I ett seminarium på Handelshögskolan pratade forskaren Mats Alvesson om "funktionell dumhet" och hur självständigt och kritiskt tänkande blir alltmer oviktigt på olika arbetsplatser. Det riskerar att fördumma hela arbetsplatser, menar Alvesson, som tillägger att den funktionella dumheten också kan bidra till att arbetsplatsen blir mer produktiv.
Forskaren Mats Alvesson menar att våra arbetsliv och organisationer har blivit ”dumhetsmaskiner” och hur man allt oftare ser hur intelligenta och välutbildade personer tvingas sluta tänka och istället får ägna sig åt rent meningslösa saker. Detta eftersom självständigt tänkande och integritet inte bedöms vara lika viktigt som anpasslighet och att allting ska se bra ut.
Artikeln är en återpublicering. Den publicerades för första gången på Nya Dagbladet den 3 maj 2020.
Resultatet blir enligt Alvesson att intelligenta personer på en arbetsplats slutar tänka kritiskt och ställa kritiska frågor och att man slutar bry sig om konsekvenserna av det man gör. Istället läggs fokus på en urvattnad jargong och ett tunnelseende som leder till dysfunktionella arbetsplatser och fördummade medarbetare – men också till organisationer där människor är disciplinerade, positiva, produktiva och fungerar bra tillsammans.
Denna paradox har Mats Alvesson och André Spicer döpt till dumhetsparadoxen. På Handelshögskolan i Stockholm hölls en föreläsning av Alvesson och ett samtal mellan honom och journalisten Sanna Rayman från Dagens samhälle på temat funktionell dumhet.
– Det är legitimt att följa andra, du gör aldrig något fel när du följer andra. Det kanske är korkat men eftersom alla andra också är korkade så är det inget problem. Avviker du så kan du ställa till det för dig även om du har rätt. Visselblåsare, vad händer med dem, frågar sig Alvesson.
Han pekar på att det kanske är ännu viktigare i Sverige än i andra länder att man gör som ”alla andra” och inte avviker negativt eller positivt utan att det är viktigt att följa flocken och inte sticka ut.
– Det är funktionellt och det är dumt i en lycklig eller olycklig förening. Det är klart att vi behöver ju det här, det går ju inte att ha samhällen, organisationer och arbetsliv där alla insisterar på att tänka själva. Det blir knepigt, då får man osämja och konflikter. Vi behöver ordning och reda, vi behöver auktoritet och vi behöver våra livslögner.
Han målar särskilt ut konsulter, akademiska lärare, folk från massmedia och människor inom marknadsföring som funktionellt dumma och pekar på att dessa allt som oftast levererar goda nyheter under sloganen ”lallande positivitet”.
Vidare menar han att även om funktionell dumhet kan ha vissa positiva effekter, kan det bli farligt i för höga doser och att det därför kan finnas ett värde i att försöka bekämpa och minska den eftersom arbetsplatsen annars riskerar att bli alltför fördummad och där det kritiska tänkandet helt har försvunnit.
Mats Alvessons bok Dumhetsparadoxen beskrivs som en ”väckarklocka för ett alltmer dumhetspräglat liv” och uppmanar läsaren att använda sin intelligens för att uppnå tillfredsställelse och framgång både i arbetet och privat och finns att beställa på Bokus.
