Enligt den brittiske journalisten och mångårige Mellanösternkorrespondenten Jonathan Cook, som länge bevakat Israel-Palestinakonflikten för olika medier, ser Israel nu sin chans att bli av med Gazas palestinska befolkning för gott. Han menar att den israeliska strategin kort sagt går ut på att göra livet för palestinierna så outhärdligt att de fördrivs till Egypten.
”Huvudmålet är inte det som lyfts fram. Israel har mycket större ambitioner än att förgöra Hamas” utvecklar han i en omfattande analys.
Jonathan Cook har tidigare också skrivit flera böcker om vad han menar är de långsiktiga planerna på att expandera den israeliska staten och etniskt rensa de ockuperade territorierna från palestinier. I en analys som publicerats med bakgrund av Hamas attacker den 7 oktober, och Israels efterföljande bombningar och invasion av Gaza, skriver han att Israel nu ser sin chans att permanent fördriva det palestinska folket in i Egypten – och bli av med dem en gång för alla.
Han noterar att västerländska institutioner inledningsvis försvarade Israels hämndkampanj med att man hade rätt att försvara sig, men att resonemanget redan lämnats i takt med att dödsoffren blivit allt fler – och att man nu istället pratar om att Israel måste få tid och utrymme att ”förgöra Hamas”.
”Detta kräver en markinvasion av israeliska trupper – många av dem religiösa extremister från olagliga bosättningar på Västbanken – som med all säkerhet söker hämnd för Hamas attack den 7 oktober. Grymheterna kommer sannolikt bara att intensifieras. Men det finns en logik i Israels militära galenskap och huvudmålet är inte det som lyfts fram. Israel har mycket större ambitioner än att förgöra Hamas”, skriver han.
Stöd från väst
Enligt Cook är Israels makthavare fullt medvetna om att palestinierna aldrig kommer att acceptera sin underkastelse – utan fortsätta göra motstånd, oavsett om Hamas utplånas eller inte och oavsett vem som styr i Gaza. Därför är Israels lösning att fördriva hela det palestinska folket permanent.
”Israels strategiska problem förvärrades av den humanitära kris man hade skapat genom att stänga in en så stor och växande befolkning i ett litet område utan resurser. Fattigdom, undernäring, orent vatten, trångboddhet och brist på bostäder, liksom traumat av att vara inringad och periodvis bombad av Israel för att kuva allt motstånd, förvandlade långsamt Gaza från ett fängelse till ett dödsläger. FN hade varnat för att enklaven i praktiken skulle vara ’obeboelig’ 2020”.
”Lösningen på detta – en lösning som stämde överens med Israels långa koloniala ambitioner att ersätta palestinierna i deras eget hemland – var tydlig. Israel behövde skapa ett samförstånd i väst som motiverade fördrivningen av palestinierna från Gaza. Den enda realistiska platsen för dem att ta sig till var det angränsande egyptiska territoriet Sinai”, fortsätter han.
Cook pekar på att detaljer om den planerade utrensningen av palestinier redan 2014 började läcka ut i israeliska medier – men att det då handlade ”mer om morötter än om piskor”. Tanken var att förena Gaza med Sinai och radera gränsen mellan de två områdena, och Washington skulle hjälpa till att säkra internationell finansiering för en frihandelszon.
De utfattiga och ofta arbetslösa palestinierna skulle gradvis flytta sina liv till Sinai och antingen bosätta sig där eller flytta vidare till andra egyptiska städer.
”Man pressar Egypten”
”Efter läckorna fördömde egyptiska och palestinska tjänstemän snabbt planen som ’fabricerad’. Det fanns dock många tecken på att Egypten hade börjat utsättas för påtryckningar från 2007 och framåt. Som svar på de israeliska medieläckorna 2014 medgav en tjänsteman nära den tidigare presidenten Hosni Mubarak att man hade pressat honom 2007 för att få honom att gå med på att annektera Gaza”.
Fem år senare ska Egypten återigen ha utsatts för amerikansk och israelisk press för att avstå en tredjedel av Sinai till Gaza – men vägrat. 2014 ska Egyptens nuvarande president Abdel Fattah el-Sisi ha varit nära att kapitulera för kraven, men till slut vägrat även han.
”Vinsterna för Israel med att flytta palestinier från Gaza till Sinai, vare sig det sker frivilligt enligt planen för ett större Gaza eller med våld under en markinvasion, är uppenbara. Egyptens militärdiktatur skulle ärva problemet med att krossa palestinska motståndsgrupper som Hamas – till stor del utom synhåll – snarare än Israel. Hamas skulle sannolikt inte klara sig bra, med tanke på den egyptiska militärens förtryck av landets egna politiska islamistiska rörelser”.
”Göra Gaza obeboeligt”
”Kostnaderna för att stänga in och övervaka Gaza skulle flyttas från Israel till arabvärlden och det internationella samfundet. Väl inne i Sinai kan vanliga palestinier förväntas söka lindring från sin fattigdom och sitt lidande genom att integreras i det egyptiska samhället i stort, och så småningom flytta till storstäder som Kairo och Alexandria. De skulle berövas sin rätt enligt internationell rätt att återvända till sina hem. Om en generation eller två skulle deras barn identifiera sig som egyptier, inte palestinier”, fortsätter Cook.
Samtidigt skulle Västbanken bli ännu mer isolerat och sårbart än idag och enligt journalisten utsättas för intensifierade attacker av judiska bosättare uppbackade av israeliska soldater.
”Problemet är att ingen egyptisk ledare har vågat acceptera en sådan plan, hur mycket internationella övertalningar och mutor det än har handlat om. Ingen ville bli sedd som konspiratör i Israels etniska rensning och slutliga fördrivning av det palestinska folket, ett av de allvarligaste och mest långvariga klagomålen som delas av befolkningar i hela Mellanöstern”.
”Vilket för oss till Israels nuvarande bombkampanj, som inte överensstämmer med någon tänkbar proportionalitetsprincip, och dess nära förestående markinvasion. Långt ifrån att rikta in sig på Hamas har Israel alla incitament att använda Hamas attack den 7 oktober som en förevändning för att orsaka så mycket skada på Gaza som möjligt. Israels mål är att påskynda processen med att göra Gaza obeboeligt”, deklarerar Cook.
Från morot till piska
Cook menar att Israel ”behöver palestinier i Gaza som är så desperata att lämna att de kommer att etniskt rensa sig själva”, och ett Egypten som är under så mycket press för att de inte öppnat gränsen till Sinai att de till slut ger med sig och öppnar gränsen för palestinierna.
”Med sin nuvarande bombkampanj har Israel gått från morötter till en mycket stor piska. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu är medveten om att han bara har ett begränsat tidsfönster för att åstadkomma ett tillräckligt blodbad för att förverkliga Israels plan”.
”Målet verkar vara att pressa in palestinierna i det lilla utrymmet i södra Gaza, intill gränsen mot Sinai, förstöra all civil infrastruktur och bomba och terrorisera palestinierna i söder också. Palestinierna kräver redan att få komma in i Sinai, samtidigt som Sisi (Egyptens president) förmodligen utsätts för det hårdast möjliga trycket bakom kulisserna för att backa och öppna gränsen”, utvecklar journalisten.
Vill skapa prejudikat
Cook skriver avslutningsvis att han bedömer att Israel hoppas på ett prejudikat som det internationella samfundet ska ha överseende med – och att de kvarvarande palestinierna på Västbanken, efter att Gaza har tömts, även dessa kommer att pressas att ansluta sig till sina familjer och landsmän i Egypten.
”Efter att ha fått skämmas över det variga såret från palestiniernas fördrivning i mer än 75 år, kommer västvärlden och arabvärlden bara att vara alltför glada över att äntligen begrava den palestinska saken för gott”, avslutar Cook.
