Låt oss säga att du driver ett litet amerikanskt IT-företag. En dag får du en stor förfrågan från Saudiarabien – den typen av kontrakt som kan göra hela året för din verksamhet. Men när du läser det finstilta hittar du en klausul: företaget får inte ha några affärer med Israel.
Nu står du inför ett allvarligt dilemma. Skriver du under, bryter du mot amerikansk lag. Böterna? Upp till 353 534 dollar per överträdelse. I värsta fall 20 års fängelse om myndigheterna bedömer att du gjorde det med avsikt. Tackar du nej förlorar du kanske hela den arabiska marknaden.
Och här kommer det riktigt snåriga: Även om du tackar nej måste du enligt lag rapportera att du fått förfrågan. Detta hamnar sedan i ett register hos myndigheterna.
Men säg att du då tänker "slippa undan problemet" genom att bojkotta både Israel och Saudiarabien. Tyvärr är det inte så enkelt. Om myndigheterna misstänker att du undviker Israel av politiska skäl – inte "legitima affärsskäl" – kan du ändå fällas och straffas. Och vem avgör vad som är ett legitimt affärsbeslut kontra politiskt ställningstagande? Jo, samma myndigheter som kan utfärda böter i miljonklassen.
Det federala förbudet riktar sig officiellt bara mot Arabförbundets organiserade bojkott – inte enskilda affärsbeslut. I verkligheten kan dock myndigheterna straffa i princip vilken Israel-kritisk bojkott som helst genom att helt enkelt hävda att den är "kopplad" till den arabiska bojkotten.
Delstaterna går ännu längre
Om du trodde att den federala lagstiftningen var hård är delstatslagarna i många fall ännu värre. 38 delstater har infört egna lagar mot Israel-bojkotter. Många kräver att alla som vill ha offentliga kontrakt måste skriva under papper där de lovar att inte bojkotta Israel.
Tänk dig att du är arkitekt i Texas. Du vill inte jobba med projekt kopplade till illegala israeliska bosättningar på ockuperad mark – det strider mot dina etiska principer. Men för att få renovera den lokala skolan (finansierad med skattepengar) måste du skriva under att du inte bojkottar Israel. Vad gör du? Ljuger du i kontraktet? Eller tackar nej till jobbet du behöver för att betala hyran?
Det här är inte teoretiskt utan någonting som händer i verkligheten. Småföretagare tvingas välja mellan sin försörjning och sina principer. Konstnärer som vägrar uppträda i Israel kan förlora möjligheten att uppträda på offentliga scener i USA. Investeringsfonder som vill utesluta företag från ockuperade områden – precis som de utesluter tobaksbolag – riskerar att förlora rätten att förvalta pensionspengar.
Varför just Israel?
Här blir det intressant. Tänk på alla saker amerikaner får bojkotta utan problem:
Du kan bojkotta hela delstater för deras politik. Företag kan vägra göra affärer i stater med vissa abortlagar. Investerare kan fritt dra sig ur afrikanska diktaturer som förtrycker etniska minoriteter eller asiatiska enpartistater som fängslar oppositionella. Konsumenter kan organisera bojkotter mot sydamerikanska regimer som torterar dissidenter eller gulfstater som använder slavarbete.
Försök föreställa dig att det blev olagligt att bojkotta ett land som invaderade sitt grannland eller att du fick böter för att vägra köpa produkter från en stat som sätter etniska minoriteter i koncentrationsläger. Tänk om du riskerade fängelse för att protestera mot en regim som bombar civila bostadsområden eller använder svält som krigsvapen.
Låter absurt? Men det är exakt vad som händer när det gäller Israel. Du får bojkotta länder som begår folkmord i Afrika, massavrättningar i Asien eller tortyr i Latinamerika. Men bojkottar du Israel riskerar du hundratusentals dollar i böter. Där har staten dragit gränsen för din yttrandefrihet.
Hur blev det så här?
Lagarna kom inte från ingenstans. De är resultatet av en av USA:s mest effektiva lobbykampanjer någonsin. Pro-israeliska organisationer har systematiskt fått nästan identiska lagar antagna i delstat efter delstat.
Processen är enkel: Lobbyorganisationer skriver färdiga lagförslag. De presenteras för politiker tillsammans med generösa kampanjbidrag. Lagarna röstas igenom, ofta med minimal debatt. Sedan upprepas processen i nästa delstat.
⚡️ In over 30 American states, American citizens are allowed to boycott American companies but not Israeli companies. pic.twitter.com/XRBfmKqHbB
— Middle East Observer (@ME_Observer_) November 2, 2023
På några år har majoriteten av USA:s delstater antagit dessa lagar. Samma politiker som säger sig försvara yttrandefriheten röstar glatt för lagar som bokstavligen förbjuder vissa former av politiskt uttryck och protester.
Men vad säger konstitutionen? Bra fråga. Högsta domstolen slog fast redan 1982 att politiska bojkotter skyddas av yttrandefriheten. Så hur kan dessa lagar existera?
Svaret är juridiskt hyckleri. Lagarna påstår sig reglera "affärsverksamhet", inte "yttrandefrihet" – som om de två går att separera när själva poängen med en bojkott är att använda ekonomiska medel för politiskt uttryck.
2023 fick Högsta domstolen chansen att ta upp frågan när Arkansas anti-bojkottlag överklagades. De vägrade. Ingen förklaring, bara ett nej. Resultatet? Lagarna står kvar och yttrandefriheten får stå tillbaka.
Självcensurens pris
Det värsta med lagarna kanske inte är de faktiska böterna utan rädslan de skapar. Hur många företag vågar egentligen ta ställning när de riskerar ekonomisk ruin? Hur många aktivister tystas inför hotet om rättsliga konsekvenser?
Ta universiteten. En professor som vill organisera en bojkott av produkter från illegala bosättningar måste tänka sig för. Universitetet riskerar att förlora delstatsfinansiering om de tillåter sådan aktivism. Så vad händer? Bojkotten stoppas innan den ens börjat. Ingen behöver ens uttala några explicita hot – självcensuren sköter jobbet.
Boycotting, choosing not to buy from or support a country or company, is a way people express opinions, like protesting.
The U.S. Constitution (First Amendment) protects your right to speak out or protest peacefully.
This bill says if you boycott Israel, you could be fined up… pic.twitter.com/5JovglH2gE
— Olivia Krolczyk ✞ (@oliviakrolczyk_) May 4, 2025
För pro-palestinska amerikaner är situationen särskilt absurd. De kan inte ens organisera fredliga ekonomiska protester mot ockupationen av Palestina utan att riskera böter som kan förstöra deras liv. I "frihetens land" är deras yttrandefrihet i praktiken mindre värd än övrigas.
Det nya normala
Det kanske mest skrämmande är hur normalt detta blivit. De flesta amerikaner vet nog inte ens om att lagarna existerar. Media skriver sällan om dem och politiker från båda partier stödjer dem utan att blinka.
Vi har vant oss vid tanken att vissa protester är förbjudna. Att vissa länder är skyddade från kritik och att yttrandefriheten har undantag när geopolitiken kräver det.
Men vad händer egentligen när vi accepterar att staten kan förbjuda vissa bojkotter? Var går gränsen? Om de kan förbjuda bojkotter av Israel idag, vad hindrar dem från att förbjuda andra protester imorgon?
“I pay my taxes in Little Ro Arkansas and not in Tel Aviv or Jerusalem”
Alan Leveritt, an American publisher was pressed to sign a pledge not to boycott #Israel
Alan sued the state. Kudos to Alan pic.twitter.com/nGcvC06Whn
— Abier (@abierkhatib) January 21, 2024
Demokrati – men bara ibland
Anti-bojkottlagarna är mer än ett juridiskt problem. De visar att USA:s demokratiska ideal böjs och bryts när vissa mäktiga intressen upplevs hotade. När det verkligen gäller visar det sig att yttrandefriheten inte är så helig ändå.
För amerikaner som vill protestera mot Israels folkmord i Gaza är budskapet glasklart: Håll käften eller betala priset. Era principer betyder mindre än våra allianser. Er rätt att protestera är någonting som mycket enkelt kan förhandlas bort.
I slutändan handlar det om makt. Vem har makten att definiera vilka protester som är legitima? Vem bestämmer när yttrandefriheten måste ge vika? Och varför accepterar vi att svaret på den frågan inte är "folket" utan "makthavarna" eller "lobbyisterna"?
Det är frågor som borde oroa alla som bryr sig om demokrati och folkstyre – oavsett deras politiska preferenser i övrigt.
Markus Andersson
