Det svenska kungahuset har inte besökt Israel sedan statens grundande – något som bryter mönstret för ett Sverige som annars har omfattande handel och andra diplomatiska förbindelser med Israel. Bakom ”bojkotten” av Israel ligger djupa historiska sår, och även personliga, som går tillbaka till den nuvarande svenske kungens egen gudfar, greve Folke Bernadotte. Greven, som var en hyllad medlare i Sverige, mördades kallblodigt under ett viktigt FN-uppdrag av den judiska paramilitära terrororganisationen Sternligan, på hebreiska känd som ”Lohamei Herut Israel – Lehi” – översatt till svenska ”Israels frihetskämpar – Lehi”.
Artikeln publicerades ursprungligen den 17 september 2024.
Diplomaten Bernadotte hade gjort sig ett aktat namn under andra världskriget och vunnit internationellt erkännande för sin roll i att rädda tusentals fångar från tyska koncentrationsläger genom de ”vita bussarna” – där många av dessa fångar var judar. Hans insatser bedömdes av många auktoriteter som mycket imponerande och han bedömdes 1948 därför också som ett lämpligt val till att bli FN:s medlare i den utdragna konflikten mellan judar och araber.
Bernadottes förslag till fred innefattade bland annat en återgång till den delningsplan som FN tidigare föreslagit, där vissa territorier som judarna ockuperat i området skulle återlämnas till araberna. Den svenske grevens förslag byggde på en idé om två oberoende stater, en judisk och en arabisk, där det sågs som mycket viktigt att snabbt få till stånd ett vapenstillestånd och säkerställa att fientligheterna inte återupptogs längre fram. Det fokuserades också på att fördrivna araber och judar skulle få rätt att återvända till sina hem och att staternas gränser, om någon överenskommelse inte kunde nås, skulle avgöras av just FN.
Förkastades av judiska militanter
Där stora delar av omvärlden betraktade förslaget som sansat och rimligt, uppfattade militanta judiska radikaler förslaget som ett hot mot deras tankar om ett ”Storisrael”. Tanken på att vissa ockuperade territorier skulle ges tillbaka till araberna betraktades av dessa som fullständigt oacceptabelt och något som med alla medel måste stoppas.
Även vissa arabiska militanter, som inte vill ha någon judisk stat i regionen, motsatte sig förslaget – men framförallt var det i judiska extremistiska kretsar som fredsmäklaren Folke Bernadotte utmålades som ett existentiellt hot mot det judiska folket. I sammanhanget hjälpte det inte heller att Bernadotte också förespråkade att begränsa den judiska migrationen till Israel.
Före Israels grundande var det vanligt förekommande i regionen med judiska terrorgrupper och ”underjordiska militanta nätverk”. Dessa bedrev terror inte bara mot britterna som kontrollerade Palestinamandatet, utan även mot arabiska byar, och ibland även mot andra judar som ansågs vara för ”moderata”.
En av dessa grupper var Sternligan – Lehi – som hade föresatt sig det uttalade målet att ”ta över Israel med väpnat våld”. Gruppen lönnmördade 1944 den brittiske ministern Lord Moyne, bombade brittiska myndighets- och armébyggnader och genomförde en lång rad attentat mot brittiska och arabiska mål, både i närområdet och utomlands, där massakern på 107 palestinska bybor i Deir Yassin kanske är en av de mest kända.
Sternligan beslutade att även Folke Bernadotte måste mördas. I terrorgruppens ögon var det ointressant att han förespråkade medling, fred och samförstånd – Bernadotte uppfattades som ett hot mot gruppens planer på judisk överhöghet i regionen. Terrorgruppens de facto högste ledare var vid den här tidpunkten Yitshak Shamir, och det team som genomförde själva attentatet leddes av Yehosha Zettler.
”Förvridna av hat”
Den 17 september skrider gärningsmännen till verket och blockerar vägen framför diplomatens konvoj i Jerusalem. Därpå stegar den 26-årige Yehoshua Cohen fram och avrättar både Folke Bernadotte och den franske militären Andre Serot med flera skott med en tysk 9 mm kulsprutepistol.
Generalmajor Åge Lundström, som satt på vänster sida i bilen bredvid Serot, har beskrivit att ansiktsuttrycket på terroristen som ”förvridet av hat”. Bernadotte och Serot avled hastigt av skotten och flögs senare hem i två vita kistor för att på vägen postumt ta emot ett stort antal hedersbetygelser för sina insatser.
Mördarna åtalades eller straffades dock aldrig. Istället hyllades gärningsmännen i sionistiska kretsar som hjältar, och de få som greps släpptes nästan omedelbart. Mördaren, Yehoshua Cohen, blev så småningom Israels förste premiärminister David Ben-Gurions ”inofficielle livvakt” och nära vän.
Terrormedlemmar, som var delaktiga i dubbelmordet, har också suttit och stoltserat om dådet i tv- och radiosändningar. Yehoshua Zettler, som ledde mordkommandot, uttryckte aldrig någon ånger över att man mördat Bernadotte.
– När vi demonstrerade framför (Bernadotte) och sa till honom ’Bort från vårt Jerusalem, tillbaka till Stockholm’, så svarade han inte, så vi hade inget val, hävdade han 1988.
Andra Lehi-medlemmar fick med tiden prominenta positioner inom det israeliska samhället – men ingen mer så än terrorgruppens ledare, Yitzhak Shamir, som kom att bli både talman och utrikesminister samt vid två tillfällen även statsminister för Israel. Mannen som beordrade mordet på den fredsmäklande greven Bernadotte blev alltså Israels högste ledare – sista gången så sent som 1986-1992.
Ingen ursäkt
Även Shamir undslapp rättsligt ansvar för terrordådet, och även om israeliska myndigheter vid tillfället pliktskyldigt fördömde mordet som en handling begången av ”fegisar, skurkar och ränksmidare” fanns det aldrig någon genuin politisk vilja att utdela straff.
Ännu idag har Israel inte officiellt bett om ursäkt för mordet, vilket antagits vara huvudskälet till att Sveriges kung Carl XVI Gustaf under sin långa ämbetstid aldrig uttryckt intresse av att besöka Israel. Även kronprinsessan Victorias beslut att döpa dottern till ”Estelle” – efter Folkes hustru, har mot samma bakgrund spekulerats vara en symbolisk markering för att hedra minnet av konungens gudfar.
Vid ett par tillfällen har israeliska makthavare träffat kungen i Sverige, men dessa besök har inte blivit besvarade. Vid den mördade statsministern Olof Palmes begravning 1986 ska kungen ha uttryckt till Shimon Peres, Israels dåvarande premiärminister: ”Låt oss inte glömma att Olof Palme var den andre svenske medlaren i Mellanöstern som föll offer för en mördares kulor”.
Även om inte alla araber heller vid tillfället såg positivt på Bernadottes gärning tycks greven ändå vara ihågkommen med mer värme där än i Israel. I staden Ramallah, på Västbanken, finns nämligen en gata uppkallad efter honom för att hedra hans ansträngningar att skapa en ”rättvis” lösning i regionen.
Dekorationsband uppkallat efter terrorgruppen
Sternligan upplöstes och terrorklassades sedermera officiellt 1948 efter starka påtryckningar från omvärlden. I praktiken innebar detta dock inga större bekymmer för de inblandade som istället engagerade sig i andra politiska organisationer, gick med i armén eller i någon mer officiellt godkänd underrättelseorganisation. Vissa medlemmar fortsatte också sin militanta bana och ägnade sig åt lönnmord på offentliga personer som ansågs ”svika” det judiska folket – exempelvis på journalisten Rudolf Kasztner 1957.
Att israeliska makthavare sett med gillande på Sternligans långa lista över blodiga attentat är tydligt. Exempelvis instiftade den dåvarande premiärministern, Menachem Begin, 1980 ett militärt dekorationsband uppkallat efter terrorgruppen – ”Lehi-bandet”.
Även Begin själv hade en bakgrund som ledare för den judiska terrorgruppen Irgun, som under 1940-talet också genomförde attentat mot ett stort antal brittiska mål. Terroristerna i Irgun absorberades efter staten Israels bildande till stor del av IDF, som än idag är Israels officiella militär.
Svenska fredsmyndigheten bär hans namn
För svensk del kanske Bernadottes minne börjat falla i glömska något, från att i decennier ha varit den kanske främste symbolen för humanitär diplomati. Ekot av hans namn och engagemang lever dock i hög grad kvar, inte minst genom myndigheten Folke Bernadotteakademin, som under UD:s försyn arbetar för fred, utveckling och säkerhet och vars huvudfokus är att lösa konflikter genom diplomati och förhandlingar – istället för med vapen och våld.
”Som en del av Sveriges bistånd arbetar vi för att bygga fred i konfliktdrabbade länder. Vi bedriver utbildning, rådgivning och forskning för att stödja freds- och statsbyggande. Vi bidrar också med civil personal till fredsinsatser och valobservationsinsatser som leds av främst FN, EU och OSSE. Vi har fått vårt namn efter Folke Bernadotte, FN:s första fredsmedlare”, deklarerar myndigheten på sin hemsida.
