Den franske filmstjärnan, fallskärmsjägaren och ikonen Alain Delon, har avlidit vid 88 års ålder. Delon var en av 1900-talets mest framstående skådespelare, och med sitt slående utseende och karismatiska närvaro blev han snabbt en symbol för europeisk och i synnerhet fransk film. Speciellt under 1960- och 70-talen, då han förkroppsligade både den hårdkokta antihjälten och den melankoliska drömmaren i en rad klassiska filmer.

Alain Delon var inte bara en skådespelare – han var en symbol för en era, en representant för den gyllene tiden av europeisk film. Född 1935 i en förort till Paris, slog Delon igenom med dunder och brak under 1960-talet, och hans skönhet och intensiva blick gjorde honom snabbt till en av Frankrikes största exportsuccéer.

Trots att han var ett internationellt namn, förblev hans storhetstid mest förknippad med fransk och italiensk film, vilket kan förklara varför senare generationer kanske inte känner till Alain Delon så väl som det äldre gardet.

Le solitaire silencieux

Delon arbetade med några av tidens mest framstående regissörer, inklusive Luchino Visconti, Jean-Pierre Melville och Michelangelo Antonioni. Hans roll i Melvilles Le Samouraï (1967), definierade honom som den ultimata ensamvargen, en tystlåten, kylig lönnmördare som förkroppsligade en helt ny typ av filmisk hjälte.

Annons:

I kultklassikern Borsalino (1970) spelar Alain Delon tillsammans med Jean-Paul Belmondo (även han en legendarisk fransk filmstjärna) två karismatiska gangstrar i 1930-talets Marseille. Filmen är känd för sin stilfulla skildring av den undre världen och den dynamiska kemin mellan de två huvudrollsinnehavarna. Filmen blev en stor framgång i Frankrike och cementerade således Delons status som en ledande man inom europeisk film.

Det var i filmer som dessa som Delon skapade en arketyp som få andra kunde efterlikna – en blandning av råstyrka och förfinad elegans. Förstnämnda karaktärsdraget är lätt att föreställa sig kom till nytta i hans militära karriär som fransk fallskärmsjägare. Bland annat deltog han i den franska delen av det som kom att kallas Vietnamkriget.

Did you like the war?

Alain Delon: I haven't seen much of it. When I left, I was ready for anything. I arrived in Indochina in 54, just after Dien Bien Phu. There was nothing left but street fighting... But I would have fallen in the middle of a war, I would have liked that… pic.twitter.com/qx1rmKytEa

— Lance Legion (@LancesLegion) February 5, 2024

"Perfekt människa"

Men det var inte enbart Delons skådespeleri som gjorde honom spektakulär. Hans ansikte, ofta fångat i närbilder, har blivit en del av filmhistorien i sig. Det finns ett svårbekräftat citat av filmfotografen Richard Avedon, som beskriver Alain Delon som "den mest perfekta människan som Gud någonsin skapat".

Citatet är som sagt inte hundraprocentigt klarlagt, men det är däremot det faktum att Delons utseende gav honom en närvaro på duken som gjorde att publiken inte kunde slita ögonen från honom, oavsett om han spelade hjälten eller skurken.

RIP Alain Delon (1935-2024)

He was one of the coolest & most handsome actors ever, but sometimes I feel that his acting ability is underappreciated. His presence on screen alone is enough to make people watch a film.

You all know how much I adore him. He will be sorely missed pic.twitter.com/r47hod65MN

— DepressedBergman (@DannyDrinksWine) August 18, 2024

Gåtfull

Trots sina stora framgångar och anmärkningsvärda karriär förblev Delon en något gåtfull figur. Han var en man som ofta spelade på sin egen mytologi, och privatlivet var fyllt av kontroverser och dramatik, vilket bidrog till hans mystik. Men det var också hans mod att spela komplexa, ofta osympatiska karaktärer som gjorde honom till en av de största.

Alain Delon var också en av de första stora europeiska stjärnorna som på allvar försökte bryta in i Hollywood, även om han aldrig riktigt fann samma framgång där som i Europa. Det kan delvis förklaras av hans val att hålla fast vid sin europeiska identitet, snarare än att anpassa sig till amerikanska förväntningar. Även om han spelade i några engelskspråkiga filmer, är det hans insatser i europeisk film som verkligen definierar hans arv.

Under senare år blev han uppmärksammad på grund av sitt öppna stöd för Front National. Hans politiska sympatier väckte reaktioner, särskilt i ett land där partiet har somliga anses polariserande. Delons ställningstagande ledde till debatt och skapade en skugga över hans karriär för vissa kritiker, medan andra såg det som en nästan självklar del av hans rebelliska och självständiga personlighet.

La légende est partie. Alain Delon nous laisse orphelins de l’âge d’or du cinéma français qu’il incarnait si bien. C’est une petite partie de la France que l’on aime qui part avec lui. pic.twitter.com/uXxFVdUAUv

— Marine Le Pen (@MLP_officiel) August 18, 2024

Kulturell ikon

När vi nu ser tillbaka på hans karriär är det tydligt att Delon var mer än bara en filmstjärna; han var en kulturell ikon. Hans filmer, särskilt de från 1960- och 70-talen, förblir milstolpar i filmhistorien och påminner oss om en tid då film inte bara var underhållning, utan också nyskapande konst.

För de som inte känner till Alain Delon är det nu ett ypperligt tillfälle att upptäcka hans arbete - för det är genom hans filmer som Alain Delon kommer att bli ihågkommen, långt efter sin bortgång.