Stenringar låg gömda under en norsk åker

Mexikanska och slovenska arkeologer har kartlagt en mayastad djupt inne i Campeches djungel som plundrarna aldrig nådde. Staden har fått namnet Minanbé, "det finns ingen stig".

Beskedet kom den 22 juni från Mexikos nationella institut för antropologi och historia, INAH, som skriver att platsen ligger norr om biosfärreservatet Calakmul. Namnet kommer från yucatekiskt maya: mina'an, "det finns ingen", och be eller bej, "stig".

Teamet leddes av Ivan Šprajc vid det slovenska forskningscentret ZRC SAZU. I gruppen ingick även Atasta Flores Esquivel, Israel Chato López, Quintín Hernández Gómez och Vitan Vujanović. Fyndet avslutar Šprajcs 30 år långa projekt om de centrala mayalågländerna.

Platsen ligger väster om Chactún, som samma projekt rapporterade om för 13 år sedan. Arkeologerna visste var de skulle leta tack vare luftburen laserskanning, LiDAR, som kartlägger marken under trädkronorna. Att ta sig dit var en annan sak. Först högg de upp en stig med machete i fem kilometer, sedan fortsatte de med fyrhjuling och gick till sist en ungefär lika lång sträcka till fots.

— Jämfört med andra platser där vi gjort ytinventeringar var det här mycket svårare att ta sig fram. Men under de senaste tre åren är det den första plats vi har hittat intakt, det finns inga plundringsgropar. Det var en upptäckt, en stor överraskning för oss, säger Ivan Šprajc i ett uttalande från INAH.

Tempel i Río Bec-stil

Stadens monumentala kärna täcker omkring 15 hektar med torg, palatsliknande och religiösa byggnader, terrasser och våtmarker genomdragna av vattenkanaler.

Ett pyramidtempel reser sig över 13 meter. Det bär drag av Río Bec-stilen: fint murverk eller släta fasadpaneler, en brant trappa och lister upptill.

Orörd betyder ändå inte oskadd. Enligt INAH är kalkstensytorna till stor del eroderade, och templet beskrivs som mer eller mindre välbevarat. För arkeologen Vitan Vujanović räcker det långt.

— Det är första gången jag har registrerat ett mer eller mindre välbevarat tempel och en stele som fortfarande har glyfer, säger han i uttalandet.

Halshuggning år 849

I södra änden av en processionsväg mellan stadens centrala och nordöstra del står 14 stelar och altare på rad, flera av dem med hieroglyfer.

Stele 1 visar en person som höjer en kniv eller yxa för att halshugga en annan. Ett kalendertecken anger datumet 5 ajaw, år 849. Enligt epigrafikern Octavio Esparza Olguín är det en viktig nyckel. Hela monumentgruppen eller delar av den kan ha rests då, under den terminala klassiska perioden, strax innan platserna i regionen övergavs under 900-talet.

Flera monument verkar ha ändrats avsiktligt. Monument 6 är delat och visar en härskare med fjäderprydd huvudbonad. En långräkningsdatering på stenen syftar troligen på slutet av 600-talet och skulle i så fall vara den äldsta i området.

Šprajc menar att fyndet stämmer med den regionala bilden av ett landskap omvandlat av jordbruk, med sin höjdpunkt under senklassisk tid, år 600–900, och en viss hierarki knuten till produktion och handel med överskott. Enligt honom öppnar ändringarna av monumenten också frågan om grupper norrifrån senare ville ändra den övergivna stadens maktbudskap.