Doktoranden och cykelförespråkaren, Janet Van der Meulen, hävdar i den kommande avhandling hon i dagarna disputerar på vid Lunds universitet, att det är en förlegad "bilnorm" som styr den svenska trafik- och transportpolitiken, och att cykeln missgynnas och utesluts på ett orättvist sätt under samma politik.
Hon anser att bilen som sådan "... styr vår uppfattning om tid, rum, säkerhet, smidighet och bekvämlighet", och att det är hög tid att exempelvis transportnäringen fokuserar på alternativa transportsätt.
"Trots hållbara transporters positiva miljö- och hälsovinster står bilen fortsatt i centrum för svensk trafikplanering", menar Janet van der Meulen, doktorand vid Lunds universitet, som i sin nya avhandling kritiserar vad hon ser som en föråldrad bilnorm som systematiskt missgynnar velocipeden – det vill säga cykeln.
Janet van der Meulen disputerar den 29 november med avhandlingen "In the shadow of cars: Vélomobility as a political project".
Hon beskriver hur svensk trafikplanering fortfarande bygger på bilen som utgångspunkt, trots vetenskapligt stöd för att bilismen bör minskas av miljöskäl.
– För mig var det förvånande att cyklingens uteslutning på nationell nivå var så genomgående. Det behövs nationella krafttag i både ord och handling, säger van der Meulen.
Hennes forskning bygger på genomgångar av policy- och planeringsdokument från Trafikverket, regeringen och Vinnova, samt intervjuer med nyckelpersoner. Resultaten visar hur bilnormen återskapas genom invanda och ibland omedvetna tolkningar.
Elcykeln – en "gamechanger"
Janet van der Meulen lyfter elcykelns potential som ett av flera missade tillfällen för hållbar mobilitet.
– Det är förvånande att inte ens elcykelns potential för längre resor i kuperad terräng är uppmärksammad någonstans. Den är en gamechanger som nationellt ignoreras, säger hon.
Hon kritiserar också Trafikverkets regelverk, som endast tillåter byggande av cykelvägar om de "avlastar bilvägen".
– Detta är konstigt eftersom det låter som att cykelvägarna är till för att gynna biltrafiken, inte för att ge cyklister den bästa möjliga förbindelse.
Också myndigheters säkerhetstänk utgår överlag från bilen. Som exempel nämner hon de så kallade 2+1-vägarna som ökar säkerheten för biltrafiken men skapar barriärer och risker för cyklister.
Nya begrepp för framtidens transportpolitik
I sin avhandling föreslår Janet van der Meulen en omprövning av hur vi använder begrepp inom transportplanering. Hon menar att vissa termer cementerar bilnormen och därmed missgynnar alternativa trafikslag som till exempel velocipeden.
– Exempelvis förmedlar begreppet "Oskyddade trafikanter" en bilnorm. Också betydelsen av "plats" kan diskuteras. Istället för att vara liktydigt med en trafikfunktion bör det förknippas med livskvalitet och livsmiljö, säger hon.
Begreppet "tillgänglighet" får också kritik för att vara starkt förknippat med arbetsrelaterad trafik och ekonomisk tillväxt, något som Van der Meulen menar är problematiskt.
– Att kunna ta sig till jobbet är så klart viktigt, men det finns fler grundläggande behov, som att hämta och lämna barn och fritidsresor, och det finns barn och äldre som inte tar sig till jobb men har andra behov.
– Sammantaget är det ett problem att den nationella, diskursiva verktygslådan inte är anpassad för att stärka cykeltrafiken, sammanfattar Janet Van der Meulen.
