MORGONDAGENS DAGSTIDNING – fredag 9 maj 2025

fredag 9 maj 2025


När judiska terrorister mördade svenske kungens gudfar

  • Den 17 september 1948 sköts FN-medlaren Folke Bernadotte till döds i Jerusalem av judiska terrorister mitt under inledningen till vad som kommit att bli en av världens mest komplexa och långdragna konflikter.
  • Mördarna skulle dock aldrig komma att straffas. Istället hyllades de inom sionistiska kretsar där flera av gärningsmännen sedermera kom att få höga positioner i det israeliska samhället.
  • Terrorgruppens ledare, Yitzhak Shamir, som beordrade mordet, blev senare Israels talman, utrikesminister och premiärminister.
  • Här är den dramatiska historien om slutet för en av Sveriges mest framstånde diplomater vars minne levt kvar långt utanför den svenska kungafamiljen.
publicerad 17 september 2024
– av Isac Boman
Carl XVI Gustaf var bara två år när hans gudfar mördades.

Det svenska kungahuset har inte besökt Israel sedan statens grundande – något som bryter mönstret för ett Sverige som annars har omfattande handel och andra diplomatiska förbindelser med Israel. Bakom ”bojkotten” av Israel ligger djupa historiska sår, och även personliga, som går tillbaka till den nuvarande svenske kungens egen gudfar, greve Folke Bernadotte. Greven, som var en hyllad medlare i Sverige, mördades kallblodigt under ett viktigt FN-uppdrag av den judiska paramilitära terrororganisationen Sternligan, på hebreiska känd som ”Lohamei Herut Israel – Lehi” – översatt till svenska ”Israels frihetskämpar – Lehi”.

Diplomaten Bernadotte hade gjort sig ett aktat namn under andra världskriget och vunnit internationellt erkännande för sin roll i att rädda tusentals fångar från tyska koncentrationsläger genom de ”vita bussarna” – där många av dessa fångar var judar. Hans insatser bedömdes av många auktoriteter som mycket imponerande och han bedömdes 1948 därför också som ett lämpligt val till att bli FN:s medlare i den utdragna konflikten mellan judar och araber.

Bernadottes förslag till fred innefattade bland annat en återgång till den delningsplan som FN tidigare föreslagit, där vissa territorier som judarna ockuperat i området skulle återlämnas till araberna. Den svenske grevens förslag byggde på en idé om två oberoende stater, en judisk och en arabisk, där det sågs som mycket viktigt att snabbt få till stånd ett vapenstillestånd och säkerställa att fientligheterna inte återupptogs längre fram. Det fokuserades också på att fördrivna araber och judar skulle få rätt att återvända till sina hem och att staternas gränser, om någon överenskommelse inte kunde nås, skulle avgöras av just FN.

Folke Bernadotte på plats i Jerusalem.

Förkastades av judiska militanter

Där stora delar av omvärlden betraktade förslaget som sansat och rimligt, uppfattade militanta judiska radikaler förslaget som ett hot mot deras tankar om ett ”Storisrael”. Tanken på att vissa ockuperade territorier skulle ges tillbaka till araberna betraktades av dessa som fullständigt oacceptabelt och något som med alla medel måste stoppas.

Även vissa arabiska militanter, som inte vill ha någon judisk stat i regionen, motsatte sig förslaget – men framförallt var det i judiska extremistiska kretsar som fredsmäklaren Folke Bernadotte utmålades som ett existentiellt hot mot det judiska folket. I sammanhanget hjälpte det inte heller att Bernadotte också förespråkade att begränsa den judiska migrationen till Israel.

Före Israels grundande var det vanligt förekommande i regionen med judiska terrorgrupper och ”underjordiska militanta nätverk”. Dessa bedrev terror inte bara mot britterna som kontrollerade Palestinamandatet, utan även mot arabiska byar, och ibland även mot andra judar som ansågs vara för ”moderata”.

En av dessa grupper var Sternligan – Lehi – som hade föresatt sig det uttalade målet att ”ta över Israel med väpnat våld”. Gruppen lönnmördade 1944 den brittiske ministern Lord Moyne, bombade brittiska myndighets- och armébyggnader och genomförde en lång rad attentat mot brittiska och arabiska mål, både i närområdet och utomlands, där massakern på 107 palestinska bybor i Deir Yassin kanske är en av de mest kända.

Sternligan beslutade att även Folke Bernadotte måste mördas. I terrorgruppens ögon var det ointressant att han förespråkade medling, fred och samförstånd – Bernadotte uppfattades som ett hot mot gruppens planer på judisk överhöghet i regionen. Terrorgruppens de facto högste ledare var vid den här tidpunkten Yitshak Shamir, och det team som genomförde själva attentatet leddes av Yehosha Zettler.

Medlemmar i Sternligan protesterar mot Bernadottes medling. Foto: National Library of Israel/ CC BY 4.0

”Förvridna av hat”

Den 17 september skrider gärningsmännen till verket och blockerar vägen framför diplomatens konvoj i Jerusalem. Därpå stegar den 26-årige Yehoshua Cohen fram och avrättar både Folke Bernadotte och den franske militären Andre Serot med flera skott med en tysk 9 mm kulsprutepistol.

Generalmajor Åge Lundström, som satt på vänster sida i bilen bredvid Serot, har beskrivit att ansiktsuttrycket på terroristen som ”förvridet av hat”. Bernadotte och Serot avled hastigt av skotten och flögs senare hem i två vita kistor för att på vägen postumt ta emot ett stort antal hedersbetygelser för sina insatser.

Mördarna åtalades eller straffades dock aldrig. Istället hyllades gärningsmännen i sionistiska kretsar som hjältar, och de få som greps släpptes nästan omedelbart. Mördaren, Yehoshua Cohen, blev så småningom Israels förste premiärminister David Ben-Gurions ”inofficielle livvakt” och nära vän.

Terrormedlemmar, som var delaktiga i dubbelmordet, har också suttit och stoltserat om dådet i tv- och radiosändningar. Yehoshua Zettler, som ledde mordkommandot, uttryckte aldrig någon ånger över att man mördat Bernadotte.

– När vi demonstrerade framför (Bernadotte) och sa till honom ’Bort från vårt Jerusalem, tillbaka till Stockholm’, så svarade han inte, så vi hade inget val, hävdade han 1988.

Andra Lehi-medlemmar fick med tiden prominenta positioner inom det israeliska samhället – men ingen mer så än terrorgruppens ledare, Yitzhak Shamir, som kom att bli både talman och utrikesminister samt vid två tillfällen även statsminister för Israel. Mannen som beordrade mordet på den fredsmäklande greven Bernadotte blev alltså Israels högste ledare – sista gången så sent som 1986-1992.

Mördaren Cohen blev livvakt åt en premiärminister och Shamir blev själv premiärminister. Montage. Foto: Yolene Haik/CC BY 4.0

Ingen ursäkt

Även Shamir undslapp rättsligt ansvar för terrordådet, och även om israeliska myndigheter vid tillfället pliktskyldigt fördömde mordet som en handling begången av ”fegisar, skurkar och ränksmidare” fanns det aldrig någon genuin politisk vilja att utdela straff.

Ännu idag har Israel inte officiellt bett om ursäkt för mordet, vilket antagits vara huvudskälet till att Sveriges kung Carl XVI Gustaf under sin långa ämbetstid aldrig uttryckt intresse av att besöka Israel. Även kronprinsessan Victorias beslut att döpa dottern till ”Estelle” – efter Folkes hustru, har mot samma bakgrund spekulerats vara en symbolisk markering för att hedra minnet av konungens gudfar.

Vid ett par tillfällen har israeliska makthavare träffat kungen i Sverige, men dessa besök har inte blivit besvarade. Vid den mördade statsministern Olof Palmes begravning 1986 ska kungen ha uttryckt till Shimon Peres, Israels dåvarande premiärminister: ”Låt oss inte glömma att Olof Palme var den andre svenske medlaren i Mellanöstern som föll offer för en mördares kulor”.

Även om inte alla araber heller vid tillfället såg positivt på Bernadottes gärning tycks greven ändå vara ihågkommen med mer värme där än i Israel. I staden Ramallah, på Västbanken, finns nämligen en gata uppkallad efter honom för att hedra hans ansträngningar att skapa en ”rättvis” lösning i regionen.

Greve Bernadottes gata i Ramallah. Foto: Mohammed Abushaban/CC BY-SA 3.0

Dekorationsband uppkallat efter terrorgruppen

Sternligan upplöstes och terrorklassades sedermera officiellt 1948 efter starka påtryckningar från omvärlden. I praktiken innebar detta dock inga större bekymmer för de inblandade som istället engagerade sig i andra politiska organisationer, gick med i armén eller i någon mer officiellt godkänd underrättelseorganisation. Vissa medlemmar fortsatte också sin militanta bana och ägnade sig åt lönnmord på offentliga personer som ansågs ”svika” det judiska folket – exempelvis på journalisten Rudolf Kasztner 1957.

Att israeliska makthavare sett med gillande på Sternligans långa lista över blodiga attentat är tydligt. Exempelvis instiftade den dåvarande premiärministern, Menachem Begin, 1980 ett militärt dekorationsband uppkallat efter terrorgruppen – ”Lehi-bandet”.

Även Begin själv hade en bakgrund som ledare för den judiska terrorgruppen Irgun, som under 1940-talet också genomförde attentat mot ett stort antal brittiska mål. Terroristerna i Irgun absorberades efter staten Israels bildande till stor del av IDF, som än idag är Israels officiella militär.

Många terrorister fick en ”ny chans” i IDF. Foto: IDF

Svenska fredsmyndigheten bär hans namn

För svensk del kanske Bernadottes minne börjat falla i glömska något, från att i decennier ha varit den kanske främste symbolen för humanitär diplomati. Ekot av hans namn och engagemang lever dock i hög grad kvar, inte minst genom myndigheten Folke Bernadotteakademin, som under UD:s försyn arbetar för fred, utveckling och säkerhet och vars huvudfokus är att lösa konflikter genom diplomati och förhandlingar – istället för med vapen och våld.

Som en del av Sveriges bistånd arbetar vi för att bygga fred i konfliktdrabbade länder. Vi bedriver utbildning, rådgivning och forskning för att stödja freds- och statsbyggande. Vi bidrar också med civil personal till fredsinsatser och valobservationsinsatser som leds av främst FN, EU och OSSE. Vi har fått vårt namn efter Folke Bernadotte, FN:s första fredsmedlare”, deklarerar myndigheten på sin hemsida.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Trump vill ha 100-procentig tull på utländska filmer

Donald Trumps USA

publicerad Igår 15:37
– av Jan Sundstedt
Donald Trump

Donald Trump har meddelat att han startat en process för att införa 100-procentig tull på alla filmer producerade utanför USA som sedan importeras till landet. Kritiker varnar för konsekvenserna och menar att tullar förvärrar situationen för amerikansk filmindustri.

Beslutet, som presenterades den 4 maj, syftar enligt Trump till att skydda den amerikanska filmindustrin som han menar är på väg att ”dö en mycket snabb död”, rapporterar branschorganet Variety, .

Detta är en samordnad insats av andra nationer och därför ett hot mot den nationella säkerheten. Det är, förutom allt annat, meddelanden och propaganda, skriver Trump på sin plattform Truth Social.

Trump uppgav att han har gett handelsdepartementet och USA:s handelsrepresentant i uppdrag att snabbt påbörja processen för att införa tullarna.

Exakta detaljer om hur tullarna ska genomföras, exempelvis om de även ska omfatta streamingtjänster eller hur tullens storlek ska beräknas, har ännu inte offentliggjorts.

Handelsminister Howard Lutnick har bekräftat att myndigheterna arbetar med frågan.

”Korkat”

Många amerikanska produktioner sker idag i flera länder som erbjuder ekonomiska incitament för filmproduktion, däribland Kanada, Storbritannien och Australien, och branschrepresentanter oroar sig nu för hur tullarna skulle påverka redan pågående projekt och samarbeten.

Ordföranden för Film- och tv-producenterna i Sverige, Eva Hamilton, kallar förslaget ”otroligt korkat” och varnade för att det kan isolera USA kulturellt och ekonomiskt.

Det låter bara otroligt korkat och jag har svårt att se att det kan bli genomfört. Att Hollywood inte hängt med har han rätt i, men att stoppa all utländsk kunskap låter som att skjuta sig i foten, säger Eva Hamilton i en intervju med Schibstedkanalen TV4.

Trump har tidigare pekat ut Hollywood som en ”mycket problematisk plats”, och tillsatte i början av 2025 skådespelarna Jon Voight, Mel Gibson och Sylvester Stallone som ambassadörer för att främja amerikansk filmproduktion.

Den amerikanska filmindustrin har redan påverkats av Trumps handelskrig och bland andra Kina har minskat sin kvot för amerikanska filmer som tillåts visas som ett svar på de nya amerikanska tullarna mot landet.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Näsan i boken – rekordmånga läste förra året

publicerad Igår 7:06
– av Redaktionen
Två tredjedelar av svenskarna läste eller lyssnade på en bok vid minst ett tillfälle i veckan under förra året.

Under 2024 läste eller lyssnade rekordmånga svenskar på böcker, visar en ny undersökning. Det är den högsta nivån som uppmätts hittills under 2000-talet.

Över hälften, 51 procent, av svenskarna mellan nio och 87 år läste eller lyssnade på en bok en vanlig dag, visar 2024 års Mediebarometer från Nordicom vid Göteborgs universitet. Veckovis läste hela 66 procent.

Det är den högsta siffran som vi sett i Mediebarometern sedan mätningarna startade i slutet på 1970-talet, säger Jonas Ohlsson, medieforskare och föreståndare vid Nordicom i ett pressmeddelande.

Den tryckta boken är fortfarande det vanligaste formatet, med 38 procent som använder den dagligen. Som jämförelse når ljudböcker 15 procent och e-böcker endast sju procent.

För antalet sålda böcker förra året låg även trycka böcker fortsatt högst i topp, även om försäljningen minskade. Ljudboken blir också allt vanligare att köpa och lyssna på.

Äldre högutbildade kvinnor läser mest

De svenskar som läser allra mest, särskilt tryckta böcker, är högutbildade kvinnor över 65 år, och de som läser minst är yngre män utan universitetsutbildning. I regel läser kvinnor i högre grad än män medan klyftorna däremot inte är lika stora när det gäller att lyssna på ljudbok.

De här mönstren ser vi dock inte på samma sätt för ljudboken. Möjligheten att lyssna på böcker verkar sänka tröskeln till litteraturen, vilket gör att ljudboken minskar de socioekonomiska klyftor som vi ser hos den traditionella bokläsningen, säger Ohlsson.

Undersökningen gjordes på 6000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 9 till 85 år.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

DNA-analys bekräftar norsk kungasaga

publicerad 6 maj 2025
– av Sofie Persson
Så kan Sverreborg ha sett ut. Skelettet hittades i en brunn intill slottet.

En DNA-analys av ett skelett som hittades i en brunn vid ruinerna av Sverresborg har bekräftat detaljer från den norska Sverres saga. Skelettet tros tillhöra en man som dödades under en belägring av Sverresborg år 1197, och som kastades i en brunn enligt den historiska berättelsen. Genom moderna analyser har forskare fastställt mannens ålder, utseende och var han kom ifrån, vilket ger nya insikter om den dramatiska händelsen.

Källorna bakom detta pekar på att analysen stödjer sanningshalten i de medeltida berättelserna och att fyndet är ett viktigt bevis på att episoden i sagan kan ha varit en verklig historisk händelse.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 28 oktober 2024.


Sverres saga berättar om kung Sverre Sigurdsson av Norge, som regerade mellan 1177 och 1202. Enligt kungasagan belägrades Sverreborg, som låg i Trondheim, och under en räd år 1197 kastades en av kungens män ner i en brunn, sannolikt i ett försök att förgifta dricksvattnet för birkebeinarna, en fraktion av bondekrigare som motsatte sig de elitstödda baglarna.

Baglarna tog allt gods som fanns i borgen och sedan brände de alla hus som fanns där. De tog en död man och kastade honom upp och ned i brunnen, bar stenar dit och gick tills den var full”, står det i sagan.

Hittades på 30-talet

År 1938 hittades ett skelett i den brunn som beskrivs i sagan, men kvarlevorna lämnades orörda. Först 2014 gjordes en konditionsbedömning som visade att skelettet tillhörde en man i 30-årsåldern. Två år senare, 2016, togs skelettet upp ur brunnen.

Nu har forskare genomfört en mer ingående analys av skelettet genom ett tvärvetenskapligt samarbete mellan bland annat Norsk institutt for kulturminneforskning (NIKU) och NTNU Vitenskapsmuseet i Norge.

Resultaten, som publicerats i tidskriften iScience, visar att skelettet kan dateras till samma tidsperiod som händelserna i sagan.

Det är inte ofta man får möjlighet att jämföra fysiska lämningar från arkeologiska undersökningar med specifika karaktärer från sagoberättelser, säger Anna Petersén vid NIKU till forskning.no.

Från Sydnorge

När skelettet togs upp ur brunnen saknades vänsterarmen, och kraniet låg en bit från bålen. Den högra skon satt fortfarande på, vilket var det enda klädesplagg som återfanns. Vidare gav DNA-analyser ytterligare information om mannens utseende.

När han dog var han i slutet av 30-årsåldern och var troligen mellan 175 och 180 centimeter lång. Det var sannolikt en ansenlig längd på den tiden. Det kan tyda på att han hade en bra uppväxt, säger Hanne Ekstrøm Jordahl, osteoarkeolog och expert på mänskliga kvarlevor vid NIKU.

Mannen hade blå ögon, blont hår, en kraftig panna och en framträdande näsa. Han led av skelettsjukdomar och hade även tuberkulos. Forskarna blev dock förvånade över att han ursprungligen kom från Agder i Sydnorge, och inte från Trondheim. Detta väcker frågan om mannen verkligen var en birkebeinare eller om gruppen bestod av människor från flera olika geografiska områden. Forskarna menar dock att analyserna bekräftar att episoden i Sverres saga verkligen ägde rum.

Vår man är ett sällsynt sammanträffande mellan verklighet och en historisk beskrivning av en händelse. Men om han tillhörde Birkebeinerne eller Baglerne, eller var ett slumpmässigt offer, är fortfarande okänt, säger Petersén.

Birkebeinerna bildades 1174 och bestod mestadels av fattiga upprorsmän som stödde Sverre Sigurdssons anspråk på den norska tronen. De kallades "birkebeiner" (”björkben”) som en nedsättande benämning, då de sades bära björknäver som skor. Gruppen blev senare en stark militär makt och försvarade Sverre mot rivaler.

Baglerna grundades cirka 1196 och stöddes av kyrkan och aristokratin, som ville avsätta Sverre. Namnet "Bagler" kommer från ordet "bagall" (staven eller biskopsstaven) och representerade gruppens nära band till kyrkan. De samlade mestadels elitstyrkor från södra Norge.

Birkebeinerne och Baglerna var i upprepade konflikter, som präglades av djupa politiska och religiösa motsättningar. Striderna mellan dem formade norsk politik i decennier, där varje fraktion representerade olika sociala och geografiska grupper fram till det slutliga enandet av Norge under Håkon Håkonsson.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Dissektion av Jordan Petersons förkastande av identitetspolitik

Dr. Ricardo Duchesne dissekerar i denna artikel Jordan Petersons förkastande av identitetspolitik, vilken enligt Duchesne möjliggör ett utplånande av västerländsk etnicitet och kultur.

publicerad 5 maj 2025
Jordan Peterson, kanadensisk psykologiprofessor

Den kanadensiske professorn Jordan B Petersons avfärdande av identitetspolitik är fåfäng inför ett politiskt etablissemang som gemensamt beslutat påtvinga Europa massinvandring. Den europeiska minskande befolkningens kulturella identitet ifrågasätts medan utomeuropeiska folks kollektiva kultur uppmuntras.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 9 maj 2018.


Peterson bemöter ofta anklagelser om att vara högerextrem med att han är klassisk liberal eller libertarian, eftersom han motsätter sig det som kallas ”vitt privilegium”. Han är dock en ordinär konservativ som navigerar i ett akademiskt landskap där enbart vänsterorienterade är välkomna.

Mot bakgrund av denna vänsterdominans kan Peterson framstå som extremt höger, eftersom han kritiserar att våra universitets konsensus definieras av akademiker som offrar individuella identiteters särdrag genom att lovsjunga förmenta etniska minoriteter som muslimer och hbtq-rörelser.

Peterson hävdar att både vänstern och högern bedriver en identitetspolitik som prioriterar gruppskillnader framför individuella olikheter. Han värdesätter västerländska ideal där en persons rättigheter inte skall vara avhängig tillhörighet till ras eller sexuell identitet.

Vänsterns identitetspolitik grundar sig på att sexuell inriktning enbart är en social konstruktion samtidigt som den sexuella identiteten lättvindigt kan justeras genom tillfälliga nycker.

På massinvandringens och mångkulturens villkor är inhemsk individualistisk politik riskabel.

Denna attack på postmodernistisk identitetspolitik är måhända acceptabel. Problemet är att individualistisk politik i vår samtid, med kollektivt kulturella och multikulturella identiteter, är riskfylld.

Européer har varit självständigt ansvariga under en politik med individuella rättigheter. Detta libertarianska tänkesätt har fungerat väl innan europeiska nationer öppnade för miljontals immigranter från länder med nedärvd kollektivistisk kultur.

Européer var klassiskt liberala avhängigt antagandet att deras nationer faktiskt skapades och beboddes av ett folk med stark etnisk identitet, gemensamma traditioner och ursprung.

Ingen nation har någonsin skapats av främmande individer utan på etnonationalistisk identitet och en tydlig känsla för vem som är vän och vem som är fiende.

Västerländska nationer har, vilket var tydligt innan 60-talet, på ett unikt och framgångsrikt sätt kombinerat individuella rättigheter med en stark etnisk identitet. Minoriteters rättigheter är förenliga med denna liberala etniska nationalism.

Vad som inte är förenligt med dessa liberala rättigheter är mandatet att tvinga Västeuropas länder att bevilja medborgarskap till miljontals främmande immigranter.

Den libertarianism som Peterson försvarar är knappast den klassiska utan snarare en kulturmarxistisk variant, konstruerad av samma akademiska vänster han föraktar. Han menar att han är emot särbehandling för någon specifik grupp och att han inte ägnar sig åt identitetspolitik, medan mänskligheten sedan urminnes tider tenderat att bilda grupper efter social, kulturell, sexuell, ekonomisk etc. tillhörighet.

Peterson utkämpar därmed en fåfäng och ensidigt avväpnande strid för en individualism som kollektivt angrips av feminismen och etablissemangets mångfaldspraktikanter.

Vänsterns identitetspolitik kan bara utmanas av en identitetspolitik som erkänner naturens biologiska realiteter och nationell gemenskap.

Dr. Ricardo Duchesne

 

Detta är en något förkortad och bearbetad version av den längre engelska originalartikeln som tidigare publicerats av Council of European Canadians.

Översättning: Per Johansson

Om skribenten

Foto: Arktos

Ricardo Duchesne är en kanadensisk historisk sociolog och professor vid University of New Brunswick.

Hans primära forskningsområden är den västerländska civilisationen, Västvärldens uppgång och mångfald som ideologi.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.