Klimatpolitiken måste ifrågasättas

Klimatpolitiken gäller nu som trosbekännelse i vad som tycks vara en ny statsreligion med Klimatet som dess nya huvudgudom. I verkligheten är dock den förda klimatpolitiken skadlig – såväl ekologiskt som ekonomiskt, skriver Tege Tornvall.

publicerad 24 mars 2020

Svensk klimatdebatt utgår från att mer koldioxid i atmosfären skulle hota Jordens klimat. Därför har riksdagen beslutat om en klimatlag och klimatmål, som vi alla måste följa.

Dessa behandlas nu som huggna i sten. De får inte ifrågasättas utan gäller som trosbekännelse i vad som tycks vara en ny statsreligion med Klimatet som ny huvudgudom.

Men det formligen ropar på invändningar. Dels medför klimatpolitiken enorma och skadliga kostnader för svenska hushåll och företag. Dels – och framför allt – stämmer inte dess grundtes, att mer koldioxid skulle hota klimatet.

De får inte ifrågasättas utan gäller som trosbekännelse i vad som tycks vara en ny statsreligion med Klimatet som ny huvudgudom.

Tvärtom får mer värme och koldioxid det att växa mer. Sedan Lilla Istidens missväxt och svält har Jorden på våra breddgrader värmts flera grader. Från 1930 har världens skördar ökat mer än fem gånger. Färre lider nöd och svält. Fler har fått det bättre. Det är det faktiska resultatet av välkommen uppvärmning (återhämtning) sedan Lilla Istiden. Den vill vi inte…


 


Liknande artiklar: