För fyra år sedan fick jag, Mikael Rasmussen alias Artist Razz, en fin möjlighet att träffa en av Sveriges mest unika artister. Flytten till Borgholm och den gemensamma nämnaren med Toni att spela och framföra visor med känsla. Det började med ett filosofiskt möte där hans fru hade en utställning på Strand Hotel och Toni representerade konstrummet som andades musik. Jag visste inte riktigt vem Toni var vid det ögonblicket men hela rummet utstrålade musik och det var så jag uttryckte det till honom. Vi växlade visitkort och lovade varandra återkoppling.
Det gick några dagar och jag kände i energierna att det var dags att kontakta denne konstintendent. Några toner och hans fru Anna svarar att Toni gärna vill träffa mig. En mycket intressant tid löper på där vi träffar varandra i gamla Biografen i Borgholm. Vi träffas, repar, umgås, lär känna varandra, kommer varandra nära, möts i fantastiska toner och kärlek, kärlek till musiken, livet och kommer till insikt om många saker. Samarbetet leder till att lära känna artisten, musikern och personen Toni Holgersson, lära hans visskatt, lära känna hans fru, hennes konst - en av de bästa perioderna i mitt liv. Toni uttrycker att han vill ha mig med på hans kommande turné i och med skivsläppet, Nordic Noir, ett kritikerrosat album. Ett smickrande erbjudande som jag nu så här i efterhand inser att jag kanske skulle ha tackat ja till eller så har mitt nej stärkt mina aktier 😉 ???
Nu har det gått fyra år sedan dessa innehållsrika magiska månader där i Borgholm.
En dag i sommarens Västervikstidning står det att Toni Holgersson ska framträda på årets Visfestival. Då jag landat i glädjen kontaktar jag Toni och samtidigt tar jag kontakt med Nya Dagbladet och föreslår ett samarbete med den gemensamma vinsten av att mötas igen och erbjuda en exklusiv krönika och bilder skjutna från årets visfestival i Västervik.
Det är starka känslor, total närvaro och varm gemenskap när Toni Holgersson spelar, sjunger samt berättar delar av sitt liv med sin vackra röst till den tappra publik i hällregnet som sitter kvar och får en fin poetisk story. Publiken består av ett 50-tal personal utlottade från vård- och omsorg. Han berättar om sig, sin Anna, sin pappa och sin på senare år bästa vän Jacob som var dubbelt så stor som Cornelis Vreeswijk. En stämning skapas som nästan går att skära med kniv då Toni återger hur Jacob ansåg hur värdefullt flytten från Stockholm till Borgholm var. Det är som ett enda stort behandlingshem. Det sätter fingret på hur väl bland annat Ilco Corkovic, kommunstyrelsens ordförande lyckats med integrationen i Borgholm. Vilket fint lugn och harmoni som råder i samhället. Jag instämmer i att boendet i Borgholm var som balsam för själen.
Livet för Toni har bestått av musik, droger, hemlöshet, destruktivitet, efter att på slutet av 80-talet slagit igenom med sin röst, toner och kompositioner och varit flerfaldigt Grammisnominerad. Spelat med artister som Irma Schultz Keller, Eldkvarn, Mikael Wiehe med flera. Nu har åren gått och på senare tid har Toni hittat tillbaka till musiken och funnit ett gudomligt samarbete med sin son Dante Kinnunen som producerat och blivit de tre, Ibland kallar jag det kärlek, Sentimentalsjukhuset, Nordic Noir - konstverkens magiker. Med ord från bland annat Elton John spås en lysande framtid. Med vetskap om allt detta och min fina relation till en av Sveriges legendarer gör det mig extra stolt med vetskapen om att Toni Holgersson är årets Taube-stipendiat utsedd av Skap.
Kommunikation är en viktig konstart. GP skrev: Har du hört Toni en gång glömmer man det aldrig…
Sättet som Toni uttrycker poesi är som gud i visans universum. Det är manligt, kvinnligt, kraftfullt som en smekning av själens känslosträngar. En kärleksakt som utspelar sig i drömmens värld men som är så äkta så att jag ser trots att jag blundar.
Tack Toni för att du finns, för att du lever, för att du besinnade dig från droger. Du berättade om flytten från Stockholm till Öland med din vän Jacob Gordin och hur ni satt där i bortgångne pappans hus och pundade men idag finns inte Jacob mer men du Toni med alla dina berättelser om droger, misär, kärleken och längtan lever och lever för musiken, konsten och poesin.
Du är viktig Toni. Dina visor är viktiga. Din röst, ditt sätt att slå an strängarna, strängarna på gitarren och strängarna hos lyssnaren. Du är en av de utvalda. Du är en av dem som Jesus säger orden till: Du ska vara med mig i paradiset.
Tack Toni för att jag har fått sätta smakfulla munspelstoner på några av dina visor – vi ses snart. Längtar redan efter att få se och höra dig live igen. Även ett stort grattis till utmärkelsen som årets Taube-stipendiat.
PS. Samarbetet där i Borgholms Biograf ledde även till att några musikvideos spelades in och som finns att ta del av på YouTube och även på www.mcv.se/artist-razz. DS.
Text & foto: Mikael Rasmussen
