus.

När fotografen Helen Ljungdahl tillsammans med vildmarksguiden och biologen Hanna Nydegger kom på idén till en nordisk folktrovandring fanns där en tanke att få ut människor i naturen även under Sveriges kalla månader. Hanna har tidigare arbetat som vildmarksguide i de norra delarna av Sverige, där det ofta är lätt att få ut folk på aktiviteter i snön. De såg samtidigt en betydande utmaning att "släpa ut folk i bohuslänskt fulregn och råkyla", men både Hanna och Helen var övertygade att det skulle gå att fylla mörkret med ljus, konst och historier.

– Vi har ganska många mörka månader här, varför sitta inom och vänta på de ljusa? Vi får ljusa upp dem själva på olika sätt och naturen som ger så mycket kraft, den finns där, året om, säger Hanna till Nya Dagbladet.

Annons:

Att det blev just fokus på nordiska väsen är ingen slump. Hanna och Helen delar fascinationen kring folktro som florerade i hög grad ännu kring 1800-talet. Det var en tid då förutsättningarna och världsbilden var annorlunda jämfört med idag, och de menar att man genom att försöka sätta sig in i hur situationen var för en bondefamilj på den tiden också bättre kan förstå folktrons sägner.

– Sägnerna i den gamla folktron tycker vi ger ytterligare en spännande dimension till att vara ute i naturen, säger de.

När mörkret faller

När mörkret börjat falla inleder man vandringen i Svartedalen med en stund kring lägerelden. Just Svartedalens naturreservat förknippas ofta med mystik med sina djupa barrskogar. Omgiven av den mörka skogen bjuds deltagare på något varmt att dricka samtidigt som det berättas historier med eldens trygga sprakande som bakgrund. Efter det får deltagarna ge sig ut i skogen i mindre grupper för att uppleva ljusinstallationer, dikter och konst. Exakt vad man får uppleva därute i skogen är lite hemligt, men deltagarna kan behöva använda sin kunskap de lär sig under vandringen. Kvällen avslutas vid lägerelden där man fikar tillsammans och deltagarna får hjälpa till att laga fikat över öppen eld, något som brukar vara uppskattat.

– Målet är helt enkelt att ge våra gäster en välarrangerad naturupplevelse utöver det vanliga – något annorlunda som ger både kunskap, inspiration och ett annat sätt att se på naturen, förklarar de.

Vilka väsen som ingår i vandringen är lite hemligt. Montage. Foto: Helen Ljungdahl

Näcken dyker upp

I vandringen fokuseras det på de väsen som ingår i konstutställningarna, där man får ta del av de lokala sägnerna som nedtecknats om dessa.

Vilka väsen kan man tänkas få höra om i vandringen?

– Vi vill inte avslöja för mycket – en del av magin ligger ju i överraskningen – men vi kan säga så mycket som att några av våra mest klassiska väsen dyker upp, till exempel Näcken.

Det viktiga att tänka på innan vandringen är att ha bekväma skor och även klädsel efter väder. Kvällarna kan bli kalla så varma kläder är ett måste.

Nordisk folktrovandring finns tillgänglig för företag samt även för familjer eller kompisgrupper under årets mörka period. Nästa tillfälle är den 29 mars, sedan gör man ett uppehåll under sommaren för att sedan fortsätta när höstens mörker är på ingång. När det gäller barn är det lämpligt från sjuårsåldern, men på grund av skogens terräng är det inte lämpligt med barnvagn.

Kvällen brukar börja vid 18-tiden och avlutas kring 21. Vandringen beskrivs som perfekt för att exempelvis stärka lagandan i företag eller för att få en energiinjektion i vardagen.

Naturen betyder allt

Nordisk folktrovandring är ett gemensamt projekt för Hanna och Helen. Utöver vandringarna erbjuder Hanna naturupplevelser, föreläsningar och verkstäder i naturens anda via sitt företag Art of Adventures. Hon bygger och formger också fågelholkar till försäljning.

– Bygga och skapa saker till mina arrangemang är det bästa jag vet – därav företagsnamnet Art of Adventures - allt jag gör har en touch av fantasi och skapandekraft, säger Hanna.

Helen fotograferar främst för företag, men älskar framförallt att fotografera i sagotema – särskilt barn, familjer och gravida. I nuläget planerar hon hantverks- och fotokurser med sagotema i naturen i fokus.

Under sommaren ägnar de sig åt separata projekt, men de funderar kring att eventuellt också skapa ett gemensamt sommarprojekt.

– Det blir i så fall något lite annorlunda än vår ljusvandring med nordisk folktro-tema, berättar de om sina funderingar.

"När jag mår dåligt vänder jag mig ofta till skogen"

För båda är naturen en otroligt viktig del av livet där det alltid finns återhämtning, tröst och inspiration. Helen beskriver skogen som en trygg plats som ger henne lugn och hjälper henne att landa.

– När jag mår dåligt vänder jag mig ofta till skogen. Det är inte den enda platsen där jag kan gråta fritt, men den kan trösta mig på ett annat sätt. Just nu, i sorgen efter min hund, känns den som en trygg plats där jag får andas och bara vara. Skogen är också en plats för mystik och fantasi – tänk en stilla stund i en mossig skog, där både djur och väsen kan finnas.

Skogen och nordiska väsen är ett gemensamt intresse för Helen och Hanna. Foto: Ellie Ljungdahl

För Hanna betyder skogen och naturen i sin helhet allt, en form av kärlek som inte riktigt går att förklara. Hon delar dock med sig av en dikt som hon skrivit om skogen för försöka förmedla det. Hon betonar att hon är medveten om att andra delar av naturen, som havet och fjällen, kan bli sura för att hon väljer just en dikt om skogen – men påpekar att de faktiskt har egna dikter...

Skogens tröst och vila

Skog, kan du trösta mig
det gör så ont att vara människa
vill lägga mitt värkande hjärta i mossan
hänga av min människokappa på en gren
vila lite från att vara människa
koppla in mitt system i dig
till trädens rötter
till hyferna
till gröna celler
dina hemliga invånare
snälla låt mig å trä a dem
bara en liten stund
dela med dem en kopp nyregnat regnvatten
prata om grönt och brunt
nu ska jag sätta på min människokappa igen
lyfta mitt hjärta från mossan
tack för vilan.

– Hanna Nydegger

Skogsrået har "girl power"

På frågan vilket som är deras egna favoritväsen är det svårt att välja ett, det finns ju så många att välja mellan. För Hanna blir det dock de bohuslänska drakarna som har "gnistrande eld från sina näsborrar" och "flyger från bergröse till bergröse med en kvast". För Helen är det svårare att välja ett, men hon går gärna tillbaka till sin farmors berättelser om en gårdstomte.

– Skogsrået är en favorit – hon utstrålar riktig girl power, ingen sätter sig på henne! Men jag måste ändå säga gårdstomten. Jag älskar tanken på en liten vresig nisse som sköter gården men blir sur om han inte år uppskattning. Min farmor, som var från Tjörn, svor på att hon hade sett en gårdstomte och kunde beskriva honom i detalj. Den berättelsen har levt kvar i mig, och påminner mig alltid om henne, säger Helen.

"Mörker är inte farligt"

Vandringen har fått fina recensioner från alla åldrar. Deltagaren Maria, 42 år, blev exempelvis imponerad över hur "vackert och välkomponerat allt var" och Anita, 65 år, menar att det "är svårt att förmedla hur himla häftigt det var". Även 14-åriga Nilika berömmer och menar att "det här var bättre än Liseberg".

Ibland kan det vara svårt att få folk att på förhand greppa vad vandringen går ut på, berättar Helen och Hanna, men intygar att när de väl kommit ut på vandringen så har ingen ångrat att man vågat lämna soffan och skärmarna för att uppleva naturen en stund, i ett nytt ljus.

– Mörker är inte farligt, att frysa lite är inte heller farligt. Värmen från en lägereld i ansiktet, att få sitta och lyssna samtidigt som det inre lugnar ner sig - det är fantastiskt!

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Vi är Metal Dragon – ett återseende i biomörkret

Finns Metal Dragon på riktigt, eller är bandet bara en del av filmen? Efter att ha sett dem på scen under sommarens Time To Rock följer Mikael Rasmussen alias Artist Razz med till biomörkret i Olofström. Där väntar ett återseende med tung rock, säregna karaktärer och en berättelse som visar sig rymma mer än scenens galenskaper.

Uppdaterad 20 oktober 2026, Publicerad 17 oktober 2026 – av Mikael Rasmussen
Cool inlevelse av Leffe på gitarr, Rulle på sång och Drägg på trummor.
slide-13
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
slide-13
slide-1
slide-2
slide-3
slide-4
slide-5
slide-6
slide-7
slide-8
slide-9
slide-10
slide-11
slide-12
slide-14
previous arrow
next arrow
 

Finns bandet? Existerar bandet Metal Dragon i verkligheten? frågade Centrumbiografens driftansvarige och ene ägare Peter Johansson kulturreportern Mikael Rasmussen alias Artist Razz i anslutning till kvällens biofilmvisning av Vi Är Metal Dragon.

— Ja, svarade Mikael Rasmussen alias Artist Razz, vi såg och hörde dem på årets upplaga av Time To Rock i Knislinge.

Mikael Rasmussen alias Artist Razz blev inbjuden av Centrumbiografen i Olofström för att titta, lyssna, se och betrakta filmen Vi Är Metal Dragon som släpptes i slutet av september. Det känns att filmen berör och påverkar stor- och lillhjärnan samt hjärnstammen, medan flertalet frågor smattrar som is- och snöhagel samtidigt som filmen utspelar sig på den stora centrumbiografens duk.

Mattias Silvell spelar sin rollkaraktär Leffe med bravur.
slide-15
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
slide-15
slide-16
slide-17
slide-18
slide-19
slide-20
slide-21
slide-22
slide-23
slide-24
previous arrow
next arrow
 

Vi minns kanske en av sommarens mer gemytliga festivaler, Time To Rock i Knislinge, där ett av de framträdande banden hette Metal Dragon med bandmedlemmarna Leffe The Killer, City Cool, Drägg och Rulle The Dragon Warden. Det fanns något svårfångat i deras scenframträdande, för trots deras coola scennärvaro och look – jag tänker främst på gitarrist Leffe och basist City Cool – fanns det också inslag som gjorde att det var svårt att ta detta band på allvar. Jag tänker i synnerhet på sångaren Andreas Rylander alias Rulle The Dragon Wardens val av scenklädsel med tillval av rekvisita som hämtad från Buttericks. Rent musikaliskt kändes det behagligt och sinnesstimulerande med välkompetenta musiker och välkomponerade tunga rocklåtar. Sångaren sjöng också på ett berörande och tilltalande vis. Musikerna hade dessutom coola kroppsrörelser som passade till repertoaren och scenen fylldes med cool rockenergi. Men det som spelar hjärnan ett spratt är då sångarens val av scenklädsel, och det må i detta sammanhang vara så kallat politiskt korrekt att välja åtsmitande latexbyxor och ringbrynja. Det hade ju kunnat stanna med det. Nejdå, sångaren hade dessutom valt några drakattiraljer som en draksvans och drakvingar som på något märkligt vis hängde med i sångarens utlevande dans, rörelser, rockposer och inlevelse med kropp, sång och läcker falsett. Det är med ett försök att återge detta musik- och teaterframträdande som vi nu också kan konstatera att det visst fanns en viktig storytelling i detta. Så viktig att delar av bandet som vi där träffade ute i publikhavet uttalade:

— Det kommer att släppas en film senare i höst med filmtiteln Vi Är Metal Dragon, sa Andreas och Urban unisont.

Jehovas vittnen möter lockelser och synden

Med detta tydliga minne i vår hjärnhalva försöker vi förutsättningslöst utan några förväntningar låta filmen starta och börja sin filmstory. Det märkliga som infinner sig är att hjärnan börjar galoppera med frågeställningar från det att filmen börjar tills storyn börjar närma sig något som vi kan kalla meningsfullt innehåll. Å ena sidan belyser filmen hur verkligheten kan utspela sig, exempelvis i kontakten med Arbetsförmedlingen och i en nära relation med en bandmanager, men också i något så kallat verklighetsbaserat rumsutspel där Jehovas vittnen ställs mot kontakten med bandet och andra så kallade världsliga syndakomponenter. Starka kulturyttringar utspelar sig i rummet och det uppstår till slut handgemäng som ändå når någon typ av kreativt slutcrescendo. Frågeställningarna smattrar i både stor- och lillhjärnan, som till exempel: Vilka riktar sig filmen och storyn till? För vems skull skapar Paar denna film? Bandet Metal Dragon framträder med energi, närvaro och till slut tro på det som de själva skapar, samtidigt som detta till viss del skapar förvirring hos den biopublik som väljer att vilja se detta.

Å ena sidan sägs det att kulturen ska vara fri. Det är upp till betraktaren att avgöra hur storyn kan väljas att mottagas.

En relevant fråga bör få ställas: Ger bilden av Skogsröjet i Rejmyre, Time To Rock i Knislinge och Sweden Rock Festival i Norje en rättvis berättelse ur musikernas, publikens, husvagns- och tältbesökarnas, managernas och mediafolkets synvinklar, liksom ur Jehovas vittnens perspektiv på att bearbeta och hantera det som sker när så kallade världsliga ting inträffar?

Men, jag säger ändå men: Ju längre denna svenska tolkning av vad en svensk motsvarighet till en indisk B-film kunde ha varit och slutat med fortskrider, desto mer får filmen en ny motor och nya skådespelarinsatser som tar biofilmspubliken till en lite djupare, mer filosofisk, vacker, poetisk, mjuk, varm och vänskaplig atmosfär. Metal Dragons bandmedlemmar knyter an till varandra, accepterar varandras olikheter och tar fram de starka egenskaperna och tillgångarna de besitter när de bestämmer sig för att genomföra ett antal rockkonserter. De tre första blir aningen kaotiska, vilket ger lärdomar inför det fjärde och sista framträdandet som bandet bestämt sig för att genomföra för att slutligen sätta punkt för det äventyr som de en gång startade där på 80-talet. De ville nå så långt som rockstjärnorna i Iron Maiden, och i filmen finns rum med affischer som visar idoldyrkan av Nightwish, Kiss och Sabaton. Det känns också mot slutet av filmen, där Joacim Cans, sångaren från Hammerfall, har en roll, precis som Mikkey Dee, numera trummis i Scorpions. I det coola slutet på filmen, där bandet är bättre än någonsin, tar Mikkey Dee över trummorna eftersom poliserna, spelade av Inger Nilsson och Agneta Sjödin, hämtar Metal Dragons Drägg, spelad av Titus Paar, på grund av något hyss han nyss ställt till med. Det är för övrigt Titus som skrivit manus till Vi Är Metal Dragon samt regisserat filmen.

Gitarrist Leffe spelas av Mattias Silvell. Basist City Cool spelas av Urban Bergsten. Trummis Drägg spelas av Titus Paar och sångaren Rulle The Dragon Warden eller The Dragonwarden spelas av Andreas Rylander.

Filmen har många nyanser av brunt, grått och melankoliskt blått, och det luktar bajs några gånger i filmen, men det märkliga är att Mikael Rasmussen alias Artist Razz blir rörd när filmen närmar sig sitt crescendo och når sitt slut. Det finns kanske något djupare och mer berörande när en story är naken, avskalad och ren och har fått sitt smink och sin välpolerade yta avsminkade. Musiken kanske är den gemensamma nämnaren som för olika människor samman och får dem att överse med dessa små ofullkomliga mänskliga fel och brister. Det som ytterligare stimulerar sinnena är att skåda personer i filmen som vi känner igen från olika sammanhang, såsom Sungen som vi känner igen som Time To Rocks vägledande motsvarighet till Sweden Rocks Ronny Svensson. Vi ser också Hasse Brontén och Håkan Hemlin, vars rollprestationer ytterligare färglägger filmen.

På tal om musiken så är det Jake E, en av grundarna av Amaranthe som numera är sångare i bandet Cyhra, som skrivit all musik till Vi Är Metal Dragon.

Tänder på gaser

Stjärt Fy… ursäkta! Vi menar Gert Fylking – förlåt, vi råkade visst bli påverkade av filmen… Han var en gång i tiden sidekick åt fenomenale Robert Aschberg. Vid något tillfälle i TV lade sig Fylking på rygg, drog upp benen och talkade sin rumpa för att därpå lägga en brakare… Vi nämner detta nostalgiminne med tanke på en scen som utspelar sig i filmen Vi Är Metal Dragon, där Titus Paar, i rollen som Drägg, intar en liknande pose. Finalen blir att lägga en brakare och samtidigt försöka få fart på prutten med en gaständare, dock mindre framgångsrikt, och det slutar med att det brinner lite i rumpan på Drägg. Karaktären som Titus Paar spelar heter Drägg och det är nog ett målande namn för rollkaraktären.

Vi säger så här. Gå och se filmen. Lägg undan all stolthet, alla fördomar, all kritik du har lyssnat på och läst av oförstående kulturkritiker. Låt dig bara svepas med i en humor- och ironirulle som med största sannolikhet kommer att nå kultstatus, precis som vissa andra filmer som till en början skrivits ned. När tiden går – eller rättare sagt, när tiden kommer – kommer framtiden att skratta och bara skaka på huvudet åt dem som inte förstod den här typen av konst och konstnärsutövande.

Så finns det röster som gör gällande och uttrycker att bandet Metal Dragon dessutom har upphört att existera i samma stund som de gjorde sitt framträdande på Skogsröjet. Sådana tanketeser kan igångsätta tankegångar. När upphör ett band eller en företeelse att existera? Upphör i så fall Sweden Rock Festival efter att de fyra dagarna fyllda av intensiva energier har genomförts? Samma sak med Time To Rock, Skogsröjet, Diggiloo med flera exempel. Vi kan även ställa samma fråga om band såsom Motörhead, Queen med flera. Har dessa band upphört att existera för att bandmedlemmar har gått bort, för att banden inte skapar nya kompositioner eller för att de inte turnerar lika flitigt längre? Vissa av dessa band lever dock vidare tack vare de sista levande medlemmarna i sina respektive originaluppsättningar och somliga av dem levererar vissa liveframträdanden på olika scener. Därmed kan sluttesen bli att ett band aldrig upphör att existera. I legenden om bandmedlemmarna och bandets framträdanden blir summan och storyn större än vad ett enskilt uttalande kan påverka.

Det är underbart när frågor smattrar som is- och småhagel, för det gör att det kliar så skönt i pannan. Den kreativa hjärnan får stiga åt sidan och låta cellerna i kroppen avgöra vad som är fult och vad som är vackert, och vi får se att vi människor på grundläggande nivå är väldigt, väldigt lika varandra.

Dessutom är det coolt att ha mött basisten Urban Bergsten, som varit skådespelare i drygt 30 år, och sångaren Andreas Rylander på så nära håll i publikhavet på Time To Rock att vi kunde höra och känna deras andetag. Filmens avslutande scener från Skogsröjet ger mersmak och lust att se och höra detta band igen. Peter på Centrumbiografen rekommenderar varmt att bandet spelar på Sweden Rock Festival 2027! Vi längtar redan efter att få se och höra Rulle The Dragon Warden, Leffe, City Cool och Drägg – alla de sköna lirarna och skådespelarna – igen och höra de sköna orden "Potatis - Sallad" igen!

Se filmen med filmteamet på plats

Vi Är Metal Dragon visas på Filmstaden Sergel i Stockholm den 21 oktober 2026 klockan 19.30. I samband med visningen finns bandet Metal Dragon samt delar av filmens skådespelarensemble och övriga filmteam på plats.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Sally Rooneys böcker stoppas i Storbritannien

Publicerad 15 oktober 2026 – av Redaktionen
Sally Rooney i ljus kavaj och vinröd randig tröja framför grönska.
Sally Rooney har lovat att stödja Palestine Action med sina bokintäkter. Arkivbild.

Förlaget Faber slutar sälja Sally Rooneys böcker i Storbritannien, i alla format. Författaren har lovat att använda sina bokintäkter till att stödja en propalestinsk grupp som är förbjuden i landet, och enligt förlaget hindrar brittisk lag nu att pengarna förs över till henne.

Brittisk terrorlag gör det straffbart att ge någon pengar eller annan egendom om man vet eller har skälig anledning att misstänka att de kommer att, eller kan, användas för terrorism. Palestine Action förbjöds som terrororganisation i Storbritannien i juli 2025, och månaden därpå skrev Rooney att hon tänkte fortsätta stödja gruppen, som inte är förbjuden på Irland, med intäkterna från sin bokförsäljning.

Förlaget meddelade beslutet den 14 oktober och skriver att det är "en oacceptabel situation för ett förlag" att sälja en författares verk utan att kunna föra över intäkterna. Därför slutar Faber, helt överens med Rooney, att leverera hennes böcker i Storbritannien. I andra länder fortsätter försäljningen.

I ett uttalande till Guardian skriver Rooney att hon har försökt vara ärlig mot allmänheten om sin övertygelse och sina avsikter, "och jag är helt beredd att acceptera konsekvenserna".

”Normala människor” har sålts i över en miljon exemplar i Storbritannien. Förbudet mot Palestine Action prövas rättsligt, och enligt Guardian ska frågan upp i landets högsta domstol.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Fiasko för TV4:s mångkulturella storsatsning – färdigklippta säsongen borta

Publicerad 14 oktober 2026 – av Jan Sundstedt
Ahmed Berhan i ljusrosa T-shirt och ljusa byxor framför ljusa klippor och ett grönt landskap.
Ahmed Berhan leder The challenge Sverige, vars premiär flyttas till 2027 sedan klippt material försvunnit. TV4 säger att backupen inte fungerade och avvisar uppgiften om en AI-agent.

Schibsted-kanalen TV4 avvisar uppgiften om att en AI-agent raderat den färdigklippta säsongen av "The Challenge Sverige". Programchefen säger att säkerhetskopian fallerade, och premiären skjuts upp till 2027.

Säsongen skulle ha haft premiär den 22 november. Schibstedägda skvallertidningen Aftonbladet uppger med hänvisning till källor att produktionsbolaget Mastiff släppt in en AI-agent i sin server och att agenten raderade materialet utan möjlighet att återskapa det.

TV4:s programchef Mia Lindqvist avvisar AI-uppgiften. Hon säger i stället att problemet var en backup som inte höll.

— Det är ingen elak AI-agent som har varit inne och raderat materialet. Det stämmer tyvärr inte, säger Mia Lindqvist.

— Det finns alltid en backup när man klipper så här mycket material och den har inte fungerat, så när materialet raderades fanns det inte nån annanstans heller, säger hon.

TV4 bekräftar att klippt material har försvunnit och att säsongen måste klippas om. Pressansvarige Ludvig Ternstedt beskriver det som ett tekniskt haveri.

— Det som vi har fått från produktionen är att det har varit ett tekniskt haveri som har gjort att material som är klippt har försvunnit och att vi därför måste klippas om på nytt, säger Ludvig Ternstedt.

Något nytt premiärdatum finns inte. Det enda som är bestämt är att programmet inte går upp i november.

Enligt Lindqvist finns allt råmaterial kvar, men säsongen måste klippas om från början. Enligt en källa till Aftonbladet innebär det att flera hundra personer får gå in och arbeta med programmet. Mastiffs vd Matilda Snöwall vill inte kommentera och hänvisar till TV4.

Deltagaren Stephanie Hönig, känd från Farmen 2026, är besviken över beskedet.

— Det här är minst sagt en disaster, säger hon.

Hon oroar sig för tittarsiffrorna när programmet flyttas från höst till vår, efter just Farmen och Robinson.

— Program går ju bättre på vintern, när man kan mysa ner sig i soffan och titta på tv, säger Stephanie Hönig.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Sveriges världsunika hällristningar

Publicerad 12 oktober 2026 – av Redaktionen
Det finns många teorier om de gåtfulla ristningarnas betydelse.
Det finns många teorier om de gåtfulla ristningarnas betydelse.

Släbroristningarna skiljer sig markant från andra hällristningar med sina ytterst ovanliga motiv. De så kallade ramfigurerna består av ovanliga ramar med punkter eller streck vars betydelse man än i dag inte lyckats uttyda.


Denna artikel publicerades ursprungligen den 22 juni 2023.


Så sent som 1984 upptäckte man de så kallade Släbroristningarna i utkanten av Nyköping i Sörmland. I det som blivit känt som Släbroparken finns över 700 ristningstecken.

Hällristningar finns i nästan hela Sverige. Dessa hällristningar är dock unika, inte bara för Sverige, utan även i resten av världen.

Ristningar utan skepp och djur

Vanligtvis avbildar ristningar nämligen exempelvis skepp, människor, djur och fotsulor, ett mönster som Släbroristningarna inte följer. De flesta figurerna består av mer eller mindre kvadratiska ramar med rundade hörn. Innanför och utanför ramarna finns streck, punkter och andra mönster i varierande antal och kombinationer. Några figurer har även detaljer som påminner om huvuden, armar och ben och kan föreställa människor med uppåtsträckta armar. På hällarna i parken finns inga avbildningar av skepp, djur eller vapen.

Det är oklart hur gamla motiven är, men man tror att de kan vara äldre än andra hällristningar och kan ha skapats för omkring 4 000 år sedan. De flesta hällristningar brukar dateras till bronsåldern, det vill säga för omkring 3 000 år sedan. Det finns dock teorier om att Släbroristningarna skulle vara från äldre järnåldern, med andra ord yngre.

Vad figurerna vill säga är fortfarande oklart. Det finns flera teorier, och en hypotes är att det skulle kunna vara någon form av kalender, men den teorin har inte kunnat styrkas.

Foto: Sören Eriksson/CC BY-SA 3.0

Människor, schamaner eller gudar?

En annan teori är att ristningarna är avbildningar av människors inre, snarare än deras yttre som ofta annars är fallet. Figurerna för även tankarna till någon sorts "byggsats" där man skulle kunna tänka sig att olika kombinationer av ett antal förutbestämda delar används. Genom att därmed lägga till eller ta bort olika delar kunde dåtidens människor avbilda olika aspekter av människans väsen, lyder teorin.

Ytterligare en teori är att "människorna" i fråga är ledare eller schamaner. Ett annat alternativ är att de föreställer gudar eller andra gudomliga gestalter.

Ristningarna går att se i Släbroparken i Oppeby som ligger i utkanten av Nyköping.

Fakta: Hällristning

Häll är ett gammalt nordiskt ord för en slät, platt sten eller klippa. Trots namnet anser forskare att hällristningar inte ristats in, utan huggits. Ofta när man besöker en plats med hällristningar är de röda, men det är inte ursprungsfärgen utan något forskare målat dit för att man lättare ska kunna urskilja dem. Däremot är det något oklart om de var färgade, eller enbart huggna, när de skapades. De flesta forskare antar att hällristningarna i Skandinavien inte var målade.

Källa: Världens Historia

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.