Annons:
Ur arkivet

Klimathotet som sekulär religion

Vi ska inte längre be till Gud för att skonas från syndafloden utan istället till våra politiker och makthavare. Den kristna kyrkan har vikt hädan, men den religiösa psykologin återgår i ny form genom en klimatbaserad trosuppfattning, skriver Gabriel Oxenstierna vid Klimatupplysningen.

Publicerad 15 oktober 2022 · Återpublicerad 22 september 2024
Fridays for Future-rally i Berlin 2021 med Greta Thunberg (i mitten).
Insamlingskampanj

Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar

Insamlat: 77 900,00 SEK 104% Mål: 75 000,00 SEK

Numera är de flesta av oss inte religiösa, utan rationella, logiska, sekulära människor, gudbevars! Men ändå behöver, och vill vi människor alltid tro på något. Trons kraft är stor. Den är en del av vår psykologi. Utan att tro på något är det svårt att leva.

Statstro

Vi tror inte på Gud, men vi tror på Vetenskapen, i detta fall filtrerad och tolkad av IPCC. Deras påståenden om vådan med växthusgaser har till och med upphöjts till lagstiftad, officiell klimattro i Sverige och många andra länder. Staten och den kristna kyrkan är sedan länge skilda åt, men nu har vi i stället fått denna klimattro som ett officiellt påbud.



Ett juridiskt regelverk – och nitiska myndigheter – gör vad de kan för att minska utsläppen av växthusgaser.1 Man tror att det är så man kan stoppa den globala uppvärmningen, trots att Sveriges andel bara är en fjuttig promille av utsläppen totalt.

Statliga massmedia, politiker, forskare och organisations-Sverige är fullt ut mobiliserade i klimatkampen. Den beskrivs som en ödesfråga, det handlar om mänsklighetens överlevnad. Vi har fått en klimathotstroende stat.

Annons:

Modelltro

Det är slående med de religiösa föreställningar och övertoner som ofta används i klimatfrågan. Koldioxiden har gjorts till ondskan själv, trots att den egentligen är livets gas. Menigheten skräms upp med att undergången närmar sig, med hänvisning till modellerna från IPCC. Om modellerade (=påhittade) klimattrösklar (tipping points) aktiveras kan det snabbt gå åt – helvete.

Modellerna tillbes som heliga sakrament, politikerna tror på dem, media tror på dem. IPCC med dess följe av politiker och journalister liknar verkligen en klimatkyrka, ja ett helt klimatpåvedöme. Med alla sina prelater och kardinaler, som uttolkar tecknen i skyn och tillber De Heliga Modellernas output av olika påhittade scenarior.

Apokalyps, snart!

Domedagstänkandet är utbrett. Ja, snart kommer den (nog), apokalypsen! Vi har ständigt bara 10 år eller möjligen 20 år på oss att rädda världen. (Spelar dock i praktiken inte så stor roll hur många år det är, eftersom den ändå alltid skjuts upp).

Domedagsprofetior har funnits i alla tider, men det är bara de aktuella scenario-profetiorna från IPCC som tas på största allvar – alla tidigare utlysta domedagar skrattar vi hånfullt åt, de var ju bara fantasier! Men inte denna gången, nu blir det apokalyps på riktigt, försäkrar oss klimatöversteprästerna.

Så har vi de rena profeterna! Så här skrev två prelater i Kyrkans tidning:

"Vi påstår att Greta Thunberg bär ett budskap från Gud. Samma budskap som biskopar och påvar bär, med samma övertygelse […]"

Profeterna talar om för oss att vi syndare skall förgöras. Vi ska straffas för våra resor, vår konsumtion, vårt köttätande, våra ständiga klimatbrott. Syndafloden (=havshöjningen) kommer!

Är det inte en tipping point vi har nu i Indien/Pakistan/Långtbortistan, så säg?
Är det nu den kommer, "klimatkometen"?2
Apokalyps, nu?!

Den utlovade kommande undergången är ingen slump. Vi kommer att straffas därför att vi påstås leva ”fel”, våra förfäder och vi själva begår hela tiden onda gärningar helt enkelt genom att leva våra vanliga liv. Vår skuld är en gemensam arvsynd, vårt straff är utmätt som en rättmätig och gemensam undergång. Klimatkampen är en strid mellan gott och ont.

Ingen religion utan hopp om frälsning

Men klimatkyrkan vore ingen kyrka om den inte också gav oss hopp. I den heliga klimatskriften ”AR6” (nya klimat-testamentet från IPCC), finns det fyra scenarier. Flera av dem leder till apokalypsen, men ett scenario verkar enligt IPCC kunna rädda oss.3 IPCC vare tack och lov, halleluja!

Numera är det människan som bestämmer sitt eget öde. Vi ber inte längre till Gud om syndernas förlåtelse. Vi ber till våra politiker, våra makthavare. Och de hör bön! Vi har fått klimatpolitiken, vi har fått energipolitiken. De påstår övermodigt att de kan reglera klimatet.

Men det finns ett par villkor: För att vi ska få förlåtelse och frälsning och räddas undan apokalypsen måste vi förneka vårt välstånd, vår skapelse. Ja, och så får vi också betala notan. Dyrt! “Självplågeri”, sa en känd partiledare. Men späkning är ju en del av religionsutövningen.

Ja, och så ytterligare en liten komplikation: De gröna scenarierna SSP1 lär kräva någon variant av hårdgrönt, eko-socialistiskt samhälle för att kunna genomföras i praktiken. Samhället måste byggas om i klimathots-religionens namn.

Nu ska tiondet betalas

Hur ska vi då föras in på den rätta vägen, till ett scenario som påstås rädda oss? Jo, vi måste förstås vara starka i klimathots-tron, men framför allt måste vi betala. Det är kollekt och tionden av alla de slag, klimatskatter, reduktionsplikt, etc.

Den kanske viktigaste frågan för kyrkomötet Cop27 är att u-länderna ska få 100 miljarder dollar per år av oss i den rika världen. Ett avlatsbrev som skattebetalarna får fota.

Ja, nu rullar notorna in och vi får betala alltmer till klimatkyrkan för att vi svårt har syndat med mycken konsumtion och god levnadsstandard. En del av tiondet för våra klimatsynder ser du exempelvis på din elräkning eller i kassan på macken.

Falsk lära för en falsk kyrka?

Men tänk om alarmistkyrkan är byggd på falska förutsättningar? Tänk …

… om modellerna är felkonstruerade eftersom de är rena cirkelbevis, tillkomna för att bevisa en given, men falsk förutsättning, nämligen att växthusgaserna orsakar all uppvärmning?4

… om koldioxiden inte har den stora klimateffekt som IPCC gissar på? Empirin, historiska klimatdata, visar de facto något helt annat än modellernas scenario-fantasier.5,6

… om kolsänkorna är större än IPCC hittills trott, vilket enligt ny forskning skulle innebära att koldioxiden är ett betydligt mindre hot?7,8

… om modellerna därmed bara är ett glaspärlespel som vi ska akta oss för att ta på alltför stort allvar?9

… om hypotesen om naturliga variationers roll i klimatförändringen i stället visar sig vara korrekt? Att det är solen som via UV-strålningens stora volatilitet triggar naturliga variationer i atmosfären och havsströmmarna vilka tillsammans driver en stor del av den långa klimatförändring vi ser ända sedan mitten av 1800-talet?4,10

Tänk om klimat-apokalypsen aldrig kommer, för den var bara en feltänkt hypotes?

De brukar nämligen aldrig komma, varken domedagar eller apokalypser.

Det är slående med de religiösa föreställningar och övertoner som ofta används i klimatfrågan.

Liten ordlista

Här följer en liten kompletterande ordlista till hjälp att orientera sig i klimatkyrkans villfarelser. Läs den med en glimt i ögat.

En tro: Tron på att vi har en klimatkris förorsakad av människans utsläpp. De som är särskilt starka i tron utropar klimatnödläge. Exempelvis Kalmar kommun.

En kyrka: Klimathots-kyrkan. Den har många instanser och är numera upphöjd till en form av lagreglerad, sekulär statskyrka i Sverige.

En kyrkoordning: Det klimatpolitiska ramverket. Ramverket består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Klimatlagens (2017:720) två centrala paragrafer handlar om växthusgaser (§2 och §3). Även den nya Miljöbalk som snart lagstiftas föreslås att inkludera tvingande klimatkrav, se SOU 2022:21.

Kyrkomöten: Cop1 – Cop27, osv. Vid kyrkomötena bestäms den rätta läran och vägen. Information om när apokalypsen inträffar och domedagar i övrigt lämnas frikostigt av potentater tillresta i privatjet.

Belsebub: Fossilen Putin.

Den heliga skrift: AR6 från IPCC.

Heliga urkunder: De Heliga Modeller (CMIP) som simulerar klimatets utveckling, och är underlag för alla prognoser från IPCC.

En katekes: Den politiska sammanfattningen av AR6 (Summary for Policymakers, SPM).

Ett påvedöme med prästerskap: IPCC

Biskopskräkla: Hockeyklubban buren av ärkebiskop Michael Mann.

Profeter: Lill-Greta och Stor-Greta (Johan Rockström)

Apostlar: De är många och spridda över hela västvärlden. Särskilt framstående i den svenska apostlahorden är Erika Bjurström (SVT) och Björn Wiman (DN).

Predikningar: Alarmistiska predikotexter om klimatet tillhandahålls av konsortiet Covering Climate Now och sprids sedan av så kallade systemmedia. De brukar först dyka upp i The Guardian och i svenska systemmedia ser vi dem ofta i Expressen, SVT, TV4 och DN.

Paradiset: Eko-socialismen, ett tillstånd där den goda naturen tagit över från den onda människan.

Helvetet: Underjorden, där de fossila bränslena finns.

Satan: Han varken syns eller hörs för han är en ondskans gas: CO2.

Skärselden: Tipping points som triggas en efter en. Likt Dantes inferno kommer vi att sjunka allt längre ned, från krets till krets, från tipping point till tipping point vilka triggar varandra i en allt värre kaskad mot den instundande apokalypsen.
Dante hade nio kretsar och det är också vad IPCC kalkylerar med. Att ingen av dem är verklig hade lika lite betydelse för Dantes fantasmagori som för IPCC.
Dante hade sin musa Beatrice, alarmisterna har sin Greta.

Hemsökelser: Översvämningar, bränder, torka, svält, skogsdöd, havsdöd.
Allt av extrema, bibliska dimensioner.

Apokalyps: När det ständiga extremvädret blir extremt extremt och världen går under i den oundvikliga klimatkatastrofen.

Domedagsprofetia: Slutet är nära! Klockan är 1 minut i 12, sa Boris Johnsson när han öppnade klimatmötet Cop26. FN-chefen Guterres ville som vanligt inte vara sämre utan påstod att vi nu begår kollektivt självmord. Vad ska de skrämma oss med vid Cop27?

Domedagen: 2030. Om inte 2030 så 2045. Om inte 2045 så absolut senast 2060. Om inte 2060 så…. tja, spelar ingen roll, den blir ändå alltid uppskjuten. Nedräkning pågår av ”kvarvarande kolbudget”, se länken till DN. Siffrorna står på noll om drygt 7 år. Vad händer då?

Syndafallet: Människans arvsynd är vår upptäckt av den enorma nyttan med fossila bränslen.

Syndfullt leverne: Fossila bränslen ger oss olyckligt nog ekonomisk utveckling, konsumtion och välstånd. Nu måste alla oupplysta syndare försaka sin välfärd för domedagen är nära!

Späkning: Den kris vi nu genomgår med dyr energi, hög inflation, chockhöjda räntor. Allt som en följd av en huvudlös klimat- och energipolitik.

Försakelse: Sluta flyga och sluta ät kött! Klimatkyrkan kräver sådana individuella försakelser. Annars kommer vi inte på det hårdgröna scenariot som IPCC angivit, SSP1–1.9.

Frälsning: Den goda, gröna vägen i form av IPCC-scenariot SSP1–1.9, som enligt de Heliga Modellerna kan ge oss Netto Noll 2050. Samt eko-socialism på köpet.

Korståg: Fridays for Future ordnar korståg mot klimatondskan över hela världen.

Syndernas förlåtelse: Betala snällt allt det som u-länderna kräver för att nå Netto Noll så kan i-länderna få syndernas förlåtelse.

Avlatsbrev: Klimatkompensation. Utsläppsrätter. ESG-korrekthet i alla dess former.

Kättare: Klimathots-förnekare.

Inkvisition: Kancellering och uthängning av klimathots-förnekare.

Lillinkvisitor: Maths Nilsson

Tionde: Den syndfulla menigheten betalar tionde för klimatpolitiken och den därav bestämda gröna energipolitiken i form dyrare bränslen, svindyr el, ohemula matpriser, allmän inflation samt chockhöjda räntor.

Kollekt: Klimatkompensation (frivillig) och reduktionsplikt (påtvingad).

Falska läror: Tron på att solens variationer, eller några andra naturliga variationer skulle ha någon som helst betydelse för det moderna klimatet. Innan mänskligheten började släppa ut koldioxid stod naturliga variationer visserligen för alla klimatförändringar. Men IPCC har bestämt att dessa numera efter syndafallet helt saknar betydelse och Den Heliga Skrift (Nya klimattestamentet IPCC AR6) tilldelar dem 0,0 i vikt. Enligt klimatkyrkan orsakas alltså all klimatpåverkan numera av människan och hennes syndande med växthusgaser. Allt andra förklaringar definieras som falska läror. (se fig. SPM 2b från AR6 WG1)

 

Gabriel Oxenstierna, Klimatupplysningen

Referenser 10

(1) 2017 antog Sverige ett klimatpolitiskt ramverk. Ramverket består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Klimatlagens (2017:720) två centrala paragrafer om växthusgaser är §2 och §3.

(2) Kometen kommer, Tove Janssons andra bok om Mumintrollen, 1946

(3) IPCC, 2021: Summary for Policymakers. In: Climate Change 2021: The Physical Science Basis. Den goda, gröna vägen i form av scenariot SSP1–1.9, kan enligt IPCC:s modeller uppnå Netto Noll 2050. Scenariot SSP1–2.5 uppnår Netto Noll först 2075.

(4) Climate of the Past, Present and Future: A scientific debate, 2022, 2nd ed., Javier Vinós. På samma tema finns också en artikelserie i sex delar publicerad på Judith Currys blog. Här är länk till del 5.

(5) Dependence of Earth’s Thermal Radiation on Five Most Abundant Greenhouse Gases, Wijngaarden & Happer, 2020.

(6) Vad händer med klimatet?, L. Bengtsson, 2019, särskilt kap. 6, 7 och 10.

(7) Revised estimates of ocean-atmosphere CO2 flux are consistent with ocean carbon inventory, Watson och 7 medförfattare, Nature 2020

(8) Global Carbon Budget 2021, Friedlingstein och 94 medförfattare, Earth System Science Data 2022, 

(9) Glaspärlespelet, Herman Hesse, 1943

(10) Termination of Solar Cycles and Correlated Tropospheric Variability, Leamon, 2021

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

De statslösa: När klanens lojalitet möter den svenska rättsstaten

Publicerad Idag 17:08 – av Emil Fjellstedt
Montage med hela omslaget till Per Brinkemos bok De statslösa till vänster och riksdagshusets fasad i Stockholm till höger.
I De statslösa undersöker Per Brinkemo hur olika föreställningar om staten präglar mötet mellan klanlojalitet och svensk rättsstat.

Både gängvåldet och de djupa integrationsproblemen har i åratal förklarats med inkomst och utbildning. I De statslösa pekar journalisten Per Brinkemo i stället på hur klanlojaliteter krockar med den svenska rättsstaten och undergräver en integration som kräver mer än pengar och skolresultat.

Boken har undertiteln Klanerna, kriminaliteten och demokratin och ges ut av Karneval förlag. Förlaget presenterar den som "boken som förklarar den nya brottsutvecklingen" och beskriver kriminella nätverk i en aldrig tidigare skådad omfattning, vågor av skjutvapenvåld och sprängningar och en ekonomisk brottslighet med välfärdsfusk och infiltration av offentlig förvaltning.

Brinkemo söker svaret någon annanstans än kriminologer, journalister och politiker. I centrum för hans kulturella förklaringsmodell står den syn på stat och samhälle som präglar flera av de grupper som har kommit till Sverige i stor skala under 2000-talet.

Två sinnen, två samhällen

Boken vilar på två mentaliteter, två föreställningar om vad ett samhälle är. Den ena kallar Brinkemo det förstatligade sinnet, den andra det statslösa, relationella sinnet.

"Min tes är att organiserad brottslighet ytterst är ett uttryck för en statslös ordning", skriver han.

Därmed flyttas frågan från plånboken till lojaliteten. Den avgörande skiljelinjen går, i Brinkemos modell, mellan den som litar på staten och den som lever i en ordning där staten aldrig erbjudit trygghet.

Socioekonomins blinda fläck

Den socioekonomiska modellen gör problemet till en fråga om pengar, bostäder och skolresultat. Det är en bekväm förklaring, eftersom lösningen då kan sökas i fler reformer och bidrag. Brinkemos förklaring pekar i stället på synen på staten själv. Den är betydligt svårare att köpa sig förbi.

Tanken har följt honom länge. Redan 2017 beskrev han i Sveriges Radio svenskarna som ett folk "marinerade i staten" och ville få dem som vuxit upp här att se hur ovanligt vårt förhållande till staten är. Många asylsökande kommer, enligt Brinkemo, från länder där staten fungerar helt annorlunda.

— Vi är naiva i vår syn på de som kommer hit. Jag brukar skämtsamt säga att vi möter alla som om alla på jorden är svenskar. Vi har blandat ihop alla människors lika värde med alla människors lika erfarenheter, sade han då.

Här ligger den blinda fläcken i en integrationspolitik som utgått från att alla som kommer hit bär med sig samma syn på stat, lag och myndigheter.

Varningen som sällan citerades

Brinkemo har tidigare skrivit Dumpad, en dokumentär berättelse om en ung svensksomalisk pojke som mot sin vilja skickas till Somalia på en så kallad uppfostringsresa. Hans bok Mellan klan och stat handlar om somalierna i Sverige och introducerade enligt förlaget klanbegreppet i integrationsdebatten. Han står också bakom antologin Klanen, där tolv författare belyser klansamhällen från antikens Grekland till dagens Sverige.

Mellan klan och stat fick ett starkt mottagande. Paulina Neuding kallade den i Dagens Samhälle "en av de viktigaste böckerna om Sverige som skrivits de senaste decennierna". Håkan Arenius skrev i Dagen att det vore "väl använda skattemedel" om Migrationsverket delade ut boken till alla sina handläggare.

Ändå konstaterade Åsa Linderborg i Schibstedägda skvallertidningen Aftonbladet att det var "talande att det aldrig refereras till [boken], trots att den så ömsint frilägger de problem som drabbar somalier när de kommer hit från ett land som aldrig haft en fungerande stat".

Brinkemo har föreläst för bland andra Polisen och Kriminalvården. Hans perspektiv är alltså känt inom rättsväsendet, men utmanar fortfarande integrationsdebattens invanda förklaringar.

För Nya Dagbladets läsare är Brinkemos perspektiv knappast nytt. Med sitt grundarbete och sina historiska kopplingar kan De statslösa däremot bli boken som för diskussionen om klanerna och rättsstaten in i samhällets "finrum".

Porträtt av författaren och journalisten Per Brinkemo.
Per Brinkemo, författare till De statslösa.

Titel: De statslösa
Undertitel: Klanerna, kriminaliteten och demokratin
Författare: Per Brinkemo
Förlag: Karneval förlag
Utgivningsår: 2026
ISBN: 9789190102305
Bandtyp: Inbunden
Antal sidor: 255

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Deep Purple rockar fortfarande men sjunger kanske på sista versen

Uppdaterad Idag kl 09:08, Publicerad Igår 10:36 – av Jan Sundstedt
Deep Purple
Deep Purple gav publiken i Avicii Arena valuta för entrépengen.

Legendarerna Deep Purple är återigen ute på turné och gör det fortfarande bra men frågan är om inte detta kan vara sista gången vi rocktörstande åldringar strax under bandmedlemmarnas snittålder får uppleva bandet live. Inte minst Ian Gillan får emellanåt kämpa rejält för att den en gång i tiden så gudabenådade rösten ska fungera.

Säg Deep Purple och hårdrocksfans världen över får något vått och smått amoröst i blicken.

Som ett av de banbrytande tre–fyra brittiska band som i slutet av 60-talet lade grunden till det vi kallar för hårdrock är Deep Purple – i synnerhet upplagan Mark II – inget annat än legendarer.

Bandet grundades 1968 och är, efter ett flerårigt uppehåll kring decennieskiftet 70–80-tal, fortfarande aktivt med både skivsläpp och turnéer.

Årets skiva släpptes i juli och heter kort och gott "Splat!" - återigen producerad av demonproducenten Bob Ezrin - och det är mot bakgrund av "Splat!" som bandet än en gång är på resande fot världen över.

Måndagens konsert på Avicii Arena, drygt två år efter det senaste besöket i Stockholm, blev ännu ett i raden av bandets många besök i huvudstaden.

Deep Purple
Foto: Jan Sundstedt/Nya Dagbladet.

Gillan jobbar sig upp

På Gröna Lund 2024 skrev jag om en musikalisk triumf. Gillans röst hade förändrats men karisman fanns kvar.

I år blir omdömet mer blandat. Kvällen öppnar med "Highway star", en låt som kräver mycket av vilken sångare som helst.

Ian Gillan, 81, får kämpa ganska så rejält, inte bara med den låten utan genom första halvan av konserten.

Glädjande nog jobbar han upp sig allt eftersom. Rösten bär bättre ju längre kvällen lider. Musikaliskt är det givetvis och som brukligt är med "DP" snortight.

Ian Paice och Roger Glover utgör en lika stark rytmsektion som för två år sedan, och Simon McBride på gitarr och Don Airey på keyboard passar perfekt in i helheten.

Deep Purple
Foto: Jan Sundstedt/Nya Dagbladet.

Ett solo för mycket

Vad jag däremot har svårare att svälja är mängden solopartier. Förra gången uppskattade jag dem någorlunda överlag. I år blir de helt enkelt för många.

Virtuosen Don Airey får till exempel hela tre tillfällen att skina – vilket maestron såklart gör rent musikaliskt.

Jag misstänker att solona fyller en funktion bortom ren uppvisning: att ge Gillan en stund att hämta andan och återhämta rösten inför nästa nummer. Förståeligt, men konserten tappar dessvärre fart på grund av dessa.

Från nya plattan spelar bandet hela tre låtar: "Arrogant boy", "Diablo" och "Sacred land". Bra låtar men väger lätt mot det äldre klassiska materialet från framför allt 70-talet.

Deep Purple
Foto: Jan Sundstedt/Nya Dagbladet.

Machine Head väger tyngst

Tyngdpunkten i låtvalet ligger nämligen fortfarande på klassiska "Machine Head" från 1972.

Fyra av plattans låtar finns med i setlisten: "Highway star", "Lazy", "Space truckin'" och "Smoke on the water".

Efter ungefär 100 minuter, med covern "Hush" och avslutande "Black Night", är det över (för den här gången).

Om det blir sista gången vi ser järngänget i Stockholm återstår att se, men den som vill uppleva Deep Purple live bör nog inte vänta alltför länge.

Deep Purple, Avicii Arena, 2026-10-26

  1. Highway star
  2. A bit on the side
  3. Into the fire
  4. Arrogant boy
  5. Diablo
  6. Lazy
  7. Sometimes I feel like screaming
  8. Sacred land
  9. Lazy sod
  10. Perfect strangers
  11. Space truckin’
  12. Smoke on the water
  13. Guinnesis
  14. Hush
  15. Black night

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Vi är Metal Dragon – ett återseende i biomörkret

Finns Metal Dragon på riktigt, eller är bandet bara en del av filmen? Efter att ha sett dem på scen under sommarens Time To Rock följer Mikael Rasmussen alias Artist Razz med till biomörkret i Olofström. Där väntar ett återseende med tung rock, säregna karaktärer och en berättelse som visar sig rymma mer än scenens galenskaper.

Uppdaterad 20 oktober 2026, Publicerad 17 oktober 2026 – av Mikael Rasmussen
Cool inlevelse av Leffe på gitarr, Rulle på sång och Drägg på trummor.
slide-13
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
slide-13
slide-1
slide-2
slide-3
slide-4
slide-5
slide-6
slide-7
slide-8
slide-9
slide-10
slide-11
slide-12
slide-14
previous arrow
next arrow
 

Finns bandet? Existerar bandet Metal Dragon i verkligheten? frågade Centrumbiografens driftansvarige och ene ägare Peter Johansson kulturreportern Mikael Rasmussen alias Artist Razz i anslutning till kvällens biofilmvisning av Vi Är Metal Dragon.

— Ja, svarade Mikael Rasmussen alias Artist Razz, vi såg och hörde dem på årets upplaga av Time To Rock i Knislinge.

Mikael Rasmussen alias Artist Razz blev inbjuden av Centrumbiografen i Olofström för att titta, lyssna, se och betrakta filmen Vi Är Metal Dragon som släpptes i slutet av september. Det känns att filmen berör och påverkar stor- och lillhjärnan samt hjärnstammen, medan flertalet frågor smattrar som is- och snöhagel samtidigt som filmen utspelar sig på den stora centrumbiografens duk.

Mattias Silvell spelar sin rollkaraktär Leffe med bravur.
slide-15
previous arrowprevious arrow
next arrownext arrow
slide-15
slide-16
slide-17
slide-18
slide-19
slide-20
slide-21
slide-22
slide-23
slide-24
previous arrow
next arrow
 

Vi minns kanske en av sommarens mer gemytliga festivaler, Time To Rock i Knislinge, där ett av de framträdande banden hette Metal Dragon med bandmedlemmarna Leffe The Killer, City Cool, Drägg och Rulle The Dragon Warden. Det fanns något svårfångat i deras scenframträdande, för trots deras coola scennärvaro och look – jag tänker främst på gitarrist Leffe och basist City Cool – fanns det också inslag som gjorde att det var svårt att ta detta band på allvar. Jag tänker i synnerhet på sångaren Andreas Rylander alias Rulle The Dragon Wardens val av scenklädsel med tillval av rekvisita som hämtad från Buttericks. Rent musikaliskt kändes det behagligt och sinnesstimulerande med välkompetenta musiker och välkomponerade tunga rocklåtar. Sångaren sjöng också på ett berörande och tilltalande vis. Musikerna hade dessutom coola kroppsrörelser som passade till repertoaren och scenen fylldes med cool rockenergi. Men det som spelar hjärnan ett spratt är då sångarens val av scenklädsel, och det må i detta sammanhang vara så kallat politiskt korrekt att välja åtsmitande latexbyxor och ringbrynja. Det hade ju kunnat stanna med det. Nejdå, sångaren hade dessutom valt några drakattiraljer som en draksvans och drakvingar som på något märkligt vis hängde med i sångarens utlevande dans, rörelser, rockposer och inlevelse med kropp, sång och läcker falsett. Det är med ett försök att återge detta musik- och teaterframträdande som vi nu också kan konstatera att det visst fanns en viktig storytelling i detta. Så viktig att delar av bandet som vi där träffade ute i publikhavet uttalade:

— Det kommer att släppas en film senare i höst med filmtiteln Vi Är Metal Dragon, sa Andreas och Urban unisont.

Jehovas vittnen möter lockelser och synden

Med detta tydliga minne i vår hjärnhalva försöker vi förutsättningslöst utan några förväntningar låta filmen starta och börja sin filmstory. Det märkliga som infinner sig är att hjärnan börjar galoppera med frågeställningar från det att filmen börjar tills storyn börjar närma sig något som vi kan kalla meningsfullt innehåll. Å ena sidan belyser filmen hur verkligheten kan utspela sig, exempelvis i kontakten med Arbetsförmedlingen och i en nära relation med en bandmanager, men också i något så kallat verklighetsbaserat rumsutspel där Jehovas vittnen ställs mot kontakten med bandet och andra så kallade världsliga syndakomponenter. Starka kulturyttringar utspelar sig i rummet och det uppstår till slut handgemäng som ändå når någon typ av kreativt slutcrescendo. Frågeställningarna smattrar i både stor- och lillhjärnan, som till exempel: Vilka riktar sig filmen och storyn till? För vems skull skapar Paar denna film? Bandet Metal Dragon framträder med energi, närvaro och till slut tro på det som de själva skapar, samtidigt som detta till viss del skapar förvirring hos den biopublik som väljer att vilja se detta.

Å ena sidan sägs det att kulturen ska vara fri. Det är upp till betraktaren att avgöra hur storyn kan väljas att mottagas.

En relevant fråga bör få ställas: Ger bilden av Skogsröjet i Rejmyre, Time To Rock i Knislinge och Sweden Rock Festival i Norje en rättvis berättelse ur musikernas, publikens, husvagns- och tältbesökarnas, managernas och mediafolkets synvinklar, liksom ur Jehovas vittnens perspektiv på att bearbeta och hantera det som sker när så kallade världsliga ting inträffar?

Men, jag säger ändå men: Ju längre denna svenska tolkning av vad en svensk motsvarighet till en indisk B-film kunde ha varit och slutat med fortskrider, desto mer får filmen en ny motor och nya skådespelarinsatser som tar biofilmspubliken till en lite djupare, mer filosofisk, vacker, poetisk, mjuk, varm och vänskaplig atmosfär. Metal Dragons bandmedlemmar knyter an till varandra, accepterar varandras olikheter och tar fram de starka egenskaperna och tillgångarna de besitter när de bestämmer sig för att genomföra ett antal rockkonserter. De tre första blir aningen kaotiska, vilket ger lärdomar inför det fjärde och sista framträdandet som bandet bestämt sig för att genomföra för att slutligen sätta punkt för det äventyr som de en gång startade där på 80-talet. De ville nå så långt som rockstjärnorna i Iron Maiden, och i filmen finns rum med affischer som visar idoldyrkan av Nightwish, Kiss och Sabaton. Det känns också mot slutet av filmen, där Joacim Cans, sångaren från Hammerfall, har en roll, precis som Mikkey Dee, numera trummis i Scorpions. I det coola slutet på filmen, där bandet är bättre än någonsin, tar Mikkey Dee över trummorna eftersom poliserna, spelade av Inger Nilsson och Agneta Sjödin, hämtar Metal Dragons Drägg, spelad av Titus Paar, på grund av något hyss han nyss ställt till med. Det är för övrigt Titus som skrivit manus till Vi Är Metal Dragon samt regisserat filmen.

Gitarrist Leffe spelas av Mattias Silvell. Basist City Cool spelas av Urban Bergsten. Trummis Drägg spelas av Titus Paar och sångaren Rulle The Dragon Warden eller The Dragonwarden spelas av Andreas Rylander.

Filmen har många nyanser av brunt, grått och melankoliskt blått, och det luktar bajs några gånger i filmen, men det märkliga är att Mikael Rasmussen alias Artist Razz blir rörd när filmen närmar sig sitt crescendo och når sitt slut. Det finns kanske något djupare och mer berörande när en story är naken, avskalad och ren och har fått sitt smink och sin välpolerade yta avsminkade. Musiken kanske är den gemensamma nämnaren som för olika människor samman och får dem att överse med dessa små ofullkomliga mänskliga fel och brister. Det som ytterligare stimulerar sinnena är att skåda personer i filmen som vi känner igen från olika sammanhang, såsom Sungen som vi känner igen som Time To Rocks vägledande motsvarighet till Sweden Rocks Ronny Svensson. Vi ser också Hasse Brontén och Håkan Hemlin, vars rollprestationer ytterligare färglägger filmen.

På tal om musiken så är det Jake E, en av grundarna av Amaranthe som numera är sångare i bandet Cyhra, som skrivit all musik till Vi Är Metal Dragon.

Tänder på gaser

Stjärt Fy… ursäkta! Vi menar Gert Fylking – förlåt, vi råkade visst bli påverkade av filmen… Han var en gång i tiden sidekick åt fenomenale Robert Aschberg. Vid något tillfälle i TV lade sig Fylking på rygg, drog upp benen och talkade sin rumpa för att därpå lägga en brakare… Vi nämner detta nostalgiminne med tanke på en scen som utspelar sig i filmen Vi Är Metal Dragon, där Titus Paar, i rollen som Drägg, intar en liknande pose. Finalen blir att lägga en brakare och samtidigt försöka få fart på prutten med en gaständare, dock mindre framgångsrikt, och det slutar med att det brinner lite i rumpan på Drägg. Karaktären som Titus Paar spelar heter Drägg och det är nog ett målande namn för rollkaraktären.

Vi säger så här. Gå och se filmen. Lägg undan all stolthet, alla fördomar, all kritik du har lyssnat på och läst av oförstående kulturkritiker. Låt dig bara svepas med i en humor- och ironirulle som med största sannolikhet kommer att nå kultstatus, precis som vissa andra filmer som till en början skrivits ned. När tiden går – eller rättare sagt, när tiden kommer – kommer framtiden att skratta och bara skaka på huvudet åt dem som inte förstod den här typen av konst och konstnärsutövande.

Så finns det röster som gör gällande och uttrycker att bandet Metal Dragon dessutom har upphört att existera i samma stund som de gjorde sitt framträdande på Skogsröjet. Sådana tanketeser kan igångsätta tankegångar. När upphör ett band eller en företeelse att existera? Upphör i så fall Sweden Rock Festival efter att de fyra dagarna fyllda av intensiva energier har genomförts? Samma sak med Time To Rock, Skogsröjet, Diggiloo med flera exempel. Vi kan även ställa samma fråga om band såsom Motörhead, Queen med flera. Har dessa band upphört att existera för att bandmedlemmar har gått bort, för att banden inte skapar nya kompositioner eller för att de inte turnerar lika flitigt längre? Vissa av dessa band lever dock vidare tack vare de sista levande medlemmarna i sina respektive originaluppsättningar och somliga av dem levererar vissa liveframträdanden på olika scener. Därmed kan sluttesen bli att ett band aldrig upphör att existera. I legenden om bandmedlemmarna och bandets framträdanden blir summan och storyn större än vad ett enskilt uttalande kan påverka.

Det är underbart när frågor smattrar som is- och småhagel, för det gör att det kliar så skönt i pannan. Den kreativa hjärnan får stiga åt sidan och låta cellerna i kroppen avgöra vad som är fult och vad som är vackert, och vi får se att vi människor på grundläggande nivå är väldigt, väldigt lika varandra.

Dessutom är det coolt att ha mött basisten Urban Bergsten, som varit skådespelare i drygt 30 år, och sångaren Andreas Rylander på så nära håll i publikhavet på Time To Rock att vi kunde höra och känna deras andetag. Filmens avslutande scener från Skogsröjet ger mersmak och lust att se och höra detta band igen. Peter på Centrumbiografen rekommenderar varmt att bandet spelar på Sweden Rock Festival 2027! Vi längtar redan efter att få se och höra Rulle The Dragon Warden, Leffe, City Cool och Drägg – alla de sköna lirarna och skådespelarna – igen och höra de sköna orden "Potatis - Sallad" igen!

Se filmen med filmteamet på plats

Vi Är Metal Dragon visas på Filmstaden Sergel i Stockholm den 21 oktober 2026 klockan 19.30. I samband med visningen finns bandet Metal Dragon samt delar av filmens skådespelarensemble och övriga filmteam på plats.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Sally Rooneys böcker stoppas i Storbritannien

Publicerad 15 oktober 2026 – av Redaktionen
Sally Rooney i ljus kavaj och vinröd randig tröja framför grönska.
Sally Rooney har lovat att stödja Palestine Action med sina bokintäkter. Arkivbild.

Förlaget Faber slutar sälja Sally Rooneys böcker i Storbritannien, i alla format. Författaren har lovat att använda sina bokintäkter till att stödja en propalestinsk grupp som är förbjuden i landet, och enligt förlaget hindrar brittisk lag nu att pengarna förs över till henne.

Brittisk terrorlag gör det straffbart att ge någon pengar eller annan egendom om man vet eller har skälig anledning att misstänka att de kommer att, eller kan, användas för terrorism. Palestine Action förbjöds som terrororganisation i Storbritannien i juli 2025, och månaden därpå skrev Rooney att hon tänkte fortsätta stödja gruppen, som inte är förbjuden på Irland, med intäkterna från sin bokförsäljning.

Förlaget meddelade beslutet den 14 oktober och skriver att det är "en oacceptabel situation för ett förlag" att sälja en författares verk utan att kunna föra över intäkterna. Därför slutar Faber, helt överens med Rooney, att leverera hennes böcker i Storbritannien. I andra länder fortsätter försäljningen.

I ett uttalande till Guardian skriver Rooney att hon har försökt vara ärlig mot allmänheten om sin övertygelse och sina avsikter, "och jag är helt beredd att acceptera konsekvenserna".

”Normala människor” har sålts i över en miljon exemplar i Storbritannien. Förbudet mot Palestine Action prövas rättsligt, och enligt Guardian ska frågan upp i landets högsta domstol.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.